Felicia Cardell, 25 år gammal. Mamma till världens sötaste Adelie som föddes 14/4-13. Gravid med en liten lillasyster i magen som är beräknad att komma 16/1-16. En liten "pergotime" bebis som vi har väntat på länge. Bor i Stockholm och är förlovad med Kristoffer <3 Följ gärna med oss i vår vardag. Här skriver jag om det mesta. Allt ifrån graviditetstankar, PCOS, Missfall, En busig 2-åring, Matlagning, Inredning och mycket, mycket mer. Välkommen!

Add Comment Register

DU RÄDDADE MIG.

Nu har jag börjat med träningen…..På riktigt! Den här gången har jag bestämt mig för att satsa på en regelbunden träning och nyttig kost och självklart gogrejer på helgen eller speciella kvällar. Jag har tidigare varit besatt i hur mycket kalorier jag har fått i mig varje dag och har blivit arg på mig själv om jag inte har hunnit tränat bort dom extra kalorierna som jag har fått i mig när jag har ätit något onyttigt. Det har slutat i dåliga matvanor och tillslut gick det så långt att jag bara levde på 3 små yoghurts och Cola zero varje dag. Jag blev så fixerad av hur mycket jag vägde och känslan av att se smal ut. Jag skulle absolut ha byxor i storlek 24 och ville helst inte ha några bröst alls. Nu inser jag hur äckligt smal jag var. Vill aldrig dit igen. Min räddning var Adelie. Hade jag inte blivit gravid hade det nog slutat illa. När jag blev gravid blev jag tvungen att äta en normal och regelbunden kost. Jag gick upp i vikt, men det gjorde inget för det var för lillans skull. Dessutom gick jag upp till en normalvikt. En tjej som är 174 cm lång ska liksom inte väga 55-57 kg och ha storlek 24 i jeans! Eftersom jag var underviktig när jag blev gravid och knappt åt nått gick jag upp ganska snabbt i vikt när jag väl började att äta. Jag tror att jag fick mina bristningar på magen för att jag inte hade nått fett på kroppen. När jag började att äta så gick det så fort att min hud och kropp inte hade en chans att hänga i den takten. Något som jag ångrar idag. Hade jag varit normal i kroppen hade jag kanske inte fått några bristningar. Det får jag aldrig redan på. Även fast jag stör mig på bristningarna så är jag ändå stolt över dom…….För det finns en fin berättelsen bakom varje ärr. <3 Adelie är mitt allt och jag skulle göra allt för henne. Jag älskar henne så mycket att det gör ont!

P.s älskar dig också Kristoffer <3

Tillbaka till träningen….Jag ville leva ett liv med god mat och regelbunden träning. Inga jobbiga dieter eller kaloriräkning. Jag vill inte ens väga mig. Jag vill träna för att må bra. Känna mig stark, snygg och nyttig. Jag vill kunna äta vad jag vill, när jag vill utan att behöva känna ångest. Träning är det jag behöver för att kunna unna mig livets goda saker. Så nu jävlar ska det bli ordning på träningen så att man vågar visa sig på stranden till nästa sommar. 😉 Hehe! Jag tänker inte bli en besatt träningsnarkoman. Jag har ju liksom precist blivit mamma och har all rätt till att slappa i soffan, men nu känner jag att det är dags för min del att röra lite på döfläsket som inte ha rört på sig under snart 1 år.

 

bild-96bild-97

 

Det är inte så långt bort från mitt mål. Min drömkropp! Jag bryr mig inte om vikten för den tycker jag är perfekt. Eller jag vet inte hur mycket jag väger, men det känns bra. Jag vill liksom bara bli fastare,tajtare. Mer Fit! :) Heja Heja Heja!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


7 − = fem