Wow! Idag har Vincent och jag lyckats sova en stund nu på eftermiddagen. Det har väl aldrig hänt förut. Nu kanske han är lite gladare på kvällen och inte övertrött och allmänt gnällig. Han brukar ju inte sova mer än någon minut åt gången annars, så ikväll får vi se.

Just nu ligger han och laddar för att fylla blöjan… 😛 Tungan rätt i mun; skitviktigt!:-D

Resan till och från sjukhuset gick jättebra och jag hittade rätt direkt. I väntrummet roade Vincent de andra med ljudet av smaska-händer… Men så fort det var min tur och vi klev in på rummet tog han ton. Shit, kom knappt ihåg varför jag var där ens.
Fick berätta hur det känns och var det inte känns, sen en undersökning som kändes totalt onödig, möjligen för att eleven skulle få gräva runt litet? Kille. Så klart. Och hårdhänt och fel på alla sätt. Läkaren fick avbryta och ta över med orden ”Vad har du egentligen lärt dig?” Lite pinsamt….

Sen var det bara att åka hem och vänta på nästa remiss. 300 kostade de där max 10 minuterna.
Undrar vad det kostar nästa gång, då ska jag träffa en narkosläkare iaf. De som sätter bedövning borde väl veta mest om eventuella biverkningar.

Nu ska jag försöka sova lite middag. Blev trött efter promenaden i solen. Puss!

Idag ska jag till Kvinnokliniken för att ta reda på varför min känsel är mer eller mindre borta efter epiduralen. Lite nervöst är det allt. Tänk om jag får stå ut med att ha det så här? Det är ju liksom allt från midjan och ned som är borta, typ som om man smort sig med Emlakräm.
Nervös även för att åka själv. Först bussen…. sist var det en gubbe som trodde min vagn var gjord för honom att stödja sig mot och kunde lätt vält den. Tur att jag satt och blåhöll! Sedan sjukhuset; varit där två gånger och hittar så där lagom. Det är ett universitetssjukhus, alltså enormt. Dessutom bygger de överallt. Men, det ska väl gå!

Nu är det dags att ge Vincent frukost nummer två och sedan börja fixa oss för avfärd. Wish me luck!

Kram!