Just nu känner jag mig bitter. Jag är så trött på att vi har sjukstuga och hade en önskan om att Shille inte skulle komma hem för sent idag. Vid 17 ringer han och frågar om det är ok att han stannar på jobbet och tar en öl. Även om jag bara vill säga ”nej, det är inte ok” så gör jag det inte. Känns liksom inte bra att göra det utan för mig skulle det vara bättre om Shille bara kunde förstå att jag vill ha hem honom direkt efter att ha sagt att det är tufft här hemma och att jag vill ha honom hem i tid. Tjejigt antar jag att tänka att han ska förstå. Men känns ännu värre att säga nej till att stanna och ta en öl. Jag blir liksom som den sura tjejen som förbjuder eller morsan hemma som sätter gränser. Att han ens frågar är ju ett tecken på att han egentligen vet vad jag tycker.

Känns ännu mer patetiskt att ha ordnat värsta middagen som jag nu sitter och äter själv eftersom Millie inte äter och Shille inte kommit hem än. Oj vad jag är bitter! Mitt humör går verkligen upp och ned och just nu känns det väldigt mycket ned.

Men maten är god i alla fall.

Millie har nästan ingen feber längre och det är så skönt. Hon är bra mycket piggare och det värmer mammahjärtat. Äntligen hade vi också en hyfsat bra natt med mycket sömn. MEN. Jag har bara ett problem just nu och det är att jag inte vet hur jag ska hantera Millie. Jag börjar tröttna på det här nu. Hon vägrar äta och säger ”jag vill inte” till ALLT. Spelar ingen roll hur man gör. Skoj, prat och bus funkar inte. Hot och mutor funkar inte. Inte ens ilska funkar. Jag blir så himla trött. Mina dagar borde vara lugna och sköna för att ta hand om mig själv nu under sjukskrivningen och ladda inför jobbstarten i början på mars men istället kämpar jag med en omöjlig 3-åring som sätter sig emot precis allt. Det enda Millie vill göra är att titta på Dora på tv:n eller möjligtvis äta lite godis. Det blir man ju frisk och stark av… Jättebra. Verkligen.

Jag har haft en massa saker som jag velat skriva de senaste dagarna men bara för att jag missat en sak så har jag kommit av mig att skriva resten och sen byggs det bara på med spärrar att skriva. Så konstigt!

Jag kunde gå dagen efter träningen sist. Jag har fortfarande träningsvärk men bara skön träningsvärk. Igår gick jag till gymmet igen och har sådan där skön träningsvärk idag igen. Sist var det underkroppen och nu är det överkroppen. Det var förresten galet mycket folk på gymmet igår jämfört med dagen innan nyårsafton. Det var ungefär 90% fler människor. Nyårslöften, nyårslöften…

Vi hade en helt underbar nyårsafton hemma hos Sarah, Xi-Peng och Hilda. Vi åt supergod mat och tiden gick fort som bara den. Plötsligt var klockan 02.30 och vi var egentligen inte redo att gå hem. Men med risk för att Millie skulle vakna kl.07.00 på morgonen så tog vi vårt förnuft tillfånga och gick hem. Vi var i säng vid 03.30 och Millie vaknade inte förrän 09.00 så vi hade tur.

Shille har högtalarsjuka just nu. Ibland kan han ju få nåt inköp på hjärnan och så går all vaken tid åt till att läsa på och kolla priser för att göra det bästa köpet. Detta har nu hållit på sedan vi kom hem från Thailand ungefär och jag börjar trötta fullständigt nu. Visst är det bra att han inte gör några dåliga köp men dessa sjukor är långdragna och jag gillar verkligen inte att se honom djupt försjunken i datorn precis hela tiden. Ibland vill jag bara kasta ut den där datorn och telefonen faktiskt. Fullständigt beroende. Det är nog därför jag har mina bloggpauser eftersom jag inte vill att telefonen ska ta över mitt liv. Ibland vill jag bara njuta av the moment och inte känna press på att fota allt till exempel.

Ikväll ska mamma och Danne ta hand om Millie medan jag och Shille äter middag och sen går på dansföreställning. Ska bli sååå mysigt! Ser fram emot att få lite kvalitetstid tillsammans. Blir ju rätt intensivt med ledighet en hel månad…

Sedan vi kom hem från Thailand så har Millie haft ett ganska jobbigt humör. Ibland är hon världens underbaraste lilla flicka och jag smälter totalt och bara älskar livet. Sedan kommer vissa tillfällen då jag helst bara vill lämna Millie med någon annan och gå därifrån och jag undrar om jag verkligen är gjord för att vara mamma. Tänk att jag fortfarande kan få den känslan trots att Millie snart är 3 år. Kommer nog alltid känna så ibland. Millie är unik på sitt sätt och där krockar vi ibland. Vi går bara inte ihop. Om det är såhär redan nu så undrar jag hur det kommer vara när Millie är i tonåren… Hur som helst så vet jag att Millie saknar förskolan och jag tror det kommer bli bra när hon börjar igen på onsdag.

Nu avslutar jag detta lååånga inlägg med en bild på Millie i vagnen när vi skulle ut på promenad för några dagar sedan och det nästan var -10 ute. Hoppas på fler bilder från de senaste dagarna i ett senare inlägg. Men nu är det frukost som gäller!

Jag brukar fortfarande lyssna på podden Pampers barnvagnspromenader trots att jag inte så ofta går på sådana promenader längre. Idag lyssnade jag på det senaste avsnittet (nr. 27) och blev faktiskt väldigt känslomässig av de första sju minuterna. Det var precis som att höra mig berätta om Millie när hon var yngre. Alltså exakt. Började faktiskt nästan gråta av igenkänningsfaktorn.

Jag börjar mer och mer förstå att Millie är en väldigt känslig liten person. Inte bara på grund av detta podavsnitt utan också på grund av informationen som hittas här. Där står det om begreppet Highly Sensitive Person (HSP) eller högkänslig person. Jag är nog själv en högkänslig person och känner igen mig mycket i det som skrivs. Här kommer ett utdrag som beskriver hur högkänslighet kan yttra sig hos barn.

”Högkänsliga barn blir lätt förskräckta och ogillar högljudda platser. De föredrar still­samma lekar, brukar inte uppskatta överraskningar och har svårt att klara stora förändringar. De klättrar inte högt utan att tänka sig för. Kläder som kliar, sömmar i strumpor och etiketter mot huden kan bli en plåga, och hellre rena kläder än blöta eller sandiga. De är perfektionister och gör bäst ifrån sig när ingen är i närheten. De använder svåra ord för sin ålder och ställer många samt djupa frågor, som får vuxna att tänka efter. De har fyndig humor, känner saker på djupet, verkar ha stor intuition och märker när andra inte mår bra. Ibland kan man undra om inte högkänsliga barn läser ens tankar! De noterar detaljer, som att ett föremål har bytt plats eller att någon har ändrat utseende, och lägger genast märke till minsta främmande doft. De är extra känsliga för smärta, och ett mjukt påpekande har större effekt än en skarp tillrättavisning. Efter en spännande dag har de svårt att somna. ”

Igenkänningsfaktorn är åter hög.

Ok, jag är knäckt. Millie vann sin skrikkamp och jag sitter här på sängkanten. Jag känner mig så himla uppgiven just nu. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men nu kan jag inte vara stark och stå emot. Alla andra har det alltid så himla lätt med sina barn. De äter bra, de sover bra, de är glada och nöjda barn och de är barn som inte kämpar emot sina föräldrar tills de knäcks. Nattningarna tar minst en timme varje kväll och då är det typ en timmes skrik som gäller. Trots att vi är i närheten, Millie får ligga i vår säng, lampan är svagt tänd och dörren öppen så ligger hon och skriker som en stucken gris. Det räcker liksom inte. Det enda som funkar är att vara i samma säng och vara bredvid tills hon somnar. Kanske inte är så jobbigt tycker ni. Men efter nästan en timme i mörkret och Millie fortfarande inte somnat så blir man väldigt trött. Ännu mer värdelöst är om man råkar somna och sover bort en timme av kvällen så man måste lägga sig jättesent för att överhuvudtaget kunna somna själv. Hur gör man för att få ett barn att sova? Hur gör man för att kunna ha en kväll med lite lugn och ro och kanske lite egen tid som inte börjar först 21.30?

Jag började göra förändringen av nattningen för att få mer avslappnade kvällar med mindre frustration men kan ju inte påstå att det blivit så mkt bättre. Det verkar inte funka att göra en förändring med Millie. Såhär har det varit sedan hon föddes. Gillar Millie inte förändringen så blir det ingen förändring. Hon är oftast världens underbaraste men ibland är det bara alltför tufft.

Nä, nu ska jag sluta tjata och klaga här i bloggen och försöka komma upp ur mitt hål som jag hamnat i. Klockan är ju faktiskt bara strax efter 21 och jag har fortfarande i alla fall en timme som jag kan göra vad jag vill med innan det är dags för sängen. Jag får rycka upp mig helt enkelt.

/godnatt från den ledsne

PS. Skrikiga kvällar är det bästa preventivmedlet. DS

Jag har haft två väldigt intensiva dagar fulla med jobb. Men nu sitter jag äntligen i soffan, nyduschad med fika efter ett intervallpass. Behövde rensa skallen lite efter allt jobbande och bilkörande. Gjorde faktiskt ett sjukt bra pass. Nu är det bäst att jag slutar skriva innan teet kallnar. Godnatt!

Det tar på krafterna att gå på bio. Tur att det är helg så man kan sova lite tillsammans. Så himla lyxigt faktiskt!

Man kan få för mycket av det goda familjelivet. Ikväll har jag en helt egen kväll på balkongen med hämtmat från China och en Elle. Fy sjutton vad jag ska njuta. Inga måsten och ingen att ta hänsyn till utan bara me myself and I.

Det sista packandet, bilresan och incheckningen har gått jättebra. So far so good som man brukar säga. Hoppas att resten av resan går lika smidigt.

Jag och Shille älskar ju att resa. Jag gillar att vara hemma också men har lite svårt att koppla av. Vill liksom helst komma hemifrån mest när jag är hemma. Orolig själ eller nåt… Idag åkte Shille med grabbarna till Berlin. Men jag och Millie vill ju också hemskt gärna dit så vi körde en spontanare och åker dit imorgon. Så Shille får typ ett dygn med grabbarna och sen två dygn med mig och Millie. Perfekt! Lite läskigt att jag ska resa helt själv med Millie bara… Jag ska köra bil (vilket är nåt som Millie absolut hatar), packa allt med välling, blöjor och vagn och sen hitta rätt till hotellet när vi väl är framme. Blir en utmaning! Men väldigt spännande. Flygresan är jag minst orolig för faktiskt. Den varar ju bara 1,5h och jag har preppat med klubba och iPad. Hur dåligt kan det gå liksom?

Nu är det nattning som gäller. Om jag inte hinner skriva nåt mer innan vi åker imorgon så, wish me luck!