Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 14 juli 2011

Add Comment Register

Ärliga människor!

2011-07-14 @ 15:28

Vilken dag det blev. God lunch, trevligt sällskap. So far so good!
Efter maten skumpade jag ned till Yves Rocher för att köpa duschcrémer och dagcrémen jag var på jakt efter. Tjooooo! Jätterea! Blev tre duschcrémer; apelsin till mig, kaffe till Artur och så fick man köpa Aloe Vera för 10:-. Uppe på torget där bussarna går köpte Artur 4l jordgubbar som jag skulle ta hem.
Det är strax efter det som jag märker det. Nåt känns fel i handväskan!
Brukar ha världens oreda i väskan, massa pennor, hårspännen, snoddar, kvitton, läppglans osv. Och det var rent!
Inget busskort…. nytankat dessutom. Inget pass. Men plånbok och mobil, iaf.

Kånkade runt mina kassar i hopp om att ha tappat det nånstans, men hade ju bara öppnat väskan på två ställen. Och eftersom det saknades mer kändes det hopplöst. Dessutom gjorde fogarna så ont att jag höll på att bryta samman. Bet ihop och gick in i butiken som säljer busskorten, där det brukar jobba en riktig morrhoppa. Tänkte om det gick att spärra kortet, då det är anslutet till en hemsida och via den sidan, mitt visakort.
Gick inte.
Nåja, bara köpa nytt alltså. Inte gick det heller – mitt pass var också borta…. och det är min enda id-handling. Tjejen i kassan visste inte hur hon skulle göra och gick för att fråga en kollega.
Kollegan kom ut och bad mig skriva under slippen, log och plockade fram mitt gamla busskort!! En äldre dam hade lämnat in det och hon höll just på att försöka ringa de olika Marie Andersson som fanns i stan.
De kunde inte göra någon retur på köpet, men flyttade iaf reskassan till ett o samma kort. Phu! Så, all swell that ends well.

Väl hemma snyftade jag lite och tröstade mig med kaffe och jordgubbar och nu kommer jag dra täcket över skallen några timmar.

Glad att inte Knyttis bestämt sig för att komma, det var kö och trafikkaos utanför förlossningsmottagningen nämligen!

Kram!

Rekord?

2011-07-14 @ 11:17

Sminkad, fixat håret, klätt på mig och nu är jag vid bussen. Vad hände? Börjar undra om jag inbillar mig att jag har kläder på mig. Är jag näck?? Får se om folk stirrar…. känns som vita leggi

ngs,

svart tunika o jeansjacka iaf. B-)

Lunch på stan

2011-07-14 @ 10:55

Idag ska jag försöka ta mig och mina bråkiga fogar (om de fogar sig, så att säga) till stan för att äta lunch med älsklingen, svärmor och hennes man. Sen måste jag in på Yves Rocher och köpa en dagcréme. Har försökt i omgångar nu med Emma S Wiklunds créme och nix, funkar inte för mig. Får massa knottror i huden och när jag var hos mamma o pappa över midsommar använde jag en gratistest från Yves Rocher några dagar och vips hade jag superfin hy. Älskar deras produkter, men har av någon anledning mest hållit mig till kroppsprodukterna. Nu när jag bor i en stad som har en YR-butik kan jag ju faktiskt känna på ansiktsprodukterna, så det blir lättare att testa sig fram. Och nu har jag fan bråttom… Iiii…. (ovanligt med mig!??)

Vecka 36

2011-07-14 @ 10:49

Bebisen

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra någon eller några gånger sig varje dag så finns det ingen orsak till oro.

Du

Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ.

Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.

Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig.

Det är också hög tid att fundera på förlossningen och prata om olika alternativ, så som smärtstillande medel och hur du vill föda. Prata med din MVC. Du kan läsa mer om praktiska råd inför förlossningen här.

Källa: Blimamma.se

V. 36

Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.

Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. I boken Mammapraktikan kan man bland annat läsa om praktiska sovställningar för höggravida. Passa annars på att fråga din barnmorska vid nästa besök. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt attbarnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden.Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnetKontakta din MVC inom 72timmar om rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.

Då födseln närmar sig snabbt, kan det vara bra att kontrollera vad som kan vara bra att inhandla innan födseln. Några enkla förslag på vad som kan behövas, finns här.

Källa: Gravid.se

Graviditetsvecka 36

Ett vanligt symtom är stickande känslor eller tryck i bäckenet. Det beror på att barnet håller på att lägga sig tillrätta.

Din mage kan börja sjunka ner lite och det är lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning.

Gravid kvinna mäter sitt midjemått

Din mage kan börja sjunka ner lite och det är lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning.

Kanske behöver du kissa oftare än vanligt, det beror på att livmodern trycker på urinblåsan.

Ta väl hand om dig när du är gravid och planera din graviditet så att du orkar! Lägg gärna in ledighet sista månaden så att du är utvilad inför förlossning och tiden efter.

Du kanske känner dig färdig att föda nu – du känner dig mogen för det. Andra kan ha blandade känslor inför själva förlossningen och det är helt normalt. Det är vanligt med en viss rädsla inför smärtan att föda eller för att tappa kontrollen. När oron övergår i rädsla kan man behöva hjälp att bli av med den. Prata med din barnmorska hon kan lotsa dig vidare. Har du fött barn tidigare kan du och din barnmorska gå igenom förlossningsjournalen tillsammans.

I vecka 36 är medelkroppslängden 48 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2800 gr. Huvudets omkrets är 33.5 cm.
Moderkakan börjar åldras.

Barnets utveckling teckning: GP/Lars Grennert

Alla inre organ är färdigbildade. Barnet gör sig färdigt att födas när som helst
Underhudsfettet tilltar snabbt i mängd, kinderna är runda och det skrynkliga utseendet är försvunnet.


Som blivande pappa kan du känna oro inför det okända. Följ med din sambo/fru på föräldrautbildningen! Du får betalt av försäkringskassan för att gå dit om du måste ta ledigt från jobbet.

Källa: Growingpeople.se

Jag:

Vikten verkar ha stannat på runt 90 kg, vilket innebär +15,5 kg sen inskrivningen i vintras. Magen har sjunkit och jag kan äntligen ta djupa andetag utan att drabbas av galna hostanfall – samma när jag skrattar. Innan var det så lagom kul – varje skratt ledde till att jag mer eller mindre hostade lungorna ur mig.

Stickningarna det står om känner jag ofta. Bebis fortsätter att trycka ned sig och när h*n rör på huvudet känns det, vill jag lova. H*n hickar MÅNGA gånger per dygn. Oftast är det både det första och det sista jag känner på dagen, och efter att jag ätit, eller druckit. Då hoppar hela magen och man ser lätt utanpå hur hela bebis hoppar därinne. Efter en liten stund blir bebis sur och irriterad och försöker trycka sig fri från hicket eller något, och det börjar spreta fötter och knän och min mage antar alla möjliga och omöjliga former. (INTE behagligt!)

Bristningarna har hållit sig till nedre delen av magen och kommer förhoppningsvis döljas av trosor/bikini när magen återgår till mer normal storlek.

Mitt humör är sämre än det varit sen första veckorna på graviditeten. Det är tungt och jobbigt och ALLT ska envisas med att gå emot mig. Om jag håller i något så måste det envisas med att ramla i golvet, om jag äter måste jag så klart spilla på magen – och så måste jag skynda mig blötlägga kläder. Försöker att inte visa min irritation för älsklingen, för han förtjänar inte att se mig halvt galen när han kommer hem från jobbet. Mitt hjärta brast nästan när han här om dagen bad mig att inte bli arg när vi lagade middag. Ooops! Är jag såååå hemsk??? :´(

Foglossningen har blivit värre, den är mer lömsk nu, tydligen. Innan kände jag ju tecken på när jag borde sluta med vad jag nu höll på med – nu kan det gå jättebra att röra mig och sedan, dagen efter BAAAM, så är jag helt handikappad. En månad, max 6 veckor till borde jag klara att hålla mig stilla. (Stilla med modifikation iofs… Vissa saker bara MÅSTE jag ju.. Som ta mig till stan och shoppa lite feelgood-prylar!)

För Knyttet: Allt är väl fixat här hemma, bara lite småpill som att montera ihop blöjhink och sån´t kvar. Men till och med skötbordet är fullt med diverse saker, så vi ska nog klara oss när vi kommer hem!

Förlossningstankar:

LIVRÄDD! Men – å andra sidan vill jag ha UT Knyttet nu. Jag har överlevt mina jävla mensvärkar med svimningsanfall, kräkningar och diarrér helt på egen hand i många år. Och vad har de lett till? En veckas plågor, tre ”normala” veckor och sedan åter till samma stadie igen. Ingen lustgas, inga sköterskor som tröstat och hjälpt mig att andas genom värkarna – för jag har haft värkar när mensen startat, tills blodet äntligen börjat spruta ur mig, mer eller mindre. Och ingen har gett mig någon bedövning what so ever! Eller  mackor och cider när jag väl klarat mig igenom de där mardrömstimmarna. Och jag har inte haft en söt liten bebis, ett eget litet mirakel att stirra mig helig på efteråt. Bara ont!! Så, jag kommer att klara det! Ingen tvekan om saken. Såna detaljer som att oroa mig för om jag kommer att bajsa ned barnmorskan kan man säga att jag skiter i. Det är hennes jobb att stå där nere, så hon borde vara van. Är hon inte van är det lika bra att hon BLIR van. Det enda jag oroar mig för är väl att det ska dra ut på tiden så att jag inte orkar och det blir något akut; sugklocka, snitt. (En kompis upplevelse av sugklockan är rena Stephen King-novellen, med sköterskor som hängde över henne för att hålla emot och saker som inte borde brista sprack rejält…) MEN – även hon klarade sig! Och bebisen med! Oroar mig även för att vi inte ska få plats, då det är rena babyboomen här nu i augusti, en månad som tydligen är lugn i normala fall. (Så blir det när snön kommer för tidigt i södra Sverige!)

Om vi inte får vara här i Linköping utan måste åka till Norrköping, och om då det är så fullt där att älskling inte får stanna. Sån´t oroar mig! Jag har sjukhusskräck efter allt med lillebrors cancer, mammas cancer… mormors cancer. Sjukhus är inga bra ställen! :( Om inte Artur får stanna så kommer jag ta min droppflaska och min bebis och rymma! (Får seriöst panik om jag inte får ha sällskap när jag måste göra nåt på sjukhus. Som dagoperationen av axeln förra sommaren. Mamma hade lovat att stanna, och fick inte ens komma in i salen. Jag fick total panik och satt på min säng och skakade och grät och var väldigt nära att skriva ut mig själv och skita i allt!)

Funderar… kanske jag borde skriva en sån där förlossningsberättelse och ta upp just det? Att jag inte klarar att vara själv? Det kan ju ha en rätt stor inverkar på hela upplevelsen faktiskt… Borde nog det! Nu kände jag mig …smart. Typ. 😛