Taggarkiv: levande napp

Add Comment Register

Sluta nattamma – natt 4

Den här natten var tyvärr inget framsteg alls. Första natten vaknade han 3 ggr, dom andra två nätterna har han vaknat 1 gång, men inatt vaknade han 2 gånger och hade supersvårt att somna om. Egentligen kanske det är fel på ett sätt att räkna alla gånger han har vaknat, många av gångerna har ju varit morgon egentligen, men jag räknar det ändå eftersom han har vaknat från sin nattsömn och velat somna om kort därefter.

Inatt fick vi iaf skrutten att somna lite tidigare än dom senaste två nätterna. Den här gången hade han sovit sin tupplur lite tidigare. Jag kommer inte ihåg säkert, men jag tror att han vaknade nån gång vid 16.30. Jag tror vi ska försöka med att han sover sin tupplur innan klockan 15, som nån tipsade om, så det blir nog en liten promenad med vagnen vid klockan 13.30 eller kanske gung i hängmattan :-)

Hur som helst så somnade han för natten 22.30, två timmar senare 02.32 vaknade han. Han hade krypit runt i sängen och jag är osäker på hur länge han hade varit vaken men jag tror inte han hade varit vaken så länge för jag är ganska lättväckt. För att få lilleman att somna om krävdes det 2 långa timmar. Jobbigt! Men jag tyckte inte det var nån idé att väcka Jair för att han skulle ta Lucas bara 30 min så jag körde på direkt. Det var ändå inte så jobbigt som man kan tro, Lucas var inte ledsen så mycket som han var den timmen iförrigårnatt. När jag la ner honom i sängen skrek han och sparkade och slogs, men i min famn blev han helt lugn. Tillslut satte jag mig på madrassen på golvet med honom i upprätt position i min famn. Jag kliade honom i håret och på ryggen, mycket lättare än att buffa i rumpan i flera timmar. Han gillade det så jag pallrade upp några kuddar mot väggen och en mot sängkanten som jag kunde vila huvudet på. Första gången jag gjorde det här så somnade han nästan men när han försökte vända sig så vaknade han och blev superarg så då fick jag stå upp med honom en stund och sen kunde jag försöka igen. Sista gången jag provade somnade både han och jag. Jag vaknade till efter en liten stund och då la jag ner honom på madrassen och la mig i den stora sängen med Jair. Då var klockan 04.30.

Jag har slutat gunga Lucas när han ska sova som jag jämte gjorde innan. Minns ni det? Jag la upp en video på det en gång. Jag fick väldigt ont i knäna och ryggen när vi höll på så varje natt, men det var väldigt effektivt. Nu låter jag det ta tid hellre än att utsätta mina knän mera…

Bara två timmar senare vaknade skrutt igen! Helt otroligt! Då var klockan 06.37. Men då är det ju i praktiken morgon även om jag såg på Lucas att han behövde sova mer. Efter klockan 6 tycker jag iaf att det är ok för morgonamningen så jag ammade. Som vanligt lät jag inte Lucas somna vid bröstet även om jag var sjuuuuuuuukt trött. När han hade ammat färdigt tog jag på mig en t-shirt och la Lucas så att hans huvud var nära mitt och inte nära mina bröst. Både jag och Lucas somnade. Jag har egentligen ingen aning vilken tid, men det kändes som det inte tog så lång tid. Jag gissar att klockan var 07.10. Den här gången sov han 3 timmar och vaknade igen 10.10. Då blev det gröt direkt.

Idag är jag supertrött så jag kommer kanske behöva ta en liten tupplur, vi får väl se. Eller åtminstone så kommer jag nog behöva lägga mig tidigt iaf!

20140411-114122.jpg

Sluta nattamma – natt 2

Du har vi överlevt ännu en natt utan nattamningen. Vi hade lite otur på dagen för Lucas tupplur blev bara 20 min och det var ohållbart att hålla honom vaken till klockan 21.00 eller ens 19.00. Han fick sova en tupplur till helt enkelt. Den andra tuppluren sov han i en 1 timma och 15 min och vaknade cirka 16.20. Det kändes helt ok. Jag var säker på att han skulle somna som senast 23.00 eller nåt sånt, men nej nej!

När klockan var cirka 22.00 så lekte Lucas fortfarande på golvet men hade börjat bli lite gnällig, så som han jämt blir när han är trött. Jag tog upp honom och ammade så som vi har bestämt. För det mesta blir han ju trött av det, men det var ungefär som om jag hade redbull i brösten för han kröp runt och lekte som värsta duracellkaninen!!!!

Klockan 00.00 gick jag och la mig och Jair gick för att natta Lucas trots att han inte verkade vara trött längre. 00.43 hade Lucas äntligen somnat :-)

05.55 kom Jair instormande i rummet där jag sov och sa att han MÅSTE sova! Han har ett jäkla humör när han blir väckt tidigt och inte sovit ordentligt. Det är ingen idé att bli irriterad på det och det är därför det är så bra att vi iförväg har bestämt vem som ska ta hand om Lucas när han vaknar. När jag kom in i rummet där Lucas och Jair hade sovit och såg pappret med sov-och-vaken-tiderna, så såg jag att Jair ändå hade försökt i en halvtimme för att Lucas skulle somna om innan han väckte mig (det hade han gjort igår också). Lucas hade vaknat 05.20.

06.00 efter blöjbyte och lite amning försökte jag få Lucas att somna om. Det syntes att han var trött. Han gäspade gång på gång och när jag la honom på sidan i sängen så rullade han direkt över till mage och blundade. Jag trodde han skulle somna direkt, men han kröp fortfarande runt med benen nästan som det var i sömnen. Rätt som det var så satte han sig upp i sängen och ville inte längre sova. Han kröp upp och la sitt huvud jämte mig och gosade en stund och då kliade jag honom i håret så han skulle bli trött igen. Jag hade fortfarande inte gett båda brösten så jag passade på att amma lite till och efter det så la jag honom på mage i sängen som han brukar sova och nu somnade han nästan direkt. Nu var klockan 06.55.

Efter detta så sov han till 10.26. Alltså var väl den här natten ännu ett framsteg. Istället för att vakna 4 ggr vaknade han bara 2 gånger. Men frågan är om han inte hade vaknat 3 ggr om han hade somnat klockan 21.00 som vi önskade… Och en annan sak som jag har funderat på… Det där med att han vaknar 5.22 första natten och 5.20 andra natten, det måste vara nåt magiskt klockslag eller nåt???

20140409-174559.jpg

Sluta amma så jävla svårt!

Just nu känns det som jag ska göra något som är svårare än jag nånsin har gjort i hela mitt liv. Jag ifrågasätter hela tiden om jag är tillräckligt stark, om jag gör rätt och VARFÖR? Varför just jag? Varför kunde inte min bebis bara skita i bröstet? Det är så många bebisar som plötsligt ratar bröstet, föredrar flaskan etc etc…. Varför ska just jag vara den som måste ta den här kampen? Och måste jag ta den här kampen?????

Det kanske låter väldigt ego det jag skriver just nu… Och en del av er kommer kanske ta illa upp för det jag skriver… Eller kanske tycker ni att mitt problem är ett lyxproblem. Men isf har ni INGEN aning om hur det känns att känna som jag gör just nu. Jag vet inte hur det känns att inte kunna amma eller när bebisen ratar bröstet, men den känslan jag har just nu är också OTROLIGT jobbig.

Jag försöker förstå varför jag tycker att det är så himla jobbigt och varför jag måste göra det här. Jag gör till och med för- och emot-listor för att samla kraft för att klara av det. Jag har redan försökt sluta amma en gång för cirka två månader sen. Det gick åt skogen, jag klarade inte det… Det känns inte som jag kommer klara det nu heller, men jag måste ”försöka”. varför försöka inom citationstecken? Jo för att försöka i det här fallet duger inte. Jag vet att jag måste bestämma mig. Göra eller inte göra. Det är tortyr att försöka och låta bebisen gråta och en annan natt ge upp. Jag måste bestämma mig. . Jag vet att jag inte är tillräckligt stark just nu. Det är därför jag skriver det här. Jag känner mig så himla svag. Det känns som jag inte kommer klara hans ledsen-skrik. Jag tänker att han inte förstår varför hans mamma plötsligt gör så här mot honom. Typ, varför vill min mamma inte ha mig mer? Och den tanken äter just nu ett stort hål i mitt hjärta. Jag vill ge min son ALLT! Allt, allt, allt som jag kan! Det här är något jag har och som jag kan ge honom, varför ska jag inte ge honom det då?

Nu kanske ni vill veta VARFÖR jag vill sluta amma och det är nu vi kommer till delen som jag skäms och känner mig fånig, dum, korkad, dålig mamma och allt annat möjligt fult som jag kan komma på om mig själv. Jo så här är det:

Amningshormonerna ger mig finnar! För några dagar sen hade jag en sån akne-attack att Jairs kompis som vi bor hos sa att jag behövde nån salVa somär mot sol- och värme-allergi. När jag äter P-piller eller när jag var gravid så var min hy jättejättefin.
Jag vill ha tillbaka min mens – jag är sjukt sugen på en till bebis. Även om vi har bestämt att vi ska vänta lite till så vill jag så himla gärna och det känns lite jobbigt att mensen inte är tillbaka än.
Jag vill inte vara mera napp – Lucas ligger jämte oss i princip hela nätterna och snuttar av och till på mina bröst. För det mesta torrsuger han och ibland kliar det i bröstvårtorna och jag vill inget annat än att ha mina bröstvårtor för mig själv! Jag vill inte säga att det är sjukt jobbigt för det är det inte än, men det börjar bli jobbigt nu. Jag njuter fortfarande stundvis över att ha min fina son så nära mig och att kunna ge honom något han tycker så mycket om. Men det är jobbigt att han använder mig som napp. Jättejättejobbigt är det. Amningen är inte jobbig, det är att vara napp som är jobbigt!
Jag vill inte amma mer än 1 år – Det här är nog anledningen jag skäms mest för att tala om för någon. Jag har alltid tyckt att det sett konstigt eller creepy ut när ”stora” barn har ammat. Jag har alltid tyckt att amning är för bebisar, ENDAST. Det är som jag skäms lite för att jag ammar ett ”stort” barn…. Jag undrar vad andra ska tycka eftersom jag själv har tänkt så innan jag fick barn och när Lucas var liten… Nu förstår jag mammor som ammar längre, även om jag inte vill hamna där. För det känns som varje månad jag fortsätter, ju mer medveten blir Lucas och ju svårare kommer det bli att sluta amma… Det här är nog den allra jobbigaste punkten i min lista för att sluta amma. Jag vet inte om ni kan förstå just det här, men jag hoppas verkligen verkligen att ingen tar illa upp av det här. Det som gör att jag har börjat tvivla på den här anledningen och varför jag fortfarande ammar är för att här så är det helt normalt att amma upp till två år…

Att sluta amma känns superjobbigt. Jag vill och jag känner att jag kan bryta den här speciella mamma-och-bebis-kontakten nu, men jag mår superdåligt över att rata min son. Och hans ansiktsuttryck när han gråter av besvikelse är fortfarande inpräntad på min näthinna från förra gången när jag försökte sluta. Jag tvivlar hela tiden på mig själv, om jag är tillräckligt stark och om jag gör rätt. Det känns på nåt som att jag vet vad jag vill men är min vilja och mina anledningar är inte tillräckligt stark för att jag ska kunna stå fast med mitt val när Lucas är ledsen…. Känns superduperduperjobbigt! Behöver verkligen lite stöd just nu så ni får gärna dela med er om era sluta-amma-historier och era bästa tips! Ni är alltid så underbara!