Efter att ha vaknat 5.30 i lördags var jag helt inställd på att jag skulle klappa ihop nån gång under dagen och vara tvungen att sova lite. Men det hände aldrig. Däremot var jag ju inte uppe senare än till 22 men jag hade en ganska bra energi hela dagen. Sömnen tog jag istället igen natten mellan lördag och söndag. Somnade som sagt kl. 22 och vaknade inte förrän kl. 8.30 igår. Hur skönt som helst! Det är verkligen lyx att få sova så mycket. Tack älskling!

Jag har funderat mycket på min nya energi, var den kommer ifrån. Antingen är det så att jag helt enkelt har vilat så mycket den senaste tiden att jag helt enkelt vilat klart nu. Eller så har det med den (förhoppningsvis snart) kommande förlossningen att göra. Man hör ju om folk som dagarna innan förlossningen börjar skura och tvätta och liknande. Kanske får man nån typ av ny energi precis innan? Eller så har det med mitt något ökade järnvärde att göra. På mitt senaste och sista barnmorskebesök hade nämligen mitt järnvärde ökat något, från 112 till 116. Jag är inte känd för att ha särskilt högt järnvärde och har aldrig varit uppe högre än 117 som jag hade när jag skrevs in på mödravården. Det normala värdet för kvinnor är 120-155. Vet inte om man känner av en sån liten förändring i värdet men kanske? Ny energi har jag fått hur som helst.

Sitter i soffan med reggae i lurarna efter att ha dansat runt omkring här hemma (reggae får en ju verkligen att må bra!) och har plötsligt blivit så känslig. Bara jag tänker på Millie så vill jag nästan börja gråta. Hon är så himla fin på alla sätt. Det ryms så mycket kärlek i henne och trots att man ibland blir fullständigt galen på den fina lilla personen så är hon samtidigt fullständigt underbar. Tanken att vara borta från henne när vi ska till sjukhuset för att föda hennes syskon får mig också att nästan börja gråta. För det första så kommer vi ju vara ifrån varandra och för det andra så kommer den händelsen att förändra våra liv för alltid. En både fin och skrämmande tanke. Ingen av oss vet nog riktigt vad vi har att vänta.

Idag när jag lämnade Millie på förskolan fick jag höra att de är så glada att ha Millie i deras grupp eftersom hon tillför så mycket. Jag spricker typ av stolthet. Det bästa är ju att Millie verkligen gillar att gå till förskolan nu. Hon har massor med kompisar och verkar verkligen trivas. Så bättre kan det inte bli!

Nu ska jag försöka kyla ner mina gravidhormoner och ta bort klumpen av gråt som sitter i halsen så att jag kan bete mig som vanligt folk igen. Kan ju inte sitta här hemma på min kammare och vilja gråta hela tiden.

Bilder på finingen efter helgens kladdkakebak

När jag stod och lagade middag igår ringde det plötsligt helt hysteriskt på dörren. Shille vägrade öppna trots att han stod i hallen så lite irriterat gick jag och öppnade. Fattade liksom inte riktigt vad problemet var. Där, bakom vår dörr, stod en massa vänner med ballonger, mat, tårta och presenter. Det var min babyshower som kom. Så himla kul och mysigt! Jag måste ju ha världens bästa man och vänner!

Det här lilla hjärtat är jag väldigt nyfiken på. Den innehåller allas gissningar på datum för förlossning, kön, vikt på bebisen, längd och namn. När bebisen är född får vi öppna och titta. Längtar!

Har precis avslutat ett pass på gymmet och idag hade jag noll energi. Det var tungt helt enkelt. Fast nu efteråt är jag ju himla glad att jag kom dit och tränade utefter dagens form, med andra ord väldigt lugnt. Nu ska jag unna mig en lång, varm dusch och sen slänga mig på soffan. Är ju så himla lyxigt att kunna göra det emellanåt.

Nu känns det som att magen har växt till ytterligare och bebisen där inne är klar. Jag är redo, jag längtar och hoppas hen vill komma ut till oss snart. När jag lämnade Millie på förskolan tyckte hennes förskollärare att magen såg annorlunda ut och liksom klar och att bebisen nog kommer snart. Hon själv har 4 barn så jag tror hon vet vad hon pratar om. Men vi får väl se

Idag vankas det lunch med mina kollegor. Ska bli kul!

Vecka 39. Alla tröjor är för korta nu... Om till och med gravidtröjorna är för korta, då är det dags för bebisen att komma ut. Vi längtar så!

Jag har lagt märke till en rätt intressant förändring. Jag har börjat sova i intervaller där jag vaknar ungefär var tredje till fjärde timme. Om jag lägger mig vid 22-tiden så vaknar jag nån gång vid 1.30. Sen efter ett tag somnar jag om och vaknar oftast nästa gång vid 4.30-tiden. Det sjuka är att när jag väl sover så sover jag extremt djupt och har oftast inte ens rört mig. Sen när jag vaknar till så är jag konstigt nog lite pigg och det tar ett tag innan jag kan somna om. Det här måste ju vara min kropp som förbereder inför amningsnätter. Det är rätt coolt egentligen. Bebisen i magen är oftast lugn så det är inte den som väcker mig. Den är som vildast på kvällen mellan 20-22 ungefär. Får se om det blir samma sak sen när den kommit ut.

Jag och stora magen är på gymmet. Har legat konstigt i natt och har ont i skuldran. Hoppas att lite träning gör susen!

Vecka 38 (37+5)

Idag har jag ju både träffat Terés som är föräldraledig precis som jag och ätit lunch med shille och Lina som båda jobbar. Det slog mig efter lunchen att det är så tydligt vilka olika tempon man lever i beroende på om man är föräldraledig eller jobbar. Det är faktiskt extrem skillnad. Inte bara skillnad i hur snabbt man går utan även skillnad i hur snabbt samtalet förs och tankarna byts. Och tur är väl kanske det, för barnens skull. Men det som också glädjer mig är att jag själv redan varvat ned och hamnat i ”rätt” tempo. Det bådar gott inför den kommande föräldraledigheten. Jag har till exempel varit igång hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen men har sedan vilat resten av dagen. Jag har till och med sovit en stund igen.

Varje morgon och förmiddag kan jag inte riktigt förstå att jag kommer bli trött och tror att ”idag känner jag mig så pigg så idag behöver jag nog inte sova nåt i alla fall”. Sen kommer eftermiddagen och jag kan lätt till och med sova en liten stund, inte bara vila. Sen kan det ju vara så att jag tar tillvara den här tiden lite extra när det faktiskt är ok att bara ta det lugnt och vila eftersom jag dels har fina Millie men också för att jag vet lite vad som väntar. Bäst att passa på liksom. Sen är det ju så fantastiskt skönt att kunna få vara med Millie de få timmarna på kvällen innan hon somnar för natten utan att känna mig extremt trött och tung. Jag blir en mycket gladare mamma då med mycket bättre tålamod. Den här föräldraledigheten har hittills gjort under för mig!

Nu när jag kan vila om dagarna så har jag en helt annan energi på morgnarna. Jag är inte alls lika morgontrött och det tar inte längre så lång tid för mig att komma upp. Så himla skönt! Känns mer rättvist mot Millie att hon har en piggare mamma som orkar gå upp och som inte är lika lättirriterad. För så blir jag tydligen när jag är trött på morgonen. Kvällen orkar jag också på ett helt annat sätt. Det här med att vara hemma och kunna vila precis varje dag är verkligen skönt! Känns som att jag blivit lättare i kroppen (trots att magen är stor som ett hus) och kanske till och med lite lättare i sinnet.

Nu ska jag snart iväg och fika med Terés, sen blir det lunch med Lina och så är dagens andra mål att packa bb-väskan. Känns som att det börjar bli dags nu.