En riktig liten badpojke har vi. Nu blev det ett sista dopp innan hemresan imorgon. 26 ljuvliga grader har vi haft  här på eftermiddagen!
Imorgon blir det bildag. Då måste det inte vara sol, om vi säger så.

Äntligen fick vi smaka lite på sommaren! Vi har haft underbart väder med sol och 22ºc i skuggan på eftermiddagen.
Vincent sov för första gången sedan vi kom länge. Riktigt länge. Fyra timmar. Han har vaknat flera gånger per natt och vaknat tidigt, så det fick han idag.
Under tiden satt jag ute i solen med min vetekudde. Fick gå in och ta av leggingsen och hoppa i min sköna kjol från SoBea istället. Hett var det! B-)

När Vincent vaknade fick han testa sina Quicksilver badbyxor av plast från pet-flaskor. Baywatch-röda. Vad stor han blev direkt!
Han badade i samma lilla plastbalja som jag badade i hos min mormor och morfar.
Hans rädsla för vatten verkar börja gå över för nu vågar han doppa ansiktet i vattnet och likaså hälla vatten över huvudet.

Nu på kvällen tog vi en promenad i skogen och även om jag har ondare än ont nu så var det värt det. Att känna doften av skog och höra ljuden…. mmmm. Det är nåt speciellt!

Frågan är bara hur sjutton jag ska hålla mig vaken till Mello?

Kram!

Igår var vi ju på stan en sväng. På vägen hem passerade vi Alltiute och mormor ville köpa nåt i klädväg till Vincent. Det blev ett par badshorts  från Quicksilver och T-shirt med bilar från Molo. Får se om vi hinner inviga shortsen idag när solen skiner.

Själv sitter jag där jag sitter. Knappt sovit inatt för den generösa mixen av foglossning och ischias. Så nu sitter jag på en het vetekudde så mycket jag bara kan. Och när jag sitter sväller vristerna istället. Jäklar vad überpreggo jag känner mig nu.

Tänker väldigt mycket på leverproverna som jag inte fått svar på än. Har bestämt mig för att jag ska testa att trappa ned på Ondansetronet igen på försök. Testar att hoppa över morgontabletten nu. Frukosten verkar jag kunna behålla ändå. Eftermiddagarna och kvällarna brukar vara värst. Jag hoppas att det ska gå bra. Tänk om jag kunde sluta med dem helt! (Hittills har mina nedtrappningar gått i max fyra dagar och sedan har jag fått krama Gustav S Berg igen. Men skam den som ger sig!)

Nu ska jag värma om kudden och sätta mig ute i solen. Det är riktigt skönt! Hängde tvätt ute i morse och den är snart torr. Mysigt!

Här ligger Vincent och gudtanten Stina och spanar efter tissar. Det finns ett antal och Vincent visste direkt vad kattluckan var till för.

Idag var jag till sjukhuset och tog nya leverprover. Får veta imorgon eller på fredag vad de visar. Mer väntan. U s c h!

I måndags var vi upp till specialist MVC men de kunde inte göra eller säga så mycket innan de nya proverna var tagna och det var det för tidigt för då. Man hinner bli ganska orolig av detta väntande, kan jag säga.

Jag fick iallafall se Pytte lite på UL och allt såg bra ut. Pytte ville inte vara med på bild däremot utan låg med rumpan mot. Jag som tänkt be om en bild. :-/

Vi har varit på campingen igår och Vincent ville prompt ned till – och i – vattnet. Fort springer han. Och lilla halta mamman har inget annat val än att jaga efter. Och bära upp ilsket sparkande pojke dit vattnet inte syns…
Resultatet av det känns nu. Förutom att fogarna klagar värre än någonsin så har jag fått ischias. Känns på allvar som att jag blivit påkörd av en bil.
Ligger med vetekudde och hoppas kunna sova strax. Drömmen är att det ska vara helt borta imorgon!

Efter provtagningen imorse var vi på Mora lite kort. Var på Mora Spa-salong där jag hade praktik strax innan jag träffade min älskling. De hade vårmarknad med 50% på vissa Kerstin Florian-produkter. Köpte schampo och balsam för pengarna jag fick i födelsedagspresent. Nu bör vi klara oss ett tag då flaskorna är på över 900ml styck.
De hade rawfood-tema och mmmm…. så mycket gott de bjöd på. Morotskaka och “chokladboll” testade jag.  Himmelskt! Måste absolut testa lite sånt själv!

Eftersom Vincent vaknade 04 så somnade vi efter den något sena lunchen;  thai take away med tre små rätter. Såååå gott. Har saknat maten från det stället. Verkar så avsides med deras lilla vagn ute vid ett mindre industriområde men attans. . . Den överlägset bästa thaimaten i Mora eller förresten. .. Den bästa. Punkt.

Vi åt jordgubbar idag. Vincent åt med hela kroppen och fick bada.

Godnatt och till ett som kämpar med jobbiga graviditeter;
Nu har vi lagt ännu en dag bakom oss!!

Eventuellt kan det vara ondansetronet som ger sig på levern. Då måste jag ev sluta. Det vill jag inte tänka på!

Kram!

Usch. Skulle aldrig åkt till akuten igår. Men sedan vi kom hit upp har jag flera nätter vaknat av att inte kunna andas och har hostat väldigt mycket slem och vätska. Vidrigt och skrämmande. Artur har fått ta hand om mig varje gång och man undrar ju hur bra bebis mår om mamma inte kan andas.

Ringde 1177 igår då jag kände mig spak och vimsig. De tyckte jag skulle åka in akut då jour-tiderna var slut. Så motvilligt gjorde jag det. Ville ju utesluta lunginflammation eftersom jag haft det några gånger och det började kännas lite som det.
Det gick riktigt fort först. Sedan började det kännas som att de glömt oss. Dvs de andra rummen var tomma och väntrummet likaså men vi såg ingen doktor.
Det kom in någon patient ibland och de fick höra att det skulle gå fort då det var så lugnt. Vi såg människor komma och gå på under en timme.
Någon att fråga såg vi inte till. Inte förrän vi varit där runt fem timmar. Då var det plötsligt vår tur.

Rejäl luftrörskatarr men iallafall ingen lunginflammation, tack och lov. Läkaren trodde att det var samma virus som gett hela förkylningen inklusive uvi. Tack fler nedsatt immunförsvar när man är gravid, liksom. Och hur smart att vara på en förskola på inskolning mitt i värsta förkylningstiden. Heja.

Tyvärr var inte alla provsvar lika bra. Mitt levervärde var för högt och jag kommer nu att få åka in på gyn här och ta nya prover. DET gillas inte!
Är skitnervös. Det man googlar är ju inte direkt positivt med för tidiga förlossningar, fosterdöd och massa annat skit. Så….jag kommer inte sova de kommande nätterna heller.

Fan, alltså. Kan inte jag få uppleva en trevlig graviditet? Och om jag nu måste må skit och vara toakramare…. Kan det inte få räcka där?

Nu har älskade maken åkt hem också. Jag vill ju ha någon att hålla  handen. :-/ Och som håller koll på mig på natten om det kommer fler hostanfall från helvetet. Tur att jag har min fina lilla pojke här iallafall och 22:e och 25:e har jag tid på MVC och Nike.

Håll tummarna att det bara var förkylningen som låg bakom levervärdet! (Chansen fanns.)

Kram!

Vincent ville rita. Han brukar vara riktigt duktig och bara sitta vid sitt ritbord med pennorna.
Jag tvingades springa och krama en kär gammal vän från Gustavsberg och det tog inte mer än ett par minuter max.
Ute möts jag av detta. Pojke med grön mun och den där uppsynen som aldrig lurat någon. En omdesignad byrå. En pimpad dator och några streck på väggen. (Dem får jag nog ändå frikänna vårt troll från då de var röda och han inte hade någon röd penna.)

Gissa om min redan onda hals känns bättre nu. Och fet chans att jag har röst nog att boka tid på vårdcentralen för den sabla urinvägsinfektionen imorgon. Om jag klarar mig till imorgon. Det gör jävligt ont nu… Inte att kissa utan i magen och jag mår härligt illa. Som jag saknat detta kräkande!

Jag vet vad jag straffas för. Jag skrev ju att jag ville få vara smal och gravidsnygg den här gången. Så den som drar i trådarna gör allt för att jag åtminstone ska bli smal…

Here we go again. Hej, toaletten!

Man kunde ju trott att det skulle räcka nu.
Vaknade imorse med huvudvärk och lika ont i halsen. Och ännu mindre röstresurser.
Mådde illa men det skiljer sig ju inte nämnvärt från en helt vanlig dag. Mådde dock lite mer illa och tänkte att det väl berodde på hostmedicinen.

Nuuuu vet jag. Jag ska tydligen inte alls gå och inbilla mig att jag ska bli frisk och fräsch nu. Nejdå. Det finns fler saker på min lista med krämpor att beta av under denna graviditet.

Nästa på listan att kryssas av är UVI. Blåskatarr.

Normalt känner jag av tecknen långt i förväg och brukar hinna mota Olle i grind. Nu märkte jag ingenting förrän jag kissade blod.
Har fått rör med från MVC för test så det får bli imorgon när vårdcentralen öppnar, om inte det blir riktigt jävligt ikväll. Men… det känns ju rätt trist. Ska det aldrig sluta?

Och… på onsdag eller torsdag är det menat att vi ska åka. Och på spa. Blir mycket spa för mig…. ingen behandling, inga bad. Grrrr.

Jävla karma!

Källa: Libero-appen

Pytte:
Jösses, här har vi en aktiv liten figur. Dygnsrytmen har börjat anpassas lite då det är mer aktivitet på dagen och lite lugnare på nätterna. Magen buktar både hit och dit när det kommer nån spark så nu kan även pappa och storebror känna – om de lyckas tajma till det. Pytte verkar lite blyg.

Pytte har också hittat navelsträngen och drar ibland i den så att mina ögon går i kors. Det är ju inte jätteskönt.

Jag:
Varit sjuk sedan slutet av förra veckan och har inte orkat väga eller fota den här veckan. Känns inte som någon viktuppgång men å andra sidan har jag lufsat runt hemma i trosor och linne bara så hade väl inte märkt om jag så gott upp tio kilo.

Även om jag har vidrig foglossning så känner jag mig mer rörlig nu än förra gången. Jag kan fortfarande utan problem sitta på golvet och ta mig upp även om det ibland gör ont. Men jag kan! Upplevde mig stel som en pinne (… eller en gråsten…) när jag väntade Vincent.

Illamåendet:
Vad kan jag säga? Det ser ut som att jag kommer att må illa fram till förlossningen. Varje gång en karta Ondansetron tar slut blir jag lite orolig över vad som ska hända om jag inte har så jag klarar mig. Det känns trist att det ska hänga på tabletter hur jag mår. Men – och det är ett stort men:

Det går bra med tabletterna! Illamåendet styr inte mitt liv längre. Jag har delvis vant mig. Jag vet vad som får mig att må illa och vad som krävs för att jag ska klara mig så bra som möjligt.

Först och främst MÅSTE jag ta medicinen som jag ska. Sedan gäller det att inte äta för fort, för mycket och att sitta stilla länge efter att jag ätit och låta maten trilla ned ordentligt.

Undvika sött. Undvika frukt. Inte dricka för mycket på en gång.

Inte bli för hungrig. Inte dricka på tom mage.

Ja, det är några av de saker som spelar in. Men sköter jag mig börjar det ändå kännas rätt normalt nu efter snart ett halvår.

Har hostat som en toka och bara blivit sämre och sämre. Hostar så att jag inte får luft ibland och försöker dricka enorma mängder för att det ska ge sig. Effekt? Ingen märkbar.
Och så desperat-Googlar jag hostmedicin och gravid och får upp 1177 där det står att Cocillana etyfin är godkänt för gravida. Jag tror att jag läst fel. Hur kan cocillana vara okej när inget annat är det, liksom? Ett morfinliknande preparat är inte det första jag skulle chansa på att ta.

Googlade på det flera gånger, på sjukvårdens sidor. Alla lovade att det var okej. Kollade min flaska i kylen och jodå; samma där. Hur dumt känns inte det – haft lösningen på mardrömshostan hela tiden!

Den brukar ge effekt nästan direkt, vilket vore bra då det brukar vara en magkatarr-startare utan like istället.

Åh. Det känns ändå bra. Kanske ska jag slippa hosta så att Pytte blir skräckslagen i magen och jag knappt får i mig luft. Brukar ha effekt efter två gånger och har sällan behövt ta det längre än någon dag, typ två-tre.
Hoppas hoppas hoppas!

Kanske hjälper det så pass att jag kan sova inatt?

Strax ska jag ta reda på det!

Kram på er! :-*

Ni som läser vet ju att jag dricker Samahan när jag är förkyld. Ett té från Sri Lanka som består av 14 olika kryddor. Med lime och honung brukar det mildra både halsont och hosta.
Tyvärr har det inte gått att få tag på i Sverige (jag får av en kompis mamma som kommer från Sri Lanka).

Men nu har jag hittat en Ayurvedamottagning i Stockholm som verkar sälja denna goda och bra produkt;

http://www.indika.se/Produkter.html

Kika gärna in om du har vägarna förbi Åsögatan. Jag ska absolut kolla när jag är i Stockholm nästa gång!

Hittade det även på en webshop för oss som inte bor i huvudstaden;

http://akuveda.se/webskop.html

Kram!