.. och allt som saknas är en ren fin sjö eller en pool! VARFÖR bor vi inte på nedre botten, så många här som gör det har en sån där härlig ovanmarkspool, och idag vore det ju drömmen att ligga på en luftmadrass i en sån och bara guppa runt – och känna sig TYNGDLÖS. Här i Linköping vimlar inte av rena fina badvatten, direkt, som jag är van från Dalarna. Vill man njuta av fina strandbad är det bilresor som gäller – och vi har ju varken körkort eller bil, så det blir inte mycket av med det. Vi har förvisso ”Blå Lagunen” några kilometer bort, en lagom cykeltur bort. Fast, efter badsällskapet förra sommaren lockar det inte lika mycket i år – bäst som vi ligger och solar hör vi nämligen två söta små flickor säga glatt till sin pappa ”Pappa…. där är en orm!”

Eftersom barnen tog det så lugnt så tänkte jag såklart att de såg fel, barn får ju panik av sånt? Inte de där iallafall, för visst var det en orm där i gräset någon meter från våra huvuden. Och den ville också ut i vattnet och svalka sig, så jag tappade faktiskt badlusten rätt fort.

I övrigt har vi sjön Roxen, en bit från stan. Dit tar man sig med cykel eller buss. Roxen är varm – det gillar jag ju, men varma sjöar med jordbruk runt omkring är inte de renaste. Iofs tror jag nog jag skulle kunna njuta av några baddagar i Roxen, jag är inte kinkig på det viset. Bara det inte luktar skit av vattnet och man har någon typ av sikt i vattnet. Även Orsasjön blir ju lite ”dammig” när den blir varm på sommaren, men botten ser man alltid.

Mer då? För den som vill ha lite service och är en frusen badkruka, Tinnerbäcksbadet ”Tinnis”… En konstgjord sjö som värms upp av överflödig fjärrvärme nästan mitt inne i stan. Asfalterad botten – men vad jag skulle lagt nån krona på, eftersom entrén ändå är rätt hög, är någon typ av reningsverk. Botten är ren GEGGA. Inte så mysigt att betala in sig för runt 40-50 spänn för att klafsa i gyttja som bubblar upp mellan tårna. :/ Annars är det riktigt mysigt att ligga där och sola, och vattnet håller ju 25°c, så man slipper oroa sig ”är det kallt idag?”

Tinnis, sjön och utebassängen.

Bilden lånad från Medley.

Orkar man sätta sig på bussen en timme kommer man dock till vad som borde vara Östergötlands playa nummer ett; Varamon i Motala. LÅNG strand, nästan vit sand, strandpromenaden kantad av strandserveringar – och Mallorcaknökat med människor, men det hör liksom till och bidrar med playa-feelingen….

Båda Varamo-bilderna lånade från Svenska turistföreningens hemsida.

Här finns nämligen även ett vandrarhem ifall man vill åka på minisemester. Vattnet i Vänern är ofta kallt, men en het dag svalkar det gott!

Jaha, vad blev det av dessa drömmar då? Älsklingen hjälper en kollega att flytta idag och sedan bär det av på frisbeegolf efter det. Så… här blir det plastbalja till fötterna och balkongen för mig. Om jag blundar kanske det känns som att jag är utomlands?

Smorde just in benen i brun-utan-sol, för att de inte ska se helt roliga ut, solar ju inte så seriöst nu när jag orkar sitta där ute på balkonen, och har sett att det är långt ifrån den där där ”perfekta” jämna brännan man brukar eftersträva. Och eftersom jag hade lite BUS kunde jag väl lika gärna försöka få benen att se ut som nåt annat än två stycken Dubbel-nougat. 😛

När jag smörjer låren jag ser dem: små blåa strimmor på lårens utsidor. ”Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!” Åderbråck?! *simulerar en svimnnigsattack*

Visst, hade det varit vinter kanske jag investerat i ett par höga stödstrumpor, men gott folk. Jag är 35 år gammal och gravid, det är sommar. Jag tänker inte göra ett skit åt dem mer än det vanliga, försöka (!) dricka mycket vatten och få mig lite daglig motion. Alltså, någon liten ankpromenad, inga galna bodytonings-pass. Låren ger dessutom apelsinerna något att eftersträva, för jämfört med mina lår, skinkor och överarmar är nämligen de allra flesta apelsiner släta och vackra. MEN – det där är sån´t som hör till en graviditet, mer eller mindre. Vem är jag att försöka ändra naturens lagar? Det vore ju som att försöka få grisar att flyga!

Nej, även om jag inte påstår att jag älskar mina cellulitiga blåstrimmiga lår mest av allt på kroppen, så tänker jag tillåta mig att se ut så här nu! För i min för varje dag allt större, tyngre mage, växer en skatt som får alla strimmor i världen att verka helt ovidkommande. Och när sommarnätterna blir mörkare och längre igen, då är den skatten här oss och långbyxorna sitter på igen, så who cares?

Soliga kramar till alla Underbara Vackra Mammor, blivande eller varande! Ni är alla vackrast just för att ni är de ni är!