Ligger i sängen och funderar på hur jag ska ta mig upp för att sedan klara av alla dagens timmar.

Jag mår så pass illa så att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Än så länge har jag inte spytt som tur är, fast i och för sig skulle det behövas skulle jag i alla fall komma ur sängen snabbt som attan utan att tänka på den hemska foglossningen.

Foglossningen är värre än vanligt idag. Men det här med att kunna gå normalt är väl otroligt överskattat…

Sammandragningar har i stort sätt varit en del av min nya vardag och en dag utan sammandragningar existerar inte. För några dagar sen började dessa sammandragningar utveckla en smärta i både rygg och mage… Förvärkar?! Roligt.. Minns att jag började få förvärkar i vecka 30 med Noelle så jag är inte direkt förvårnad.

Liten sparkar på som en galning där inne och jag undrar verkligen vad det är för liten person som kommer att komma ut till oss i november. Lillasyster eller lillebror, oavsätt vad så är h*n jättevälkommen och vi längtar massor.

Och trots alla besvär i världen är det värt det. Älskade lilla barn!

20 minuter är egentligen bara en bagatell men att komma 20 minuter försent till en vigsel är inte okej.

Hela lördagen bestod av stress och när vi väl skulle slänga in allt i bilen för att åka till mina föräldrar för att impregnera Hampus nyinköpa skor. Kom vi på att vi inte ens var klara med bröllops presenten. Hur dumma kan man bli?!

Snabbt in i bilen åka upp till mina föräldrar för att fixa skorna, åka till affären för att köpa klart det sista till  presenten sen ut på motorvägen. 20 minuter innan vigseln börjar, det hinner vi precis. Resvägen var 20 minuter och kör vi då lite fortare blir det perfekt.

Vi kanske inte skulle ha kört på det där lilla extra då  körde fel och fick svänga in i Skillingaryd för att sedan vända tillbaka till Vaggeryd där bröllopet skulle hålla till. Typiskt! Vi som hade planerat att hinna lyckades spendera våra sista 20 minuter innan vigseln började med att köra fel så att vi istället kom 20 minuter försent. Inte okej!

Tur att det var ett utomhus bröllop så att det inte var några stora kyrkdörrar som skulle avslöja vår extremt dåliga planering. När vi kom fram till sjöng stod redan brudparet där framme, så vackra!

Det var ett fantastiskt fint bröllop och en jättemysig fest! Jag skulle till och med vilja påstå att det var det finaste bröllop som jag varit på.

Nu dagen efter är man riktigt sliten och jag är glad att jag inte skulle upp och jobba idag som det var planerat från början. Den där dagen  skulle jag helst bara vilja spendera helt ensam på att hotell och bara få tänka, fundera och gräva ner mig i ångesten jag just nu känner för dittan och dattan. Nä, nu blir det mat sen hoppas jag att jag kommit på bättre tankar.

Här kommer några slarvigt tagna bilder på magen tillsammans med Noelle i vecka 28, alltså från helgen. Då vi byter veckor på tisdagar är vi nu i vecka 29. Tiden springer iväg och det är inte så  jättelång tid kvar trots att det idag känns som en evighet.

Bebisen i magen är riktigt aktiv och  är ”vaken” många timmar under dygnet. På nätterna vaknar h*n alltid när jag går upp på toaletten, alltså ungefär var tredje timme, och är vaken en bra stund efteråt. Sömnen är inte riktigt som den ska just nu!

För övrigt så mår både jag och bebisen bra!

Att man kan älska något så oförklarligt mycket redan är en fantastisk känsla!

Mitt barn, Min älskade skatt<3

Det var ett bra tag sen jag skrev här i bloggen. Anledningarna är många, bland annat att tangentbordet på datorn är sönder, att jag håller på att jobba ihjäl mig samt att jag mått så mycket mer sämre psykiskt under denna graviditeten än vad jag gjorde när jag väntade Noelle. Men nu känner jag att jag är på banan igen.

Noelle växer så det knakar, lika så magen. Ett inlägg om Noelles utveckling får det bli i dagarna och imorgon har jag tänkt ta mig tid att fotografera magen. Vecka 28 är vi inne i nu och på tisdag byter vi vecka, tiden går sjukt snabbt denna graviditeten och jag har svårt att tänka mig att jag ska ha fått  klart allt som jag vill få färdigt innan bebisens ankomst under de här sista veckorna.

Nästa vecka jobbar jag min sista schemalagda vecka sen blir det till att vara hemma med världens finaste tjej i väntan på vår andra skatt.

Med detta inlägg vill jag bara säga att jag  lever, mår bra och är tjock!

Bjuder på denna fina bild på min lilla Noelle från dagen.