Månadsarkiv: september 2015

Add Comment Register

KÖNSULTRALJUD.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så funderar jag fortfarande över om det är en liten tjej i magen eller inte.

Har varit på 2 ultraljud och vid första tillfället tyckte barnmorskan att det såg ut som en pojke. Vid andra ultraljudet så tyckte en annan barnmorska att det såg ut som en tjej. Hon lät inte helt säker och hon sa även att vi INTE skulle börja säga lillasyster osv. Det gjorde mig lite besviken och förvirrad. Hade sett framför mig hur det skulle gå till när man fick reda på könet hos barnmorskan, men jag tycker dom ger en ett luddigt svar. Tycker att dom istället ska bara gå igenom bebisen så att allt se bra ut vid RUL.. vilket är det viktigast och sedan erbjuda ett könsultraljud några veckor senare till dom som vill veta könet för nån hundra lapp. Då är det lättare att se könet när bebisen är lite större och då kan dom dessutom fokusera en längre tid på att bara leta efter om det är en pojke eller flicka som ligger i magen.

För jag håller verkligen med om att könet är oviktigt under ett RUL. Det viktigaste är att barnmorskan kan se så att alla organ och kroppsdelar ser bra ut. Men eftersom dom ger en möjlighet att välja på om man vill veta könet vid RUL så tycker jag att dom ska göra det på en positivare sett.
I alla fall på den mottagningen jag var på…

För att kunna släppa det här med könet så ska vi på en könsultraljud i morgon hos en privat gynekolog som är känd för att kunna se rätt kön. Han erbjuder ny tid om han inte är helt säker på vad han ser. Han ska vara super trevlig och är duktig på att göra denna undersökning speciell och spännande :) Det låter som att det här ultraljudet kommer att bli exakt som jag har tänkt mig när man får reda på könet.

Även fast jag är 98% säker på att det är en tjej så är jag lite nervös. Ska bli så kul.

2015-09-23 08.01.56

2015-09-23 08.02.46

3 SKA BLI 4.

Om några dagar går jag in i vecka 25. 60% av graviditeten är avklarad och jag kan fortfarande inte riktigt fatta att 3 ska bli 4. Vi längtar så mycket efter lillasyster och vi är så nyfikna över hur hon kommer att se ut. Kommer hon att vara lik sin storasyster eller kommer hon att se helt annorlunda ut? Oavsett så kommer hon att bli lika älskad som sin storasyster.

Det enda jag är lite nervös över, det är om lillasyster inte är en lillasyster utan en lillebror. Tänk om dom såg fel på ultraljudet. Dom sa nämligen till oss att vi INTE skulle börja säga till Adelie att hon ska få en lillasyster i fall att det inte blev så. När dom sa det till oss blev jag väldigt förvirrad. Jag var ännu mer säker innan ultraljudet på att det var en flicka vi väntade än efter ultraljudet. Vi kollade aldrig könet när vi väntade Adelie så jag trodde nog att det skulle gå till på ett annat sätt när man väljer att ta reda på könet. Trodde nog att man skulle få ett mer konkret svar. Dessutom sa en annan barnmorska vid KUB ultraljudet att det såg ut som en pojke. Tror nog att det är det som spökar i mitt huvud.

Men det är en tjej. Jag känner det. Nu är ju vi inställd på det. Namnet är bestämt. Jag har börjat inreda åt L. Adelie pratar om L hela tiden <3 Men är det en pojke är han lika önskad och kommer att bli lika älskad..... Självklart spelar könet ingen roll. Det viktigaste är att bebisen mår bra och är friskt. Men vi valde att ta reda på könet den här gången så att vi skulle kunna berätta för Adelie att det är en lillasyster eller en lillebror som hon kommer att få. Så när barnmorskan sa att vi skulle avvakta med det blev jag arg. Haha, men efter att ha pratat med min kära mamma om vad barnmorskan sa till oss blev jag mer säker på att det är en flicka vi ska få. Som min kära mamma sa till oss. Hade barnmorskan varit alldeles osäker på könet att hon inte sagt nått. Dom måste väl säga så ifall dom skulle se fel. FB_IMG_1442653251717

FB_IMG_1442734154401

FB_IMG_1442734168742

FB_IMG_1442734176360

Min underbara familj. Är så lyckligt lottad över att jag har er <3 Foto: Tagna av min duktiga bonuspappa Roffe.

HÖSTMODE.

Denna graviditet har jag lovat mig själv att klä mig snyggt. Förra gången var det mycket slappa plagg och  pojkvännens tröjor. Nu blev den här graviditeten inte som jag hade tänkt mig, men man kan ju klä sig snyggt även fast man bara är hemma. Och om man nångång tar sig ut är det ju kul att ha riktigt snygga ytterkläder att sätta på sig. 😉

Det här står på min önskelista i Höst :)
20150915_132029

Camelfärgad kappa. HÄR.

Ullhatt. HÄR.

Handskar. HÄR.

Halsduk i ull. HÄR.

Skor i mocka. HÄR.

Mörkblå väska. Michael Kors. HÄR.

 

MORFAR 80 ÅR!

I helgen åkte hela familjen till Sundsvall för att fira min Morfar som fyllde 80 år förra veckan. Hela släkten var samlad och det bjöds på god mat, tårta och mousserande. Morfar blev rörd och grinade en skvätt.  Älskade lilla Morfar <3 Det är så mysigt att komma upp dit. Synd att man inte kan stanna längre. En helg går så fort och resan är ganska lång för en tjockis och en 2 åring.

Efter att ha suttit i en bil fram och tillbaka från Sundsvall så har smärtan i höft, rygg och blygdben blivit värre. Det värker konstant och hugger i höften. Sammandragningarna är kraftiga igen och jag känner mig trött och seg. Igår kunde jag knapp röra mig. Jag låg i soffan och sängen hela dagen och var nära till att börja grina. Jag känner en sån frustration över att inte orka göra nått. Jag orkar inte leka med Adelie, jag orkar inte gå nån promenad. Jag orkar knappt att ta en dusch. Men förhoppningsvis vänder det snart och smärtan kanske blir lite bättre.

2015-09-15 12.43.10

Min lilla fotomodell <3 Här visar hon upp sina nya kläder som hon har fått av sin mormor.

SAMMANDRAGNINGAR.

Den här dagen har varit seg. Har gått mellan sängen och soffan hela dagen med kraftiga sammandragningar. Dom blir bara värre för varje vecka som går. Är orolig över att nått ska hända, men jag har pratat med läkare och hon har sagt att jag inte behöver vara orolig även fast dom gör ont och håller i sig länge.  Magen har i stort sett varit stenhård sen jag vaknade. Bara några timmar som har varit någorlunda avslappnande. Varför får vissa så mycket sammandragningar?! Min mamma och min moster hade också problem med det. Har nog ärvt den härliga genen från dom. Hehe! Det är så obehagligt när sammandragningen kommer. Det känns som att benen ska gå isär och att magen ska explodera. Stackars lillan som ligger därinne i det trånga. Vilken obehaglig känsla det måste vara att bli klämd när livmodern ska öva sig hela tiden. Kommer att få ett proffs till livmoder 😉

Just nu är jag i vecka 22. 130 dagar kvar till BF…..130 dagar!! Va ska göra om dagarna tills dess?! Har varit hemma i snart 3 veckor och jag börjar redan att bli rastlös. Det verkar som att chansen är ganska liten på att det ska bli helt bra igen. Kanske att smärtan blir lite bättre, men den kommer förmodligen inte att försvinna helt :( Min barnmorska tyckte jag var rolig som trodde att denna graviditet skulle bli som min förra. Med mitt yrke + en 2 åring hemma så är oddsen ganska små att den här graviditeten skulle bli som den förra. Hon föreslog att redan nu boka in en ny läkartid för eventuell förlängd sjukskrivning.

IMG_20150908_2  IMG_20150908_3

En liten tjej som längtar efter sin lillasyster <3

SJUKGYMNAST.

Igår var jag hos min barnmorska på MVC och efter det var jag hos min sjukgymnast.

På MVC gick det toppen bra! Jag hade bra järnvärde och sockret såg bra ut. Har dessutom bara gått upp 5 kilo sen jag blev gravid :) Det är jag kanske nöjd med.  Med Adelie gick jag upp nästan 20 kilo under hela graviditeten. Nu har jag inte ens kommit upp i den vikten som jag vägde vid inskrivningen med Adelie. Det är verkligen inte så att jag kämpar med att hålla vikten nere denna gång. Tror bara att jag lever ett annat liv nu. Denna graviditet har man redan en liten buse som man måste hålla reda på. Det blir inte lika mycket mys i soffan med en kopp Te i handen och en bulle i den andra. Tror dessutom att jag äntligen har hittat en normal balans med kosten efter att ha haft problem med maten och vikten sedan några år tillbaka.

Vi lyssnade även på lillans hjärtljud som låg på 140. Blev lite förvånad först. Sägs det inte att pojkar har lågt hjärtslag ? Adelie låg alltid över 150 slag. Tänk om dom såg fel på ultraljudet. Det kanske är en pojke jag väntar. Haha vilken chock man skulle få. Nu är man ju verkligen inställd på att man ska få en till liten tös. Jag vet att man inte kan lita på hjärtslagen, men tänk om…

Efter besöket hos barnmorskan var det dags för att träffa min sjukgymnast. Vi träffas en gång i veckan och denna gång satte vi ett mål på vad jag vill uppnå för resultat. Eftersom jag har så ont kan jag inte träna för mycket. Det är små rörelser som gäller med träningen.  Så det vi bestämde var att jag vill uppnå ett resultat där jag kan kontrollera min smärta. Kanske att jag kan gå lite längre eller att jag klarar av övningarna ännu mer. Just nu försöker jag göra övningarna så mycket det bara går, men dom dagarna där jag har extra ont tar jag det lugnt och vilar istället. Fick även med mig en TENS maskin hem som jag ska använda. Vart lite rädd först för att testa maskinen. Känns otäckt med elektroniska stötar i kroppen. Men när jag väl satte igång med elektronerna så var det faktiskt skönt. Det kanske inte är nått som kommer att göra smärtan bättre när jag stänger av den, men när den är på så tar den över smärtan. Väldigt skönt att känna nått annat än ilningar i höften. Även fast det är elektroniska stötar så väljer jag hellre det än att ha ont.

Hon rekommenderade även att jag ska låna hem kryckor. Går vankande och lite haltande så det kanske är bra att ha nått att stödja sig med så att det inte blir värre. Ska nog be att få ett par nästa gång jag träffar henne.

Är 25 år och känner mig som en tant :( Men det är tur att man får en sån fin gåva efter allt man går igenom.

 

 

ONT.

God morgon!

Har tagit mig upp ur sängen och ligger nu i soffan med 10 kuddar omkring mig. Har ont idag. Sovit dåligt och smärtan i höfterna blir bara värre.

Kristoffer har precis åkt och lämnat Adelie så idag har jag möjlighet att vila upp mig. Är så tacksam över att Adelie får vara hos min mamma om dagarna även fast jag är hemma.  Det gör stor skillnad när jag har så ont att behöva slippa röra mig en hel dag.

Graviditeten med Adelie var i stort sätt smärtfri. Jag jobbar som Frisör och kunde jobba fram till vecka. 35, 36 med henne i magen. Blev sjukskriven 50 % i slutet, men valde att gå på mammaledighet tillslut för att min kropp sa emot när det bara var 1 månad kvar. Trodde att denna graviditet skulle bete sig likadant, men där trodde jag fel.

Det började med att jag fick tidiga sammandragningar och molvärk i magen i v.8. Tänkte inte så mycket på det. Ingenting som gjorde ont, men försökte ändå att träna upp bäckenet i förebyggande syfte. I v. 14 började jag känna ilningar i högre höft och ben. Även smärta mellan benen. Trodde det skulle gå över med lite mer träning, men smärtan blev bara värre så tillslut brast det och jag kunde inte komma upp ur sängen en morgon. Jag skrek av smärta och grinade över att det gjorde så ont när jag försökte röra mig. Det kändes som att benen skulle gå isär och ilningarna i höften var som knivar. Sammandragningarna gjorde ont och kändes som en konstant sendrag. Jag blev tvungen att stanna hemma från jobbet den dagen och kände bara ångest. Varför skulle det bli såhär denna gång!? Ringde till MVC och dom rekommenderade mig att sjukskriva mig själv en vecka. Träffa sjukgymnast och boka en tid till läkare. Så jag gjorde det. Kände jobbigt först att intala sig själv att det inte går och att jag behöver hjälp. Är en sån person som inte gillar att klaga. Jag har hög smärttröskel och kör bara på, men känner nu att det är viktigt att lyssna på kroppen så att man inte får komplikationer efteråt. Träffade en super trevlig sjukgymnast som verkligen förstod hur jag kände. Hon kunde knappt röra på mig utan att det gjorde ont och jag brast ut i tårar. Hon konstaterade att jag har fått en ordentlig foglossning och fick tips på små övningar att göra hemma för att försöka minska på smärtan. Har gjort övningarna nu i en vecka, men hittills har det inte blivit bättre.

I måndags träffade jag en läkare på MVC. Hon frågade hur jag mådde och då kunde jag inte hålla tårarna inne. Jag skäms över att behöva klaga. Vi har nämligen haft det svårt att skaffa ett syskon till Adelie. Vi har försökt i över 1 år utan resultat. Fick reda på att jag har PCOS och från den dagen har vi kämpat med hormonbehandlingar som har slutat i missfall och krossade drömmar. Tillslut blev jag gravid och sitter här nu i v.21 med en frisk liten tjej i magen. Så det känns så hemskt att klaga på smärtan när man har fått en sån fin gåva. Min läkare så åt mig att sluta tänka så. Har man ont så måste man få hjälp. Hon sjukskrev mig 100% i 4 veckor till en början. Träffar sjukgymnasten regelbundet och ska se om smärtan blir mindre under 4 veckor. Om det inte blir bättre blir det förmodligen sjukskrivning fram till förlossning. Känns som en evighet!

Idag ska jag träffa sjukgymnasten och min barnmorska. Ska bli härligt att få lyssna på lillans hjärta. Det gör mig alltid glad och lycklig.

Vi hörs senare så ska jag berätta hur det har gått.

 

IMG_20150902_1

Magen i vecka 20 <3

STORA TJEJEN.

Hej igen!

Det var ett tag sen sist. Ska bli så kul att komma igång med skrivandet igen. Det är mycket som har hänt och jag har mycket att berätta. Är för tillfället sjukskriven så jag har mycket tid att fördriva här på bloggen.

Min lilla tjej. Eller ska jag säga min stora tjej har fyllt 2 år och ska snart bli storasyster. Det känns så overkligt att min lilla bebis har vuxit upp och ska få ett syskon. Det kändes som det vore igår som vi kom hem från BB med världens minsta och underbart doftande bebis. Man trodde att hon alltid skulle vara så liten, men nu sitter man här med en envis och busig 2 åring och en till påväg. Ja, Adelie är en riktig busunge. Fast en söt busunge. Hon är bestämd och kan allt själv. Hon är super rolig och knasig och det bästa av allt är att hon är världens gladaste unge. Hon är verkligen alltid glad och hon kan charma allt och alla.  Vi har verkligen fått ett barn som älskar att stå i centrum…Tror hon har fått det från sin pappa 😉 Det ska bli så kul att se om lillasyster blir lika sprallig och busig eller om hon blir lite blygare och lugnare.

Adelie går nu hos sin mormor som dagbarn. Hon började där i Augusti förra året och trivs som fisken i vattnet. Det känns så tryggt och skönt att ha henne hos min egna mamma. Vi kan inte önska oss en bättre eller tryggare plats till Adelie. Det är så kul att lämna en glad tjej varje morgon och inte en ledsen tjej. Men däremot så hämtar vi en ledsen tjej ganska ofta. Hon vill nämligen inte följa med mamma och pappa hem ibland. :) Hon har så kul med sina kompisar. Det är så gulligt att se hur dom kramar om varandra när dom ses på morgonen och sen när dom ska säga hej då på eftermiddagen. Man blir alldeles varm i hjärtat.

20150901_095904

 

Här har vi en glad liten tjej som är påväg till skogen.