Taggarkiv: sluta amma

Add Comment Register

Hur får man mjölken att sina?

Finns det några husmorsknep för att få mjölken att sina? Jag har bara mjölk i det ena bröstet numera men om jag inte ammar på två dygn så gör det ONT! Jairs mamma sa att det finns vissa vitaminer som får mjölken att sina. Det skulle vara skönt om mjölken kunde sina lite snabbare nu så jag slipper vara så orolig för mjölkstockning. Om jag inte hade ammat inatt så hade jag behövt gå upp och pumpa för annars hade jag nog fått mjölkstockning.

Någon som har nåt tips på nåt husmorsknep?

Började amma igen…

Ja, jag tog tydligen ut segern i förskott. Lucas hade feber inatt och var helt slö. Han låg en timme på min mage som ett slött bananskal och bara tittade utan att somna eller göra nånting. Han hade inte så hög feber, bara lite så att pannan var varm så först gav vi ingen alvedon för vi tänkte att han kanske skulle bli trött av febern och somna. Lite feber är ju inte farligt. Men när han inte somna gav vi honom alvedon och då blev han jättepigg och lekte länge länge länge. När han vaknade på natten så hade jag superont i det ena bröstet för att det var så fullt med mjölk så jag kunde inte hålla honom. Så jag ammade, det kanske var dumt men det var så fantastiskt jävla skönt! Så på nåt sätt kändes det värt att amma bara för att bli av med mjölken (som jag vet kommer komma tillbaka :-( ). Bröstet är fortfarande ömt men det är iaf tomt på mjölk nu. Så bra skulle aldrig en bröstpump kunna tömma bröstet.

Jag har slutat amma!

Ja, ni läste rätt, jag har slutat amma! Och jag hoppas verkligen att jag inte har tagit ut glädjen i förskott. Det är nämligen mycket som kan gå fel… Lucas håller ju på att få tänder och just nu är han lite täppt också så om han blir riktigt förkyld så kanske det skiter sig… :-/

Nu har jag inte ammat på snart 2,5 dygn. Anledningen till att vi bestämde oss för att sluta just nu var för att jag ville det skulle bli spontant. Jag ville inte bestämma ett datum utan jag ville ta det en dag när allt klaffade rätt och helt enkelt passa på. Jag har sen en vecka tillbaka bara ammat på morgonen och då har det bara funnits lite mjölk så Lucas har inte nöjt sig utan sugit på bröstvårtorna tills det har gjort ont. Så jag har vetat att slutet har varit nära ett tag nu.

Igår vaknade Lucas för morgonen klockan 9.30 och när jag tog upp honom så var han pigg och glad och letade inte efter bröstet så vi gick direkt till köket och gjorde frukost istället. Den dagen fick han två små flaskor med mjölkersättning för att han hade lite svårt att äta, jag tror det berodde på att tänderna gjorde ont. Men han letade inte efter bröstet trots att jag hade urringat.

På kvällen när jag skulle lägga mig var båda brösten fortfarande mjuka trots att jag inte hade ammat på 1,5 dygn. På morgonen när jag vaknade idag var det däremot andra bullar. Det ena bröstet, det som jag brukade kalla melonen när Lucas var nyfödd, var kanonfullt och ömt med massor av hårda knutar. Det hade till och med läckt lite på mitt nattlinne. Jag har tryckt lite grann på knutarna och då har det sprutat 3 strålar med mjölk utan att jag ens behövde göra handmjölk-rörelsen. Jag har lättat lite på trycket för att jag är väldigt rädd för mjölkstockning, men jag pumpar inte för då kommer det ju bara mer.

Jag är glad att det verkar som jag kan sluta amma så här. Utan skrik och bråk med Lucas. Jag vill ju ge honom allt som han vill ha så för min del skulle det kännas väldigt bra om han inte visade att han ville amma för då behöver jag inte neka honom. Visst ibland när han har varit lite ledsen och jag har satt honom i mitt knä så har han vänt sig mot bröstet, men då har Jair alltid varit snabb med att ta fram flaskan med mjölkersättning och då har han blivit nöjd. Så har vi gjort sedan vi bestämde att han bara skulle amma en gång per natt och en gång per dag.

Än så länge känns allt rätt och jag har inget dåligt samvete eller hormoner som spökar. :-)

Sovit hela natten! (Sluta nattamma)

Inatt sov Lucas hela natten utan att vakna en enda gång!!!! Han somnade sent, klockan var 22.56 när han äntligen ville sova!! Det är nog som ni säger. Vi måste väcka honom på morgonen, MEN han har ett hemskt morgonhumör! Om man väcker honom för tidigt så kan han vara superkinkig i en timme, ibland mer.

Hur som helst så sov han hela natten och vaknade först 6.34, alltså 7,5 timme i streck! Rekord hittills! Jag ammade och då blev han superpigg och skulle ner på golvet och leka. Jag låg och drog mig i sängen. Jag var supertrött efter att vi hade varit uppe och tittat på en favorit-serie till klockan 01.00 :-) men efter en stund så gjorde jag iordning mig för att gå upp och äta frukost. När jag var färdig så började Lucas med sitt värsta morgonhumör. Skrek på golvet när han lekte och skrek i famnen och försökte slå mig och kasta sig bakåt. Jag började gunga honom lite i famnen och då sjöng han direkt sin sovsång och blundade. Antar att 7,5 timmes sömn inte är tillräckligt för en liten skrutt :-) klockan 8 sov han igen och vaknade inte förrän 11.30. Känns väl så där för jag antar att han kommer bli svårsövd ikväll. Jag ska försöka trötta ut honom med massa babysim nu på förmiddagen så att han sover sin tupplur tidigt, kanske kan vi rädda kvällen då :-) För oss så känns det inte superviktigt att han somnar tidigt och vaknar tidigt så länge han mår bra. Men jag önskar ändå att hans rutin kunde vara att gå och lägga sig klockan 21 och vakna klockan 9.00. Det hade jag tyckt var lagom.

Något som är helt säkert är att Lucas har sovit så mycket bättre sen när jag slutade med nattamningen. Både den här gången och när vi gjorde det när han var 8 månader. Nästa barn kommer jag sluta med nattamningen mycket tidigare. Jag kommer inte ihåg när man kan sluta men jag har för mig att det är vid 4 månaders ålder eller är det kanske 6 månader?

20140415-111827.jpg

Sluta nattamma – natt 6 & 7

Ni har ju fått höra i detalj hur dom första sluta nattamma nätterna har varit. Det blir tjatigt om jag ska beskriva alla nätter så här detaljerat så jag därför kommer jag berätta lite mer kortfattat i fortsättningen. Dom två senaste nätterna har han somnat runt 22-tiden och då ha vi haft bättre koll på hans tuppluren så att han inte skulle sova för mycket. Istället för att sova två tupplurar som vi har låtit honom göra tidigare så ha vi nu bara låtit honom sova en på cirka 30 – 60 min och alltid innan klockan 15.00.

Natt 6 vaknade han två gånger men var relativt lättsövd, den ena gången tog det en halvtimme för honom att somna om, alltså ändå helt ok. Båda nätterna sov han 6 timmar i streck utan att vakna en enda gång! Natt 7, igår, var han till och med så lättsövd när han vaknade att min kille trodde att Lucas hade sovit hela natten trots att det var han som fick göra så att Lucas skulle somna om!!!!! Natt kr vaknade Lucas bara en gång och ja, jag tror han somnade om på mindre än tre minuter!!!

Det är en enorm skillnad trots att det bara har gått en vecka! På mindre barn tar det oftast bara ett par nätter, men vi har ju haft dom här vanorna mer eller mindre hela hans liv. Klart att det är svårare att ändra på dom då. Jag ammar fortfarande två gånger per dag, en gång på morgonen och en gång på kvällen. Men det känns inte som det förvirrar honom. Han accepterar och har slutat leta efter brösten, men det tar fortfarande längre tid för honom att somna om med mig på natten. Jag tror att det är som ni säger, han förknippar mamma med mat/bröst. Men jag tycker att det känns jobbigt att sluta med amningen direkt nu. Det känns som att det är väldigt jobbigt psykiskt för mig och jag måste ta babysteps för att klara det. Just nu känns det som jag vill vänta lite till.

Men det kanske inte blir så jobbigt att sluta som jag har trott. Lucas letar ju inte efter brösten längre, bara ibland när jag har väldigt urringat och han är hungrig eller trött och jag sätter mig i den positionen med honom i knät. Men annars gör han inte det. Så på morgonen när Jair tar upp honom till vår säng så letar han inte efter brösten förrän jag tar av mig t-shirten som jag lånat från Jair. Det känns alltså inte så svårt att hoppa över morgonamningen och kvällsamningen känns också enkel att hoppa över. Dessutom vet jag nu med hundra procent säkerhet att jag inte har mycket mjölk kvar. När jag försökte sluta förra gången så blev ju brösten kanonfulla och jag fick pumpa. Nu blir dom knappt halvfulla varken till kvällen eller på morgonen. Det rinner ibland till en gång på dagen fortfarande men det läcker inte. Men ja, det finns mjölk, men inte så mycket. Jag tror inte jag kommer behöva vara orolig för mjölkstockning :-)

Innan vi slutar med amningen helt och hållet så vill jag se att Lucas är trygg med den här rutinen även när vi åker hem till Jairs familj igen så det får bli nån gång efter påsk eller framöver. Jag behöver förbereda mig mentalt först :-)

Sluta nattamma – natt 5

Den här natten har varit väldigt orolig. Lucas har vaknat hela tiden. Jag förstår ute varför som just den här natten har varit så himla dålig. På dagen sov han bara en tupplur och det var bara 30 min, från 14.10 – 14.40. Alltså tycker jag att det borde varit en bra natt… Han somnade iaf en ta tid, klockan 21.10 men första gången han vaknade var bara efter 20 min. Tur var att han somnade om snabbt med pappa Jair, bara 8 min. Två timmar (23.20) senare vaknade han igen, den här gången somnade han om på 7 min. Efter det så kunde vi se på babymonitorn att han sov oroligt. Han vaknade och vände sig, ibland skrek han till men somnade om av sig själv.

En timme senare (00.30) vaknade han igen men somnade om snabbt med Jair. Nu sov han lite mer än tre timmar, men 03.49 så vaknade han igen. Nu vägrade han somna om med mig. Efter en timme så blev jag väldigt nödig och var tvungen att gå på toa så Jair fick ta över en stund och då somnade han på 15-20 min. Nu var klockan 05.00 och nu sov han i 4 timmar och 15 min. Klockan 9.15 när jag kom in i sovrummet efter varit på toa så stack skrutt fram huvudet och när han såg mig sken han upp som en hel sol :-) underbara skrutten! När man ser det där leendet så är hela den jobbiga natten som bortblåst!

20140412-120404.jpg

Tack för era svar på mitt sluta-amma-inlägg

Jag vill tacka er läsare för era fina kommentarer på mitt sluta amma inlägg. Flera av er har peppat mig, hjälpt mig med mina skuldkänslor och tipsat mig hur man kan göra. Det känns mycket bättre nu. Jag vet fortfarande inte när jag ska sluta amma, men när jag väl gör det så vill jag inte ha en avskedsamning för jag vet att det kommer ta lång tid innan jag släpper den ”sorgen”. Jag kommer fortsätta amma en gång varje morgon och en gång varje kväll och när jag känner att sluta-nattamma-projektet är färdigt så kommer jag försöka se om han kan glömma bröstet genom att jag inte erbjuder det och inte visar det. Imorse så var det inte han som tog initiativet att amma det var jag. Jag vill helst att sluta amma ska gå så gråtfritt som möjligt så jag slipper våndas med skuldkänslor.

Jag vill tacka er som uppmuntrar mig att fortsätta amma, flera av er har skrivit väldigt tänkvärda kommentarer om att amma större bebisar och det kändes skönt. Det borde inte vara fult/äckligt att amma större bebisar i vårt samhälle men det känns som det är många som tycker det. Jag tyckte själv det förut och ibland känns det som jag kanske inte ser att Lucas faktiskt inte är en bebis längre. Eller hur länge är man en bebis egentligen? Jag vill gärna fortsätta kalla Lucas för bebis ett tag till. Iaf till han börjar gå.

Sluta nattamma – natt 1

Nu tänkte jag att jag skulle berätta för er hur första natten var. Lucas var superdupertrött när klockan blev 21. Han ammade cirka 5 minuter och jag höll honom vaken hela tiden fast än han försökte stänga ögonen. Klockan 21.14 när han somnade efter ett försök att borsta tänderna så somnade han helt på egen hand på en madrass på golvet. Jag och Jair satte oss i ett annat rum och tittade på en serie på datorn. Klockan 23.15 gick Jair in i rummet och la sig och cirka 30 min senare vaknade Lucas. Jair kommer inte ihåg exakt men han trodde att Lucas hade somnat om i sängen vid klockan 2 nån gång. Jag låg kvar i det andra rummet och sov och hörde absolut ingenting. Jair berättade att Lucas hade varit ledsen men jag fattade det som att han var mer ledsen för att han var tvungen att sova eftersom han helst ville leka. Jair berättade också att Lucas hade tittat efter mig och sett frågande ut samtidigt som han hade sagt Dadda (han har glömt bort ordet Mamma :-) ).

Klockan 5.53 kom Jair in och väckte mig. Lucas ville inte somna om så jag tänkte först att nu är det väl morgon då så jag byte blöja och sen la jag mig på sängen för att se om han ville amma. Han klättrade direkt upp i min famn och den här amningsstunden var bra mycket finare och mysigare än alla dom här levande-napp-tillfällen som vi har haft nu det sista. Sen somnade han om vid min sida utan bröst. Jag flyttade honom till madrassen på golvet och där sov han över två timmar. Sen vaknade han igen och eftersom jag fortfarande hade mjölk kvar i ena bröstet så gav jag det också men var noga med att han inte skulle somna med bröst i munnen. Strax därefter somnade han igen.

För min del var det här en superbra natt! För Jairs del var den väl mindre bra eftersom han inte kunde sova på grund av Lucas. Förhoppningsvis så blir det kanske ändå lite bättre inatt. Hoppas det! Jag är iaf supernöjd med resultat. Så här bra sover han ALDRIG när han får amma på natten!

Här har ni tiderna som vi skrev ner :-)

20140408-162729.jpg

Sluta nattamma – tredje gången gillt

Inatt slutade vi med nattamningen för tredje gången. Jag vande bort nattamningen en gång innan, men sen blev Lucas reste vi bort och därefter blev Lucas förkyld och vi fick börja om på ruta 1. När vi kom hit gjorde vi ett nytt försök, men det gick åt skogen! Jag vet inte om det var för att vi passade på att sluta amma helt och hållet som det gick så dåligt men jag tror det… Jag kunde inte stå emot hans ledsna skrik och jag fick enorma skuldkänslor.

Den här gången lyckades jag samla tillbaka krafter tack vare ett mail från en av er läsare som berättade detaljerat hur dom hade gjort för att vänja bort amningen. Dom tog inte bort all amning samtidigt utan började med dagamningen, därefter nattamningen, därefter kvällsamningen och tillsist morgonamningen. Mailet hon skickade kändes som ett recept för mig som bara var att följa. Hon berättade exakt hur dom hade gjort, vilken inställning dom hade och hur det gick. Deras son tog inte heller napp, tumme eller ens flaska så det kändes verkligen som vi kunde jämföra oss med dom.

Lite senare tänkte jag berätta mer i detalj om den här metoden, men allra helst skulle jag vilja publicera den här läsarens mail här på bloggen för det var så otroligt peppande, inspirerande och hjälpande för mig. Men jag måste fråga henne först om det går bra.

Sluta amma så jävla svårt!

Just nu känns det som jag ska göra något som är svårare än jag nånsin har gjort i hela mitt liv. Jag ifrågasätter hela tiden om jag är tillräckligt stark, om jag gör rätt och VARFÖR? Varför just jag? Varför kunde inte min bebis bara skita i bröstet? Det är så många bebisar som plötsligt ratar bröstet, föredrar flaskan etc etc…. Varför ska just jag vara den som måste ta den här kampen? Och måste jag ta den här kampen?????

Det kanske låter väldigt ego det jag skriver just nu… Och en del av er kommer kanske ta illa upp för det jag skriver… Eller kanske tycker ni att mitt problem är ett lyxproblem. Men isf har ni INGEN aning om hur det känns att känna som jag gör just nu. Jag vet inte hur det känns att inte kunna amma eller när bebisen ratar bröstet, men den känslan jag har just nu är också OTROLIGT jobbig.

Jag försöker förstå varför jag tycker att det är så himla jobbigt och varför jag måste göra det här. Jag gör till och med för- och emot-listor för att samla kraft för att klara av det. Jag har redan försökt sluta amma en gång för cirka två månader sen. Det gick åt skogen, jag klarade inte det… Det känns inte som jag kommer klara det nu heller, men jag måste ”försöka”. varför försöka inom citationstecken? Jo för att försöka i det här fallet duger inte. Jag vet att jag måste bestämma mig. Göra eller inte göra. Det är tortyr att försöka och låta bebisen gråta och en annan natt ge upp. Jag måste bestämma mig. . Jag vet att jag inte är tillräckligt stark just nu. Det är därför jag skriver det här. Jag känner mig så himla svag. Det känns som jag inte kommer klara hans ledsen-skrik. Jag tänker att han inte förstår varför hans mamma plötsligt gör så här mot honom. Typ, varför vill min mamma inte ha mig mer? Och den tanken äter just nu ett stort hål i mitt hjärta. Jag vill ge min son ALLT! Allt, allt, allt som jag kan! Det här är något jag har och som jag kan ge honom, varför ska jag inte ge honom det då?

Nu kanske ni vill veta VARFÖR jag vill sluta amma och det är nu vi kommer till delen som jag skäms och känner mig fånig, dum, korkad, dålig mamma och allt annat möjligt fult som jag kan komma på om mig själv. Jo så här är det:

Amningshormonerna ger mig finnar! För några dagar sen hade jag en sån akne-attack att Jairs kompis som vi bor hos sa att jag behövde nån salVa somär mot sol- och värme-allergi. När jag äter P-piller eller när jag var gravid så var min hy jättejättefin.
Jag vill ha tillbaka min mens – jag är sjukt sugen på en till bebis. Även om vi har bestämt att vi ska vänta lite till så vill jag så himla gärna och det känns lite jobbigt att mensen inte är tillbaka än.
Jag vill inte vara mera napp – Lucas ligger jämte oss i princip hela nätterna och snuttar av och till på mina bröst. För det mesta torrsuger han och ibland kliar det i bröstvårtorna och jag vill inget annat än att ha mina bröstvårtor för mig själv! Jag vill inte säga att det är sjukt jobbigt för det är det inte än, men det börjar bli jobbigt nu. Jag njuter fortfarande stundvis över att ha min fina son så nära mig och att kunna ge honom något han tycker så mycket om. Men det är jobbigt att han använder mig som napp. Jättejättejobbigt är det. Amningen är inte jobbig, det är att vara napp som är jobbigt!
Jag vill inte amma mer än 1 år – Det här är nog anledningen jag skäms mest för att tala om för någon. Jag har alltid tyckt att det sett konstigt eller creepy ut när ”stora” barn har ammat. Jag har alltid tyckt att amning är för bebisar, ENDAST. Det är som jag skäms lite för att jag ammar ett ”stort” barn…. Jag undrar vad andra ska tycka eftersom jag själv har tänkt så innan jag fick barn och när Lucas var liten… Nu förstår jag mammor som ammar längre, även om jag inte vill hamna där. För det känns som varje månad jag fortsätter, ju mer medveten blir Lucas och ju svårare kommer det bli att sluta amma… Det här är nog den allra jobbigaste punkten i min lista för att sluta amma. Jag vet inte om ni kan förstå just det här, men jag hoppas verkligen verkligen att ingen tar illa upp av det här. Det som gör att jag har börjat tvivla på den här anledningen och varför jag fortfarande ammar är för att här så är det helt normalt att amma upp till två år…

Att sluta amma känns superjobbigt. Jag vill och jag känner att jag kan bryta den här speciella mamma-och-bebis-kontakten nu, men jag mår superdåligt över att rata min son. Och hans ansiktsuttryck när han gråter av besvikelse är fortfarande inpräntad på min näthinna från förra gången när jag försökte sluta. Jag tvivlar hela tiden på mig själv, om jag är tillräckligt stark och om jag gör rätt. Det känns på nåt som att jag vet vad jag vill men är min vilja och mina anledningar är inte tillräckligt stark för att jag ska kunna stå fast med mitt val när Lucas är ledsen…. Känns superduperduperjobbigt! Behöver verkligen lite stöd just nu så ni får gärna dela med er om era sluta-amma-historier och era bästa tips! Ni är alltid så underbara!