17
Hampus jobbar hela denna veckan, sex dagar för att vara exakt, långa pass. Idag är det bara onsdag och jag är helt slut. 17 dagar kvar till bf och jag kan verkligen inte tro att det är okej att sova fem-sex timmar per natt för att sen gå upp och ha full rulle hela dagen så nära inpå förlossningen.
När jag väntade Noelle var jag i stort sätt sängliggandes och sov dygnet runt vid den här tiden på graviditeten… Tydlig skillnad!
Förra graviditeten förstod jag inte hur gravida fick ihop tiden, orken och lusten när de väntade andra barnet. Nu när jag själv är i samma sits har mina tankar förändrats… Det är absolut inga svårigheter att vara gravid med andra barnet. Svårigheten är att vara ensam hemma med en trotsig liten varelse och inte ha henne på varken förskola eller hos dagmamma, vilket större delen av alla föräldrar har. Svårigheten är att man inte bara har sig själv att tänka på och att tiden till vila inte finns.
Visst det är självvalt att jag har min dotter hemma trots att jag är ett vrak med sömnbrist, foglossning och humörsvängningar. Men mitt barn väntar inte på sen, hon väntar inte med att växa upp och utvecklas bara för att man ibland känner att man inte orkar och i mitt fall gärna hade sovit 24/7 för att orka med den kommande förlossningen.
De kommande dagarna, innan vår andra skatt bestämmer sig för att titta ut, vill jag ta vara på varje sekund med Noelle, mitt älskade barn. Jag vill inte missa någonting och jag vill att hon ska känna att jag finns där för henne oavsätt vad.
Svårigheten är inte att vara gravid med tvåan utan svårigheten är att räcka till.
Min fina idag när vi var ute och lekte. Jag älskar dig min skatt!
















