Ja så hur har veckan varit. Jo tack! det har gått bra. Bättre en förväntat. Det är ett evigt passupp. Känner mig som Askungen som sliter för sina styvsystrar. Man byter en blöja och sedan är det dax igen 5 min senare att byta på nästa. Man lagar mat och värmer välling och ersättning. Man tröstar och man lägger pussel och bygger lego och så lite hushållssysslor på det även om jag försöker att bara göra det nödvändigaste som att slänga soporna så att det inte ska lukta nu när det är så varm och diska så det inte kommer äckliga flugor. En maskin tvätt har jag kört men det står längst ner på listan. Sedan är det ju så typiskt att båda barnen har ballt ur lite på nätterna nu när K är borta. Säker pga av värmen. jag sover ju också dåligt. Men jag klagar inte. För det är bra mycket enklare att vara ensam med ungarna när det är fint väder ute. Bara öppna dörren och låta N leka på baksidan. Brukar hon vara nöjd med 30 min iaf sedan vill hon ut på nya äventyr. After dagis igen i onsdags. Härlig väder och många föräldrar och barn.

Så stor men samtidigt så liten. Mammas lilla hjärta!

I går hämtade min mamma på dagis och sedan var hon här hela eftermiddagen och sov också över
Var det till någon hjälp? Nej det vill jag inte påstå. Jag vet ju att hon vill väl och hon kommer ju från en annan generation och jag vet att hon gör sitt bästa. Men jag måste bara få beklaga mig och jag vet att jag är elak när jag säger: Aaaaaahhhhahha jag blir galen. Ska bara ta minsta tjejen när båda är hemma. Kan stå bredvid och titta på bakom min rygg när jag byter blöja medans N är ute själv och gud vet vad hon gör. Varför kan hon inte ta med N till lekparken eller sätta sig med henne och lägga ett pussel. Det är ju hon som är mest krävande och behöver aktiviteter. När jag kom hem efter några ärenden på stan så var de inne. Varför? Det är ju jätte fint väder ute och frisk luft får små barn att sova bättre på nätterna. Inne kan man vara på vintern. Hon tog M i vagnen och gick ner till affären för att köpa bröd och mjölk åt oss för det var slut. Så kom hon hem med glass klockan 19 på kvällen och tyckte att N kunde få och glass i burk dessutom. Lite opraktiskt. Sedan tog hon en skål själv och satte sig och lästa tidningen. Hallå!!!! du är här för att hjälpa till. Sedan sa hon – du får säga till om du vill ha hjälp. Det tar mer på mina krafter att hon är här och gör mig irriterad en att jag har de själva. Hon avslutade gårdagen med att sätta sig i soffan och titta på Eurovision på volym hög och jag tänkte vaknar barnen nu så dränker jag kärringen i badkaret. Så nu har jag sagt det, skönt.
I dag när K ringde så grät jag bara. Fy jag vill inte ge han dåligt samvete för att han är borta men han är samtidigt den enda jag kan beklaga mig för känns det som. Det kändes så mycket bättre när jag hade släppt lite på trycket. Jaha då får vi se hur resten utav dagen fortlöper. Håll tummarna
det kan jag behöva.

/Nina