Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för juli, 2011

Add Comment Register

Äntligen!

2011-07-31 @ 12:43

image

….ser ni himlen? Har lyckats sitta ute på förmiddagen och sola lite, sen fick jag panikkänslor av värmen, så jag drog mig in och kollade Alshammar ta guld. Yay! Varför slutade jag simma? Ser svalt och skönt ut…
Det ska bli växlande molnighet i eftermiddag så kanske jag kan sitta ute mer sen. Härligt!

Sov hela gårdagen, bara uppe och käkade, sen däckade jag igen. Vaknade vid fyra inatt och hade ont i magen och mådde illa, svetten rann. Inte kul. Satt uppe och hällde i mig vatten och försökte njuta av soluppgången och lyckades somna om innan det blev för ljust och varmt.

Hade tänkt åka till nåt bad idag, men det får vänta nån dag.

Härligt bara att kunna vara på balkongen igen!!

Puss o kram!

Zombie

2011-07-30 @ 13:14

Var uppe och kollade på ”höjdarfilmen” Silent Hill inatt, den började kl tolv och höll på till efter två nångång. När var jag uppe med flit så länge, liksom? Dessvärre ville inte bebis allt sova sedan, tror aldrig jag sett magen röra sig så och oj, nu är liten varken liten – eller svag längre. När h*n väl lugnade ned sig kom den vanliga hickan (varje gång jag lägger mig)…hopp hopp hopp… Men tror att det började regna ute sen för jag slocknade iallafall bara rakt av mitt i någon djup fundering om ingenting. Och sedan har jag vaknat mikrostunder hela natten, för att försöka hitta ett sätt att ligga så att inte mina ben ska domna. Vaknade när älskling skulle ut på en morgon powerwalk vid åttatiden nåt. Fattade ingenting först – han har semester, det är lördag… vaffan gör han uppe mitt i natten??? Sen insåg jag – det är för ovanlighetens skull skitväder och det är för det som det är mörkt i rummet.

Tog ett tag innan hjärnan hade fått igång processorn helt, men jag vaknade iallafall så sakteliga till och började bläddra runt i mobilen, läsa lite nyheter osv (inga läxförhör… jag minns inte ett ord jag läst!). Höfterna värkte nåt fruktansvärt – inte den invanda foglossningssmärtan, utan nåt nytt. Antar att det är för att Knyttet flyttat ned och trycker på. Höfterna och ryggen känns som en molande värk och hur jag än ligger eller sitter är det lika obekvämt. Och ändrar jag inte ställning så domnar benen bort. Najs… (Inte länge till….inte länge till…. inte länge alls om man jämför med hur länge jag mådde illa och hur länge jag varit jämställd en 90-årig gumma i rörlighet för foglossningen. Snart så blir det lättare, om inte annat!)

Älskling kom hem, fixade frukost och sen ville han dammsuga. Kan inte påstå att jag försökte hindra honom. La mig på sängen för att hålla mig ur vägen. Och där vaknade jag för en timme sen. Lika zombifierat väck igen.

Tänkte att om jag använder hjärnan lite kanske jag får snurr på den igen och kan hålla mig vaken. Är inte så säker. Det är lugnet före stormen ute, kav lugnt och regnet hänger i luften och fåglarna har inte bemödat sig med att vakna idag. Nästan läskigt tyst ute, med tanke på hur det låtit under veckan här.

Usch vad jag hatar att vara så här avslagen. Hör ju hur dagen och mitt liv bara tickar förbi…tick tack…tick tack… Måste… MÅSTE (!) hitta på NÅT att göra iallafall!

Kram!

Gissa vädret?

2011-07-29 @ 14:11

Så less man kan bli vädret. När det utlovas sol – då blir det regn. När det utlovas regn – så blir det… regn. Fast idag har det varit mer upphåll än det skulle, så man får glädjas åt det lilla. :) Inte direkt väder att sitta ute, men ändå. Det öser inte ned, det åskar inte. Däremot är det ofattbart varmt och fuktigt. Tropikerna har flyttat norrut, men glömde visst ta med de vita stränderna och vajande palmerna. Här är det bara en björk som fäller frön så att det ser ut som att vi kastat müsli på balkongen. Helt enkelt – det börjar kännas som höst! :(

Tittar ut på körsbärsträdet här utanför – de underbara bären börjar skrumpna ihop och falla av. Dåligt planerat av gud att skapa en frukt som ska mogna mogna mogna och sen på ett kick har passerat bäst före-datumet, eller hur? (Illa nog att de växer så högt upp, ju!)

Inatt sov jag igen! 😀 Tyvärr inte så bra, tyngden börjar bli ett gissel, kan ju bara ligga på sidan och trycket på höfterna gör då att benen domnar och börjar sticka  – så jag kan ligga en stund på ena sidan, sen måste jag vända på mig, och det är ju inte helt enkelt. Dessutom har vår 160 säng krympt på nåt vis. 😉 Jag får lyfta mig upp, backa lite och vända mig, annars dråsar jag i golvet, och som det känns skulle jag i så fall hamna nere hos grannen under.

Idag är sista dagen på jobbet för älsklingen innan semester och pappaveckor. Hoppas att magen håller sig lugn, så att vi kan hitta på nåt på dagarna, kanske åka och ha lite strandliv iaf en dag. Skulle vilja ut till kusten, Västervik. Eller att Knyttis skyndar sig ut så hinner vi göra lite sånt innan PAPPA Artur börjar jobba igen.  Idag har det iallafall varit lugnt i magen, bara lite hicka och lite små knuffar. Oroar mig för undersökningen på torsdag, för jag tror ju att hennes tryckande och petande satte fart på allt och det var ju inte min bästa dag. Fast, varje besök hos BM är ju ett steg närmare FÖRLOSSNING och BEBIS! Och det är ju dit vi vill! 😀

Packade upp alla sakerna från alla gratisboxar och väskor igår och stoppade där det ska vara, har inte blivit av förr. Jag började men sen kunde jag inte nå ned till dem där de stod på golvet så det fick vara. Satte även ihop gratis-blöjhinken och det känns som att den kommer att vara bra! Synd att påsarna är så sjukt dyra bara! (Läste iofs att det finns billigare på GeKås, och på nätet och att många kör vidare med vanliga avfallspåsar sen!)

Styrka till alla som behöver

2011-07-29 @ 13:38

Det finns några i min närhet, både den direkta och den virtuella, som har det jobbigt just nu. Det tycker jag är tråkigt, så klart. Givetvis har hela livet sina toppar och dalar för oss alla, men när man är nere i dalarna är det oerhört svårt att tro att man någonsin igen ska kunna ta sig upp till sån där topp igen, så jag tänkte försöka peppa lite.

Oavsett vad som gör att man är nere så är det ett övergående skede i livet, och även om det känns som att man fastnat nede i den där dalen så kommer det ändå bara att utgöra en väldigt liten liten del av ditt liv, när du ser tillbaka på det. Glöm inte det, för hur hopplöst det än ter sig just nu, just idag, så kommer du en dag att må alldeles underbart bra och se tillbaka på den där tiden du mådde dåligt. Då kommer du att känna att det inte var så farligt, och att det var något du faktiskt måste ta dig igenom för att kunna må bra igen. Allt vi går igenom, både gott och ont – och våldsamt ont – lär oss saker för resten av våra liv, och lärdom är bra. Ibland gör det ont, ibland tvingar det oss att se djupt djupt in i oss själva och kanske hitta saker hos oss som vi inte alls vill kännas vid. Även det är lärdomar! Att se sig själv på ett nytt sätt, ur ett nytt perspektiv gör det möjligt för oss att förändra oss. Den som inte är öppen att se sig själv kan väl inte vara sig själv? Och när man hittat dåliga sidor hos sig själv, som man inte trodde man hade, så är man ju ett steg närmare att ta tag i dessa dåliga egenskaper och förändra dem!

Du är första steget mot din egen lycka!

För att hitta till den egna lyckan måste du stanna upp och känna efter, inte köra huvudet i sanden, begrava dig i arbete och nöjen och stressa vidare i livet – ditt bagage följer dig dit du går hela tiden. Sätt dig istället ned, åk bort en stund, kom ifrån alla vardagsmåsten. Kanske räcker det med en promenad i skymningen, en sten i skogen eller nere vid vatten… sitt där. Lyssna – lyssna på ditt eget hjärta! Det talar till dig! Lyssna på tystnaden. Ta in lugnet runt dig i djupa andetag och låt dig bara vara – sitt så länge du bara kan. (Myggmedel kan vara rätt bra ha… du ska ju koppla av, inte få panik!) Men gräv inte i dina tankar, utan bara vänta, låt dem komma till dig. Annars är det lätt att styra dem.

De finaste ord jag fått i mitt liv är:

Var trogen dig själv och ditt hjärta!

Även när livet runt dig rasar och du känner att du inte kan styra det, så har du lite kraft att iallafall kontrollera hur du ska falla. En katt landar alltid på fötterna… Du har ett val, att välja att se dig som ett offer i allt som händer dig. Ett offer utan chans och möjligheter. Men du kan också välja att se det som en tillfällig motgång – hur hemsk den är må vara – och bestämma dig för att INTE bli ett offer, att fortsätta kämpa framåt.

(Se bara på Utöya-ungdomarna – de har varit med om något så obeskrivligt vidrigt som att vara fast på en ö med en besinningslös massmördare, men väljer ändå att se framåt, på livet de har framför sig och de möjligheter de har att påverka framtiden så att det inte ska kunna hända igen.

”Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans.”

När allt känns svart och hopplöst, visst är det lätt att misströsta. Och svårt att tänka framåt! Men om man börjar smått och bestämmer sig för att öka dosen av framtidshopp lite undan för undan är man på god väg uppför den där backen igen, den som leder upp till nästa topp. Det behövs inte mycket. Om man inte orkar tänka på vad som ska hända till kvällen – tänk på något trevligt du kan göra vid lunchtid. Ta en kaka till kaffet, drick kaffet på balkongen… Bestäm dig för att tänka EN positiv tanke varje dag. Bara en liten, du behöver inte ut och omfamna världen, det hinner du sen! Visst sitter de där jeansen himla snyggt över rumpan (även om du tycker att de sitter för jäkligt i övrigt, och inte är de sköna heller. Men just över rumpan… jäklar! Så snyggt!) Eller har du sett vilken vacker färg du har på ögonen? Hur vackert ditt hem är… Vilka fina vänner du har… osv. Gläd dig över en bra sak, skriv gärna ned den så kan du titta på den ibland!

Föreställ dig att du hittar en magisk ande. Vad skulle du önska dig? (Anden är oerhört gammal och förstår inte vikten av pengar – så det är ingen idé att önska ett plastkort som aldrig sinar eller en skattkista som aldrig blir tom.) Skulle du önska dig ett annat jobb – Vad kan du göra för att byta jobb, räcker det med några förändringar på ditt nuvarande jobb för att du skulle trivas bättre? Ny bostad – Vad är det som känns fel där du bor idag? Titta på annonser, vad är det du faller för i annonserna? Läget? Köket? Badrummet? Kanske räcker det med några lager färg och en rejäl ommöblering, men är läget fel, fundera över vad du saknar och låt det ta tid, att flytta är stort och inget man ska göra av tristess, men rätt boende kan göra under för dig om du vantrivts. Gör bara inget förhastat – det finns inga genvägar till lycka!

Och det viktigaste av allt:

DET ÄR INTE FEL ATT MÅ SKIT IBLAND!

DET GÖR DIG INTE TILL EN SÄMRE MÄNNISKA BARA FÖR ATT DU INTE ORKAR VARA DEN VANLIGA GLADA DU!

DU HAR RÄTT ATT MÅ DÅLIGT OCH TYCKA ATT LIVET ÄR SKIT – BARA DU INTE BESTÄMMER DIG FÖR ATT DET SKA VARA SÅ FÖR ALLTID.

Alla har dåliga perioder. Och om du inte känner att du får stöd av dina vänner – eller om du har vänner som får dig att må sämre – låt dem vara, iallafall just nu. Alla vet inte hur de ska vara inför någon som mår dåligt och kanske vräker ur sig saker som sårar mer än de själva förstår, istället för att ge dig den styrkan du söker. Sök dig istället till de vänner som ger dig energi – det är ju det du behöver nu!

Om du har hål i båten letar du inte efter en fil att göra hålet större med – du letar efter en propp som hindrar båten från att sjunka, eller någon som hjälper dig att ösa!

Glöm inte att det är okej att skratta – oavsett vad som hänt! Om det är bevisat eller ej; ett gott skratt förlänger livet. Och skulle det inte vara sant så blir livet iallafall bra mycket trevligare med ett skratt! Buffra upp med roliga filmer att fly de trista dagarna med istället för att gräva ned dig i minnen och dåliga tankar. Det funkar inte för evigt men är ett plåster för stunden!

Och – det viktigaste av allt. Och det svåraste! Om det känns så riktigt jobbigt att inget känns värt att pröva, om du inte tycker dig ha någon rätt att må bra, om du tänker förvägra din själ och ditt hjärta att läka…. Begär hjälp!

Vården i Sverige är kanske inte den bästa, köerna är LÅNGA – men det finns alltid vägar att gå! Du har rätt till det! Nöj dig inte med att de säger att de ska ringa dig när de fått tider – det är ju DIG det handlar om, underbara fina DIG! Du förtjänar hjälp NU, idag… på plats! Och tänk inte på priserna – en del hemförsäkringar täcker förresten sånt. Men vad är din hälsa värd i kronor? Gå hellre privat någon gång än att vänta hemma ett år.

Finns det en psykakut där du bor? Åk dit! Du är VÄRD det! Pinsamt? Tar det emot? Skulle du inte åka till vanliga akuten om du brytit benet? Skulle du med en bruten fot stanna hemma i ett år i väntan på en ledig tid?

De finns för de dagar då de behövs, så enkelt är det!

Och jag har varit där; psykakuten. Där jag var var de så supersöta och gulliga allesammans att jag önskar jag hade vågat åka dit långt tidigare, innan jag grävt min dal djupare än den hade behövt vara! Bara att ha kommit så långt var ett stort steg i rätt riktning för mig – de lyssnade. De lät mig gråta. De lät mig känna. De såg till att jag kände att jag hade ett stöd när jag åkte därifrån, en lista med nummer att ringa ifall det skulle kännas för jobbigt att åka hem. (Erbjöds att stanna med den tanken kunde jag inte förlika mig med just då.) Därifrån ska jag inte säga att vägen tillbaka upp var enkel, det var ingen rulltrappa eller hiss till toppen, det var en klättring över storsten och springor att falla ned i, men den enda vägen var UPP! Och för varje steg jag tog desto lättare kändes det.

Glöm inte ditt eget värde bara – känns det inte bra med den du träffar – byt! Du har sökt HJÄLP och ska känna dig trygg och säker, inte utfrågad eller utsatt! Precis som inte alla människor på närköpet är superrätt för sitt jobb är inte alla superrätt inom vården, och alla passar olika bra ihop med olika individer. Du förtjänar DEN BÄSTA!

Glöm aldrig vilken underbar människa just du är! Det som tynger dig idag kan snart vara det som fick dig att göra det bästa av ditt liv, det som fick dig att välja vägen till lyckan. Och du orkar! Det är klart du gör – du ska ju bli Ditt Bästa Jag nu! Tillåt dig vara lite ego, tillåt dig njuta, skratta och vara löjligt lycklig. Tänk på alla människor runt dig som älskar dig för den du är – och de är fler än du tror! Många många fler!

Sköt om dig nu, imorgon är en annan dag och det är du som bestämmer vad du vill att den ska innehålla! 😉

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ZBR2G-iI3-I[/youtube]

SOL!

2011-07-28 @ 13:49

Idag har både SMHI och yr utlovat regn. Vad händer i upp-o-ner Östergötland då? Solen skiner… Det är disigt som fanken, ser ut mer som en morgon på Gotland. Och jag sätter mig i solen med älsklingen för att äta lunch och njuta och äntligen fixa till brännan som börjat ge upp efter allt regnandet… Njuta njuta njuta? Nä… En tjugo kilo tyngre version av mig pallar fan inte värmen längre. Vad är det för jäkla sätt? Är det humor det?

Jag VILL sola… jag vill sitta där med min bok och bara MYSA. Men hela kroppen bara utryckte äckel över värmen. Fast skam den som ger sig… nu har maten trillat ned och sjunkit undan. (Är jobbigt att äta, rena träningspasset! Har totalt missat hela craving- och moffamoffa-delen av att vara gravid!) Nu ska här kånkas ut en hink iskallt vatten att stoppa fossarna i och sen ska jag försöka njuta en stund iallafall. För, hur länge kan det verkligen vara tänkt att vi ska ha sol här? Vi snackar Linköping, Sveriges London?! ”Och jag har baaaaara regn hos mig………… och jag måste ha retat gudarna, måste gjort nåt fel….”

Sov iallafall inatt – och lite mer i morse, passade på när det var tyst. Tur det… grannarna ska få nytt golv inlagt, klickgolv. Hantverkarna som är här har landets mest högljudda sticksåg och kör med. Grannen under är i gång med hammare. Men idag är jag lugn och harmonisk igen!  Ville bara ut och fräsa lite när de körde två sticksågar nyss – det var inte skönt i öronen och inte i magen heller tydligen, för min mage fick en himla spännande triangelform när Knyttis försökte uttrycka sitt missnöje.

Hyffsat lugnt på förvärksfronten just nu. Skönt. Kör hellre på allt eller inget där.

Ha en fin dag alla fina! 😀

Magen v 37

2011-07-28 @ 12:39

IMG_1370

Börjar kännas som att magen är ungefär 40% av mig nu… Phu…

Det är lugnare där inne än förut, men än kan Knyttet minsann få till några riktigt plågsamma sparkar rakt upp, köra ut rumpan eller knäna i sidan så luften går ur mig, eller fingra runt och pilla på navelsträngen.

Om jag känner mig stor? Jamensåklart – jag ÄR ju stor. Fast, precis som jag läste någonstans så kunde foglossningen bli bättre på slutet och faktiskt, den utgör inte samma problem längre. Halsbrännan är inte lika vidrig och kommer inte lika ofta. Däremot behöver jag hjälp för att ta mig ur soffan om jag suttit en stund.

Note to self:

Skaffa ny soffa till nästa graviditet, eller en handikapplyft! 140 cm djup schäslongsoffa med ”biolut” är inte optimalt. Vill inte vara som en skalbagge på rygg igen! DRYGT!

Känns lite jobbigt att veta att jag nu väger rätt exakt 30 kg mer än jag gjorde strax innan jag och Artur träffades, innan jag tvingades sluta träna för axeln. Men, det är bara kilon – och såna kan man faktiskt övervinna! Och – det kommer få ta den tid det tar, eftersom det väl ändå ska bli bebis rätt snart igen efter denna.

Gravid v 38

2011-07-28 @ 11:46

Graviditetsvecka 38

Har du svårt att sova på nätterna? Det är inte lätt att hitta en bekväm ställning, försök att ta kuddar till hjälp.

Nu är tiden då man inte gör mycket annat än väntar. Veckorna före den beräknade förlossningen upplevs mycket olika av olika kvinnor. Vissa blir deprimerade mot slutet av graviditeten, blir labila till humöret, irriterade och har svårt att få någonting gjort. Andra får en drift att förbereda för barnets ankomst – se om sitt hus, sätter igång med storstädning, lagar mat, bakar och fryser in för kommande behov eller titta på lite babykläder.

… att packa väskan

  • journal från MVC
  • förlossningsplan
  • olja till massage
  • tjocka strumpor, tofflor
  • ”mjukis” byxor
  • tandborste och tandkräm
  • hårborste, hårsnoddar, hårklämmor
  • tvål och schampo
  • amningsbehå och amningskupor

Läs mer om att packa väskan inför forlossningen!

I vecka 38 är medelkroppslängden  50 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3200 gr. Huvudets omkrets är 34,8 cm.

Barnets utveckling Teckning: GP/Lars Grennert

Ditt barn är nu redo för ett liv utanför livmodern. Visste du att det är barnet själv som bestämmer när det ska komma ut, graviditetslängden finns programmerad i barnets arvsanlag. Lungorna är fyllda med vätska fram till födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft.

Få kvinnor föder på uträknat förlossningsdatum – det är inte lätt att veta när man skall lägga in om sin ledighet. En god ide kan vara att fråga din egen mamma och svärmor om de födde tidigt eller sent.

För de flesta blivande pappor eller partners är det självklart att vara med vid förlossningen – få känna sig delaktig och dela upplevelsen.

Så här tar du tiden på värkarna:

Titta på klockan och be den blivande mamman att tala om när värken börjar. Ta tiden från första ”nu” genom hela värken och fortsätt genom hela den värkfria delen till nästa ”nu” det vill säga när nästa värk börjar. Tiden räknas alltså från första värkens början till andra värkens början.

Under tiden på förlossningen kan du behöva en del saker tilll exempel:

  • Matsäck åt dig själv
  • Kanske en ren t-shirt, det är svettigt att vara med vid en förlossning
  • Pengar
  • Kameran
  • Tandborste och rakhyvel
  • Bok, om det drar ut på tiden

Kontroller och undersökningar

I slutet av graviditeten kommer barnmorskebesöken tätare. Man kontrollerar blodtryck och livmoderns storlek, försäkrar sig om att huvudet ligger neråt och lyssnar på barnets hjärtljud.

Källa: growingpeople.se

Bebisen

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.

De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.

Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.

Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.

Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.

Du

Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 – 18 cm ovanför naveln.

Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.

Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.

Källa: blimamma.se

Barnet

Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.

Vikt 3 200 gram.

Mamma

Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.

Navelsträngen runt halsen

Oroar du dig för att barnet ska ha navelsträngen runt halsen när det föds? Att navelsträngen sitter runt barnets hals är mycket vanligt. Ungefär en femtedel föds så, men det är oftast inga problem eftersom barnmorskan lätt kan lossa den vid födseln.

Pappa/partner

Nu kan förlossningsväskan packas nu om ni inte redan gjort det. Väskan innehåller allt sådant din partner, du och den nyfödda kan behöva under tiden på förlossningsavdelningen. Exempelvis inneskor, mjuka kläder, annat ombyte, morgonrock, necessärer, barnkläder, musikspelare, energikost och kanske något att äta till dig själv. Du eller din partner kan ansvara för att en fungerande kamera eller en videokamera och mobiltelefon kommer med till förlossningen. Eventuellt extra batterier, film eller minne till digitalkameran kan också vara bra att ha. Väntan kan bli lång och ett spel, såsom kort- eller tärningsspel, kan vara bra för att få tiden att gå. Vad behöver du för egen del? Har barnmorskan skrivit ner era tankar och önskemål till förlossningen i journalen? Om ni vill kan ni skriva ett eget förlossningsbrev och lägga i er pappersjournal. Ni kan skriva fritt med egna ord eller använda er av någon mall som går att hitta  på nätet. Hör med din partner om hon vill det.

Källa: vårdguiden.se

Jag:

Proppen började gå i tisdags och sen har det kommit lite rester av och till. I tisdags trodde vi ju faktiskt att det skulle bli bebis, eftersom jag hade en sån otroligt obehaglig mensvärk i både mage och rygg, förvärkarna var riktigt starka och sen… inget mer. Igår var det i stort sett lugnt i magen, några sammandragningar och några förvärkar som gjorde lite ont framåt kvällen, men när jag lagt mig gick de över igen. Det var välkommet då jag inte sovit ett skit på natten.

Jag har tydligen gått upp ännu mer, fruktansvärda 94 kg visade vågen hos BM på. Och det är ju den ”snälla” vågen det. Jaja, inte mycket att göra åt, finns fortfarande ingenting jag kan skära ned på då jag fortfarande äter mindre än vanligt – får ju inte plats med mer!

Sömnsvårigheter? Ja, fast jag vet inte hur mycket av det som beror på graviditet och hur mycket som beror på miljön runt. Bilar som har burnout-tävlingar, billarm som går, fotbollsmatcher och åska är väl inte direkt graviditetsproblem? ;P

Hur känner jag då?

Faktiskt väldigt blandat! Jag vill ha UT bebisen! Men – shit, det innebär ju att blir mamma samtidigt. Senaste veckan har jag känt lite panik för det, och för förlossningen. Är rädd för att jag inte ska klara det! Men, när jag väl ligger där är det ju bara att göra som de säger och åka med, och därefter ta dagen som den kommer. Jag har ju ingen aning om vem Knyttet är ännu! En sak vet jag; jag längtar efter att kunna ge mig ut med vagnen och gå igen! Gå – gå och gå! Något mer jag vet – jag kommer att världens bästa stöd i Artur, som längtar så efter att få träffa sin lilla bebis!

R.I.P Grålle

2011-07-27 @ 13:13

IMG_0490

Vår fina Farbror Grålle fick flytta till katthimlen idag 27/7 2011

(Hans bröstcancer hade spritt sig till lungorna och nu var de så fyllda med vatten att det fanns inte något annat att göra.)

Hoppas du inte lidit för mycket i tysthet, älskade lilla fluffmissen!

Alla har gjort allt för att du skulle få en fin sommar, Tisse har ju fångat råttor åt dig så att du skulle få smaka på det goda livet igen, även sen du blev för gammal för att ha en chans att fånga några själv.

Ditt lilla ”våningshus” ute på trappan älskade du, och där har du legat varje dag och tittat ut över dina gamla jaktmarker och hållit koll på vad den där vimsiga ungkatten Tisse haft för sig.

Bara när han varit försvunnen har du gett dig iväg ut för att leta upp och hämta hem honom – och det har funkat!


Vi har haft många katter, men ingen har varit så speciell som dig och idag är det en hel familj som gråter och sörjer dig – förmodligen fler.

Tisse kommer inte förstå någonting när han inte hittar dig (Tisse förstår iofs inte så mycket annars heller) och han kommer att leta och leta och ropa efter dig och han kommer att vara ledsen han med.

IMG_0857

Hoppas att du får det fint i katthimlen – du kommer alltid vara saknad & älskad!

Lugna gatan eller Gräsklipparmannen

2011-07-27 @ 11:16

Kan inte säga att jag sovit inatt. Hade lite småvärkar – men efter kvällen så låg jag ju så klart och kände efter lilla minsta förändring istället för att bara passa på att sova. Dessutom var det varmt – eller så var jag varm. Klibbade iallfall fast i lakanen och blev alltmer irriterad på det. Sen var det ju de obligatoriska toabesöken när man nästan tror sig ha somnat. Värst var ändå smärtan i ryggen och benen. Det funkade att vända mig om – i någon minut innan det började värka igen. Hade tänkt ta tablett innan jag la mig, men sen mindes jag inte om jag bara tänkt eller faktiskt gjorde det – så jag vågade inte upp och ta någon heller. (Nu vet jag att jag inte tog någon!) Sedan gick ett billarm – som ingen stängde av. Efter det var det någon rolig jävel som brände däck här utanför….runt runt runt….. och sen kom den vanlige idioten som kör rally på cykelbanorna och rejsade förbi. ÅH vad jag vill ställa ut ett betongblock på nåt dolt ställe och bara se honom köra rätt in i det. Han kör lika på dagtid också – över en skolgård/lekplats. Inte min favoritgranne om jag får välja…

Värkarna avtog mer och mer och klingade så småningom av helt, även om det fortfarande värker i magen, ryggen och benen, så det blev iallafall lugna gatan på den fronten, behövde inte ligga och fundera på om jag skulle börja packa ned det sista i väskorna.

Efter halv fyra tyckte jag inte det var någon idé att somna om eftersom det ändå snart var dags att gå upp och äta frukost, siktade in mig på att sova efter det istället. Här är det läge för en trumvirvel….

Fick jag sova efter frukost? Ja, det hade jag väl fått, om jag hade haft hörselkåpor. Gräsklipparmannen var i gång igen. Han har ingen semester han inte! Men, han klippte för fasen IGÅR!!! Och det är ju en sån där enormt bullrig lite äldre trädgårdstraktor, som de brukar ha på kommunerna, så det låter verkligen inte lite. Det verkar dessutom som att han som kör den där klipparen har fel på gasfoten, för det går så  l-å-n-g-s-a-m-t. Tror iofs att de klipper ena dagen och sen nästa, när gräset torkat lite, åker de efter och samlar upp det – men samma maskin, samma ljud.

För rättvisans skull ska jag väl säga att jag hann sova i ungefär 40 minuter innan han drog igång klipparen iaf. 40 minuter som jag hellre hade varit vaken i så fall, för nu är jag helt vilse i pannkakan. Sedan ringde mamma och berättade att de kanske måste ta bort Farbror Grålle-katten idag, typ nu strax. Inte rätt dag för bad news, om man säger. Hur många gånger kan man hoppas på mirakel hos veterinären när det gäller en cirka 20-år gammal hankatt? (De nio liven är förbrukade för många år sedan!) Efter att mamma ringt blev jag orolig förutom uppretad på Gräsklipparmannen, så jag gick upp. Och vad tror ni händer?

Gräsklipparmannen slår av bullret och rullar iväg så tyst så tyst härifrån. Färdig för idag? Eller är det fika. Om jag lägger mig ned en stund nu…får jag sova då. Eller kommer han tillbaka efter en kopp ljummet termoskaffe och en kladdig kanelbulle och fortsätter?

Jag tar inga risker! Nu gör jag en flaska bubbelvatten och så snart första solstrålen nuddar balkongen slår jag ned min feta häck där och försöker läsa. Nåde den som försöker hindra mig!

Undrar hur länge det dröjer innan det är dags för Förlossning på allvar?? Det får gärna dröja lite, kände jag igår. Tre veckor för tidigt är för tidigt… Men jag vill inte ha för många falska alarm heller. Undrar vad de  gjort om vi åkt in igår? Värkarna var täta, men inte särskilt regelbundna, utan gick mer i vågor. När de var som tätast var de tätare än tre st på tio minuter, och så var det ett bra tag, sen kom de med kanske 15-20 minuters mellanrum, en eller några stycken täta. Om de hade satt igång mig då, då förstår jag att det måste vara jäkligt smärtsamt att bli igångsatt och stressa kroppen. Kändes liksom att det var så mycket som inte var redo än – även om det samtidigt kändes som att jag skulle göra allt för att bara få det överstökat, just då. Nu känns det skönt att vi åkte hem till oss och tog det lugnt.

Just ja, allt såg bra ut för övrigt hos BM. Vet inte hur hon mätte SF-måttet sist, men hon fick ju iaf då ett mindre mått än innan, och nu fick hon 35 cm, så kurvan ser lite speciell ut. Men nu vågade hon ju dra ned troskanten iaf. (Hade blivit svårt att kolla hur öppen jag var med trosorna på också!) Blodtrycket var bra och hon tyckte att Knyttis huvud var ruckbart – fast hon ruckade ju runt hela mig med så vem vet… 😛 Ser INTE fram emot att göra om samma procedur igen nästa torsdag. Ska hålla kvar minnet av den smärtan när jag ligger på förlossningen – för den smärtan känns bara onödigt överjävlig. Det leder ju inte till nåt annat än några anteckningar, liksom. Om inte bebis får nog då, och hoppar ut. 😛

Hemma..

2011-07-26 @ 21:18

Världens längsta bussresa hem. Dessutom envisades chauffören att köra i 30 för att hålla tiderna. Kunde strypt honom!
Kom in, kröp ned i badet och där har jag legat senaste timmen. Värkarna har lugnat sig något, inte lika starka o täta. Skönt om jag får vila lite.
Fick veta att vi har en gäst över natten, svärmor. De har gäster som är rejält till åren och de överlåter sin säng till dem. Enklaste var att hon flyttade hit då vårt gästrum alltid är redo. Känns jobbigt om jag kommer ligga i plågor men bra att ha tillgång till bil!

Får se vad som händer. Värre nu än i helgen iaf, och nu när BM pillat runt kan hon ju fått mer fart på det.

Dödens trött, jävligt illamående, skallen bankar, ryggen gnäller och magen är som om jag käkat riktigt bad indisk mat… Undrar just vilken säng jag ligger i imorrn bitti.