Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för november, 2011

Add Comment Register

Tugga tugget

2011-11-21 @ 17:39

image

Vår lilla knas är bara för söt när han tokgnager på sin bitring. Full koncentration, tack.

Tandagnisslan…

2011-11-21 @ 15:21

Jaaa…. nu förstår jag ordet. Bebis är gnisslig för tänder som jävlas. Och jag gnisslar tänder av hans gnälliga gråt – som INGET hjälper mot.  Det enda som fick honom att le för en stund sedan var när han fyllde blöjan till explosionsgränsen. Försökte skriva ett lite seriöst inlägg, men det enda seriösa nu är att inte att jag inte kan tänka här. Ska lägga mig och gosa med mitt gråtande lilla lilltroll och hoppas att jag kan få honom att bli lite gladare!

Kram o puss!

Bloglovin

2011-11-21 @ 14:31

<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/2691291/minbebiscombloggheartan?claim=sedvg9ja2yj”>Följ min blogg med Bloglovin</a>

Nu äntligen har jag …kanske…fått tid att lista min blogg på bland annat Bloglovin´ så att det ska bli lättare att följa den.  Får se om jag nånsin hinner klicka klart bara, det är ju en liten en som har tänder som kliar och gör ont som faktiskt får gå före. Det blir ungefär ett klick eller en mening var femte minut, när jag inte tillhandahåller bitringar, pussar, kramar och Lilla Bä-wubben. Inte så sammanhängande idag, med andra ord.

Tänder på gång

2011-11-21 @ 08:52

image

Tack tack tack, Linda, för bitringarna! De kommer väl till pass nu när magkrångel bytts mot tandsprickning.

Vincent började riva sig i munnen förra veckan och dregla allt mer. I helgen har jag fått bända ut händerna ur munnen för att kunna amma honom, och han försöker tugga på allt. Har försökt se och känna i munnen, men det har inte varit så populärt. Inatt lyckades jag. Och jodå. Två små bissingar nere verkar vara på gång.
Testat bitringen innan, men då har han inte brytt sig.
Idag däremot är den väldigt poppis. Bortsett att den ramlar ut.

Inatt vaknade Vincent en gång för att det var läskigt i munnen, då fick han suga/gnaga på mitt pekfinger. Tydligen jätteskönt! Somnade om efter en halvtimme och surprise; vaknade halv åtta. Duktiga lilla sötis!

Kosmokid

2011-11-20 @ 16:28

image

Pappa tycker att han ser ut som en kosmonaut med mössan, så här är en kosmonaut på blöjbyte efter promenad i duggregnet. Två av bonusfarbröderna var och hälsade på för ett par timmar sen. Roligt, spännande och otroligt jobbigt. Slutade med att Vincent fick fly till spjäl

sängen en stund. För mycket av allt. Och, som alltid, för lite mat.

Bebisliv; en sanning!

2011-11-20 @ 00:27

Innan jag fick barn, jag erkänner, så trodde jag faktiskt mest att de där spyiga, slitna mammorna var rätt lata av sig, som inte orkade bry sig om sitt yttre längre. Det är lätt att tro att en bebis tar mindre tid än den faktiskt gör, eftersom vi ser kändisarna med sina bebbar i de glansiga magasinen, i rena fina kläder och både mor och barn ser helt perfekta ut. Och utvilade. De som ser slitna ut får ofta en rubrik ”Hur mår hon egentligen?” Fast det kanske bara är så, att den där slitna kändismamman i hängiga kläder, påsar under ögonen och spyfläckar på T-shirten helt enkelt bara inte låtit sig stylas för paparazziuppbådet utanför dörren.

Jag svor, med mina väninnor, långt innan jag blev gravid, att jag ALDRIG skulle falla så ofattbart långt att jag skulle gå ut osminkad, med stripigt fett hår och skitiga kläder bara för att jag hade barn. ”Nog fan hinner man fixa till sig, vad gör det om babyn skriker några minuter?” så sa vi. Allihopa. Likt en hemlig orden svor vi på att alltid visa oss från vår bästa sida och le Stomatolleenden åt alla vi mötte trots utebliven sömn i veckor och litervis med spyor.

Jag erkänner; I was wrong!

Det går inte att bara vakna, fräscha upp sig, hoppa på nästa buss till centrum och shoppa sig blodig. En morgon ser mer ut så här: vaknar med dregel i hela ansiktet – mitt? sambons? babyns? Någon skriker. Jag? sambon? bebis? Är det verkligen morgon, förresten? Eller är det igår eftermiddag fortfarande? Hivar fram ett bröst, stuvar ned en ilsken bebis intill det och halvslumrar till när bebis sörplar tutte. Någon fjärtar så sängen vibrerar. Jag? sambo? bebis? BEBIS! Blöjbyte. Sedan vuxenfrukost. Bebis hungrig igen. Bajsar. Ny blöja. Ett par timmar – minst – har gått. Vila lite kanske, för att orka fixa sig. (Håret luktar lite udda – spya??) Inser efter ett tag att duschen får flytta sig för bebis lunch. Sen behöver bebis ny blöja. Råkar lägga ett räserbajs över skötbord och mamma – som nånstans i allt hittat hyffsat rena kläder. Jaja, in i maskinen med dem. Inte bebis, alltså. Kläderna. Och handdukarna från skötbordet. Klä bebis i rena kläder – bebis har faktiskt oftast renare kläder än mamma. (Nåt har definitivt hänt med Miss Perfektionistas prioriteringar här!)

Nu illvrålar bebis. Hur var det nu – åt han nåt? Upp med tutten igen, same procedure as last time… ni vet – med blöjbytet och det där. Sen, när det börjat skymma ute. Då…då kan man ta sig en morgondusch, byta kläder, tvätta bort bajsskvättet ur håret i handfatet – resten av håret, det utan bajsskvätt, är ju faktiskt rent, tvättade jag ju förra veckan, och man SKA inte tvätta håret för ofta. Sen är man redo för dagens äventyr, kanske en promenad i solen? Jaha.. .har den REDAN gått ned? Har det börjat regna också? Och nu skriker bebis efter mat. Jaja, det var ju inte så noga. Vi kan försöka igen imorgon!

Börjar istället förbereda för nattning av bebis. På med pyamas. Bebis vill äta. Äter som om bebis aldrig sett mat förr. Och sen kommer en kaskadspya, men faktiskt, ena fossingen blev inte helt genomblöt av spya. Resten kanske torkar medans vi sjunger första versen på alla barnvisor vi minns? Det vill säga … en. Kanske två, om ”Vi drar till fjällen” med Markoolio räknas som vaggvisa?

När bebis fortfarande inte somnat när jag slagit hakan i kanten på spjälsängen fler gånger än jag kan räkna till och jag har tröttnat på att upprepa ”bä bä vita lamm har du någon uuuuuuuuuuuuull” och ”Viiiiiiiiii drar till fjääääääääällen, feeeeeeeeeest heeeela kvääääälleeeeen” byter jag till ”What shall with the drunken sailor……….what shall we do with the drunken sailooooor ÖRLY in the mååååårning” Och vips. Bebis sover. Se där.

Lägger ned huvudet på kudden. ”Fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis…………….bludder…………brak…………….bubbel………………..illvrål” följt av en påtaglig doft av babybajs. Jehopp – bara att byta blöja, sen får jag sova. Jaja, det går fort.

Fast – med pyamasen halvvägs ser jag det, blöjan har läckt. Kastar ett getöga i sängen. Jorå, det är en gulgrön pöl där. Krafsar fram pyamas från ”rent och nästan rent eller bara intorkade fläckar-högen” och får på över den rena blöjan. Kastar i nytt lakan i spjälsängen, stoppar ned bebis, som faktiskt somnar direkt. Livet är underbart! Klockan är bara halv tre och vi ska får SOVA.

Nästa morgon sover bebis och jag passar på att byta gardiner, och letar efter de där riktigt dyra fina från Snobbiga Inredningsbutiken på Fina gatan. Hittar bara en? Hör bebis bajsa igen, och gör byta-blöja-manövern. Läckage igen. Getöga mot sängen. Jadaaa… pöl! Men vad är det för lakan? Blanka bebislakan har vi väl inte? Aafaaandå. Andra gardinen = check.

Så skulle en babydag kunna vara, men tack och lov är det inte så farligt. Hittills är inga gardiner offrade för Bajsguden – men passa er, han är mäktig! Och även om det vore så då, vad gör det? Inget är mer värdefullt och kärt än min lilla lilla bebis. Jag ångrar inte en dag att jag skaffat honom. Jag önskar bara att jag kunde ge honom ännu mer av mig, min tid och min uppmärksamhet!

I allt detta, trodde vi ändå att man lätt kunde tränga in shopping lite så där dagligen, daglig träning – för att komma i form direkt efter förlossningen. ”Bara lata tjockisar förfaller och låter bullmagen vara kvar!” sa vi. Och trodde det. På allvar. Och barnvagnsfika. Även om vi skulle skippa bakelserna, bullarna, latten… ja, kanske till och med kaffet. Och – träffa alla andra vänner som inte hade tid för att fika. Nästan lite dagligen det med. Ja, sen skulle vi ju gå långa barnvagnspromenader, en på morgonen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Åtminstone.

Visst, det finns de som faktiskt klarar det. Det beror nog lite på bebis också. Om bebis faktiskt skriker sig blå om den inte får ammas varje timme, så blir det där schemat rätt tajt. Om sedan kroppen inte håller för träning ännu? (Det känns typ som att bebisen fortfarande sitter fast på väg ut när jag går…) Ingen hade väl riktigt fått mig att förstå att foglossningen inte automatiskt går över bara för att bebisen är ute heller. Så, det blir inte alltför gärna jag bär ned vagn och bebis för trappan – och när jag gjort det så känns det rätt färdigtränat redan. En powerwalk går bra – men priset är två dagars ankgång hemma. Vad jag dessutom helt hade glömt att ta med i träningsberäkningarna var amningskroppen. Det är fan inte skönt att springa med bröst som väger som mindre personbilar. Simma möjligen – men eh… Hur snyggt vore det om de bestämde sig för att börja läcka? Måste man böta om man gjort milkshake av motionsbassängen???

Shoppa? Nej, blir bara så irriterad på folk som inte släpper fram mig med vagnen. Säkrast för blodtrycket att shoppa på nätet. Och – man slipper riskera att någon vandrande bacillspridare duschar bebis med obotbara sjukdomar.

Och faktum är, jag GÅR ut osminkad. Jag går ut med ofräscht hår. Varför inte? Det är ju bara till Konsum. Det dör man inte av. Och – ingen känner mig. (Världens bästa ursäkt, tillsammans med ”Brittney vågade se saggig ut, henne känner ALLA till! osv…) Men jag anser inte att jag har förfallit. Jag har prioriterat om. Jag har blivit MAMMA. Jag får ta lite blek hy, stripigt hår och kläder som faktiskt luktar lite babyspya (hände igår!) om jag ska ha en chans att hinna utanför dörren vissa dagar. Men ska jag till stan, då får faktiskt lillprinsen hänga på morsan in till duschen och skrika liiiiite medans mamma smetar på mascaran.

Och de dagarna, då känner jag mig så jäääkla snygg!

Den svenska bitterheten?

2011-11-19 @ 23:23

Idag började jag tänka på att det finns ganska nära vänner som snarare svarat med beska kommentarer istället för helhjärtade gratulationer, både till graviditet och frieri. Till exempel är det oansvarigt och fruktansvärt mot barnet att bli gravid utan att ha ett jobb att gå tillbaka till efter födseln (och stanna hemma hela mammaledigheten är att utnyttja systemet, man ska tillbaka inom ett par månader). Att skaffa barn planerat när man saknar en fast anställning är alltså att räkna med att leva på andras pengar och att utsätta barnet för en typ av våld, som jag förstått det. Men – hur många läser vi inte om som, som trots sina fasta anställningar plötsligt blir uppsagda på grund av arbetsbrist? Vad är en fast anställning idag? Jo, den är fast så länge som arbetsgivaren behöver dig. Och, för min del var det helt enkelt så här; jobb hinner jag skaffa resten av livet – barn kanske redan var för sent. Och – jag är en surviver, jag oroar mig inte en sekund för att jag inte ska kunna försörja Vincent OM jag skulle bli ensamstående mamma. Så här långt är jag dessutom förvånad över att han inte kostar mera, det som kostat mest hittills har varit allt som behövdes INNAN storken släppte ned honom till oss. Och kolikdropparna… 😛

Att säga att blöjor är dyrt är både sant och falskt, köper man i den lilla butiken kostar ett paket massor. Men köper man i de stora butikerna och de stora förpackningarna kostar inte blöjorna mer än runt en tia per dag. Det är inte dyrt! Men visst känns det när man står i kassan och har köpt 1 paket blöjor, en ost och ett kilo kaffe. Hoppla, liksom. Det är ju vad jag la på en utekväll för tio år sedan, inklusive min del av taxin hem.

Jag har bara haft hyffsad lön på två anställningar i mitt liv, inom handels får man ofta jobba för det som erbjuds och löneförhöjningar brukar man läsa om i Handelsnytt, är lite som Tomten, Jesus och Elvis. Vissa påstår att de finns – men jag har aldrig sett dem. Ändå har jag alltid kunnat göra ALLT det har jag har velat göra. Jag har ALDRIG tiggt pengar av mina föräldrar och bara några ytterst få gånger när det varit något speciellt har de fått lov att hjälpa mig. Och det kan jag säga – det har tagit emot att tvingas få den hjälpen. ”Kan själv” är nog lite av ett motto sen jag var liten, envis sen födseln… Så, även om jag skulle leva på existenminimum skulle Vincent ha det bra. Han skulle få mat – i yttersta nödfall får jag väl amma honom tills han tar studenten, om skiten vill funka, han skulle ha kläder. Kanske inte tio av allt det senaste, men han skulle vara hel och ren. Sen skulle han ha en mamma som älskade honom till månen och tillbaka och det finns det barn som badar i guld och diamanter som inte har. Pengar gör ingen till en bättre människa eller mamma!

Och bröllopet då? Ja, jag trodde att vi skulle drömma tillsammans. Men det är bara att inse att den resan kommer jag att göra med ER, mina fina goa positiva bloggläsare (har jag sagt att jag älskar er?). För det är fel på upplägg, dag och gud vet vad. Så jag håller tyst. Tiger som en mussla. Funderar lite på hur jag ska ha bordsplaceringen, om det går att duka i en skrubb… 😉

Jag har hört ordspråket ”I nöden provas vännen” men jag tror nästan mer att i det nya Jante-Sverige borde det heta ”I framgången provas vännen” – eller är det en tjejgrej? I framgången provas väninnan?

En sak är iallafall säker, för att kasta fram lite klyschor; ensam är stark (men har inte lika roligt) och Sticks and stone may brake my bones, but words will never hurt me!

Och förresten – jag är långt ifrån ensam. Jag har många underbart gulliga läsare här, jag har andra vänner i det där REAL LIFE som händer utanför fönstret, även om de bor för långt bort för en fika. Och – jag har min suveräna blivande make och min löjligt söta gobit till son. Därtill; världens bästa familj!

Ni som läser, har ni upplevt något liknande bland era vänner när ni blev gravida/bestämde er för att skaffa barn/gifte er? Nyfiken!

Vad den här vännen menar är att man blir bitter när man fått barn. Att livet är förstört. Att man ger upp allt för någon annan; make, barn. (Tänker: Bitterfittan av Maria Sveland?)

Visst; livet tar en annan form. Det går inte att bara vakna, fräscha upp sig, hoppa på nästa buss till centrum och shoppa sig blodig. Men, å andra sidan känns allt det där inte lika viktigt. Bebisar är bebisar så kort tid, varför riskera att missa nåt? Bara för att vissa saker känns lite vemodiga eller trista vissa dagar innebär det ju inte att man ångrar sig. No way att jag skulle byta bort min bebis mot en smal midja och liten rumpa. Det där hinner jag fixa till sen, när han har fått nog av att gosa med sin ”fluffiga” mamma. 😀

Kojdag

2011-11-19 @ 16:22

Tio grader varmt ute, men vart tog dagen vägen? Det har varit mörkt hela dagen. Jag sov till tio i elva, bortsett några amningar. Grabbarna gick upp nån timme före och myste och pratade.
Vi åt frukost och tittade på ”Happy feet”, det kommer ju äntligen en tvåa och Artur hade inte sett ettan. Den är så söt!

Artur och en kompis är ute och kastar frisbeegolf och jag har plockat lite, duschat blommor och putsat fler fönster. Nu återstår bara Vincents rum och förrådet. Det får bli när jag skaffat och fått upp hyllsystemet så att det är någon ordning där.

Vincent och jag ligger och tittar på ”Into the wild”. Aldrig att jag skulle kunna lämna allt för att leva i naturen så där. Medger att jag är iaf lite av en materialist. Lite. Skulle kunna leva med utedass bara jag hade vatten och värme – hatar att frysa och vara smutsig! 😉

Don’t tell the bride

2011-11-18 @ 16:26

På 7:an…. se det om ni kan. Jättekul! Killen planerar bröllop utan tjejens vetskap. Svårt att inte bli lite rörd.

Höstfix del 2

2011-11-18 @ 15:27

image

Idag monterade jag ned och ställde jag undan balkongmöblerna och grillen. (Den står iofs bara inslagen i en IKEA-kasse ifall vi vill grilla!)
Dessutom fick jag putsa om fönstren, såg jag när solen sken. Hoppas det blev bra den här gången….
Efter det tokputsade jag spishällen (hellen borde det heta); avskyr när det är ränder på den!

Sedan har jag hängt lite tvätt och nu ammar jag herr Knytt och myser med doftljus; vanilj.