Miss Vain, eller Packad, igen :D
Nu har jag gått igenom BB-väskan och lyckades faktiskt komma ihåg att lägga ned en bok också, blev Paradiset av Liza Marklund, som jag tydligen inte läst. Vågade inte ta någon av Evanovich-böckerna för risken är att jag kommer pilla upp den och läsa ut den långt innan… och glömma att ersätta den!
När jag packade necessesären bytte jag ut bodylotionen mot en som jag älskar istället för den lilla reseförpackningen, så att jag kan känna mig riktig mumsig när jag fått ta den där duschen. Det är jag ju faktiskt värd! Sen, av någon anledning åkte det med en miniförpackning foundation, en liten ögonpenna, minimascara och ögonskugga. För att jag inte kan tänka mig vara utan – även om jag inte kommer använda det så måste det liksom finnas med… Call me Miss Vain…time and again.. haha. Jag är den moderna tidens papiljott-tant! Inte en dag utan…. make up alltså, inte papiljotter! 😉
(Försvar: Jag sminkar mig nästan aldrig hemma på dagarna nu, når liksom inte fram till spegeln för magen slår i handfatet. Dessutom – vem ska behöva se mig? ) Har dessutom lyckats få ned en liten remover och ett lypsyl, läste nånstans om torra läppar. Removern är ifall jag skulle råka ha min vattenfasta mascara på mig när jag åker in – inget annat biter på den och vill inte behöva se ut som en tvättbjörn liksom.
Toarullen med mjukt papper ligger också i väskan nu. Det var en bra idé. Bara ett dagsbesök på sjukan ger ju en Babian-röv! Klart jag vill ha nåt fluffigt snällt efter att klämt ut en hel människa!
Skrev en lista att fästa på ytterdörren där det står vilka väskor vi ska ha till förlossningen, var de finns och vad som ska ned i dem i sista stund, ifall vi får skicka hit svärmor att hämta, tex.
På listan står; grön kylväska (för maten till älsklingen), djurmönstrad väska till toasaker och kläder (en vanlig tyghandväska som jag fick på köpet på Glitter förra sommaren, verkar faktiskt räcka!) och Babyskyddet med filten som ligger i. Dessutom; kamera, mobiler inkl laddare, ID-kort/pass för mig och VISA-kort.
Skrev även ett förlossningsbrev där jag berättade om min stora skräck att bli lämnad ENSAM på BB. Det är faktiskt nästan det jag oroar mig mest för. Visst vill jag slippa ha ont om det går, visst vill jag slippa spricka som en övermogen tomat därnere och gärna inte heller bli ivägrullad till akutsnitt – men det är ju sån´t som kan hända. Det är ju faktiskt frågan om att föda ett barn, det är lite svårt att förutse hur det ska gå. Men fick med att jag inte tål vissa morfinpreparat – att jag helt enkelt slutar andas av dem. Rätt dum bieffekt, speciellt under en förlossning. Skrev även vilka som funkat – och effekterna av dem; askalas. Hellre askalas än att sluta andas, liksom. Och skrev att jag är öppen för alla typer av smärtlindring under förlossningen, vore ju fräckt om nån alternativ metod funkade även om jag inte tror så mycket på akupunktur. (Testat som bedövning när de skar ut min P-stav och hej… Om testet gick ut på att pressa min smärtgräns till det yttersta så funkade det ju. De satans nålarna gjorde ungefär lika ont som grävandet med skalpellen i armen. Men jag hade hellre nöjt mig med BARA skalpellen i så fall.)
Skrev även att om jag blir helkocko så litar jag på att Samboälsklingen fattar rätt beslut åt mig. Han vet hur jag tänker, den stackaren… Och han får äran att klippa navelsträngen eller hålla Knyttis om jag är däckad.
Men det viktigaste är ändå att det står att jag är LIVRÄDD för att bli lämnad ensam. Att jag hellre åker hem än stannar på BB utan älsklingen, för sjukhus för mig är och förblir en plats för dåliga nyheter och död. Och när jag själv varit nära att lägga av två gånger ( de gångerna de gav mig de här morfinpreparaten ) på sjukhus kan jag bara inte lita helt på dem. Och till och med förra året på min axeloperation försökte de ge mig samma jävla morfin mot smärtan trots att jag skrivit på nåt papper att jag slutar andas av det. Näe, hoppas verkligen att jag slipper vara där ensam! Vill ha och behöver min tröstande trygga underbara söta goa älskling med mig, denna gång om någon! (Fattar ju att jag kommer vara ett hormonvrak efteråt!)
Vad skönt det känns… Nu är det väl inget mer jag behöver fixa med? Hålla mig hårfri på väl valda ställen – så gott det går med den här kalaskulan, möjligen! 😀 (Tänk att komma in helt luden och de ställer frågan: Vem av er är modern? Bara för att mina ben är lika lurviga som pappans. Han har dessutom längre hår på knoppen än mig. Fast… det förståss … magen skulle nog säga sanningen!)
KRAM!