Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 20 november 2011

Add Comment Register

Kosmokid

2011-11-20 @ 16:28

image

Pappa tycker att han ser ut som en kosmonaut med mössan, så här är en kosmonaut på blöjbyte efter promenad i duggregnet. Två av bonusfarbröderna var och hälsade på för ett par timmar sen. Roligt, spännande och otroligt jobbigt. Slutade med att Vincent fick fly till spjäl

sängen en stund. För mycket av allt. Och, som alltid, för lite mat.

Bebisliv; en sanning!

2011-11-20 @ 00:27

Innan jag fick barn, jag erkänner, så trodde jag faktiskt mest att de där spyiga, slitna mammorna var rätt lata av sig, som inte orkade bry sig om sitt yttre längre. Det är lätt att tro att en bebis tar mindre tid än den faktiskt gör, eftersom vi ser kändisarna med sina bebbar i de glansiga magasinen, i rena fina kläder och både mor och barn ser helt perfekta ut. Och utvilade. De som ser slitna ut får ofta en rubrik ”Hur mår hon egentligen?” Fast det kanske bara är så, att den där slitna kändismamman i hängiga kläder, påsar under ögonen och spyfläckar på T-shirten helt enkelt bara inte låtit sig stylas för paparazziuppbådet utanför dörren.

Jag svor, med mina väninnor, långt innan jag blev gravid, att jag ALDRIG skulle falla så ofattbart långt att jag skulle gå ut osminkad, med stripigt fett hår och skitiga kläder bara för att jag hade barn. ”Nog fan hinner man fixa till sig, vad gör det om babyn skriker några minuter?” så sa vi. Allihopa. Likt en hemlig orden svor vi på att alltid visa oss från vår bästa sida och le Stomatolleenden åt alla vi mötte trots utebliven sömn i veckor och litervis med spyor.

Jag erkänner; I was wrong!

Det går inte att bara vakna, fräscha upp sig, hoppa på nästa buss till centrum och shoppa sig blodig. En morgon ser mer ut så här: vaknar med dregel i hela ansiktet – mitt? sambons? babyns? Någon skriker. Jag? sambon? bebis? Är det verkligen morgon, förresten? Eller är det igår eftermiddag fortfarande? Hivar fram ett bröst, stuvar ned en ilsken bebis intill det och halvslumrar till när bebis sörplar tutte. Någon fjärtar så sängen vibrerar. Jag? sambo? bebis? BEBIS! Blöjbyte. Sedan vuxenfrukost. Bebis hungrig igen. Bajsar. Ny blöja. Ett par timmar – minst – har gått. Vila lite kanske, för att orka fixa sig. (Håret luktar lite udda – spya??) Inser efter ett tag att duschen får flytta sig för bebis lunch. Sen behöver bebis ny blöja. Råkar lägga ett räserbajs över skötbord och mamma – som nånstans i allt hittat hyffsat rena kläder. Jaja, in i maskinen med dem. Inte bebis, alltså. Kläderna. Och handdukarna från skötbordet. Klä bebis i rena kläder – bebis har faktiskt oftast renare kläder än mamma. (Nåt har definitivt hänt med Miss Perfektionistas prioriteringar här!)

Nu illvrålar bebis. Hur var det nu – åt han nåt? Upp med tutten igen, same procedure as last time… ni vet – med blöjbytet och det där. Sen, när det börjat skymma ute. Då…då kan man ta sig en morgondusch, byta kläder, tvätta bort bajsskvättet ur håret i handfatet – resten av håret, det utan bajsskvätt, är ju faktiskt rent, tvättade jag ju förra veckan, och man SKA inte tvätta håret för ofta. Sen är man redo för dagens äventyr, kanske en promenad i solen? Jaha.. .har den REDAN gått ned? Har det börjat regna också? Och nu skriker bebis efter mat. Jaja, det var ju inte så noga. Vi kan försöka igen imorgon!

Börjar istället förbereda för nattning av bebis. På med pyamas. Bebis vill äta. Äter som om bebis aldrig sett mat förr. Och sen kommer en kaskadspya, men faktiskt, ena fossingen blev inte helt genomblöt av spya. Resten kanske torkar medans vi sjunger första versen på alla barnvisor vi minns? Det vill säga … en. Kanske två, om ”Vi drar till fjällen” med Markoolio räknas som vaggvisa?

När bebis fortfarande inte somnat när jag slagit hakan i kanten på spjälsängen fler gånger än jag kan räkna till och jag har tröttnat på att upprepa ”bä bä vita lamm har du någon uuuuuuuuuuuuull” och ”Viiiiiiiiii drar till fjääääääääällen, feeeeeeeeeest heeeela kvääääälleeeeen” byter jag till ”What shall with the drunken sailor……….what shall we do with the drunken sailooooor ÖRLY in the mååååårning” Och vips. Bebis sover. Se där.

Lägger ned huvudet på kudden. ”Fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis…………….bludder…………brak…………….bubbel………………..illvrål” följt av en påtaglig doft av babybajs. Jehopp – bara att byta blöja, sen får jag sova. Jaja, det går fort.

Fast – med pyamasen halvvägs ser jag det, blöjan har läckt. Kastar ett getöga i sängen. Jorå, det är en gulgrön pöl där. Krafsar fram pyamas från ”rent och nästan rent eller bara intorkade fläckar-högen” och får på över den rena blöjan. Kastar i nytt lakan i spjälsängen, stoppar ned bebis, som faktiskt somnar direkt. Livet är underbart! Klockan är bara halv tre och vi ska får SOVA.

Nästa morgon sover bebis och jag passar på att byta gardiner, och letar efter de där riktigt dyra fina från Snobbiga Inredningsbutiken på Fina gatan. Hittar bara en? Hör bebis bajsa igen, och gör byta-blöja-manövern. Läckage igen. Getöga mot sängen. Jadaaa… pöl! Men vad är det för lakan? Blanka bebislakan har vi väl inte? Aafaaandå. Andra gardinen = check.

Så skulle en babydag kunna vara, men tack och lov är det inte så farligt. Hittills är inga gardiner offrade för Bajsguden – men passa er, han är mäktig! Och även om det vore så då, vad gör det? Inget är mer värdefullt och kärt än min lilla lilla bebis. Jag ångrar inte en dag att jag skaffat honom. Jag önskar bara att jag kunde ge honom ännu mer av mig, min tid och min uppmärksamhet!

I allt detta, trodde vi ändå att man lätt kunde tränga in shopping lite så där dagligen, daglig träning – för att komma i form direkt efter förlossningen. ”Bara lata tjockisar förfaller och låter bullmagen vara kvar!” sa vi. Och trodde det. På allvar. Och barnvagnsfika. Även om vi skulle skippa bakelserna, bullarna, latten… ja, kanske till och med kaffet. Och – träffa alla andra vänner som inte hade tid för att fika. Nästan lite dagligen det med. Ja, sen skulle vi ju gå långa barnvagnspromenader, en på morgonen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Åtminstone.

Visst, det finns de som faktiskt klarar det. Det beror nog lite på bebis också. Om bebis faktiskt skriker sig blå om den inte får ammas varje timme, så blir det där schemat rätt tajt. Om sedan kroppen inte håller för träning ännu? (Det känns typ som att bebisen fortfarande sitter fast på väg ut när jag går…) Ingen hade väl riktigt fått mig att förstå att foglossningen inte automatiskt går över bara för att bebisen är ute heller. Så, det blir inte alltför gärna jag bär ned vagn och bebis för trappan – och när jag gjort det så känns det rätt färdigtränat redan. En powerwalk går bra – men priset är två dagars ankgång hemma. Vad jag dessutom helt hade glömt att ta med i träningsberäkningarna var amningskroppen. Det är fan inte skönt att springa med bröst som väger som mindre personbilar. Simma möjligen – men eh… Hur snyggt vore det om de bestämde sig för att börja läcka? Måste man böta om man gjort milkshake av motionsbassängen???

Shoppa? Nej, blir bara så irriterad på folk som inte släpper fram mig med vagnen. Säkrast för blodtrycket att shoppa på nätet. Och – man slipper riskera att någon vandrande bacillspridare duschar bebis med obotbara sjukdomar.

Och faktum är, jag GÅR ut osminkad. Jag går ut med ofräscht hår. Varför inte? Det är ju bara till Konsum. Det dör man inte av. Och – ingen känner mig. (Världens bästa ursäkt, tillsammans med ”Brittney vågade se saggig ut, henne känner ALLA till! osv…) Men jag anser inte att jag har förfallit. Jag har prioriterat om. Jag har blivit MAMMA. Jag får ta lite blek hy, stripigt hår och kläder som faktiskt luktar lite babyspya (hände igår!) om jag ska ha en chans att hinna utanför dörren vissa dagar. Men ska jag till stan, då får faktiskt lillprinsen hänga på morsan in till duschen och skrika liiiiite medans mamma smetar på mascaran.

Och de dagarna, då känner jag mig så jäääkla snygg!