Igårkväll satt jag och tittade på lite gamla bilder på mig, vänner, bröllop, förlovning, Hampus, familjen… Ja, bilder på allt möjligt helt enkelt.
Och helt ärligt jag kan verkligen inte förstå att jag har varit så liten och smal, haha. Jag minns inte ens hur det var att inte ha denna 10 kilos klump farmtill. Jag kan inte ens komma ihåg att jag har varit utan denna mage. Detta tycker jag är ett tecken på att magen snart har gjort sitt.

Något som jag inte heller förstår är hur jag någonsin ska kunna komma tillbaka till min kropp som en gång var.
Det känns som om när bebisen har kommit ut så kommer jag ha en mage som hänger ner till mina knän, kanske var att ta i. Men det kommer i alla fall vara så att när jag ska knäppa mina byxor så måste jag först lyfta magen för att komma åt knappen. Kanske inte, vi får se hur det blir om cirka 43 dagar.

Det är i alla fall väldigt häftigt hur kroppen fungerar!

Jag har sovit så skönt i natt, helt underbart. Har dock ont i händer och ljumskar men jag känner mig ändå mer utvilad än vad jag gjort på länge.

Nu ska jag äta frukost och ta det lite lungt, Hampus kommer hem om mindre en tre timmar. Det är lyxen med att ha en man som börjar jobba tidigt på morgonen ibland.

Kom precis hem från en heldag i Ulricehamn, Hampus farfar har nyligen fyllt 70 och det ska självklart firas.
Där av anledningen till extremt dålig uppdatering idag.
Det firades i alla fall med god mat och desutom världens godaste prinsesstårta, med hemmagjord marsipan, vaniljkräm och allt.

Nu är jag helt slut, det har varit en ganska intensiv helg men imorgon börjar vardagen idag. För de flesta av er innebär det säkert skola eller jobb men för mig blir det slagg i soffan och väntan på att de sista 43 dagarna ska gå.

Ikväll blir det bigbrother, det ska tydligen har hänt en heldel där under helgen. Vad får vi se klockan 22.

Vi köpte en skötväska för cirka två veckor sen, lämnade tillbaka den idag eftersom att den inte kändes helt hundra och desutom inte fungerade så bra med vagnen.

Vi köpte även en ny idag på babyproffsen som känns helt perfekt! Får hoppas att vi fortfarande känner så när vi har testat den på riktigt.

Nu ska den bara packas, tänke kolla runt lite på nätet för att se vad som rekommenderas att ha i väskan.
Ni får gärna berätta vad ni har packat era skötväskor med

Cajsa har gått hem. Otroligt roligt att hon kom hit idag, vi pratade en massa och skrattade en hel del.
Vi tittade på balfrisyrer till hennes bal som är den 9 Juni och inte den fjärde som jag fick för mig flera gånger ikväll.
Bebisen har gett ifrån sig en massa roliga rörelser men det är ju bra att vi kan skratta åt den lilla innan den ens har kommit ut.

Cajsa frågade mig även om jag var rädd inför förlossningen. Självklart svarar jag att jag är nervös och lite rädd men att den ska ju ut vare sig jag vill eller inte. Och som Cajsa sa, det är ju lite sent att ändra sig nu… Vilket det verkligen är och vilket jag absolut inte vill.

Cajsa tyckte då att det är exakt som när hon ska åka karuseller på Liseberg…
Man sätter sig, blir rädd, vill gå av men sen är det ju gjort och det går ju alltid bra. Och man gör om det!

Kanske är det så, ska försöka tänka så när jag ligger där i förlossningssalen. Det är bara som att åka karusell, bara åka karusell.

Vännen du är för bra, gillar dig skarpt!

Ska jag oroa mig?

Var hos vår barnmorska idag, älskar verkligen att gå dit. Är jättenervös varje gång men när jag kommer därifrån så känns det så himla bra. Allt ser bra ut, bebisen mår kanon och det är som det ska helt enkelt… Kan man bli gladare än att höra att ens allt mår bra?!

Mitt järnvärde har blivit bättre, blodtrycket var exakt som det skulle, allt var bra med mig med helt enkelt.

Hon klämde en massa på min mage och förklarade hur h*n ligger… Huvudet ligger ner, rumpan upp, ryggen åt vänster och fötter&ben till höger. Hon förklarade även att den tittade åt vänster. Hur hon nu kan känna det är något som jag verkligen inte kan förstå. Hon visade till och med hur stort bebisens huvud var, snacka om att vara duktig på sitt jobb. Jag är helt fascinerad!

Något hon också sa var att jag knappt har samlat på mig något fett under graviditeten. Det är liksom mer bebis än fett sa hon… Hur man nu ska tolka det?! Jag har ändå gått upp cirka 10kg, hur mycket kan bebisen väga då om det inte är något fett? Okej att det är mycket vatten och sånt men ändå.

Men men, jag är bara glad att det inte är så mycket fett. Blir lite lättare att bli av med alla graviditetskilon då.

Nu har vi bokat in de resterade gångerna hos BM, tre gånger kvar ser det ut som nu om vi inte går över tiden.
Vilket vi säkert kommer att göra eftersom att jag absolut inte vill.
Hade jag kunnat välja så hade jag helst sett att bebisen kommer några dagar innan BF så att jag inte är beredd. Jag vill helst inte sitta här och vänta dag ut och dag in… Men nu är det ju så att man inte får bestämma så vi får helt vara glada över hur det än blir. Vilket vi är, bara h*n kommer ut frisk och hel.

Nej, jag har inte dött! Jag har bara spenderat hela dagen med min kära mor.

Dagen började strax efter halv tio med att mamma hämtade mig, vi åkte till hennes optiker…
Därefter blev det en liten runda i det nya sesam-huset, vet inte om jag tycker att det var så roligt. Vet knappt vad det var för affärer som öppnat.
Men jag tycker att det är bra att de har gjort om och öppnat nytt, kommer säkerligen uppskatta det mer när jag varit där några gånger. Sen blev det lite mer affärer och fika som mamma bjöd på.

Det har varit väldigt skönt att komma ut idag, även att jag fortfarande inte är helt hundra.
Jag tyckte till och med att det var så skönt att komma härifrån att jag följde med mamma till hennes jobb på en utbildning. Därefter åkte vi hem till dem, åt mat, pratade och tittade i en massa kartaloger.

Nu är jag hemma igen efter en heldag med mamma. Väldigt mysigt och uppskattat.

Väntar nu på att Cajsa-Bajsa ska komma hit, var ett tag sen man träffade henne nu.

Vi har kommit in i en period där jag verkligen älskar att titta på dokumentärer och program om förlossningar… Kanske är ett sätt att ladda inför min egna förlossning, det är i alla fall väldigt intressant, lärorikt, spännande och roligt att titta på såna dokumentärer av alla möjliga slag.

Tidigare har jag och Hampus tittat på barnmorskorna som gick på svt, nu tittar vi mycket på en serie som heter förlossningskliniken som går att titta på, på tv4play.

Och nu äntligen ska det börja en ny sån dokumentär/serie på tv4, en unge i minuten heter den och har premiär den 7 mars klockan 22:00. Jag och Hampus kommer lätt sitta klistrade i soffan, kommer ni?

Nu är jag trött på att vara sjuk, dock så verkar det inte hjälpa att tänka så.
Men idag ska jag i alla fall försöka få någon nytta gjord.

Nu har jag snart varit hemma i tre veckor, tre veckor av ångest över att man inte orkar göra någonting.
Den senaste tiden har jag mest varit säng- eller soffliggandes. Visst låter det som roliga dagar, den enda jag tror är avundsjuk på min så kallade ledighet just nu är nog Hampus. Han hade lätt bytt plats med mig och jag hade gärna bytt med honom om jag nu hade orkat jobba.

I alla fall… när jag ligger här hemma och bara tittar in i väggen, och för omväxlingens skull tittar upp i taket och tillbaka till väggen igen så kommer man på en massa saker som bör göras.
Mitt liv just nu består mer och mer av så kallade todo-listor, detta måste vara en arbetsskada från McDonalds eftersom att vi alltid har en dagens todo-lista liggandes där. Man kan förklara en sån här listan ganska enkelt, det är nämligen precis som det låter. Alltså en lista med saker som man ska göra helt enkelt.

De senaste dagarna har det skapats en massa listor, i stort sätt en för varje rum i lägenheten på saker som jag tycker att vi ska ha fixat inom den närmaste tiden. Visst låter det knäppt, jag är ledig och har all tid i världen att njuta, träffa vänner och slappna av men då sitter jag här hemma och skriver listor på saker som måste göras.
Jag tror nog att jag har blivit knäpp eller så är jag bara så gott som höggravid.

Idag har jag i alla fall börjat fixa lite todo-er. Listan är väldigt lång och det kommer säkert att ta tid för mig att bli klar. Har ju som sagt vad några dagar på mig innan liten kommer.

Yes! Äntligen en ny vecka. Okej, tiden går rätt fort. Men jag börjar bli lite smått trött på det här nu.
Jag vill kunna sova, andas och bli människa igen. Framförallt så vill jag väl bli frisk men förkylningen verkar inte ge sig, läste att det kan vara svårare att bli av med en svår förkylning som gravid?!
Jag har börjat känna ett tryck neråt, lite läskig känsla men helt normalt sägs det.
Egentligen skulle jag vilja få ut bebisen nu, men känns bra om h*n får stanna några veckor till för att bli stor och stark. Längtan blir bara större och större. Och jag är lite smått nervös inför förlossningen men känner ändå att det kommer gå bra… Ut ska den ju vare sig jag vill eller inte.

Vid varje besök framöver mäter man på de flesta MVC blodtryck och urinprov. Däremellan mäter man ditt blodvärde samt blodsocker. Barnets hjärtfrekvens fortsätter barnmorskan att följa kontinuerligt, med start runt v.25 och fram till förlossningen. Nu kanske du märker att dina ringar inte passar längre, att händer och fötter svullnar, detta beror på att vätska samlas i kroppen. Tänk på att inte förvärra det med att använda åtsittande kläder som bromsar blodflödet. Din kropp har ökat mängden blod med 50 % under graviditetens två första tredjedelar men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Omkring denna vecka är moderkakan fullmogen och därefter börjar den åldras.

Barnet är ca 32 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 2,3 kg. Det kan skilja på ljus och mörker. Om solen skulle lysa på magen kommer barnet att bada i ett rött sken. Naglarna på de pyttesmå fingertopparna är vassa. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Det är för stort att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Ibland kan en del barn fixera huvudet i denna vecka, det vill säga lägga sig tillrätta i bäckenöppningen. Ungefär 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckenöppningen s.k. sätesbjudning/fotbjudning. Då är det möjligt att en läkare försöker få fostret att vända sig rätt i livmodern, men det sker först i vecka 37 och kallas yttre vändning. Läkaren försöker då genom försiktig massage av buken förmå barnet att göra en kullerbytta i magen. Detta sker i regel på sjukhus under övervakning av mor och barn. Är det tvillingar som ni väntar kanske bara ett av barnen lägger sig med huvudet mot bäckenöppningen, medan syskonet lägger sig intill.

//Gravid.se