Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Förlossning'

Min andra förlossningsberättelse!

2015-03-19 @ 05:02

Vår Hampus var beräknad till den 8 mars. Jag var övertygad om att jag inte skulle behöva gå över tiden i och med att Hannes föddes i vecka 38+2. Hur kunde jag vara övertygad?!
Varje dag i tre veckor innan den 12 mars hade jag googlat förlossningsberättelser med olika sökord. Typ ”förlossningsberättelse omföderska”.

Jag var i v.40+3. Då hade jag haft mensvärk i tre veckor. Mensvärk som gjort mig grundlurad. Men just denna onsdag var värken mer krampaktig. Lite som magsjuke-ont. Jag gick och lade mig som alla andra dagar. Det som var annorlunda var att jag behövde kissa 3 ggr under tre timmar efter jag somnat samt att Andreas var uppe till 00.00 och spelade på läsplattan.

Det blev torsdag den 12 mars. 40+4. Klockan 01.50 vaknar jag att något släpper inuti mig (skrev ett inlägg om det). Väcker Andreas och förbereder honom att ”vattnet går” när det sipprar klart fostervatten ner för benet och bildar plaskpöl på golvet. Blir glad att förlossningen börjar på det här sättet eftersom jag ville känna känslan.

02.10 börjar jag dammsuga och städa (det borde se någorlunda snyggt ut när vi kommer hem från BB). Mensvärken kommer tillbaka. Avvaktar med att ringa förlossningen då jag inte har något att rapportera mer än vattenavgången som avgår egentligen lite, lite, hela tiden. 03.10 börjar jag skriva upp värkar på baksidan av tidningen med en Hannes superbraiga och blåa tuschpenna. Sätter på en film. The sweetest thing från 2003. Ringer förlossningen vid 05.45. Berättar att Hampus är på G. Hur ska jag tänka? När återkommer jag och när åker jag in?
(Förresten så ringde jag mitt under en förlossning, alltså jag hör krystskrik i luren, så barnmorskan återkommer om en halvtimme typ, vilket var ju helt ok då jag fortfarande har mensvärk var tionde minut i 45-60 sekunder).
Jag blir ombedd att återkomma när värkarna kommer med 5 minuters mellanrum. Perfekt, då har vi tid att käka frukost och lämna Hannes osv.

06.00 kommer Hannes ner Till mig i soffan framför TV:n. Jag sätter på barnis och jag lyckas sova mellan 7-8.

08.00. Andreas gör i ordning sig. Jag fixar och donar och packar Lite.
08.30. Ojdå, värkarna kommer var tredje minut men varar kanske i 30 sekunder. Men det är faktiskt värkar jag behöver andas ordentligt igenom. Ringer förlossningen, pratar med Majlis, som blir den som förlöser mig. Jag får komma in.

09.00 är vi påväg till förlossningen. Jag har då käkat frukost och Andy har lämnat Hannes på dagis. Han får veta att lillebrorsan kommer idag så farfar kommer att hämta honom på dagis.

09.50 blir jag inskriven. Huvudet är står långt ner men jag är bara öppen 3.

Jag öppnar mig resterande centimetrar på 2,5 timme. Använder lustgas. Det pirras i mina läppar (alltså mun) och jag känner mig lullig. Toppen på värkarna försvann med lustgasen. Andreas provade. Vi hade faktiskt roligt (!) till då jag blev mer bajsnödig. Jag kände Hampus huvud tränga ner och jag sa: ”nu kommer vatten..!” i sann babysim-anda. Andreas får kväljningar och sätter sig vid fönstret och hulkar, typ. Först säger jag: ”Du får gå ut, älskling, om du vill..”. Vilket han såklart inte ville. Jag fick hänga och klänga på Ebba och Nathalie (uskorna) istället. Men efter ytterligare en värk utan Andreas vände jag mig mot honom, pekade och sa: ”och DIG är jag besviken på!!” Han ba, snabbt: ”Jag vet, men bla bla bla”. Mer hörde jag inte, för under 7 minuter, var jag redo att ge upp. Jag bönade och bad till Majlis som om hon vore min mamma. Ska jag trycka på? Vad ska jag göra? Hjälp mig!

12.47, efter nästan tre timmar på förlossningen, kom han. Hampus. 3910 g och 51 cm. Det kändes mycket värre än med Hannes. Men allt gick bra. Sjuka eftervärkar, jobbiga stygn (3st) men fantastiska före detta kollegor. Och jag är SÅ kär i Hampus. Hannes med.

Idag, för ett år sedan…!

2012-06-12 @ 08:10

Idag, för ett år sedan, gick slemproppen för mig.
Det var 3 dagar innan Hannes kom ut och jag minns dagen så väl.

Det var en söndag, jag hade skrivit min sista tenta på fredagen och allt kändes bara så skönt och lättsamt (även fast man var tung). Jag och Andreas åkte och badade i Gisesjön, jag fick inte på  mig bikini så jag badade i linne och boxers. Sexigt – not. Jag vet i alla fall att jag tog världens skönaste dopp där. Jag simmade runt och bara njöt av livet. Haha – det var verkligen så.
När vi kom hem gick jag på toa och – plopp – slemproppen låg i toan och såg ut som en liten rosa manet. Efter det fick jag lite mensvärkar då och då under dagarna fram till öppningsvärkarna.

Förlossningsberättelse!

2011-09-05 @ 05:51

BF 27/6 – 2011

Lördagen 11/6
Jag & min pojkvän Andreas hade badat i Gisesjön – fantastiskt underbart. När jag kom hem gick jag på toa och märkte att slemproppen gick precis. (Googlade och fick fram att det kunde ta veckor innan förlossningen skulle starta).Tisdagen 14/6
Klockan är runt 19-20 och jag har mensvärk typ var 20 minut och rejäla flytningar. Svärmor tror att vattnet har gått men jag vill helst inte ringa. Andreas jobbar och har gjort det typ ett dygn, jag väntar med att ringa tills att han kommer hem.

 Vi får åka in, de undersöker mig och det gör ont. Får liksom inte veta vad de gör. Inget vatten hade gått, jag åker hem.

Onsdag 15/6
Vi kommer hem (det har hunnit att bli onsdag) och somnar vid 01. Jag vaknar 1 timme senare vid 02 av riktiga värkar. Det gör asont och jag säger till Andreas att: ”Du får INTE åka till jobbet idag.” Jag ringer förlossningen och de säger att: ”Emelie, du är förstagångsföderska, det kommer att ta tid, ta alvedon och sov.” Jag svarade: ”Jag kan inte sova och jag har bara Ipren”. Barnmorskan: ”Det går inte, du måste ta alvedon.”
Jag står ut i 2 timmar, klockan är nu 04, tills jag väcker Andreas och säger att vi måste åka till Sillekrog för att köpa Alvedon. Andreas är skittrött.
Väl där trycker jag i mig alvedon, ringer förlossningen igen och dom säger att: ”Vi skulle inte kunna ha en normal konversation om du hade riktiga värkar”. Jag tänker att nähä, jag får väl vänta här då. Jag säger till Andreas att vi kan ställa oss här vid Sillekrog så han kan sova lite och jag ligger i passagerarstolen och ”värkar”. Det gör skitont och jag spyr. Klockan blir 06 och folk börjar åka till sina jobb och ser hur jag ”profylaxandas” i en Peugoet vid luftpumpen. 
När klockan blir 06.20 behöver jag skita. Jag ringer till förlossningen och säger bara att: ”Nu kommer jag” och ber Andreas köra dit (som kör  då 100 på motorvägen?!?!).

Jag kan knappt gå från parkeringen upp till förlossningen, jag får lite massage av en barnmorska i hissen upp som ser att jag har jävligt ont. Hann pröva lite lustgas – jag var nämligen fullt öppen när vi kom in
07.00 var vi inne på förlossningen, 07.58 var Hannes ute. 3330 gram och 49 cm lång. Det var så ballt att man glömde räkna hans 10 tår och fingrar när han kom ut.

 

SANY3361