Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Ofrivilligt barnlösa..

När vi låg på BB och lill tjejen på Neo så sprang vi emellan avdelningarna ganska ofta på dagarna. En dag när vi kom upp satt en tjej utanför dörren till BB i korridoren och åt en frukt. Hon kändes bekant på något sätt. Hon hejade och sa grattis och vi tackade och såg lyckliga ut som nyblivna föräldrar gör. När jag kom in genom dörren till avdelningen så såg jag att ett filmteam satt i ett av rummen. Såg dock mest en stor kamera och dörren var på glänt. Kom då på att det var Renée Nyberg som satt utanför.

Nyfiken som jag är fick jag lov att fråga en i personalen vad hon gjorde där. Naturligtvis har de tystnadsplikt så hon sa ju inget så klart.

Men nu såg jag reklam på tv:n om att hon följt flera par under ett års tid som inte kunnat få barn som kommer heta ”Drömmen om ett barn”. Så det var eventuellt därför de var där. Kanske någon från dalarna som kommer att vara med som de filmade just då. Lider verkligen med alla som inte kan få barn eller kämpar i flera år innan det händer något.

När jag var och tog bort agrafferna i magen efter snittet så berättade den sjuksköterskan att hon inte hade barn bara för att hennes man inte kunde få. Hon sa att de var unga och hon berättade då att hon valde att stanna kvar hos sin kille än att göra slut bara för att han inte kunde få barn. Sen rann tiden iväg och han var inte så intresserad av att skaffa barn på annat sätt som tex adoption.  Nu kände hon dock att hon saknade det men hade iaf sin systers barnbarn att kunna passa. Hon hade alltid velat bli barnmorska men valde att inte påbörja den utbildningen för att hon kände att hon ständigt skulle få kommentaren om att hon aldrig gått igenom en förlossning själv så hon kan väl inte veta hur det kunde kännas.. och dessutom alltid få frågan om hon hade barn och ev hur många, och det förstår nog vem som helst att det sårar en när man vill ha barn men inte har några.

Iaf, nu är det läkarbesök på BVC.. typ om 20 min.. snabb man är då, haha..



2

kommentarer på Ofrivilligt barnlösa..
  1. nettan skrev

    Hej!
    Känner igen mig i det du skriver. Jag o min man har försökt i flera år med att skaffa barn men har bara misslyckats hela tiden. Till slut tog vi hjälp av IVF mottagningen men det såg ut som det inte skulle lyckas där heller. Man gick ner sig mer och mer. Trodde aldrig att man skulle få uppleva den där känslan att få bli mamma. Första försöket misslyckades så vi väntade nåt år innan vi kontaktade dom igen. Då visade det sig att jag blivit gravid den spontana vägen och var så glad att tårarna sprutade hela dagen.Med förväntan så gick jag väntandes länge fram till vecka 14 då vi miste vårt lilla barn :(
    Sen efter det så sa jag till min man att vi försöker med provrör igen och misslyckas det så är det inget vi kan göra.
    Andra provrörsbefruktningen misslyckades oxå, men vi var snabbt på det igen och den 13 aug 2010 så blev vi kallade igen till IVF mottagningen och det var en fredag. Så typiskt detta datum otursdagen som det sägs, men för oss har det blivit en turdag. 1 sept skulle testet tas och jag var ju hypernervös att det inte skulle gå vägen denna gången heller. Men när det var dags att göra testet så sa jag åt min man det att han fick gå in o titta på teststickan. Han kom ut med ett leende på läpparna och sa att det var++. Jag hoppade av glädje denna gången oxå men tog inget för givet då heller. Gick och väntade och väntade länge o väl. Vi berättade för släkten när jag var i 20:e veckan att det är en bäbis som kommer till världen i maj månad.
    Månaderna gick och jag mådde bra hela graviditeten fram till vecka 35 då jag var på en extrakoll på mvc. Barnmorskan som undersökte mig sa då att jag skulle åka in till spec mott för ultraljud och kolla upp näringsflödet för det stod lite för lågt.
    Då kom tanken på en gång att nu är det nåt som har gått galet igen och vi förlorar barnet. Men hon sa det att det är inget som är farligt.
    Kommer in till Falu lasarett och där sätter dom på mig en ctg för att kolla hur barnet mår. Ingen fara guuuuuuuuuu så skönt kände jag bara. Sen kommer dom in och säger att vi lägger in dig på avd 37 för igångsättning för att kolla så barnet mår bra.
    Tre dagar låg jag inne efter att dom provat att sätta igång det hela. När ballongvidgningen skulle göras så blev jag ju frustrerad. Höll på i 7 timmar men sen så tänkte dom sätta in en ny ballong men då sa jag att nu får ni ta ut barnet med snitt för jag orkar inte längre.
    Onsdagen den 6 april 21,21 kom det en liten tjej som vägde 1647gr och var 39cm lång. Sen började den långa resan: 4 veckor inne på avd 33 neontalen. Både psykiskt och jobbiga dagar. Man kände sig som man var inlåst. Men huvudsaken var ju den att hon fick växa på sig.
    Idag är hon 6 månader och väger 5,5kg och är 57 cm lång.

  2. Åh vad glad jag blir för er skull att det äntligen gick bra till slut. Tyvärr har ju inte alla den turen :(
    Jag lider verkligen med dem som måste ligga på neo så länge. Jag själv tyckte att våra 3-4 dagar var jättejobbiga då allt är
    så tyst och susar och sen dessa alla maskiner som larmar hela tiden.
    Jag har flera vänner som gjort provrörsbefruktning men som sedan blivit gravida naturlig väg.
    Jag gick på Specialist mödravården i falun och de är så bra där tycker jag.
    Lycka till i framtiden
    Kram Linda