Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 5 november 2011

Add Comment Register

…knäckt

2011-11-05 @ 01:59

Det verkar som att mjölken bara vägrar komma. Och jag läser och läser, ammar… ammar…ammar…pumpar… dricker – dricker mera. Har infört mellanmål trots att jag aldrig i hela mitt liv ätit mellanmål. ALLT för att min bebis ska få sin mjölk. Men när jag ammar verkar mjölken räcka några minuter för sen börjar Vincent skrika, sparka och blir helt galen. Och om jag då testar att pumpa kommer inte mer än MAX ett par droppar. Och efter några minuter är han hungrig igen – och då har det INTE återbildats, oavsett vad alla j-kla amningsexperter säger. Jag vill inte börja ge ersättning heller.  Nu har han fått 100 ml vid två tillfällen den här veckan, för att vi båda skulle få lite paus i skriket. Men jag vill inte ge upp!

Nu ikväll var jag så glad – brösten läckte! Fram med pumpskrället, här ska fyllas upp inför morgondagens efterlängtade mamma-sovmorron, tänkte jag. Jomenvisstja! Efter idogt jäkla jobb var det bara att acceptera faktum, det var några ynka droppar som inte ens täckte botten av flaskan. Varför läckte de då? (De kändes faktiskt lika tomma som en mammas plånbok dagen innan den digra förädrarpenningen.) Eller så var det inbillning? Skvättat när jag tvättade händerna? Seriöst börjar jag undra. OBS; det var lika tomt i det bröstet han inte ammat på.

Den här veckan har varit ren jävla piss! Hur glad och munter – eller kvinnlig – känner man sig när allt man gör är att försöka mätta ett panikskrikande barn?

I mitt sökande efter lösningar för att få fart på mjölken igen hamnade jag på ett sån´t där ”muntert” forum igen, där en mamma med samma problem fick svaret ”Sluta gnäll och börja amma. Mjölken tar aldrig slut, det är bara din lathet som spelar in. Som mamma har du ETT ENDA JOBB och det är att amma ditt barn.” (Kanske borde skippat citat-tecknen för så där bra stavat var det inte men det skulle bära mig emot att avsiktligt stava fel….)

Hur mådde jag efter att läsa det inlägget? Gissa! Tårarna strilade och hjärtat rämnade. Jag kan inte tvinga min kropp att tillverka mjölk. Jag gör ALLT! Tillbringat större delen av veckan i soffan för att försöka slappna av och få igång det. Det står lika still för det. Och jag VILL amma så gärna! Ville helamma 6 – 8 månader när det väl kom igång. Innan var jag helt okej med tanken på ersättning, ifall det inte skulle gå. Sen när det gick då lätt direkt ville jag ju så klart ge det ”bästa” till mitt barn. (Men jag undrar… om man inte hinner äta allt det där nyttiga, hur nyttig blir då mjölken???)

För er som missade det, så var ju Hot Mama – Sarah Lindskoug på SVT aktuellt för ett par veckor sedan (18/10-11), just om flaskmatning. Se gärna klippet här under.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=7KW55iP2m3A[/youtube]

Jag trodde att jag var starkare än så här, men faaaan så knäckande det är att inte räcka till till något så grundläggande som att mata sitt eget barn. Om man ska vara grym så hade väl mitt älskade barn varit dödsdömt i grottan för några tusen år sen. Eller i stugan för hundra år sen…

Jag vet att sömnen är viktig – men nu snurrar alltför många tankar och att sova är bara omöjligt. Jag vill inte in i sovrummet ens. :( Får såna skuldkänslor… Är jätterädd att Vincent ska få i sig för lite, för om man räknar blöjor har det inte blivit många idag, de har nog minskat dag för dag. (Jag räknade dem inte i början, eftersom jag trodde att han kinkade för att koliken krånglade.) Idag har vi inte kommit upp i några 6 kissblöjor…

Tänker fortsätta som igår, kolka vatten, vräka i mig käk och amma/pumpa hela natten nu. Jag klarar inte se min lilla prins skrika sig blå för att han inte blir mätt. Nä, här kan jag ju inte sitta, minns inlägget i det där forumet; som mamma har man bara ETT jobb. Och det är inte att kräkas tankar och känslor i en blogg….

Förresten, hittade den här:

Poncho

Amningsponchon, för den som inte vill flasha.