..och fler lär de ju bli.

Jag har ju uppgett att jag är arbetssökande nu… och efter många om och men hör jag äntligen något från FK iallafall – till och med BM frågade hur det gick med föräldrarpenningssökandet… Vad skickar de? Ett intyg som min arbetsgivare ska fylla i om min årsinkomst. Suck. Testar deras mail-kontakt, för som jag lärt mig innan är det bästa sättet att kontakta både dem och A-kassan, då har man deras svar svart på vitt när man behöver mer kontakt med dem, för det lär ju bli mer. Och, den största delen av ersättningen bakåt kommer ju dessutom från dem själva, så det borde de väl kunna se själva? (Man ska aldrig sluta hoppas på mirakel!)

Jaja, nu har den spännande karusellen börjat! Jag har hämtat krafter i solen och får jag bara sova några nätter till så kommer jag vara redo att ta upp striden med dem. (Visslar iofs ironiskt nu…)

Nu ska jag med  mina sista samlade krafter – ja, man blir rätt loj av sol och värme också – kravla mig över badkarskanten och ta en kall dusch för att bli av med STANKEN av LdB-solcrémen med Spf30. Den luktar verkligen inte gott efter några timmar i solen. Gammalt! Fast, den är helt ny. Inget man vill smörja sig med om man ska vara fin i solen iaf.

Imorron utlovas svalt väder igen och regn – då ska tvättmaskinen gå från morgon till kväll hade jag tänkt. Vi får se hur det blir med verkligställandet av de tankarna… 😉

Wow… det här är en dag att minnas.

Först och främst – jag har SOVIT! Tog nån timme att somna pga halsbrännan, men jag har bara behövt släpa mig på toa EN gång (jämfört med sex-sju eller mer) och jag gick upp strax efter sju för att äta frukost – magen kurrade och då blir Knyttet lite sur och kör karate tills jag äter – sedan la jag mig igen och läste lite och kände att wow, jag kan sova mer! Så jag sov ett par timmar till och vaknade mer utvilad än på veckor. Tror inte jag sovit så gott sen hotellet i Köpenhamn (saknar fortfarande Marriott-sängen!).

Hade fått ett Google Talk-meddelande från älsklingen att det var varmt ute – det var ju spått 28 grader idag. Jotack, det förklarade ju varför sängkläderna var självhäftande mot mig… :/

Upp och fixa en kaffe, vara datasupport åt mamma och mitt i supportandet öppnas ytterdörren och in kommer Världens Finaste Älskling med LUNCH! Och när det är klibbvarmt ute – vad är man sugen på? Jo… sallad! Precis vad han hade köpt. Varenda liten cell i min kropp gjorde glädjeskutt – han är så underbart omtänksam! Så, nu har vi ätit sallad på balkongen och jag har smort mig med olika solcrémer och nu är det strax dags för att njuta av SOMMAREN ute igen. Det känns som evigheter sedan! Tur att det blåser som f-n, annars hade det varit för varmt där ute nu, innan man vant sig vid värmen igen.

Spf 30 i ansiktet och på bröstet  och Spf 6 på resten av mig. Fick beröm för snygga brännan av BM så bäst att jag underhåller den… 😉 Men det gör jag – bodyscrub och peelingvantar varannan-var tredje dag, MASSOR med fuktcréme dagligen och ALLTID solskydd – okej, inte benen då, får passa på de dagar jag når dem. 😛 Hittills inga bristningar heller. Min lärarinna på SPA-skolan tipsade om att köra mycket med peelingvantar och överösa med fukt, för att hålla huden smidig. Och alla tre lärarinnorna vi hade var gravida och ingen hade minsta tillstymmelse av strior – så jag kör på deras linje. Är ju ändå så himla skönt att tvätta sig med de vantarna – speciellt på magen. Bodylotionen jag fick i present är förresten helt underbar; Nivea Firming Body Lotion Q10 plus. Älskar doften!

Använder för övrigt också Peelingen jag fick i present;

(Peelingen är faktiskt jätteskön i ansiktet, även om alla säger att man aldrig ska ha kroppsprodukter där… men om man inte är jättekänslig så kan man väl pröva – ta det lugnt bara. Jag hade peelinghandskarna på och lite peeling och skrubbade jätteförsiktigt och hyn var som om jag kommit raka vägen från en svindyr ansiktsbehandling!)

Jaha, hörni. Här kan man ju inte sitta och se sommaren glida förbi. Solcrémen har torkat och molnet som passerade har passerat – nu blir det ”ut och njut” för hela slanten!

KRAM!

Pust! Äntligen hemma – blev en lång dag.. Eller – känns som det iallafall.

Alla värden var toppen, BM hade inte tänkt ta något blodprov eftersom jag hade så bra värden sist, och tydligen ändrar de sig inte så fort, men jag bad henne kolla ändå, eftersom jag är så sjukt trött. Men, tröttheten kommer förmodligen från pollen, för jag hade till och med bättre än sist. Blodtrycket hade gått ned ännu mer, tror aldrig jag legat så lågt – men det är ju bara bra.

Kom ihåg att kolla SF-måttet oxå, 28 cm; perfekt! Och Artur fick vara med och känna hur han kan känna på bebisen hur den ligger i magen. Eller nja… vet inte hur mkt han lärde sig då BM själv inte visste om det var rumpan eller huvudet hon höll i. ;-P

Tog en promenad runt övervackra Stångån mellan BM-besöket och föräldrautbildningen… (Bilden är på Tinnerbäcken just innan den flytar samman med Stångång.)

Sedan bar det av tillbaka till Storken. Kursen idag handlade om tiden efter att bebisen kommit, om hur man kan reagera osv. Fick se en film om olika pars reaktioner på första dagarna. Jättesöta bebisar!

Två par var inte med idag – de hade fått barn! Ett par av dem skulle få i slutet på maj, så det var väntat men det andra paret skulle ha först om en månad. Men, alla mådde bra iallafall. Fanns en tjej som blev riktigt förhoppningsfull i vår grupp – ”kanske behöver jag inte två månader till.” 😉 Sedan efter filmen skulle vi sitta i grupper och prata igenom filmen och svara på olika frågor. Blev mest en tjej som skötte snacket, och hon hade väldigt bestämda åsikter. Några av oss andra försökte att inte himla med ögonen, för hon trodde helt och fullt att hon skulle kunna leva sitt liv precis som vanligt direkt bebisen kommit, och skulle ju inte sluta gå på sina träningspass – man måste faktiskt värna om sig egentid!? (Vill nog se hennes egentid när hon har babyspyor över hela sig och inte har sovit på några veckor….)

På frågan om hur man trodde att parrelationen skulle påverkas förstod hon inte ens frågan utan trodde att den syftade på kvinno- och mansroller i hemmet. Oj, blir nästan chockad! Fast ser det som att jag slipper den chock hon får när hon inser att hennes liv kommer att förändras så radikalt att hon inte kan föreställa sig det. Jag är fullt medveten om att det kommer att bli så olikt något jag kan förställa mig – och jag har ju bott med vänner när de fått barn, så jag vet att allt kommer vara upp och ned, spy och bajs och skrik och gråt – även hos föräldrarna. Och om det där med parförhållandet – vi är båda helt med på att vi inte kommer att ha tid (eller ork) att ligga och mysa med varandra då som nu – men vi kommer att ta vara på de korta tillfällen som ges, och komma ihåg att det blir bättre och att vi snart har kommit in i nya rutiner och att babypaniktiden faktiskt inte varar för evigt!

Efter kursen gick vi hem, så idag har jag gått många timmar och det känns… Men känns skönt också. Ska trilla ned på soffan och kolla Big Brother nu och sen hoppas jag att jag kan sova BRA inatt och vakna någorlunda utvilad.

Igår kväll hade Knyttet hicka så jag kunde inte somna – det kändes ju för kul när jag låg ned och kände ”pick pick pick pick” längst nede i magen hela tiden. 😛

Kram!!

Pust stön suck…

Så där härligt medvetslöst trött idag igen. Hoppade över Blutsaften för att kolla hur mina värden är utan tillskott, för så här trött borde man inte kunna vara. Vaknade vid sju, klockan åtta läste jag lite, sen somnade jag om och jag har kämpat med att verkligen vakna till efter elva. Nu har jag druckit kaffe, ska ta mig en dusch och grilla en kycklingfilé innan det är dags att tuffa iväg in på stan för att besöka BM på Storken och kolla hur allt står till, och efter det blir det andra och sista delen av föräldrautbildningen, ska prata om tiden efter förlossningen och lite mer om smärtstillande under förlossningen. Sen blir det nog en macka på SubWay innan vi åker hem, blir sent annars.

Solen strålar äntligen från en klarblå himmel och det skulle kunna vara helt otroligt ute – om det inte blåste så förbaskat.

Nej, duschen var det! Innan jag somnar över tangentbordet! *gäsp*

Ha en härlig dag, alla! 😀

Åhej!

Jag brukar faktiskt försöka vilja framstå som snäll… och jag försöker undvika förnedrings-TV. Men nu råkade TV´n stå på och det råkade sammanfalla med ”101 sätt att åka ur en gameshow” och jag bara måste ju säga: jag njuter så enormt av att se dessa självsäkra stöddiga TV-halvkändisar som är med idag flippa totalt. Självaste ”Kungen av Tylösand”(?) bröt nyss för att han bajsat på sig. (Kommer programmet nu att sponsras av Tena??)

Tänk bara om de kunde göra samma sak med våra ledande politiker. Vore det inte en höjdare att se Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund, Håkan Juholt m.fl hänga och dingla uppe i luften över en pool och riskera fritt fall. Frågorna borde gälla Det Verkliga Livet.. 😛 Undrar om någon skulle behöva Tena då?

Och mitt i skitsnacket är det dags för mig att göra min lilla insats vid spisen, Artur har stått och stekt fetafyllda paprikor och jag tänkte bidra med att grilla karréskivor – vädret är inte tillräckligt trevligt för att jag ska vilja stå ute och grilla, så det blir grillpannan inne. Nu när Artur är hemma så vågar jag dessutom använda spisen – knappt vågat hittills den här veckan. Somnar ju så fort jag närmar mig nåt att sitta på eller ligga på eller luta mig mot.

Idag har vi iallafall gjort klart i babyrummet, bytt taklampan, hängt upp sänghimlen och mobilen, satt upp en tavelhylla samt ställt upp min samling Lasse Åberg-tavlor där. Födelsedagstavlan med Kalle från min änglabror fick hedersplatsen intill sängen, ovanför den fina ordspråkstavlan. Bilder kommer!

Fick inspiration att fixa ramarna som jag tänkte ha på gästtoaletten också, blev en fin bild från Siljan med m/s Gustav Wasa på (klippt från en Siljan-tidning), en röd hjärttvål med tyll runt, en svartvit bild på en körsbärskvist och ett vykort av Majvi Pollack. (Hennes tavlor är helt underbara, lite John Bauerska med mystiska skogar och ofta när man tittar dyker det upp nåt dolt i motivet, tex kan det visa sig att två snöklädda granar är gubbar som spelar fiol.) Kan man avsluta dagens blogg med att säga att toan blev skitmysig? 😉

Igen! Nu har det hänt igen! Hur i h-vete kan det få fortsätta hända?

Hur kan man inte ta föräldrar till en nio dagar gammal på allvar när de kommer in på sjukhuset och berättar att deras lilla guldklimp inte kan andas? Hur kan man skicka hem dem och be dem återkomma om läget förvärras – SJU gånger?

Norrköpings tidningar 27 maj 2011 (Klicka på bilden för att komma till sidan)

Ni som brukar läsa min blogg vet att två av mina bekanta mist sina barn på grund av slarv inom vården. Någongång och någonstans trodde man ju ändå att vården skulle ta nyfödda på största allvar, så små som de är, så oförmögna att själva berätta hur de mår. Men, de tipsar barn som blivit förgiftade av dricksvatten att dricka mer dricksvatten utan att kolla efter bakterier och hänvisar till vanliga magsjuka – trots tecken på uttorkning och väldigt svåra sjukdomstecken. De skickar hem barn med hjärnhinneinflammation och förklarar det med att det är normalt att barn är trötta när de har feber – visst, men om de är näst intill medvetslösa, kollar man inte lite till då? Speciellt om febern passerat 40°c med råge? Tydligen inte.

Tydligen är det heller inte så viktigt om ett nyfött barn andas som det ska. Det går ju över. Som livet. Det går över det med.

Vad som inte verkar gå över är sättet man hanterar sjuka i Sverige. Tydligen krävs det att man kommer in i ambulans med sina kroppsdelar i diverse hinkar och kassar för att man ska tas på allvar…

För att citera min tandläkare som inte förstod varför jag ville kunna andas under ett större ingrepp i munnen när jag var liten ”Vad gnäller du över, andas kan du göra sen!” (Lugn, henne deporterade vi till England, de har tydligen gälar att andas med där tack vare allt regn.)

Det är inte bra att de anmält sjukhuset – det är katastrof. De borde inte behöva göra det! De borde genast ha anmält sig själva till Lex Maria.

Lex Maria:

Lex Maria är en lag som innebär vissa skyldigheter för landstinget som vårdgivare. Om en patient i hälso- och sjukvården drabbas av eller riskerar allvarlig skada eller sjukdom ska detta anmälas till Socialstyrelsen. Syftet med lagen är att garantera säker vård och god kvalitet. Ett sätt att stärka vården är att lära av de misstag som görs.

Lex Maria-ärenden kan handla om felbehandling, feldosering, förväxlingar och liknande. Som regel är det chefläkaren som utreder avvikelsen och sedan gör anmälan till Socialstyrelsen. Denna ska i sin utredning klargöra anledningen till att skadan eller risken har uppstått.

Händelser som leder till anmälan har också ett allmänintresse. Därför skickar landstinget också ut ett pressmeddelande i samband med anmälan.

Källa: Västerbottens läns landsting

Tänk er in i den här familjens situation – nyblivna familjemedlemmen blir dålig, ni åker till sjukhuset för att ni räknar med att få hjälp. Ni blir inte tagna på allvar utan får åka hem – trots att bebisen ni knappt hunnit lära känna fortfarande är dålig. Snart känner ni ”Det här går inte längre!” och åker in igen… och igen … och igen. Tills bebisen slutar att andas.

Här får ni säkert någon person att ”prata” med. (För att det hjälper ju…. )

Sedan händer inget. Ni får åka hem – till hemmet som var en barnfamiljs för bara ett tag sedan. Och ni får själva anmäla sjukhuset, då de tydligen inte anser sig handlat fel på något sätt.

(Ett barn på tusen drabbas vid födseln av lunginflammation av B-streptokocker som finns i slidan hos 15-30 procent av mammorna, botas med antibiotika. Källa: Growing people Det tog mig en minut att hitta på nätet, hur lång tid ska det då ta för en utbildad läkare att gräva fram det – ur skallen, någon bok eller nätet? Vad kostar det dem?)

Naturligtvis finns det inget som kan hjälpa föräldrarna till det här lilla barnet, men vid alla gudars gudar, kan det komma fram ett sätt att skydda barnen på av alla dessa händelser?

När mitt lilla Knytt kommer tänker jag campa i väntrummet på akuten om jag känner på mig att nåt är fel med mitt barn!

En tanke till alla små som inte kunde lita på oss vuxna i stora världen!

Fick totalåterfall i mina viktnojjor idag… Åt ju lunch tidigt och blev därför jävligt hungrig för nån timme sen och åt en banan – bananer på mig har FEL effekt, de gör mig bara mer hungrig. Så jag tog lite yoghurt och Special K också. Sen började det! Som en störtskur med dåligt samvete kom över mig och jag känner mig nu som det vidrigaste i ett par mammabyxor (jumpsuit då) någonsin. Bara tanken nu på att äta nåt mer ikväll känns som att gå på brinnande kol med fötterna insmorda i bensin… Men jag måste – för jag är faktiskt hungrig. Och halsbrännan har vaknat, igen. Försökt dämpa hungern med bubbelvatten – såååå jävla smart, för då blir ju halsbrännan så mycket bättre – not.

Men… för mig som krisat varje gång vågen slagit över mot 70kg-hållet att nu se den jäkta mot NITTIO… det funkar ju inte! Det MÅSTE funka – för bebisens skull! Sen är det barnvagnspromenader hela dagarna sen om det krävs. Blöjbyten på stubbar i skogen – vad som helst. Men jag måste sköta mig de här sista månaderna! Jag har hållit mig bra inom viktkurvan så här långt (måste bortse från vägningen idag, jag hade ju verkligen precis tuggat ur lunchen och borde inte ställt mig på vågfan alls). Fast, tankarna… de där fula förbannade tankarna. Hur blir jag kvitt dem? Har ändå lyckats mota bort dem riktigt länge nu.  Mina inbyggda/väl inlärda rutiner är just nu att börja träna som en galning och leva på vatten och pulver och det är NO NO NO. (Nej, jag ska inte börja med sån´t nu! Det blir sen om det blir alls!) Det är nästan som att benen själva går till konsum och köper sån´t där pulver – bara för att det är när jag känner så här som jag brukar börja. Och då kör jag stenhårt och jag brukar klara det dessutom. Men nu finns det en liten filur som kräver att mamma sköter sin kropp och förser den med sån´t som ett växande litet busfrö behöver. Bara att bita ihop och gilla läget och fortsätta jäsa som en vetedeg i bastun. Tro mig – speglarna ligger dock jävligt risigt till, endera täcker jag över dem eller så flyger de ned till grannen under snart.

Buuuuuuuuuuuhuuuuuuuuu………….. jag vill inte se ut som en flodhäst!

Jag vill oxå ha en supergullig liten nätt babybump och kunna ha mina egna underbara ljuvliga Miss Sixty-jeans och ha strålande hy istället för att se ut som Miss Piggy på kortisontabletter… (grisigt fet och vattnigt sladdrig dvs). Och jag vill kunna klaga över att jeansen minsann skär inte liiiite i magen när jag sitter och att jag överväger att köpa ett sån´t där bälte som ger en liten öppning i jeansen, som man kan täcka med ett käckt magband…

Vad jag INTE vill är att inse att jag snart inte platsar i vanliga provhytter, att de där ljuvliga Miss Sixty och Fornarina-jeansen fastnar vid knäna (om jag smort in mig med kokosfett innan, that is) och att fötterna sväller upp och det ser ut som att jag har Foppa-tofflor på mig på kvällarna trots att jag är barfota.

Vad mer jag önskar?

Att jag kunde sluta nojja och glädja mig över att bebisen iallafall mår bra, att jag faktiskt mår bra och att det bara är 12 veckor kvar till BF, typ. Jo, en sak till…att jag slapp vara så satans bitter! 😉

(Så… nu kanske jag kan släppa det där nån månad till??? Tack… snälla?)

Idag känns det att jag var duktig och storstädade igår. Alltså… varför ska det vara så svårt att begränsa sig? Jag skulle ju bara torka damm från möblerna igår… men efter det åkte snabeldraken fram. Tog ett rum i taget och kollade lite Ugly Betty mellan varven för att orka – shit så flåsig jag blir nu för tiden! Men lyckades suga av alla rum utom mattan i datarummet – den suger fast så förbaskat och det rummet blev sist så då var alla krafter totalt slut. Försökte även dra ut lådorna under sängen men då låste sig ryggen – så det blev två projekt kvar till Artur. Men var jag nöjd där??? Neeeehdå… Efter en stunds stönande på soffan (obs – bara jag och fjärrkontrollen i soffan!) insåg jag ju att man inte kan lämna ett så rent golv OTORKAT! Så fram åkte mopp, hink och såpa också.

Jäklar så skönt det var att se hur allt sken i solen när jag näst intill tårögd ”åmade” mig upp i soffan igen efter att ha klarat alla golv! Värt varje liten skärande smärta i höftbenet! (Kan ju lika gärna vänja mig vid smärtor där, eller hur… )

Sen kom finaste älsklingen hem och jag lyckades halta med honom till Konsum – måste ju få min halvtimmes motion. (jaja… glömde att jag städat hela dagen…) Ville ju se om de hade fått hem jordgubbar på det sablans Konsumet. Och gick HELA vägen i onödan (flera meter är det… säkert 200 stycken). Blev så frustrerad att jag köpte på mig nåt hekto lösvikts frysta, att åtminstone kunna ha i frukostyoghurten. (NEJ; det går verkligen inte att jämföra!)

Gjorde korvstroganoff till middag, lyxade upp den lite med lök, paprika, Créme fraiche Tomat och Basilika, en skvätt matgrädde, tomatpuré, ketchup (1 msk) och rosépeppar! Blir såååå gott med rosépeppar i!

Sen kröp jag ned i badkaret ett tag – inte så himla mysigt längre. Blir ju knappt blöt, liksom… Det mesta av mig hamnar över vattenytan! :/ Men svanken fick värme iallafall – dit nåt vattnet faktiskt! 😀

Såg Big Brother och somnade som medvetslös strax efter och gick upp och åt frukost med Artur imorse, för att få se lite av honom idag. Idag har de nämligen personaldag på jobbet som avslutas med middag och vin och brukar kunna dra ut på tiden ibland, dessutom har de After Work på Ericsson, så han kanske hamnar på den också, han har ju att välja på iallafall. Efter frukosten sladdade jag bort till sängen och läste i några timmar – somnade med boken, som vanligt… och vaknade helt borta vid tio och det tog mig 45 minuter att lyckas bända upp ögonen och få fötterna ned på golvet. Hur trött kan man bli??

Gjorde en kopp kaffe, men sen när jag tittade på den såg den bara äcklig ut, så jag satte mig vid datorn ett tag och när jag satt och kollade min Facebook hörde jag en nycket i dörren. Skulle vi ha hantverkare igen??

Nej… Det var ju Artur som kom smygande med en vit kasse med LUNCH i. Underbara ljuvliga älskling! Flygande Jacob… MUMS! Så, nu har jag tankat i mig lite energi och tror att jag eventuellt kan hålla mig vaken nån timme till. Kaffet har jag sugit i mig också, riktigt härligt kallt… 😛 Överväger balkongen – men den känns just nu väldigt avlägsen, typ fem meter bort. Tänk om man haft en hängmatta därute – då hade jag lagt mig där och snarkat ett tag. 😀

Ikväll är det alltså jag och fjärrisen – äntligen fått en ny, universal, så jag bara behöver ha koll på EN. Lyx! Funkar till och med till PS3-kontrollen. Mycket bra!

Kramar till alla! 😀

I magen:

De små lätta rörelserna som du har känt i magen blir nu allt starkare. Nu känns sparkar och slag. Barnet börjar likna en riktig liten bebis. Produktionen av hormonerna androgen och östrogen startar. De stimulerar din kropp att producera prolaktin som startar produktionen av råmjölk som barnet kommer att behöva de första dagarna. Fostret börjar reglera sin egen kroppstemperatur och benmärgen har tagit över all produktion av röda blodceller. Fostret urinerar cirka en halv liter per dag.

Nedan( HÄR) kan du se en av våra filmer gjorda med den unika 4D-ultraljudstekniken. Det är en ny och revolutionerande teknik som förbättrar vår kunskap om fostrets utveckling i livmodern. Filmen är gjord i vecka 29.

1.2-1.4 kg	35-36 cm

Längden mäts från huvud till fot.

Mamma:

Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Dina inre organ trängs undan allt mer och det känns. De bästa sätten att undvika graviditetsproblem är god hållning, nyttig mat, lätt motion och mycket vila.

Partner:

Om ni vill inreda en barnkammare kan det vara en bra tid att göra det nu. Efter förlossningen är det svårt att få tid för några större projekt. Dessutom är det inte nyttigt för barnet att andas in byggdamm eller färglukt.

Mödravården:

Du besöker mödravården varannan vecka fram tills förlossningen.

Tvillingar:

Ofta görs en ultraljudsundersökning i vecka 29 eller 30 när man väntar tvillingar.

Tips:

Om du oroar dig för att du inte har känt fosterrörelser på länge kan du dricka tre stora glas med kallt vatten i en följd och sen sätta en väckarklocka på ringning mot magen.

Källa: Barntotal.se

Hm…. det där tipset kändes liiiite knasigt…

Bebisen

Den här veckan är din bebis 26 cm från huvud till stjärt och 39 cm totalt. Den väger nu hela 1300 gram. Bebisen fortsätter att öppna och stänga ögonen inne i livmodern och kan urskilja siluetter av föremål, och även människor, om ljuset är det rätta.

Bebisen rör sig mycket och du kan antagligen känna många rörelser under dagen. Varje bebis har sin egen dygnsrytm och med tiden lär du dig känna igen dem. Vissa perioder med rörelse bör vara återkommande, och om du tycker dig märka en minsking av fosterrörelserna kan du kontakta MVC eller din läkare. Sannolikt mår bebisen alldeles utmärkt men det skadar inte att kolla upp.

Forskning har visat att bebisen inte bara kan höra dig, utan också känna igen din röst, vilket bevisar att den redan kan lära sig, minnas och känna igen.

Barn som föds för tidigt kan vara mycket små, även om de bara kommer några få veckor för tidigt. Det beror på att mycket att tillväxten sker från nu fram till vecka 36, varefter den sjunker något igen. Pojkar väger vanligen något mer än flickor vid födseln. Födelsevikten ligger ofta mellan 3,2-3,5 kg, även om avvikelser inte är ovanliga.

Du

Livmodern är nu 9-10 cm ovanför din navel och din totala viktökning ligger sannolikt omkring 8,5-11 kg. Du kanske märker lite läckage av mjölk från brösten. Den mjölk som läcker nu är inte som den vanliga mjölken, utan innehåller mycket kalorier för bebisen under dess första dagar efter förlossningen, varefter den vanliga mjöken börjar produceras.

Källa: Bli Mamma.se

Jag:

Inga läckande bröst ännu, mer trött däremot och orken tar helt klart slut snabbare. Jag har fått avsevärt ”kortare armar” och självklart ska allt ned på golvet just därför. Ryggen säger ifrån snabbare och om jag har varit igång en hel dag kommer det igen dagen efter då jag är helt utslagen. Fortfarande inga cravings eller andra matproblem, äter som vanligt men kanske nåt mellanmål ibland, dock inte dagligen. Har märkt av hormonsvängingarna lite mer, känner att jag har väldigt lätt för att bli arg och ledsen i situationer som jag normalt inte skulle reagera alls på. Tack och lov är jag fortfarande rätt snäll mot Artur, han är ju min stora teddybjörn när jag blir irriterad och ledsen så jag hoppas att jag inte får alltför många ilskeattacker mot honom! (De kommer nog på förlossingen istället… då kommer ALLT vara hans fel!) ;-P

Samlar på mig ännu mer vatten nu och känner mig som nåt som snarare skvalpar fram, har börjat med stödstrumpor men när det är soligt och varmt vill man ju helst inte ha såna.

Vikt: 87 kg (hm… glömde så klart väga mig imorse.. och vägde mig direkt efter lunch och 1 liter vatten…  Varför är det så svårt att komma ihåg den lilla lilla detaljen?? )

Vikt – som vanligt direkt efter lunch och dessutom en liter vatten; 87 kg.