Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'OHSS'

Add Comment Register

Året som gått

2013-12-31 @ 14:31

Ja, 2013 började inte alls bra. Pappa hade precis gått bort och sorgen var som tyngst. Jag mådde även dåligt pga överstimuleringen även om den höll på att bli bättre. Den enda glädjen var att vi äntligen var gravida. Men säg den glädje som varar. Redan i februari gick det i stöpet. En liten blödning visade sig vara något mer. Vår efterlängtade bebis fanns inte mer och hade faktiskt varit borta i flera veckor. Sorg på sorg. Det är ganska otroligt hur mycket man klarar av egentligen. Jag hade aldrig trott att jag var så stark som jag är, att jag skulle klara av så mycket på en och samma gång.

Men våren kom och med den även hoppet. Nya försök påbörjades men fick avbrytas men i mitten av maj fick vi äntligen tillbaka vårt sista ägg. 31 maj fick vi vårt plus igen. Glädje och oro i en salig röra. Men veckorna gick och vi fick se vår bebis flera gånger, fick bevis på att han (som det visades vara) fortfarande fanns där.

Både sommaren och hösten försvann som i en dimma. Vi åkte till Grekland men jag minns det knappt. Allt liksom överskuggas av graviditeten.

Och nu är vi här mitt i den bistra (eller kanske inte så bistra) vintern och snart är det dags! Nu är det bara lite mer än en månad kvar!

Sorg och glädje. Jag hoppas att 2014 bjuder på endast glädje. Och kanske lite sömnlösa nätter, ömma bröstvårtor och himlastormande kärlek :)

Välkommen 2014!

Gammal bild

2013-02-27 @ 09:24

Hittade denna bild när jag gick igenom telefonen. Det är tre dagar efter jag började känna av överstimuleringen. Hoppas ni har överseende med röran i bakgrunden :)

image

Nu är jag ju lite överviktig i vanliga fall också men det sitter mest under naveln.

För lätt?

2013-01-13 @ 09:59

Den största anledningen till att jag inte tror att vi kommer ta oss hela vägen fram denna gång är för att det gått för lätt. Visst är det konstigt för egentligen, hur ”lätt” är det att göra IVF?

För det första är det ju  den eviga väntan. Jag slutade med p-piller i maj 2011. När mensen inte kom igång kollade jag runt lite och fick besked att jag var tvungen att vänta minst 6 månader innan jag kunde få någon hjälp. Flytt och dyl kom i mellan och jag kontaktade inte Kvinnokliniken fören jan 2012 och fick en tid i feb som sedan flyttades fram till mars pga sjuk läkare. Jag fick min diagnos (PCOS) maj 2012, nästan exakt ett år efter jag slutat med p-piller. 12:e sep 2012 blev det bestämt att IVF var nödvändigt, 29 nov gjorde jag mitt äggplock, 1 dec fick jag tillbaka ett tvådagars ägg som vi kallar Äggis och den 16 dec testade jag positivt.

Räknar man från det jag slutade med p-piller så fick vi vänta i ganska exakt 1½ år på vårt första försök. Räknar man från min första kontakt med KK fick vi vänta ca 10/11 mån. Är det egentligen så länge? Samma dag vi fick veta att IVF var nödvändigt fick vi alla mediciner utskrivna och fick börja direkt. Det är ju helt otroligt!

Sedan är det alla mediciner. Piller, nässpray och sprutor. Men det gick ju jättebra! Mådde knappt dåligt ens.

Och äggplocket gick också jättebra. Själva plocket gick hur smidigt som helst och jag kände knappt av det dagen efter. Och tillbakasättning av Äggis likaså.

Sedan kommer vi till överstimuleringen (OHSS). Uppenbarligen gick något inte bra. Med vätska i både buk och höger lunga blev jag tvungen att spendera ett par dagar på sjukhuset och även tömma höger lunga på 2l. Inte min bästa upplevelse här i livet. Vistelsen i sig var inte så illa, alla var jättesnälla men tömningen av lungan var hemsk!

Läser om andras kämpande, tex Libra, Vill bli mamma nu och Livet i stort och smått och de har verkligen kämpat. Och det är något liknande jag förväntat mig. Inte att det ska fungera på första försöket.

Har det gått för lätt?

Vecka 8 (7+0)

2013-01-05 @ 23:58

Jaha, då gick man tydligen in i vecka 8 idag. Jag tycker fortfarande att det är väldigt overkligt och tror inte riktigt på det än. Men kroppen verkar ha fattat galoppen. Jag är väldigt trött. Tror inte jag sovit så här mycket sedan tonåren. Det värker och hugger lite i magen, främst på kvällen. Även svanskotan och svanken värker ibland. Den tröga magen är bättre. Har satt i mig mycket fiber och vätska och det tycks ha hjälpt. Lite cravings har jag också haft. Fruktsallad med vaniljkesella och morötter med dipp, något jag annars äter väldigt sällan. Men jag klagar inte, det är ju nyttiga saker jag vill ha iaf!

Än så länge går det bra med Fragminsprutorna. Jag gillar dem inte men jag har lärt mig ta dem så det sällan gör ont iaf. Fick en lägre dos sist hos läkaren eftersom jag faktiskt gått ner i vikt! För första gången på mer än ett år pekar vågen på under 80kg. Knasigt att jag för bara ett par veckor sedan vägde över 85kg. Iofs var det mest vätska 😉

Eftersom Äggis inte är riktigt verklig för mig än kommer alla inlägg som handlar om hen läggas under kategorin IVF. En egen kategori kommer nog om en månad eller så när risken för MF blivit mindre.

Friskförklarad

2013-01-03 @ 17:56

Var iväg till sjukhuset idag och blev friskförklarad. Fortfarande lite vätska kvar i buken och äggstockarna var lite förstorade men det kunde ta ett par månader för det att försvinna. Så frisk men jag ska fortfarande kolla vikt och inte anstränga mig för hårt.

Fick även se lilla Äggis idag. Eller se och se… Det var ett litet vitt streck och ovanför strecket fanns en liten skugga som fladdrade. Det är ju väldigt tidigt än men enligt läkaren såg det ut som en normal graviditet och hon tyckte inte att jag behövde komma tillbaka något mer utan skriva in mig på min lokala MVC. Jisses! Det är ju stort!

Lakritssuget jag hade för någon vecka sedan är nu borta. Socker och sötsaker är goda igen men fet mat klarar jag fortfarande inte. Magen börjar bli bättre (tror jag) och tröttheten sitter i. Nytt är lite värk i och omkring svanskotan. Någon som känner igen det?

Gott Nytt År!

2012-12-31 @ 10:35

Ett helt nytt år börjar imorgon. För egen del hoppas jag att det blir bättre än detta och för alla andra hoppas jag att ni får ett underbart år!

OHSS:en verkar vara helt borta men säker kan jag inte vara fören jag varit inne på kontroll.

Annars är jag fortsatt trött, sover 10-12 tim per natt. Hur är det meningen man ska orka jobba? Pendlar mellan ingen hunger och extrem hunger. Det tar 5 min för mig att bli hungrigare än jag någonsin varit förut. Även lite ”växtvärk” känns av ibland. Lite känsliga bröstvårtor men inget som gör ont. Och såklart den tröga magen av Fragminsprutorna.

Gott nytt år! Hoppas att er högsta önskan blir verklighet 2013!

Att ha legat på sjukhus

2012-12-21 @ 22:32

Detta var faktiskt första gången jag varit inlagd sedan jag var väldigt liten. Och det har varit ett par intressanta dagar.

Det började i måndags när jag skulle in på kontroll. Läkaren tyckte inte alls om det hon hörde och skickade mig på en akut lungröntgen. Det togs även en massa blodprover. Ett par tim senare var det konstaterat att jag hade vätska i höger lunga och att proverna inte såg så bra ut så jag blev inlagd. Eget rum fick jag men delade toalett med rummet bredvid. Väldigt skönt med eget rum!

På tisdagen fick jag albium och det snackades om att tömma min stackars lunga men det blev bestämt att det var för invasivt. Ett par tim senare bestämdes det att tömma lungan ändå. Jag var hela tiden väldigt tydlig med att jag ville hinna till pappas begravning i Skåne och att jag då måste åka på onsdagen.

Så jag blev skickad till röntgen och fick insatt ett dränage i höger lunga. Väldigt obehagligt! Ca 2l tömdes! Senare på kvällen fick jag fruktansvärt ont och det slutade med att de var tvungna att ta bort den men eftersom så mycket vätska var borta tyckte de att det var ok ändå.

På onsdagen var mina blodprover fortsatt sämre. Efter mycket dividerande och många vilkor så blev jag utskriven och vi satte oss i bilen mot skåne. Vilkoren var att jag inte fick göra något fysiskt alls, att jag drack mycket och höll koll på hur mycket jag kissade, att jag skulle åka till närmsta sjukhus om jag mådde sämre och att jag kontaktade KK i Malmö på fredagen för fler blodprover. Läkaren i Gävle kontaktade KK i Malmö och skrev ut alla mina journaler som jag fick med mig.

Och där är vi nu! Åkte in till Malmö idag och jag var väntad. Fick ta mina prover och sedan åka hem och vänta på svar. Proverna hade blivit lite bättre men inte mycket. Men eftersom jag mådde så mycket bättre idag (gått ner 2 kg och 6 cm över natten) så bestämde vi att inte göra något. Jag ska höra av mig om jag börjar må sämre.

Jag är jätteimponerad av hela min sjukhusvistelse! Alla var så himla snälla och omtänksamma och de gjorde verkligen allt i sin makt för att snabba på allt så jag inte skulle missa pappas begravning. Jag är så fruktansvärt tacksam för allt de gjort för mig under dessa dagar!

Tack till hela avdelning 108a!

Ofrivillig bloggpaus

2012-12-20 @ 20:00

Åkte in på min kontroll i måndags och blev skickad på en akut lungröntgen och blev sedan inlagd. Så roligt har jag haft det! Skriver ett längre inlägg när jag får tillgång till en dator igen.

OHSS dag 6

2012-12-16 @ 19:06

Både vikt och magmått är detsamma men det känns ändå som att det är mer vätska i buken. Det spänner högre upp nu och det känns annorlunda att andas. Illamåendet håller i sig hela tiden! Jag kräks inte men det är näst intill omöjligt att äta. Idag har jag dock upptäckt att knäckebröd med aromatkrydda går ner och även nyponsoppa. Och lakrits! Har aldrig varit så sugen på lakrits i mitt liv! Energin är inte heller på topp. Har varken lust eller ork att göra något. Gick ner i källaren förut och lät då som jag sprungit ett maraton.

Imorgon bär det av mot Gävle och läkaren för OHSS-kontroll. Min största oro är att jag ska bli sämre och missa pappas begravning. Det är ju ändå ca 80 mil till Skåne och det blir ju lite svårt att gå på kontroller då. Men jag hoppas att man kan fixa något där nere i så fall. Någon som har erfarenhet av att få vård någon annanstans än ”hemma”?

Inte bra just nu

2012-12-15 @ 19:06

Trots att jag inte gått upp något i vikt så är det himla jobbigt att andas nu. Hittar ingen bra andningsställning längre. Funderar på att åka in till akuten men jag vill verkligen inte. Jag orkar inte. Är så trött och har ingen energi alls. Bara tanken på att åka hela vägen till Gävle och sedan vänta där får mig att rysa i hela kroppen. Får tänka på det en stund till och diskutera med maken när han skottat klart.