Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för oktober, 2011

Add Comment Register

Ett osynligt spöke

2011-10-25 @ 01:19

Pratade med mamma idag och hon tog upp ett ämne som jag försökt skjuta ifrån mig i fem år nu; att testa om jag bär på mutation på någon av cancergenerna, alltså, ärftlig bröstcancer. Ni som brukar läsa vet ju att min bror gick bort i cancer (leukemi) innan han hann fylla 25. Sedan fick min mamma bröstcancer för fem år sedan (hon har klarat 5-års gränsen så hon kan nu kalla sig frisk. Hurra!) och förra året var det mormors tur. Till det kan vi lägga, att om det stämmer, så finns det många cancerfall på min biologiska pappas sida. Dem känner jag däremot inte särskilt väl, så det vet jag inte garanterat.

När jag pratat med mamma kunde jag inte sluta fundera – VILL jag göra testet? Vill jag veta att risken för mig att drabbas är 80%? Nu kan jag inte sova. Tankarna snurrar åt alla håll samtidigt…  Känner ju att jag för Vincents och Arturs skull borde göra testet. För att jag vill göra allt för att få finnas hos dem tills jag är 180 år minst! Men, samtidigt vill jag köra huvudet i sanden och låtsas som att cancer inte finns.

Men visst finns det – 1 av 3 kommer att drabbas av cancer under sin livstid. För bara några år sedan var siffran 1 av 4.

Är det någon av er som har en ”cancersläkt” och har ställts inför det här valet? Hur har ni känt och tänkt?

Av vad jag kom fram till genom att läsa diverse sidor på nätet, både läkarsidor och bloggar av personer som gjort testet, så är den vanligaste åtgärden för att förhindra cancerutveckling att operera bort brösten i förebyggande, och även äggstockarna. Om jag vore över femtio… men.. Jag vill ju ha ett barn till, trots allt!?

Usch. Varför skulle hon föra det på tal nu. Nu när jag faktiskt hade en möjlighet att lägga mig tidigt och få sova? Istället sitter man här, hålögd och vimsig och oroar sig. Imorron måste jag packa också, sen tuffar vi iväg. Ser fram emot resan ”hem” men känner mig lite kluven. Det är för mycket att göra, för många jag vill träffa på för kort tid. Det blir ändå bara tre dagar och Knytt orkar inte fara runt som en höststorm…

Nu ska jag försöka sova, nu kanske jag har fått ur mig lite tankar och kan lämna det osynliga cancerspöket för inatt, åtminstone.

Kram alla!

Näsblod

2011-10-24 @ 14:57

Kul. Ligger och ammar och poff så börjar blodet spruta ur näsan… Tur att jag hade Vincents raphandduk intill. Och att den inte är dränkt i spyor ens. Hoppas bara att det slutar snabbt. Ett par gånger har det hållit på i timmar.
Facit i hand i form av bloddränkt handduk; jag skulle ställt in mvc-återbesöket idag. Men, nu är det gjort. Allt ser bra ut. Ev har det läkt lite fel o får fixas men jag är hel igen iaf! Och – jag får fortsätta med Cerazette igen. Tro mig, det är lycka för mig!

Fan. Blodet bubblar ju. Måste nog ta mig till badrummet innan jag sabbar soffan. Kram/Bloody Mary

Två månader!

2011-10-24 @ 10:14

image

Hipp hurra, våran fina solstråle blev två månader igår.

Han börjar bli en riktigt stor kille, 57,5 cm lång och strax över 5 kg i fredags. Han sover snällt hela nätterna nu (ca 23-06:30) och då han vaknar ligger han mest och snuttar på sina fingrar tills vi vaknar.<3

Han är mycket mer vaken och social och söker kontakt. När han får det skiner han upp och har börjat göra ett lite gurglande ljud som lite påminner om ett skratt. Att ligga och prata är en favorit! Att säga något och få gensvar – då blir han helt till sig. Det kan låta ungefär så här: V: ”gaaaa….” Mamma/pappa:” Jaså? gaaa?”  och ser förvånade ut. V: ” jaaaa!” ser bestämd eller förvånad ut. Sen bubblar han glatt på. Ofta tills han blir så uppspelt att han blir trött och börjar gråta. Då rinner numera några tårar. :'(

Amningen är väldigt viktig nu. Minst varannan timme, om vi inte är ute på nåt. För i vagnen är det så mysigt att vara att han glömmer allt annat.

Wubbarna däremot är inte så viktiga längre. Det kan vara tryggt att se dem ligga på sidan om kudden, men måste inte nödvändigtvis vara i munnen. Oftast rycker han resolut ut den och lägger den ovanför huvudet – och suger på handen istället. (Händerna som ständigt är täckta med ludd… jättesmarriga… )

Att ligga i babygymmet går i korta stunder, men sen är det tillbaka upp till mamma som gäller. Om inte för att äta så bara ligga tätt tätt intill och titta. Eller sova.

Nåt av det värsta som finns är just nu att rapas. Det framkallar tröstlöst gråtande… Och hur lätt är det att rapa en liten stel planka på axeln??

Att somna på kvällen är tråkigt, men att titta på mobilen ovanför sängen är kul. Och ljusslingan med plast ”diamanter” ovanför mammas säng, den är så gnistrande vacker. Att sömnen smyger sig på då gör nästan inget!

Tillägg av Vincent:

Hyss: att kissa lite i blöjan, så att mamma och pappa tror att det är säkert att ta av blöjan. Sen kissar jag över hela mig, mina kläder och skötbordet. Tihi… Ibland bajsar jag också, så mycket att mamma och pappa blir helt stumma! 😉

Kram!

Spyor i halsen

2011-10-22 @ 19:26

image

Just ja. De vänder ju automatiskt huvudet åt sidan när de kräks, de små bebisarna. Så står det ju. Så säger barnmorskan. Men det vill jag bara säga – så gör inte bebisen! Bebisen drar ned spyorna och blir sedan milt överraskad när det inte går att andas. Ögonen blir större, paniken skenar och ingen luft kommer vare sig ut eller in.
Efter några gastkramande sekunder kommer ändå ett litet skrik och sen lite rossligt hostande och sen äntligen går det att andas.
Sedan gråter han igen, chocken släpper väl. Mamma, som hållit upp bebisen för att hjälpa, tröstar, pussar och klappar. Efter ett tag vågar hon lägga ned bebis igen. Då är det strax dags igen…

Jo, visst. Alla bebisar vänder instinktivt huvudet åt sidan för att kunna spotta ut spyorna. Varenda en. Varje gång alltid.
Han har bara inte läst det än….

Citymammor, hjälp tack!

2011-10-21 @ 12:04

Håller på att börja förbereda för resan till Dalarna till veckan. Det blir tåg upp och vi har fått plats för Knytt vid ett bord, så där är inga problem. Plats kommer vi ha gott om! (Risk att vi får slåss med skolungar runt Örebro som menar att vi ska stuva undan vår guldklimp på hatthyllan så att de får sitta – men då trycker den här mamman biljetten i pannan på dem och morrar… grrrr….grrrrr.)

Men, sen slog det mig för ett par dagar sen. Bussen till tåget då? Vi tänkte ju lämna vagnen hemma och bara åka med babyskyddet, då vi har en extravagn som väntar uppe i Dalarna. Men – kan vi åka med bara babyskyddet på stadsbussen? Det finns ju inga bälten att fästa det i och gud vet om vi skulle hinna få fast det på den kvart-tjugo minuter det tar att åka. Eller är det bättre att han sitter i BabyBjörnen och vi sitter på en bakåtvänd plats?

(Har Googlat och enda träffarna jag hittar gäller långfärdsbussar, dessutom är svaren på en sida jag  I N T E gillar där svaren är av den mindre trevliga typen – så där frågar jag inte!

Jag vill ju åka så säkert som möjligt med den här skatten!

Nu ska vi amma lite, sen börjar det bli dags att bege sig till vårdcentralen för 2 månaderskontroll. Ska passa på att fråga om prickarna har har i ansiktet, de kommer och går hela tiden. Sedan verkar han ha ont i ett öra för han sliter och drar i det  sedan igår. Dessutom ligger han alltid på det örat vikt så det börjar se helt knasigt ut.. kanske därför det gör ont. Vet ju hur det känns själv… aooo.

Wow… vad det går undan…

Testkörning av overall

2011-10-20 @ 17:18

image

image

Idag testade vi den lilla fina overallen vi fick av mormor & morfar. Eh… Hur tänkte de som designade den? Skitkort dragkedja så bara att klämma in Vincent var ett träningspass. Sen öppningar för händer/fötter… omöjligt att lirka ut nåt där. Nu är iofs overallen för stor, så det var nästan en fördel för då behövde jag inte krångla med vantar. De fick han ha på fötterna istället för sockor. :-)

Tänkte köra en sväng med honom i babyskyddet, han har inte legat i det på flera veckor och på tåget blir det ju en del, även om det även blir att mysa i BabyBjörnen med tatko dvs pappa på bulgariska.

Promenaden ja… Vi tänkte gå i det fina vädret och när vi kommit ut var det ju inte alls fint längre… Fick nästan springa runt istället för att gå och njuta i solen. Men men…. Vincent njöt iallafall och vi hann hem utan att bli dränkta!

Babysling från Minimonkey

2011-10-19 @ 20:29

Har hört  talas via Anna ”En liten” om en sjal som används när man ammar för att slippa flasha brösten för kreti och pleti. Har letat och letat… men nu tror jag mig ha hittat den. Är det någon som har en – till salu? – har ni gillat dem?

Den kommer från holländska Minimonkey och går att köpas via svensk/hollänska 5 små apor.

Jag överväger att köpa en, då den ser väldigt användbar ut att ha här hemma, då jag inte orkar plocka Vincent i och ur Baby Björnen när jag är här inne. Och, den ser ju ut att avlasta när man ammar också, inte bara skymma.

5 små apor har även presentservice, och en hel del ovanliga produkter, så vill du skicka en present till väninnan i andra ändan av landet som just fått bebis; varför inte skicka en söt blöjtårta?

Just den här tårtan kostar 399:- men de finns i alla prisklasser och färger.

Mattajm för Knyttis igen… så… Tjingtjing kära vänner!

Prutten som inte ville sig

2011-10-19 @ 16:25

Idag har vi mest ägnat dagen åt amning och blöjbyten, ovanligt nog. 😛 Lilla skatten vill väldigt gärna bajsa, men det vill sig liksom inte riktigt. Som den snälla och förstående mor jag är kunde jag inte låta bli att filma honom och hans minspel. Kan ju vara roligt att visa framtida flickvänner… 😛

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=uJIuKko79b8[/youtube]

Ska försöka filma lite mer så att jag har för eget bruk och så klart för släkt och vänner som inte kommer åt att träffa lilla solstrålen tillräckligt ofta. 😀

Nu är detta filmat med mobilen i det här ljuvliga vädret (evig skymning och regnrusk) så kvalitén är inte att ställa upp i någon tävling med direkt. Ska försöka ha riktiga kameran redo oftare!

Ska nu när han sover passa på att försöka kolla lite grejer som aldrig bli av annars, så det blir inte mycket bloggande mer nu.

Kram alla!

Besegrad!

2011-10-17 @ 16:46

För fasen… jag är besegrad av en 4-5 cm lång japan. No No Nippon! Laddade ned en yoga-app till mobilen och tänkte att nu, nu jäklar är det dags att börja träna lite annat än promenader. Eh… Där hade jag och Mr App vitt skilda åsikter. Okej, han som visar asanasen i appen är rena karatemonstret, inte en någorlunda nyförlöst fettblobb. Bara den rent kroppsliga skillnaden att han inte har ett par exploderande mjölkbomber. Smidigheten den dog någonstans under graviditeten, märkte jag iallafall. Jag har yogat hemma i flera flera år och aldrig i mitt liv varit så här stel. Den enda asana jag skulle göra med bravur nu är trädet – om jag hade någon balans… Det gick liksom knappt att genomföra solhälsningen, som är uppvärmningen i yoga. För den som inte tränat yoga och inte förstår min frustration; det är som om skidåkaren inte klarar att spänna pjäxorna!

Kanske var det tur att jag var helt slut efter solhälsningen, jag känner mig inte jättepigg efter förkylningen och ska ändå strax ut och knata med mina män. Hört nåt skitsnack om att börja försiktigt – det har jag aldrig testat förr, så detta fick bli första gången. Jag menar, långpromenader ett par dagar efter förlossningen kanske inte heller kvalade in på Smarta Listan. (Nej, det var inte skönt när stygnen trasslade sig i trosor och bindor – eller varandra.)

Jag blev lite sur på den där lilla gubben i mobilen och raderade honom omedel-bums. Det finns andra. Och jag väljer nog att köra med min bok, så jag kan ta det i MIN takt. Men även om det var ett ynkligt försök så var det skönt. Vågen har ju i stort sett stått still sen vi kom hem från BB, och jag har MYCKET att tappa. Nu läste jag nyss i en iForm att det var vanligt att man stod still hela tiden man ammade och sedan försvann det rätt fort för många. Tack och lov har det iallafall börjat trilla några gram då och då. Bara jag kommer ned på 70-nåt igen kommer det att kännas bra, och dit är det nu bara 2,8 kg (efter frukost… som vanligt glömmer jag väga mig innan).

Sista vägningen innan förlossningen vägde jag 94,5 så ca 12 kilo har jag iallafall vinkat ajöken till på åtta veckor, varav cirka hälften försvann där i förlossningsrummet. Så, egentligen är det väl inte helt bad. Men – det är lååååångt kvar innan jag kan ha mina vanliga kläder. Skulle behöva köpa ett par jeans, men alltså… innan hade jag 28″-29″ och jag vill faktiskt inte veta vad jag behöver nu. Bara en sån sak som att jag fortfarande har användning för gravidbyxorna är ju en tragedi i sig självt. Fast, de var dyra, så det är väl bra att de används. (Alla mynt har två sidor…)

Helt apropå var det ju dags att klä på sig så vi kommer iväg innan solen går ned – fast det verkar den nästan ha gjort. REDAN?

Det här ska bli jag om några månader, Madonna in action:

Tradera-paket och blodutgjutelse

2011-10-17 @ 10:44

Taa-daaa… Så här snyggt blev paketet med Belly Banditen som jag sålde på Tradera innan helgen. IMG_1766

IMG_1771Systemets presentpåsar funkar ju faktiskt som jiffybags om man har minsta lilla uns av fantasi. Istället för de vanliga klämmorna använde jag NK-s snygga svarta presentband. För att göra det ännu lite roligare – och köra vidare på guldtemat – kastade jag i några Werther´s original också. Kostar inget extra, eftersom jag hade vikt tillgodo på portot. Jag är en udda figur som tycker det är långt roligare att göra paket än att få, just för själva paketets skull. Otaliga knasiga paket har det blivit till kompisar och familj genom åren… En kompis fick ett matryoska-inspirerat paket, många paket i varandra, alla rejält ihop tejpade med alla typer av tejp vi kunde hitta. Anledning – hon älskade att snabbt slita upp paketen. Det gick inte den gången! (Samma tjej fick ett annat år en låda noggrant ihopspikad av en annan väninna..hehe)

Måste hitta på nåt att sälja och starta en webbshop… Så att jag får göra paket! =) Och, sanningen är ju den att här verkar jag inte hitta nåt jobb i första taget, så varför inte testa? Har hittat en kurs jag vill gå som faktiskt finns här i Linkan, men det går väl att göra flera saker, när jag väl stängt igen ”mejeriet”?!

Blodutgjutelsen då?

Jorå… igår kväll lyckades jag återigen göra min lilla älskade bebis illa. Eftersom hans naglar växer som ogräs har jag gett upp det där med nagelfil. Det funkar INTE ALLS. Då skulle jag sitta och fila hela tiden, och det är det värsta han vet. Så, det får bli nagelklipparen (babymodell, självfallet) nu för tiden. Oftast går det jättebra. Igår gick kanon… till sista fingret.. lilla söta lillfingret. Precis när jag klippte fick Vincent för sig att göra ett försök att fånga mobilen ovanför sig och sen såg jag hur hans blick stelande till, och efter en stund kom illvrålet. Stackars fina lilla gosnos! :´( Det blödde lite, men ändå för mycket. Vill ju inte klanta till det så att han blöder!!! Fast, pussa pussa pussa på honom, smörja såret med lite bröstmjölk (jopp…funkade som plåster också) och sen fram med kvällsmålet (serverades tutte för ovanlighetens skull) och vips var det glömt. Han spretade med fingret en bra stund men efter amningen hade han inte ont längre. Skönt! Nu får jag fasen lov att börja sova bättre på nätterna och se till att ta en paus varje dag också, så att jag inte är Vandrande Vålnaden med en släng av Parkinsons.