Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 30 juli 2011

Add Comment Register

Zombie

2011-07-30 @ 13:14

Var uppe och kollade på ”höjdarfilmen” Silent Hill inatt, den började kl tolv och höll på till efter två nångång. När var jag uppe med flit så länge, liksom? Dessvärre ville inte bebis allt sova sedan, tror aldrig jag sett magen röra sig så och oj, nu är liten varken liten – eller svag längre. När h*n väl lugnade ned sig kom den vanliga hickan (varje gång jag lägger mig)…hopp hopp hopp… Men tror att det började regna ute sen för jag slocknade iallafall bara rakt av mitt i någon djup fundering om ingenting. Och sedan har jag vaknat mikrostunder hela natten, för att försöka hitta ett sätt att ligga så att inte mina ben ska domna. Vaknade när älskling skulle ut på en morgon powerwalk vid åttatiden nåt. Fattade ingenting först – han har semester, det är lördag… vaffan gör han uppe mitt i natten??? Sen insåg jag – det är för ovanlighetens skull skitväder och det är för det som det är mörkt i rummet.

Tog ett tag innan hjärnan hade fått igång processorn helt, men jag vaknade iallafall så sakteliga till och började bläddra runt i mobilen, läsa lite nyheter osv (inga läxförhör… jag minns inte ett ord jag läst!). Höfterna värkte nåt fruktansvärt – inte den invanda foglossningssmärtan, utan nåt nytt. Antar att det är för att Knyttet flyttat ned och trycker på. Höfterna och ryggen känns som en molande värk och hur jag än ligger eller sitter är det lika obekvämt. Och ändrar jag inte ställning så domnar benen bort. Najs… (Inte länge till….inte länge till…. inte länge alls om man jämför med hur länge jag mådde illa och hur länge jag varit jämställd en 90-årig gumma i rörlighet för foglossningen. Snart så blir det lättare, om inte annat!)

Älskling kom hem, fixade frukost och sen ville han dammsuga. Kan inte påstå att jag försökte hindra honom. La mig på sängen för att hålla mig ur vägen. Och där vaknade jag för en timme sen. Lika zombifierat väck igen.

Tänkte att om jag använder hjärnan lite kanske jag får snurr på den igen och kan hålla mig vaken. Är inte så säker. Det är lugnet före stormen ute, kav lugnt och regnet hänger i luften och fåglarna har inte bemödat sig med att vakna idag. Nästan läskigt tyst ute, med tanke på hur det låtit under veckan här.

Usch vad jag hatar att vara så här avslagen. Hör ju hur dagen och mitt liv bara tickar förbi…tick tack…tick tack… Måste… MÅSTE (!) hitta på NÅT att göra iallafall!

Kram!