Cool adidasjacka till halva priset

Liten ryggsäck från Didriksons, också till halva priset! Idag har vi tjänat pengar;-)

Vill ha vår, sommar, sol och härliga semesterdagar NUUU!!!! 

Nu är hon iallafall glad igen och leker för fullt. Det efter att först ha fått ett stoort raseriutbrott påväg hem från dagis. Hon vägrade gå själv utan skulle bara vara i famnen. När vi var så gott som precis utanför vår ytterdörr satte jag ner henne på marken och hon blev helt TOKIG! Kastade sig baklänges i snön och sparkade och skrek. Jag vill verkligen inte att hon lär sig att göra så för att få som hon vill så hon fick ligga där och skrika tills hon tillslut kom krypandes in. Grannarna lär ju undra vad jag är för en hemsk mamma…eller dom som själva haft småbarn kanske förstår…Hoppas på bättre lycka imorn, då ska vi även ner på stan och kolla lite småfix inför bröllopet! Skoj!

Fick dessa blommor av N på min födelsedag och jag älskar dom! Kanske nåt att ha i brudbuketten?

Glömde ju skriva hur stolt jag var igår! Fick ett sms av N på jobbet där det stod ”hon sover”. Han lyckades få henne att somna på madrassen, det hade tagit ett bra tag men tillslut gick det! Otroligt egentligen hur snabbt barn anpassar sig till nya rutiner och tur är väl det annars hade det ju aldrig gått att lämna på dagis. Idag var det dags för Lilla H att vara själv ett par timmar på dagis. N fick lämna henne för jag kände att mitt mammahjärta inte riktigt pallade det idag. Jag hade nog gråtit värre än Lilla H. Vi hämtade henne efter lunch och det hade gått bra, hon hade gråtit lite till och från och mest velat sitta i fröknarnas knä men till lunch va hon glad och bubblade på som vanligt så det känns skönt! Idag ska vi även få se fotografierna som togs på Lilla H, spännande! Sen blir det lite kalas med närmsta familjen här hemma, bjuder på hamburgare och kladdkakemuffins.

En väldigt koncentrerad tjej som gör sig redo att gå till dagis

Imorgon ska vi vara kvar och sova?! efter maten. Det ska bli intressant att se hur det går för Lilla H att sova på madrass med flera andra barn, hon som är van att sova ute i vagnen varje dag. Nu ska jag försöka vila lite innan Lilla H vaknar, jag är ännu hesare idag så det känns inte riktigt som att den här nedrans förkylningen vill släppa…

Annars har helgen varit lugn. Jag mår lite bättre men har blivit superhes (låter som en kraxande kråka) så det har mest blivit stillsamma aktiviteter, förutom idag då vi har sågat ner ett träd i trädgården. Vi har velat såga ner det sen vi flyttade in men det har inte riktigt blivit av förrän nu. Ns föräldrar kom hit och Ns pappa har hjälpt oss såga ner och köra iväg trädet. Det var inget litet träd heller så vi trodde det skulle ta flera dagar men det gick snabbt! Vi har även klurat på hur inbjudningskorten till bröllopet ska se ut så snart är dom klara också. Börjar så smått beta av ”to do” listan inför bröllopet så känner mig inte lika stressad över det. Nej, nu måste jag nog hjälpa N att natta Lilla H, hon har varit lite kinkig ett par dagar IGEN!

Jag kan tex. känna hat vågar jag ens skriva det?! mot min läkare, inte mot honom personligen men mot hur han har behandlat mig, mycket av det han har gjort har fått hela situationen att bli flera resor värre än det borde och då kommer känslan av hat smygande.  Jag kände enorm bitterhet när jag fick höra att en kompis kompis är gravid med sitt andra barn, dom har precis gift sig men lögnerna och avundsjukan avlöser varandra i det äktenskapet. Varför ska dom få ett andra barn men inte vi?! Vad är det som gör att vi som är bra föräldrar med ett stabilt och lyckligt förhållande inte får våran bebis som planerat?! Nu menar jag inte att dom inte ska få skaffa barn eller att jag inte är glad för deras skull men jag tycker bara att det är så satans orättvist ibland. Och där kommer känslan av skam in i bilden.  Man får inte tänka sådana tankar om andra människor, och jag VET att det finns dom som har det mycket värre än oss…jag borde vara tacksam för det jag har istället… ja ni fattar!

Jag har en kompis som är gravid och ska ha barn i augusti (vi skulle fått barn i juni) och som också har en dotter som är lika gammal som Lilla H. Jag är genuint glad för deras skull men kan inte hjälp att jag ibland känner ett sting av avund mot att dom ska få sin bebis och inte vi. Jag tror att likheten i våra situationer spelar in mycket där, det hade ju varit så perfekt med två små sommarbebisar och våra döttrar som är lika gamla. Jag kommer nog för en lång tid framöver tänka att ”det där skulle varit vi” när vi träffas men så är det och jag får helt enkelt lära mig att hantera de förbjudna känslor som dyker upp i mitt huvud, och ju längre tid som går desto mer glada och lyckliga känslor kommer ta överhanden istället. Det vet jag!