Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Fredags-frågan'

Bor inte själv!

2016-02-26 @ 09:38

Fredags-frågan är: Bor du med andra eller själv?

Alltså, det här är ju en lista som jag googlade fram på nätet och har den bland mina skärmbilder på tele-bobon. Jag styr ju inte själv frågorna. Hehe. Men vissa frågor är ju rätt intressanta. 

Den här frågan är ju sjukt kul.

Svar: Jag bor med andra, dvs mina barn Hannes och Hampus och min man Andreas.

 
Jag kan väl också säga att jag aldrig är själv. Aldrig. Även om det är jobbigt många gånger så kan man se det som rätt lyxigt också.

Men (!!!) ikväll så ska barnens fader dra ett strå till stacken gällande barnomsorgen här hemma. Jag ska SJÄLV umgås med Vera och Dina. Och det har jag fått höra hela veckan; ”du ska ju bort i helgen…” Hehe. Älskling. 1. Det är bara fredag kväll och natt, inte hela helgen. 2. Och? 

Nu ska jag inte tala för Andy, men jag tror han har byggt upp någon bild om att det är förskräckligt att ta hand om mamma-grisen Hampus. Grejen är att Hampe försöker ju få kontakt med sin pappa flera gånger, men Andy är inte riktigt uppmärksam, anser jag.

Aja. Det blir nog en hel del sms och mms ikväll om hur synd det är om honom. Men han driver ju bara. Eller? Hehe. Jag vet att han längtar till bebis-tiden är över. Det är helt enkelt lättare då.

Vi hörs!

Frågan jag aldrig svarade på!

2016-02-25 @ 14:53

Tack, Evelina, för att du tog dig tid att berätta för mig vad som menas med ”socialt godkännande”. 

Så.. Hur viktig är det sociala godkännandet för mig?

Svar: Alltså, jag bryr mig mycket om vad andra människor tycker och tänker. På något sätt känns det ganska sunt, nu när jag tänker lite på det. Man har ju ofta sagt ”skit i vad andra tycker” men nej, jag vill att andra ska tycka om mig. Jag vill att andra ska tycka att jag är en bra människa. Snäll och så. Man vill ju göra rätt.

Men generellt tror jag att jag bryr mig mindre om vad människor tycker nuförtiden. 

Jag kan liksom inte smöra för människor, jag är nog rätt tydlig om jag gillar någon eller inte. Så då tycker och tänker vi på vårt sätt och låter det vara så. Men jag ogillar få människor. Alla har våra bra och mindre bra sidor. Och det är de mindre bra sidorna man ogillar.

Evelina tog också upp ett exempel om jag känner att jag måste köpa en viss grej bara för att uppnå viss status. Haha, nej. Jag ogillar skarpt att köpa samma grejer som andra har köpt. Jag har vissa undantag. Typ, en gång. Ida hade en lång kofta i somras, jag ville också ha en lång skön kofta, så då köpte jag en lång kofta. 

Men, jag har ingen Michael Kors-väska eller ett kuddfodral från Svenskt Tenn, om jag säger så. Men visst tycker jag det är snyggt. Däremot tycker jag att originellt är coolt. Och coolt är charmigt. Och charmigt är bra.

Men för att summera. För mig är det sociala godkännandet viktigt när det handlar om hur man är som person. Jag vill vara en god vän och medmänniska.

 

Fredags-frågan!

2016-02-19 @ 19:42

Hur viktigt är det sociala godkännandet för dig?

Så lyder fredags-frågan.

Innan jag svarar; kan någon bara förklara för mig vad det betyder? Snälla…

Försökte göra pretty face, men blev som vanligt bara blahablahä…

Missad fråga!

2016-02-14 @ 22:56

Nu svarar jag på veckans fredags-fråga som lyder: 

Nu glömmer du din riktiga ålder för ett tag. Så, hur gammal är du?

Svar: 26 och ett halvt. Helt ärligt, känner mig varken yngre eller äldre. 

Men grejer som talar för att jag är äldre; jag gillar korsord, jag har väl generellt hunnit med många ”svenne-banan” grejer för min ålder, diggar good oldies-låtar och jag gillar att titta på nyheterna.

Grejer som talar för att jag är yngre än 26; eh, bygger med duplo? Kollar på morgonshowen?

Äh, det här är svårt. Det går inte. Det blir för mycket generalisering, på något sätt. Många 50-åringar kan ”bete sig” som 14-åringar, och vice versa, hur dom nu beter sig?

Fredag, och ny fråga!

2016-02-05 @ 15:57

Ska du göra samma misstag om och om igen?

Svar: Nä. Ett misstag, tycker jag, borde inte upprepas. Alltså, jag menar, det gör ju inget om man gör ett misstag – man lär sig ju förhoppningsvis av någonting av det. Men att gör OM samma misstag är väl dumt?

Däremot tycker jag inte att man ska ångra något. Som sagt, man är aldrig riktigt fullärd, och ju mer erfarenhet av olika typer (exempelvis gjorda misstag) desto klokare blir man. Eller?

Värt att minnas!

2016-01-29 @ 09:14

Vilka är de mest minnesvärda ögonblicken från ditt förflutna? 

Det låter så dramatiskt med ”förflutna”. Shit, jag är bara 26 än så länge, hur mycket förflutet har jag egentligen? Men det blir mysigt att tänka tillbaka på minnen. Svårt bara att välja de mest minnesvärda, men jag ska försöka.

1. Ett av mina absolut första minnen jag har, får platsa här. Det är bara en kort sekvens. Min pappa, mamma och jag åkte till Sälen med några grannar. Jag var knappt 1,5 år och skulle hoppa ner i ett bollhav. Men mamma stod och skulle ta emot mig. Jag kände mig trygg att mamma stod där – så jag hoppade! Det var läskigt och kul. Det där har bara fastnat hos mig.

2. Alla måltider och skratt jag har haft med min farmor. Hennes strömming, pannbiffar, rostade mackor, te och milkshakes kommer jag aldrig glömma smaken på.

3. När alla barnen på gatan vi bodde på i Brottby sprang ut i spöregnet och lekte en sommarkväll. Eller alla grillkvällar på stranden i Lummelunda. Gemenskapen.

4. När Hannes föddes. Stoltheten.

5. När Andy gick ner på knä och friade. Alltså, DET ögonblicket. Mitt hjärta har nog aldrig varit så varmt.

6. När Hampus föddes. Lyckan.

…nej, det här går inte. Det finns för mycket. Hoppade över typ 15 år också mellan punkt 3 och 4, som har hur många minnesvärda ögonblick som helst. 

Jahopp, det var den fredags-frågan.

Fredag!

2016-01-22 @ 16:00

Fredags-fråga #12: När var den senaste gången du gjorde något spontant?

Svar: Hmm… Tycker det är ganska svårt att vara spontan när man har småbarn. Håller ni inte med?

Men sista gången jag var spontan; det var nog igår kväll då jag slängde ihop en snabb kladdkaka sådär spontant. Jag hade ju chokladbrist…

Räknas det eller?

Något nytt?

2016-01-15 @ 21:45

Veckans fråga: När var den senaste gången du provade något nytt?

  
Idag, typ. Mer vill jag inte säga nu. 

Så mycket!

2016-01-08 @ 14:10

Veckans fredags-fråga är: Vad är du tacksam för?

Oj! Mycket!

Jag är tacksam för min mamma Gunilla och pappa Christer. Jag hörs inte ofta med mina päron men jag är tacksam för att dom är dom samt att de levde ihop, separerade och uppfostrade mig väl (I guess). Och så vet jag att de alltid finns där för mig. 

Jag är tacksam för mina vänner, systrar och släkt. Inte minst farmor Målfrid. Jag är även sååå tacksam för Andreas hela familj. Inte minst svärföräldrarna.

Jag är även tacksam för att jag bor i Sverige, mitt körkort, att jag tyckte om skolan och att jag nästan alltid varit bekväm med mig själv och min kropp.

Den största tacksamheten riktar jag ändå till Andreas, Hannes och Hampus. Och Diesel (för guds skull; glöm inte att nämna Diesel; Andy blir ju ledsen i hjärtat annars).

Försökte göra en tacksamhets-min.

Missad fredags-fråga nummer 2!

2016-01-03 @ 20:54

När var det sista gången du skrattade högt?

Svar: Det var igår kväll. Eller jag fick kämpa för att inte höras men inombords skrattade jag SÅ högt.

Vi hade gått och lagt oss hela familjen och skulle upp tidigt. Andy låg med ryggen mot mig och Hampe. Jag sjöng Vargsången några gånger för att söva barnen. Kliade samtidigt Andys rygg.

Jag tröttnar efter ett tag på att sjunga och tystnar, medan Andy tar över och börjar improvisera en egen text. Han sjunger melodin till Vargsången sådär gällt och försiktigt: ”…skriv ett meddelande på min rygg..”

Det här låter inte alls kul, men jag börjar asgarva för att det var lite töntigt-gulligt.

Jag skrev iaf: Jag älskar dig. Sådär töntigt-gulligt.