Idag var det 11 år sedan jag och shille blev tillsammans. Det var 11 år sedan vi möttes upp på Götgatan efter vår Cypernresa, shille tog min hand och vi pussades. Från att ha varit nervös och inte vetat hur vi skulle bete oss mot varandra så blev allt självklart och jag visste att det var vi. Sen gick vi till nytorget på date. Den dagen glömmer jag aldrig. Lycka!

Trots en dålig natts sömn så hade jag och Millie världens mysigaste morgon. Hon gosade med mig och sjöng en massa fina sånger.

För exakt fyra år sedan satt jag nervöst och åt lunch med håret fixat inför bröllopet. Sen skulle bara smink och klänning på så var jag klar. Sen skulle jag säga Ja och bli även en del av Lam-familjen. Om 3 dagar skulle den 3 veckor långa bröllopsresan ta fart med början i New York och om 2 dagar skulle jag förstå att det var någon som växte i mig. Fina underbara Millie höll på att skapas. Nu skapas ytterligare en liten människa och jag kan bara drömma om var vi kommer befinna oss om ytterligare 4 år. Detta är en alldeles speciell dag. Jag älskar dig Shi-Long!

Idag när jag kom hem från jobbet hade Millie en present till mig, en som hon både gjort och slagit in helt själv. Jag fick världens finaste lilla present.

Hur söt är inte min fina lilla prinsessa?

Att komma upp ur sängen och mötas av en lapp kan vara bland det bästa som finns. Jag fullständigt älskar lappar som shille skrivit. I början av vårt förhållande skrev vi väldigt mycket lappar till varandra. Så himla mysigt! Att nu, efter så många år, fortfarande mötas av dessa kärleksfulla lappar gör mig varm i själen. Shille är den bästa som finns!

Min oförmåga att kunna hantera Millie har blivit bättre. Nu är det mesta som vanligt förutom när hon är trött eller hungrig. Skönt att hon lyssnar mer och skönt för att känna mig som en bättre mamma.

Imorse var hon helt underbar. Jag ligger med ryggen mot Millie och känner henne krypa in mot min rygg, gosar in ansiktet i min nacke, lägger armen och säger att hon älskar mig. Finns det något bättre sätt att vakna på?

Idag under lunchen var jag och Shille på mödravårdscentralen för att göra ett snabbt ultraljud för att se att det är en bebis där inne och som lever och mår bra. Jag var lite nervös när jag låg där på britsen med byxorna uppknäppta innan barnmorskan hade fått in fokus och såg den lilla där inne. Men rätt snabbt försvann nervositeten och ersattes av en lycklig, overklig och lugn känsla. Där inne i min mage ligger en liten person, som vi redan nu märker, inte alls är som Millie. Den här lilla krabaten var det fullt ös på och den sparkade och boxades som bara den. Så himla mysigt! Hjärtat, som jag gärna ville se picka, såg vi knappt för att det var sådant röj där inne. Det känns ju helt klart som att det lilla fostret har det bra där inne. Växer så det knakar verkar den göra också för den var i storlek med foster som är en vecka äldre den detta är. Hela 5cm lång från huvud till stjärt

Det sjuka är ändå att den lilla krabaten finns med mig hela tiden. Det känns så himla overkligt – trots att jag varit med om detta förut. Det känns som att den lilla krabaten är kvar där borta på MVC bara för att vi kunde se den där och inte längre. Men den lever ju i mig hela tiden. Helt obegripligt.

Trots att jag fortfarande lider av detta fruktansvärda illamående och trots att tiden hit har varit extremt tuff så känns allt värt det efter att ha fått se att det faktiskt lever någon där inne. Det kallas väl kärlek antar jag.

Jag har precis vaknat. Är så fantastiskt skönt att kunna sova mitt på dagen när nattens sömn varit lite sisådär. Så just nu gör jag alltså ingenting. Jag bara är sådär skönt nyvaken, känner hur sömnen har fyllt kroppen och ligger kvar i värmen under täcket. Så. Skönt. Lyssnar på regnet som smattrar mot rutan och tittar på mina sovande älsklingar. Sådana här stunder måste man leva i och uppskatta för dom finns inte för alltid.

Kärlek

… för det är min och Shilles firardag! Idag har vi varit tillsammans i 10 år och 2 månader. Ja, vi firar lite varje månad trots att vi varit tillsammans så länge. Synd att Shille är borta ikväll bara…