Hat. Bitterhet. Skam. Avund. Helt normala känslor som jag tror att alla känner någon gång i sitt liv, men som i vissa sammanhang kan bli förbjudna känslor. I mitt fall är dessa känslor allt som oftast relaterade till vårat missfall och allt vi fått gå igenom efteråt.

Jag kan tex. känna hat vågar jag ens skriva det?! mot min läkare, inte mot honom personligen men mot hur han har behandlat mig, mycket av det han har gjort har fått hela situationen att bli flera resor värre än det borde och då kommer känslan av hat smygande.  Jag kände enorm bitterhet när jag fick höra att en kompis kompis är gravid med sitt andra barn, dom har precis gift sig men lögnerna och avundsjukan avlöser varandra i det äktenskapet. Varför ska dom få ett andra barn men inte vi?! Vad är det som gör att vi som är bra föräldrar med ett stabilt och lyckligt förhållande inte får våran bebis som planerat?! Nu menar jag inte att dom inte ska få skaffa barn eller att jag inte är glad för deras skull men jag tycker bara att det är så satans orättvist ibland. Och där kommer känslan av skam in i bilden.  Man får inte tänka sådana tankar om andra människor, och jag VET att det finns dom som har det mycket värre än oss…jag borde vara tacksam för det jag har istället… ja ni fattar!

Jag har en kompis som är gravid och ska ha barn i augusti (vi skulle fått barn i juni) och som också har en dotter som är lika gammal som Lilla H. Jag är genuint glad för deras skull men kan inte hjälp att jag ibland känner ett sting av avund mot att dom ska få sin bebis och inte vi. Jag tror att likheten i våra situationer spelar in mycket där, det hade ju varit så perfekt med två små sommarbebisar och våra döttrar som är lika gamla. Jag kommer nog för en lång tid framöver tänka att ”det där skulle varit vi” när vi träffas men så är det och jag får helt enkelt lära mig att hantera de förbjudna känslor som dyker upp i mitt huvud, och ju längre tid som går desto mer glada och lyckliga känslor kommer ta överhanden istället. Det vet jag!

Hon är klipsk vår lilla tjej och vet vad hon vill,det är ett som är säkert! Jag plockade ur en massa icke barnvänliga saker ur en väska som skulle tvättas och la dem på byrån i hallen, högst intressanta saker tyckte Lilla H men jag tänkte inte så mycket mer på det eftersom hon inte når upp dit. Efter ett tag kommer N ut i köket och säger; Kom, du måste se det här! Då har vår busunge plockat ut en förvaringslåda ur byrån, vänt den upp och ner, klivit upp på den och står nöjd och leker med mynt, pennor och annat småplock på byrån. Det var nästan så vi lät henne stå kvar där när hon hade lagt ner så mycket jobb på att ta sig dit=)

Helgen har annars varit mycket trevlig. I fredags var jag & Lilla H hem till en kompis och hennes son och myste hela dagen. Och resten av helgen har vi spenderat hemma hos min kusin med familj, hennes dotter fyllde 1 år så vi passade på att fira henne och kolla melodifestivalen. Det har blivit en hel del lek med andra barn för Lilla H på sistone och det är så kul att se hur mycket hon tycker om barn. Hon är direkt framme och klappar på huvudet och ska krama och pussa. Nångång ibland blir det lite sura miner och gråtfest när dom (läs Lilla H) ska ta varandras saker eller puttar till varandra, men för det mesta går det alldeles lysande! Det är bra att Lilla H lär sig samsas med andra barn för om 1 månad?! ganska precis blir det inskolning på förskolan här i området. Lite nervöst men det känns som det kommer gå bra eftersom hon är så glad i barn och inte blyg för andra vuxna. (Lägger upp lite bilder från helgen imorgon).

Jag har hört flera gånger att bebisar och barn är väldigt lyhörda för känslor och det har jag verkligen fått erfara med Lilla H. Det är inte alltid lätt att vara förälder och det är verkligen inte lätt att vara förälder och försöka ta hand om sitt barn på bästa sätt samtidigt som man själv mår dåligt. Både jag och N har verkligen gjort vårt bästa för att vara som vanligt när vi varit ledsna över missfallet och allt annat men det märks tydligt på Lilla H att hon känner av när något är fel. Det gäller speciellt med mig, det är som att mina känslor speglas direkt i henne, hon blir väldigt gnällig och mer mammig än vanligt när jag inte mår riktigt bra. Då vill hon gärna kramas och vara nära som för att trösta. Jag tror inte att man ska försöka dölja sina känslor för dom små för dom känner verkligen mer än man tror, samtidigt som det är svårt eftersom  det inte går och förklara varför man är ledsen. Jag försöker säga till Lilla H (även om hon inte förstår allt) att ”mamma är ledsen men det är okej”. Jag vill lära Lilla H att det är okej att visa sina känslor, att det är en del av livet att må dåligt ibland och att hon alltid ska kunna vända sig till oss när hon behöver tröst eller någon att prata med.

Min älskade lilla busunge som har överröst sin kompis med pussar och kramar idag!

Lilla H har nu i ett par veckors tid varit omöjlig på kvällarna och nätterna. Vi har lagt henne som vanligt runt sju men efter prick 30 minuter har hon vaknat och gallskrikit, det låter som att hon är riktigt rädd. Eftersom hon även är inne i en väldigt mammig period har det oftast inte gått om N försökt lägga henne. Flera kvällar har det slutat med att hon har fått komma upp och varit upp tills vi har gått och lagt oss för vi orkar helt enkelt inte…Hon har även börjat vakna flera gånger per natt,ibland flera gånger per timme så dom här dagarna när jag jobbat har varit väldigt tuffa. Vi börjar verkligen tröttna på det här nu, trodde den jobbigaste tiden med barn skulle vara i början men efter att Lilla H blev 1 år har hon totalvänt vad gäller sömnvanor och blivit väldigt jobbig på nätterna…Är det någon som känner igen sig eller har tips på vad man kan göra?!

Annars har dagen varit bra. Det var full fart på jobbet så dagen har gått snabbt. Sedan var det bara hem och vända för sedan blev det en timmes helkroppsmassage för den här mamman. Riktigt skönt att bara få slappna av och bli lite ompysslad, somnade till och med där ett tag…Massage är verkligen någonting jag skulle vilja unna mig lite oftare, inte bara när jag får det som presentkort. Nu är jag och N iallafall lediga fyra dagar tillsammans så det ska bli mysigt att vara hemma allihopa.

Varför tyckte jag att det var en bra ide att fira jul här?! Det ska verkligen bli jättemysigt att få vara i vårt hem och fira jul och slippa va dom som åker hela tiden men alla dessa förberedelser…Vi blir inte speciellt många och det ska vara lite knytis men ändå. Det ska storstädas, julhandlas,köpa gran,slå in paket och så ska vi ha lite uppesittarkväll här på lördag. Och den lilla detaljen att imorn ska vi på första ultraljudet och se om det verkligen finns en liten bebis i magen…NERVÖST är bara förnamnet!

Min lilla prinsessa gör inte det hela mindre stressigt heller. Hon klättrar i lådor, ramlar och slår sig och är allmänt gnällig och klängig så det går sakta framåt här hemma. Men jag ska försöka ta det lugnt, ingen ide att stressa upp sig i onödan. Jul blir det ändå!

Jag har alltid varit en äkta känslomänniska men i tonåren lärde jag mig konsten att hålla inne mina känslor och inte visa någonting utåt. Inuti var det kaos och en storm av känslor som mer eller mindre förstörde mig tillslut men jag tror inte att min omgivning upplevde mig som speciellt känslosam. Min  mamma har berättat ett barndomsminne för mig som summerar väldigt bra precis hur jag inners inne är. När jag gick i grundskolan var det väldigt populärt med Tamagotchi, små elektroniska djur som man skulle matas, bajsa och sova annars dog dom. En natt kom jag in till mina föräldrar alldeles förtvivlad, jag hade inte kunnat sova på hela natten för att min Tamagotchi behövde matas, bajsa och sova. Dom var såklart tvungna att ta den från mig annars hade jag aldrig fått sova, haha! Andra barn hade säkerligen stängt av eller struntat i denna lilla apparat men sån var inte jag…jag bryr mig fruktansvärt mycket om mina nära och kära och lider verkligen med dem när de inte mår bra. tyvärr har mina tonår och allt detta ”hålla inne med sina känslor” gjort att jag ibland har svårt att visa det men jag hoppas verkligen att alla vet hur mycket jag bryr mig. Min kärlek till min familj och min dotter har inga gränser. Jag kommer ihåg när jag var yngre och satt på mitt rum och grät för vad det nu kunde vara, jag önskade inget hellre än att någon av mina föräldrar skulle komma in och se hur det var med mig. Hade dom gjort det hade jag säkert skrikit något och kastat igen dörren i ansiktet på dom men känslan av att bli bekräftad och tröstad hade ändå värmt något oerhört. Det känns som att jag alltid har gått runt med så mycket kärlek inom mig men haft väldigt svårt att visa det. Men när jag fick barn kändes det som det mest naturliga i världen att överösa alla dessa känslor på min lilla dotter.

Vad ledde då till det här plötsliga svamlet om känslor efter att inte ha skrivit någonting på bloggen på flera månader kan man undra? Det är så att om allt går som det ska ska vi bli tvåbarnsföräldrar i sommar. Jag och min sambo samt utvalda i vår omgivning har vetat detta ett bra tag men jag har inte riktigt känt mig redo att skriva om det, det känns som att det blir så verkligt då och jag vågar fortfarande inte riktigt hoppas på allt kommer gå bra. Jag känner inte, tvärtemot många andra att jag kommer ha svårt att ge lika mycket kärlek till nästa barn för det tror jag bara kommer naturligt men känslan av att inte räcka till för två små den är påtaglig. I början av den här graviditeten har jag mått fruktansvärt dåligt, spytt och haft konstant illamående. Det har gjort att jag inte kunnat ge lika mycket tid och uppmärksamhet till min dotter vilket gjort att skuldkänslorna legat över mig hela tiden. Som tur är har jag en underbar sambo och finaste familjen som har ställt upp och varit med henne med det känns ändå i mammahjärtat. Jag antar att det bara är en försmak för vad som komma skall om vi får en till liten bebis och ta hand om?

En alldeles nykläckt liten tjej som ska bli storasyster till sommaren!

Nu har jag ÄNTLIGEN fått mig tid att sätta mig ner två sekunder! Det har varit full fart på jobbet idag och så har det fortsatt även hemma. Jag tycker det är roligt när det händer något och har inget emot att ha fullt upp men efter att ha jobbat till kl. 22 igår och börjat kl. 07 idag är jag ganska slut som människa. Vi skulle egentligen haft middagsgäster idag men dom blev sjuka så vi får skjuta upp det till en annan dag. Tråkigt samtidigt som det inte gör något nu när jag är så trött. Lilla H sover inte speciellt bra på nätterna heller så det gör än ju inte piggare direkt. Vi har funderat på om det är något i hennes rutiner på dagarna som gör att hon sover så dåligt på nätterna och vaknar och ska dricka välling hela tiden. Men jag vet inte vad det skulle vara? Vi försöker se till så att hon äter ordentligt under dagen så att hon inte ska vara hungrig när hon lägger sig men det verkar inte spela någon roll.

Vi kanske måste sätta hårt mot hårt och vägra ge henne välling på natten?! Det kan ju vara så att det bara blivit en vana att vakna och inte kunna somna utan välling så det är ju värt ett försök men det gäller bara att orka ta fajten på nätterna. Sömnen är ju så otroligt viktig speciellt nu när jag jobbar, men jag får väl komma till jobbet som en zombie ett tag=P  Nu blir det lite tacopaj till middag, gott!

Full koncentration när man äter med gaffel

Packning pågår

En något TRÖTT mamma

Idag har jag jobbat ett kvällspass igen. Jag brukade tycka att det var skönt att jobba kvällar och delvis är det så fortfarande eftersom det är lugnare. Men jag får ju knappast någon sovmorgon längre så det är ganska jobbigt att gå upp tidigt och jobba till klockan tio. Men men så är det ju så bara att gilla läget. Innan jag åkte till jobbet hann jag iallafall ta med Lilla H ut på en promenad i det härliga höstvädret, eller promenad är väl att överdriva. Hämtade ut ett paket från Sportamore med nya Nike free skor. Dom jag köpte förut har jag nämligen på jobbet och dom är så sköna så var tvungen att köpa ett par till:-)

                Fina höstfärger

           Bästa träningsskorna

              Lilla H i lekparken

Idag har min kära pojkvän fått känna på att det inte alltid är så lätt att vara ”föräldraledig”. Lilla H har tydligen haft en riktigt dålig dag med gnäll och sovvägran. Garaget var tvunget att plockas ur då vi har sagt upp det idag och så hade han lovat en kompis att träffa han och hans dotter till lunch.

Till mig säger han: Hon kan ALDRIG varit så här jobbig med dig!

Jag svarar: Välkommen till en del av min verklighet de senaste 10 månaderna älskling!

Jag förstår inte varför dom värsta nätterna alltid händer när jag är ensam med Lilla H?! Inatt vaknade Lilla H i vanlig ordning vid ett och drack en flaska välling. Sen brukar det bara vara att lägga ner henne i spjälsängen igen så somnar hon om men inte inatt. I 45 minuter försökte jag få henne att somna om medan jag själv i princip höll på att kollapsa av trötthet, får i och för sig skylla mig själv som inte somnade förrän klockan tolv…Men Lilla H bara skrek och skrek så till slut orkade jag inte mer utan drog våran säng in till väggen  så hon inte kunde ramla ner på Ns sida och la henne bredvid mig. Då kunde hon efter lite bökande äntligen somna om. Jag vill VÄLDIGT gärna ha fler barn men ibland undrar jag hur vi ska klara av ett?!

Nej, nu får det vara slut på mitt gnäll! Det finns dom som har det mycket värre. Gårdagen spenderades med min syster och bror nere på stan. Vi åt lunch, fikade, shoppade och hade det mysigt. Jag hittade faktiskt en klänning  jag ska ha på mig på bröllopet i september, på JC av alla ställen. Lägger upp en bild senare men jag är sjukt nöjd i allafall! Det är inte riktigt lika lätt att att gå på stan och shoppa med Lilla H som det var när hon var en liten bebis. Nu vill hon helst inte sitta i vagnen utan hon ska gå själv, det ser väldigt gulligt ut när hon stapplar fram men det tar en evighet och det blir mest att springa efter henne i affärerna för att se till så att hon inte river ner något. Hon är inte blyg av sig heller utan ska gärna fram till personalen eller andra kunder och klättra. Tur att jag hade min syster och bror med mig igår som kunde hjälpa till! Idag blir det nog lugnt, jag ska hämta N på tågstation kl 11.45 annars har vi inget planerat.

Ute och går med morbror

Etiketter är alltid roliga