Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 8 november 2011

Add Comment Register

Jaaa

2011-11-08 @ 17:32

Det gick lite si så där med min självpepp om att låta kroppen få lite tid på sig att komma tillbaka i form.
Direkt efter publiceringen åkte crosstrainern fram tillsammans med våg och måttband. Sen var jag härligt peppad att iallafall göra det mesta av det lilla. 1 km hann jag trampa innan Knytt märkte min frånvaro – jag var 1,5 meter från honom. Ajabaja!
Skuttade ned och gav honom pussar och wubbe, kollade blöjan och fortsatte. 1 km till och trösta. Och en till, medan jag sjöng vaggvisor häftigt flåsande. Sen gav jag upp, innan någon granne skulle larma över ”mentalt rubbad kvinna ylar i lägenhet”… Lilla V var hungrig. Jätte! Han ammade i säkert två minuter innan han tröttnade. Fuling där, som vet hur man får 100% mamma!

Sen somnade han och jag tänkte köra några kilometer till, men skulle leta fram ett par andra skor som skulle ligga någonstans i hallgarderoben. Den hann jag aldrig sortera när vi flyttade in och sedan blev den mitt dåliga samvete, ett sånt där skåp som allt bara slängdes in i utan ordning, som man var rädd för att öppna ifall nåt skulle anfalla.

Hittade skorna. Några väskor. Gamla ridstövlarna. Tussar torrt gräs. Dyra finstövlarna. Och plötsligt gick det inte längre! Fram åkte kassar och ned åkte sko efter sko. Helt sentimentalt! Balla vita superplatåerna, fina vita bröllopsskorna, gulliga fejk-foppasandalerna med ”instant Rödluvan-feel”, knappt använda stövletterna som mördade mina fötter. De snygga Puma-sneakersen från Spanien som jag smart nog invigde under Gibraltar-besöket och aldrig kunde ha igen… (Ska man vandra i nedförslut flera timmar ska man ha kängor… riktiga!)

Så då är frågan; ska jag Tradera dem, skänka till Myrorna eller slänga?

Nästa på listan blir att sätta upp hyllor i förrådet att ställa alla lådor på som nu står på golvet med sånt jag inte vill kasta; foton bla. Och skänka 2 Ikea-kassar kläder till Myrorna. Ja. Så får det bli. De får pjucksen med så moderniserar jag deras utbud rätt rejält!

Vikten efter

2011-11-08 @ 14:02

Åh, vad jag saknar min kropp från ”före bebis”. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna igång och träna snabbare efter förlossningen. Först gick det ju jättebra, med långa promenader direkt efter, trots stygn som trasslade och drog. Sen tog det stopp, fogarna gjorde sig påminda och i orken tog slut. Sen kom förkylningen utan slut… och nu, när den är bättre, då är Vincent så mammig att jag inte kan vara mer än en meter ifrån honom. Nu förstår jag vad som menas med att det är svårt att bli av med gravidkilona!
Det har inget att göra med lathet, som en del tror.

Vill man sitt barn väl kan man inte banta (om man ammar), för nog är barnets bästa viktigare än några extra kilon. De kommer att försvinna tids nog med hälsosam mat och vardagsmotion.

Att kasta sig på crosstrainern är inte så lätt som det verkade i böckerna; ”Passa på att träna när babyn sover”. LOL. Då är man lycklig om man hinner gå på toa och samtidigt kan sortera tvätt, läsa posten och starta tvättmaskinen/tumlaren. Oftast hinner jag bara nudda toaringen innan han vaknar och inser att mamma är på rymmen.

Och, Zumban, som jag fick sluta med pga foglossningen… Har ni testat att dansa med blytuttar? Möjligen om man hade stödkrage och den där stålkorsetten Emma hade i George Michael-videon…

Mina kilon hade snällt börjat trilla när jag började med P-pillren igen för två veckor sedan. Nu har jag först gått upp ett kilo, sedan ned ett halvt och där verkar det vara stopp. Så retligt!

Kroppen känns så svullen och vattnig. Flåset har emigrerat och magen ser ut som en flygolycka. Hade tänkt sätta en deadline för när jag skulle vara tillbaka i utgångsläget, men nej.
Jag lovar mig själv istället att träna det lilla jag kan, när jag kan. Undvika att äta för mycket för ofta, och låta kroppen återhämta sig i sin egen takt.

Tror att mina minskade portioner till följd av total avsaknad av aptit var en stor orsak till att mjölken sinade. Och det vill jag aldrig vara med om igen!

Så, bort dumma dumma ”tjockångest”. Beach 2012 är faktiskt väldigt långt borta!

Puss!