- Kära vänner, inte trodde ni väl att jag skulle ta bakdörren ut utan ett farväl?

Jo, nu är det så att jag lägger ner bloggen ett tag. Jag kom till en punkt då jag inte kände att det skulle passa med en paus. Nu när vår och sol lockar ute så har min dyrbara tid blivit ännu mera knapp. Det händer mycket med barnen också just nu, Robin har börjat prata och säger en massa klok och roligheter som man inte vill missa. Tack vare språket har han blommat ut och lyser fullt med sin milda och underbara personlighet. Léni får oss alla att skratta ofta här hemma. Med sitt lilla buttra ansiktsuttryck och lustiga upptåg har hon bäddat sig en stor plats bland oss. Alla älskar vi henne, den lilla terroristen.

Tanken är att jag ska starta en ny blogg inne på vimedbarn när Stina öppnar den sajten för bloggande.

Självklart kommer jag titta in här och följa mina favoritbloggar som bl a. är : Maria Therese, Gooplan, Magda,Fotbollfruen,Deer, 3-barnsmamman ,Stina och en fin,fin vän jag funnit på nätet Hemma hos Albin

Nu får ni ha den bästa sommaren och så hörs vi på hösten!

Kanske blir detta ett av mina sista inlägg eller så återvänder inspirationen åter. Vi får se. Denna vecka har vi inte varit hemma mycket alls två dagar gick till läkarbesök sedan har vi träffat vänner, hälsat på pappa fikat med Mommo som kom tillbaka från Ibiza osv. Jag har inte hunnit besvara kommentarer eller läsa andra bloggar vilket inte känns så roligt, det är ju det som är hela poängen med bloggandet för mig i alla fall.Senaste tiden har det varit så ganska ofta. Sen tappar jag suget när jag ser min profilbild längre och längre ner i topplistan. -Jätte löjligt, jag vet men tävlingsmänniskan i mig tycker riktigt illa om det.

-Föresten, Olli kom hem säker. Han hade inte blivit rånad eller brutit benet utan hade bara jobbat över och batteriet på nallen var slut. Bara så ni vet.

Den nya frisyren var inte lätt att få på bild då Robin hade myror i baken idag. Det blev inte katastrof men inte direkt perfekt heller. Jag korrigerade lite i smyg när Olli tittade bort. Men precis som ni sa: Tur att det växer ut.

Ush! Nu är jag orolig. Ollis telefon är avstängd han har inte kommit hem ännu. Det känns obehagligt.

En bra övning i att släppa på kontrollbehovet över allt som har med barnen att göra är att låta mannen klippa håret på dem. Just nu sitter Robin i Ollis knä och blir friserad. Olli är inte bra på att klippa hår, fast han tror det. Han villl så gärna klippa sin son. Jag flimmrar runt som en rastlös fluga och försöker lägga mig, ge tips. Jag vet ju hur man ska klippa.

Får nog bara träna mig i att släppa taget medan Olli tränar sig att klippa pott-frfilla. Hade ni lugnt suttit bredvid och hållit tyst?

Ni vet de där tecknade serierna där en liten filur går runt hela dagen med ett regnmoln svävandes över huvudet?  Den där filuren var jag idag.

Vi var på väg till barnläkarern, vi åkte fel, jag hade med mig fel adress. Sprang runt till olika adresser på Östermalm där det möjligtvis , kanske skulle finnas en barnläkare. Mobilen låg praktiskt nog hemma så jag hade inte ett nummer med mig. Fick ge upp. Promenerade hemåt. Det började regna lite sen lite mera, därefter kom snö och hagel. Léni vaknade på bron mellan Gullmarsplan och Globen. Det var visst inte så skönt att få hagel i ansiktet. Tanten kom, vilket i sig inte var dåligt, bara tajmingen. Hittar tillslut en tunnelbanestation och åker hem stående då mina byxor är röda.

Väl hemma inser jag att läkartiden är i morgon……

Två saker var ändå bra med dagen, 1. Jag handlade på Zara bl a. denna topp…. Grrr…..och 2. Vi missade trots allt inte den svåråtkommliga läkartiden.

Så här års är det så perfekt att äta sallader. För att göra dem lite matigare och roligare brukar jag göra brödkrutonger som ofta tar slut innan nästa salladstillfälle.

Gör så här:

Skär formbröd i cm stora kuber. Blanda solrosolja och olivolja i en skål tillsammans med lite örtkryddor (eller andra favoritkryddor, låt fantasin flöda). Var inte snål med oljan utan häll på ordentligt. Alla brödkuber ska ha fått suga åt sig lite olja.

Värm ugnen till 200 C ° och lå krutongerna rostas tills de blir gyllenbruna, 10 min. Låt svalna, ät dem och stoppa resten i en plåtburk eller liknande.

Tillsammans med några andra modiga (eller desperata?) föräldrar trotsade vi kylan i Rålambshovsparken. Några feta änder fick chansen att lägga på sig ännu mer hull då Robin delade med sig av kanelbullen. Jag frös och frös och om inte det varit tack vare Kafe Kajaks varma chocklad med grädde, så hade jag säkert förvandlats till en Piggelin. Nu är vi på väg till Sofie och Joakim. Mot mat, värme och gemenskap. Hurra! hejdå pruttväder.

Skateboardrampen imponerade inte bara på Robin. Varför inte ta en bräda och bara åka? undrade han.

Ute på grönbete.

Jag blev kallad till barnens rum nu på morgonen. Robin tyckte bestämt att det var dags att leka där. “Och mamma måste också leka”  Så medan de små roade sig med att öva på att stå utan stöd och trycka mönster med legobitar på mattan så ordnade jag leksakerna i rätt lådor. Fast jag sa att jag lekte förstås. Fick upp de fina kalas flaggorna som Sofie sytt upp. Kommer nog en bild sen.

Nu blir det frukost.

Vilken svullardag! Efter lunch nr 2 fikade jag tilltaget med mormor. Därefter åt jag upp Robins godis (måste ju tänka på hans tänder). Det hela avrundades med fyra marsipanägg och planerna att fortsätta ,tills påsen är slut, finns. Nu får tanten komma så jag i alla fall får ett giltigt skäl för detta glufsi-glufs.

Visst syns det?

Ok, Magda, Stina och alla andra här kommer en låt som jag älskar mycket bland annan musik. Det är en lugn och lidelsefull låt som passar perfekt denna melankoliska vårdag.