Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'IVF'

Add Comment Register

Vägens slut

2017-03-03 @ 11:11

Precis som titeln säger så är vår resa nu slut. Vi nådde slutdestinationen efter vår långa omväg. I januari föddes lillebror och vår lilla familj är komplett. Vi hade tur och ägget (det enda som överlevde av 18!) fäste och blev vår lille mini.

Det betyder ju även att detta är mitt sista inlägg. Bloggen kommer ligga kvar tills vidare och jag håller fortfarande koll på kommentarerna om någon vill komma i kontakt med mig.

Jag hoppas att de som hittar hit får ut något av vår resa, varesig det är hopp att det kan gå bra eller information om hur en ivf-behandling kan gå till.

Lycka till!

Vecka 35+3 – Tråkiga dagar

2014-01-04 @ 16:57

De senaste dagarna har varit ganska tråkiga. Igår skulle jag egentligen träffat ett gäng tjejer jag lärt känna via nätet som alla gjort fertilitetsutredning i Gävle och IVF i Falun men blev tvungen att ställa in. Kroppen orkade inte. Var galet trött och fick sammandragningar bara jag rörde på mig. Jättetråkigt men jag kände att jag var tvungen att lyssna på kroppen och vila. Dagen idag har gått i samma tecken och sammandragningar kommer inte lika ofta nu.

Men jag har boat lite. Tvättade lite lakan, täcke och kuddar till Lillkillen. Tyvärr fick jag hjärnsläpp och lade in allt i torktumlaren på högsta gradantal. Som tur är verkar det bara vara kudden till spjälsängen som blev lite konstig. Den liksom drog ihop sig. Tvättade om den och drog sedan frenetiskt i den en stund. Vi får se om den klarade sig när den torkat.

Vi har tänkt ha spjälsängen bredvid vår säng. Tyvärr har vi inte så mycket plats eller förvaringsmöjligheter i vårt sovrum. Rensade lite och fick ihop två lådor i vår byrå men allt annat då? Men igår kom jag på en sak. När vi precis flyttat hit hittade jag två original stringhyllor billigt på blocket. Hittade aldrig det perfekta stället att sätta upp dem på så de har legat i källaren sedan dess och jag hade helt glömt dem. Men de borde bli perfekta att sätta upp på väggen vid spjälsängen. Tänkte köpa lite lådor på ikea eller dyl och sedan ha lakan, nappar, kräkdukar, leksaker och allt annat som kan vara bra att ha nära till hands. Egentligen vill jag göra detta nu i denna sekund men det är inget jag kan eller vill göra själv och maken har varit upptagen i dag. Men kanske ikväll eller iaf imorgon borde vi hinna :)

Vecka 30+4 – Ett år

2013-12-01 @ 21:24

Idag är det ett år sedan vi fick tillbaka vårt första ägg. Lilla Äggis. Det var så mycket snö att jag var orolig att vi inte skulle komma iväg. Inte ens en mil hade vi kommit när min syster ringde och berättade att vår pappa gått bort. Jag grät hela vägen till Falun. Det var väntat men sorgen blir inte mindre för det. Vi kom fram till Falun och fick tillbaka vår Äggis som skulle bli vår första graviditet. Ett liv blev till och ett gick bort. Tyvärr fick Äggis inte leva så länge heller. MA konstaterades i v 14 och då hade hen varit död så länge att inget fanns kvar. Jag hoppas att pappa och Äggis håller varandra sällskap var de nu befinner sig. Hade inte Äggis dött hade vi suttit här med en liten bebis på ca 3 mån nu. Det är svårt att tänka sig. Istället har vi Lillkillen som sparkar i magen och som är hos oss om ett par månader. Att något skulle gå fel nu försöker jag att inte tänka på. Det får inte gå fel nu helt enkelt.

Sedan var det ju mer som hände. Överstimulering, sjukhusvistelse, lungdränage, begravning. Och det vara bara under december.

Men ett år har gått och mitt perspektiv har skiftat. Jag kan tänka tillbaka med iaf en viss distans. Just då var det så mycket att det var överväldigande. Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på att pappa inte är här längre men jag kan tänka tillbaka på honom och saker vi gjort med glädje. Jag har accepterat att det inte blev en bebis då. Något stod inte rätt till och det var det ”bästa” som kunde hända i just den situationen. Det hade varit mycket värre att inse att något var fel senare och kanske bli tvungen att ta beslutet själv att inte fortsätta graviditeten eller att det föddes ett barn som inte hade fått leva så länge. Självklart hade jag velat att inget gick fel till att börja med men det är sånt vi inte styr över.

Vad jag försöker säga är att jag överlevt. Jag är till och med lycklig. Det var något jag inte ens kunde föreställa mig för ett år sedan.

Vecka 30+3 – Tillbakablickar och sorg

2013-11-30 @ 13:12

Igår var det exakt ett år sedan jag gjorde äggplocket. Har suttit och läst lite gamla inlägg och kommit ihåg hur fruktansvärt dåligt jag mådde. Det står inget i inläggen om det men jag minns så klart. Äggplocket i sig gick jättebra, hade knappt ont alls. Det var ju allt runt omkring som jag inte kunde skriva om som gjorde ont. Detta inlägg skrev jag för exakt ett år sedan. Det är tråkigt att jag inte skrev lite mer detaljerat om hur det gick till men orken fanns inte där och vem kan förstå det bättre än jag själv? Det är svårt att tänka sig hur mycket snö vi hade när jag tittar ut genom fönstret nu. Solen skiner och det är plusgrader. Inte en snöflinga i sikte helt enkelt.

Jag har tänkt mycket på pappa de senaste dagarna. Insåg att det nu är mer än ett år sedan jag pratade med honom sist och då hade han så ont och var så full med morfin att det bara blev ett par meningar innan han somnade igen. Det sista jag sa till honom var att vi snart skulle ses igen men det gjorde vi aldrig. Men jag fick iaf säga hejdå och han visste att jag var där. Jag saknar honom fruktansvärt mycket! Han var den finaste och snällaste människa jag någonsin känt och varken han eller vi förtjänade att han gick bort så tidigt.

Samtal med Falun

2013-11-05 @ 13:08

Jag har länge och gått och tänk på att ringa Falun för att fråga om våra ägg. De använde ju både vanlig IVF och ICSI på våra ägg men jag har alltid glömt att fråga vilka som överlevde och användes när. Idag kom jag äntligen ihåg det och hade tid så jag ringde och fick prata med en jättesnäll sköterska. Vid vår första återföring användes ett ägg befruktat via ICSI. Den återföringen slutade ju tyvärr i ett MA i v 13. Vid den andra och senaste återföringen användes ett ägg som var befruktat via vanlig IVF, alltså ägg och spermier i en skål och sedan får de sköta sig själv. Jag vet inte riktigt vad jag känner om tänker om det. Om jag känner och tänker något om det. Jag får nog suga på den karamellen ett tag till.

Jag frågade även om bild på ägget/embryot som användes sist men tyvärr var det något de börjat med efter vi var där. Tråkigt, det hade varit kul att ha en bild på vår bebis innan han blev en bebis.

Tur i oturen?

2013-08-19 @ 21:53

Ibland (ganska ofta om jag ska vara ärlig) slår det mig vilken tur vi haft ändå. Vi är infertila båda två och har varit tvungna att gå igenom IVF, en överstimulering och ett missfall men om man jämför med andra som också genomgår IVF har vi faktiskt haft det hyfsat  ”lätt”. Och jämför man med andra, inte ”lätt”alls. Vi fick inte ut så många ägg men tillräckligt för att göra två återföringar och både återföringarna resulterade i en graviditet. Vad är oddsen för det? Jag läste någonstans att av alla infertila par i Sverige som gör IVF är det bara ett par av fyra det fungerar för. Ett av fyra! 25%. Det är inga bra odds alls. Hade jag varit dödssjuk och fått besked att det var 25% chans att jag skulle överleva hade jag antagit att jag inte skulle klara mig. Någon som vet hur sanna dessa siffror är?

Lika ofta som det slår mig vilken tur vi haft undrar jag samtidigt varför just vi? Finns det en anledning till allt som händer eller är det bara slump? Varför fungerade det för oss men inte för min syster och hennes man? Det finns nog inga svar på det. Inga jag kan ge iaf.

Tacksamheten för var vi befinner oss nu är enorm, jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag är över vår lille kille. Men samtidigt finns tankarna där. Oron. Den är bättre nu än för en månad sedan men den kommer nog aldrig försvinna. Men tacksamheten och lyckan är större!

Tunga tankar såhär en måndagskväll. Jag tror bestämt att det är dags att gå och lägga sig innan jag spårar ut alldeles för mycket (vilket jag gjorde och fick sedan ta bort halva inlägget för att det var alldeles för flummigt).  =)

Vecka 5+0

2013-06-05 @ 04:47

Idag är det ny vecka pch vi inleder den med lite morgonillamående. Inget extremt alls. Mår lite illa men inte tillräckligt för att kräkas. Helt omöjligt att äta dock. Fick i mig ett glas nyponsoppa så jag inte dör av hunger på vägen till jobbet.

Det är väl egentligen ganska konstigt att bli glad över lite illamående men det är så himla skönt att ha fått lite symtom :)

Dagens test

2013-06-04 @ 17:15

Var tvungen att ta ett test idag också, nojjig som man är. Men någon stegring vet jag inte om jag ser någon stegring direkt. Borde de inte vara starkare nu? Jag tänker iaf skippa testerna nu. Till helgen blir det ett digitalt test bara för att kontrollera att det faktiskt står 3+ den här gången. Japp, nojjig var det.

image

Symtom just nu är lite mensvärk som vanligt. Nytt för dagen är denna extrema hunger och imorse när jag streckte på mig så stramade det till i ligamenten. Skönt att känna att något händer.

4+6 Framflyttad en dag

2013-06-04 @ 08:37

Efter mycket surfande och räknande har jag nu kommit fram till att flytta fram mig själv en dag. 4+6 idag alltså.

Hade väldigt ont i magen igår runt lunch. Sprang på toaletten flera gånger och direkt börjar tankarna snurra. Var väldigt dålig i magen innan missfallet så det är ju det som spökar. Men det onda gick över och jag tänkte inte mer på det. Sedan idag på bussen kände jag hur något rann ut. Helvete! Satt hela resan och föreställde mig hur blodet bara forsade ut. Sprang in på toa direkt jag kom fram och vad hittade jag? Inget alls. Sjukt skönt!

Funderar på att försöka boka in ett KUB-test. Eftersom jag är under 35 kommer jag inte bli erbjuden ett. Allså måste jag gå privat och förstår jag saker rätt så finns det ingenstans i Gävle att göra det. Någon som har ett bra förslag på var man kan göra det?

Alla dessa samtal

2013-06-03 @ 17:58

Det har blivit många samtal idag. Falun ringde upp först och gratulerade. Sköterskan som ringde trodde att vi fått tillbaka ett färskt embryo pga den bra kvalitén på det, det var ju roligt. På återföringen sa de att det var ett jättefint embryo men jag trodde att det bara var något man sa liksom men tydligen kunde man inte se att det varit frusit ens. Fick även bekräftat att jag ska fortsätta med Fragmin och Trombyl fram till första VUL.

Därefter var det Gävles tur. Fick gratulationer även där och inbokat första VUL den 20 juni, precis innan de stänger för sommaren. Fick själv välja dag och jag valde så sent som möjligt för att öka chansen att faktiskt se något. Den väldigt otåliga människan tycker dock att det var ett väldigt dåligt beslut =D

Sist men inte minst var det dags för tandläkaren. Ska in och dra ut en visdomstand om ett par veckor och då måste man lämna besked att man tar Fragmin och Trombyl pga blödningsrisken.

Pratade även med min chef idag. Det första son sa när jag kom in på hennes kontor var: ”Jag drömde om dig inatt. Du kom hit med en bebis”. Berättade att vi testat positivt och vi var båda två överens att hennes dröm var ett bra tecken. Det ska ju gå hela vägen denna gången!