Felicia Cardell, 25 år gammal. Mamma till världens sötaste Adelie som föddes 14/4-13. Gravid med en liten lillasyster i magen som är beräknad att komma 16/1-16. En liten "pergotime" bebis som vi har väntat på länge. Bor i Stockholm och är förlovad med Kristoffer <3 Följ gärna med oss i vår vardag. Här skriver jag om det mesta. Allt ifrån graviditetstankar, PCOS, Missfall, En busig 2-åring, Matlagning, Inredning och mycket, mycket mer. Välkommen!

Add Comment Register

SJUKGYMNAST.

Igår var jag hos min barnmorska på MVC och efter det var jag hos min sjukgymnast.

På MVC gick det toppen bra! Jag hade bra järnvärde och sockret såg bra ut. Har dessutom bara gått upp 5 kilo sen jag blev gravid :) Det är jag kanske nöjd med.  Med Adelie gick jag upp nästan 20 kilo under hela graviditeten. Nu har jag inte ens kommit upp i den vikten som jag vägde vid inskrivningen med Adelie. Det är verkligen inte så att jag kämpar med att hålla vikten nere denna gång. Tror bara att jag lever ett annat liv nu. Denna graviditet har man redan en liten buse som man måste hålla reda på. Det blir inte lika mycket mys i soffan med en kopp Te i handen och en bulle i den andra. Tror dessutom att jag äntligen har hittat en normal balans med kosten efter att ha haft problem med maten och vikten sedan några år tillbaka.

Vi lyssnade även på lillans hjärtljud som låg på 140. Blev lite förvånad först. Sägs det inte att pojkar har lågt hjärtslag ? Adelie låg alltid över 150 slag. Tänk om dom såg fel på ultraljudet. Det kanske är en pojke jag väntar. Haha vilken chock man skulle få. Nu är man ju verkligen inställd på att man ska få en till liten tös. Jag vet att man inte kan lita på hjärtslagen, men tänk om…

Efter besöket hos barnmorskan var det dags för att träffa min sjukgymnast. Vi träffas en gång i veckan och denna gång satte vi ett mål på vad jag vill uppnå för resultat. Eftersom jag har så ont kan jag inte träna för mycket. Det är små rörelser som gäller med träningen.  Så det vi bestämde var att jag vill uppnå ett resultat där jag kan kontrollera min smärta. Kanske att jag kan gå lite längre eller att jag klarar av övningarna ännu mer. Just nu försöker jag göra övningarna så mycket det bara går, men dom dagarna där jag har extra ont tar jag det lugnt och vilar istället. Fick även med mig en TENS maskin hem som jag ska använda. Vart lite rädd först för att testa maskinen. Känns otäckt med elektroniska stötar i kroppen. Men när jag väl satte igång med elektronerna så var det faktiskt skönt. Det kanske inte är nått som kommer att göra smärtan bättre när jag stänger av den, men när den är på så tar den över smärtan. Väldigt skönt att känna nått annat än ilningar i höften. Även fast det är elektroniska stötar så väljer jag hellre det än att ha ont.

Hon rekommenderade även att jag ska låna hem kryckor. Går vankande och lite haltande så det kanske är bra att ha nått att stödja sig med så att det inte blir värre. Ska nog be att få ett par nästa gång jag träffar henne.

Är 25 år och känner mig som en tant :( Men det är tur att man får en sån fin gåva efter allt man går igenom.

 

 




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


− två = 3