Mysigt med tjejerna här! Carl inledde en protestaktion i vild skrikfest först men kunde ns sövas sen.  Liite svettig hann jag bli när jag hörde tjejernas glada röster från undervåningen medan jag nattade i mörkt rum medan min bebis envist vägrade sova. Håkke har fortfarande inte kommit hem ( hoppas han har roligt) men jag börjar bli trött nu och funderar på att knoppa in ett par timmar innan det är dags för nattmatning?

Ialla fall provade jag en jättesmart app på S iphone som funkade som babyalarm. Den ska jag definitivt ladda ner! Den gjorde att jag kunde lämna min sovande Carl i sovrummet på övervåningen och samtidigt umgås med tjejerna på bottenvåningen: I ett 200kvm stort hus är det inte så lätt att höra eventuell babygråt annars. Var lite skönt att prata om annat än bebisar ett tag ikväll..

 God natt!

Jezuz, holy marcarony, så skönt. Jag har fått sova en hel natt. Igår kväll var jag så trött och frusen att kroppen bara värkte så min kille skickade mig i säng tjugo i tio med orden: Jag tar hela natten.Sov du. Protesterade bara klädsamt några gånger sen dök jag ner i djup, läkande, drömlös sömn.Vaknade till 6-matningen och vi somnade om, både carle och jag, efter den.

Är det en slump eller har det något med att pappi tog natten att Carl då plötsligt bestämde sig för att sova över ett mål? Han åt alltså kl20, sedan 01, sen 06.Åh, hoppas det har att göra med att han äter så ofta nu dagtid och är mättare nattetid.Sömn, djuva sömn..

Idag kommer min pappa på besök och träffar Carl för första gången. Vi ska möta honom nere vid tågstationen vid tio så jag borde lägga på ett kol nu..

                                                                                                          Jag är pigg!!

Carl har varit gnällig och grinig sen i förrgår. Mina armar och rygg värker efter att ha burit och gungat och tröstat. Jag har tempat honom men ingen feber och han verkar pigg. Bara tjurig, liksom. Han skriker mest efter att han har ätit ( trots rap och prutt) vet inte om det kan vara kolik?

Det konstiga är att han verkar vilja ligga själv på sin fårskinnspläd?.Så snart jag lägger ner honom där tystnar han och tuttar nöjt på sin napp.. Trodde mammis famn var bäst? 

Sitter brevid min son på golvet då medan han gympar med sina små ben och smackar vilt.

Well, alla sätt är bra utom dom dåliga..

 Vårt livs mirakel är här nu.

111111 kl 4.18 gjorde Carl äntligen en dramatisk entre och efter tio dagar på neo och hela spektrat av förvirrade känslor: tårar, skratt och bottenlös kärlek är vi hemma alla tre nu. kriver mer när jag inte håller en varm och sovande bebiskille i famnen:)

Seriöst..på vägen till Ullared åker man alltså förbi den här platsen. Jag vet inte hur det är med er men jag får rätt sjuka associationer??

Jag har piggat upp mig själv lite.Det krävdes två koppar kaffe från Waynes och ett besök hos nageltjejen E. för det och även om jag inte ser speciellt mycket fräschare ut än i förmiddags så känner jag mig lite piggare. Ett besök på bibblan och ett på HM hjälpte till. Shopping -the oldest trick in the book för att göra en b dag  lite mindre.. b. Fast det verkade inte funka på min kille, åtminstone inte idag.

 Hans baby och älskling- och min med- BMW X3 blev utbytt mot en Volvo V60 idag. Volvon är tjänstebil och betydligt mer förmånlig än  suven var men trots doften av splitterny bil och mina försök att muntra upp honom så är han en riktig SP ikväll. ( Lees ordlista: SP= surpitt)

Kanske är det den förbluffande tanken på att vi ska bli småbarnsföräldrar och förvandlas till villa. volvo och vovve-människor (Worst case scenario: han kommer aldrig mer att köra BMW och jag kommer aldrig mer i ett par 36:or)som får honom att hänga med huvudet i kväll.  Jag ska muntra upp honom och har förberett med ett recept från söta Emelie Cabazo på Gino med smält choklad.

Mönstrad overzizad top från HM, 249kr, lite annat smått och gott och splitternya naglar mot en lika ny växelspak.

Vad som alltid får mig att skratta är minnena av collegetiden. Det är bara ett och ett halvt år sedan men kunde vara en.. tja.. ziljon år sedan.  Jag var  30 och way over-aged ,såå fossil- omg, are you realt thirty? thats old, dude- jämfört med de andra nykläckta twenty-something vilket skulle visa sig ha en revolutionerande föryngringseffekt på mig. Botox, pensionssparande och folsyra släng er i väggen.

 Minnesfragment från ett oborstat, ogravidigt liv:

 Ok, Det kanske är gravidhormonet som spinner i mig nu men jag är varm och irriterad. Det är lördag eftermiddag och jag ska alltså tillbringa den här dagen med gräsklippning och rensning av rabatter. OMG.. såå booring.

Om jag hade fått bestämma så hade vi bott i en bekväm våning mitt i stan och ägnat morgonen åt att käka sen frulle ute, bubbla i relaxen på simhallen, se en eftermiddagsbio kanske. I ett annat liv hade jag gjort det. I ett tidigare liv gjorde jag det.

MEN så fick min man innan vi träffades, back in the days, ärva den här jättevillan. Och det här är ett område där få villor säljs utan folk är( tveksamt) lyckosamma nog att ärva skiten. Sen träffades vi, blev kära, jag flyttade in, åren gick och så blev vi med bebis. Under hela den här tiden velade vi om att sälja och investera i lägenhet.Stort, praktiskt och centralt.Kanske en öppen spis. Stilettavstånd till allting.  .Alla våra vänner att vi var galna,läge ni kan inte sälja, tänk på läget, ja ni vet..Varenda par runt trettio verkar nära inre, våta husägardrömmar, by the way. Själv vill jag ha anständig  asfalt utanför dörren och köpa mitt morgonkaffe i tetrapacksmuggar ihop med frallor och tidningen på kondiset underneath. Inte möta den Pensionerade Överstens hustru i  grisrosa morgonrock som hämtar in tidningen i postlådan mittemot och höra min man muttra om spiksorter hit och dit.

Ett tag trodde jag att vi var på samma linje. Vi hyrde ut undervåningen ( Japp, det är så sjukt stort) till ett par och bodde nästan- som- i lägenhet. Inte helt tillfredställande eftersom det ändå var massa petande i trädgården men överlevbart.

 I samma ögonlock som graviditen var ett faktum så blev det min mans nya religion. Tvåfamiljsvillan skulle bli enfamiljsvilla. Vår nya familjemedlem på en halvmeter kräver gigantiska ytot, tror min man.  Han blev husguruns blåbyxeställ själv.Jag svär, Ernst  och Arga Snickaren bleknar i jämförelse.  Jag har lovat honom att bebisen kommer att bry sig om tuttar och kärlek det första året och strunta i vilket golvklinkers vi har i köket men han är uppslukad.Här ska det fejas, byggas, klippas gräs.

 Och jag hatar det. Mina naglar blir förstörda i rosenrabatten, jag ser knappt skillnad på krusbär och vinbär ( och nu saftar jag dem. Eller syltar eller nåt.) och allt är helt hysteriskt tidsödande, opraktiskt och sövande tråkigt.

Varsågod, ett nervous  breakdown, bjuder jag på.

/Lee

Hemma igen efter trevlig och spontan tacokväll med J &M. What else kan man äta en fredagskväll i ett svenskt hem?

 Deras lilla tjej är tre månader nu och såå ljuvlig. Hon sitter redan med lite hjälp och sträcker sig efter leksakerna i babygymmet så kvällen har varit ackompanjerad med tralala.

Åh, om ett halvår har vi en så stor bebis, om allt går bra! Lycka!

God natti/Lee

Idag på Severins möbler. Manlig expedit: Åh, nu är det inte långt kvar?

Jag: jo, tre månader, faktiskt. Han: Oj, oj, oj.

Ändå blev jag glad. Det är första gången någon ohämnat har kommenterat min mage  utan den där tveksamheten i blicken. ( Tänk om hon bara har lagt på sig lite?) 

Vi har varit effektiva. Valt färger i en vit, grå och mörkgrå skala, kamin är inhandlad (!!) och nästan- köpt en soffgrupp om en 2-sits samt en 3-sits. Det var skyltex och dessutom i vitt, precis det vi inte skulle välja nu när vi ska få bebbe.

Men det blev många lappar billigare så och dessutom blev vi förälskade och det går ju att kema och så..Vi ska bara mäta här hemma först. Kaminen blev en stilren och snygg svart sak som vi ska ha invid matsalsgruppen.

Åh, vad kul det här husprojektet känns nu..Längtar tills det är klart bara.. puh..

/lee