Igår kväll kom febern efter vaccinet. Stackars lilla Vincent gillade det inte! Innan vi skulle sova gav vi Alvedon, som till en början inte gjorde saken bättre, då Vincent tyckte det var så äckligt att han istället satte det i halsen. Knappast skönt! Så han hostade och frustade  L Ä N G E  efteråt. Fast sen kom ju effekten och vips var han glad och helt speedad istället. Tog lite tid innan han var med på noterna när det gällde sova. Jag laddade med Zlatan-boken och läste i mysljus från en nattlampa vi fixat; en batteridriven ljusslinga med ”diamant”-look från Indiska. Blir jättefins ljus av den och Vincent älskar att ligga och titta på den.

Tog över en timme innan han somnade första gången – bara för att efter en kvart vakna med ett illvrål. Men sen somnade han, lillfisen. Kändes nervöst – feber och hans lilla fula ovana att rulla över på mage med ansiktet ned i madrassen. :/

Läste tills jag såg att han sov lugnt och inte blev varmare, sedan sov jag med ljusslingan tänd. Smart!!! Nu behövde jag ju bara kika med ena ögat för att se hur han låg. Han höll sig faktiskt på sidan, så jag lyckades sova rätt bra. Han fick sova i bara pyamasen, utan någon pläd alls. Först när jag var upp och ammade honom halv sju fick han en tunn babypläd – då släckte jag lyset också. Sen sov vi! Som tre små grisar!

Hallååå, Artur skulle ju upp till jobbet. Det missade vi lite. Trots att hans mobil hängde sig när larmet gick. Vi sov sååå bra!

När vi vaknade var det för att en liten pigg bebis försökte krafsa sig ut från spjälsängen. 😀 Nu verkar han må bra, finingen.

Ska fortsätta packa inför resan upp till dopet nu. Puss på er!

ps… Visade jag dopinbjudan? Så här såg den ut!

Såg det här huset när vi var ute och gick nyss…. Tagit julpyntet lite för långt? Hela huset var alltså inlindat i ljusnät, såna stjärnfall i glasverandan, en ”julgran” på gaveln och sen låg det ljusslingor ovanpå deras häck som löpte runt huset. Överdos!?

Skönt att det blev promenad iallafall, lite kyligt men skönt. Testade kläder för dalarna, så nu är jag SVETTIG. 😀

Återstår; middag o handboll. Dusch borde det nog också bli.

Hoppas Vincent slipper bli dålig av vaccinationen!

Helgen blev lugn om man bortser från gårdagens närmare 10km vagn-i-snö prommis. Idag var tanken att mosa in yoga + crosstrainerslitage på eftermiddagen efter Vincents vaccination.

Just nu är det lite hotat; ögonen rinner, liksom näsan, kroppen värker och jag både svettas och fryser. F!
Ville ju hårdköra inför dopet!

Insåg här i dimman att jag borde tvätta och börja packa också. En vecka ska jag vara borta. I ett vinterlandskap. Där duger inte leggings som jag kör här.
Inte heller Vincent klarar sig med det vi brukar ha i vagnen.
Packade vita kläder att ha under dopklänningen + vita sockor och lammskinnsåkpåsen. Jag då?
Vill ju ut och gå dagligen. Termobyxor kommer ta upp resten av packningen. Möjligt att jag bara tar mina tjocka benvärmare i ull som går upp till ändan. Platsvänliga o har hållit mig varm i -22.
Så kalla prommisar ska vi inte ta nu!

(Reser ensam med Knyttis hem så packningen bör hållas minimal.)

Såg att Jenny ”Deer” också tappar hår. Herregud. Jag var beredd. Trodde jag. Nu fäller jag inte mycket annars heller, så förstå hur chockad jag blir när jag får fulla nävar med hår när jag drar händerna genom det! Och överallt här hemma ligger hår. Ser alltid väldigt ofräscht ostädat ut, mina blonda tussar och Arturs mörka. Tur vi inte har katt iallafall. Hoppas det trillat färdigt snart, så det får se rent ut hemma åtminstone…

Vincent är däckad efter dagens Bvc-besök. Snart sovit två timmar. Stackars liten!

Ska göra honom sällskap, sen kanske jag kan köra lite försiktig styrketräning ikväll iallafall. Eller en kvällspromenad i snön. Eller båda.

Yes!

Nu var ännu två sprutor tagna. Det gick riktigt bra. Lite mer ledsen än sist, men ändå bra. Strax innan de stack (de är två sköterskor som sticker samtidigt i varsitt ben) flirtade Vincent med dem, så gissa om han blev besviken när de ANFÖLL OCH SKADADE honom.Fast sen fick han sin Wubbe och allt var glömt.

64,5 cm lång och 7100 g tung är vår lilla sötnöt!

Frågade om vi kunde ge nåt annat än ersättning då han inte står sig på vare sig amning eller ersättning. Nix.
Känner mig lite låg. En månad till bestående av att ligga och amma timme ut och timme in. Tack Gud för att han sover på nätterna!!

Sen kommer vällingtiderna. Längtar!!
Då kanske jag får lite liv. För ni ska veta vad jag avundas er som kan göra massa saker på dagarna. Att åka in till stan är nåt man gör så sällan som möjligt och så skyndar man sig att rafsa igenom sina måsten och hem. Amma ute? Han vill äta LÄNGE, minst en halvtimme åt gången. Troligt att jag flashar mig offentligt så länge.

Nu ska vi MYSA så den här månaden går fort!

Hurra hurra för Knyttis idag!

Firar med att inviga Takida-bodyn, men Pytteliten-byxan är tydligen lite i längsta laget. Synd, var så snyggt ihop. Lite uppvik fixar det.

Så, vad kan vi då?

Rulla – åt båda hållen men vänster är lättast

Ligga på mage och sträcka sig efter leksaker

Hålla en leksak och plocka upp en till

Sitta en stund utan stöd

Stå och hoppa med stöd, med hälarna nere

Låta MYCKET! 😉 Testar nya ”ord” varje dag. ”Baba” har hörts

Pratar gärna och länge med leksakerna och höjer rösten när det behövs.

Äter smakportioner; morot/äpple/palsternackspuré (favorit), banan/mango, jordgubbar/äpple, potatis (blä) och risgröt med mangosmak.

Sover hela natten oftast (23-07) och några powernaps på dagen.

Och – igår på namnsdagen, kom första framgången på kryp/krälfronten! 😀

Nu väntar vaccination… Stackars älskling!

Vågade inte somna inatt heller, slumrade till lite imorse och hörde hur det sparkade i vagnen som vi lät V sova i, i hopp att han inte kunde vända sig i den. Nästan på mage. Klockan var då sju, så jag ammade och därefter gick pojkarna upp för att jag skulle få sova. Knappt 4 timmar senare vaknade jag och mådde sååå illa. Hunger tänkte jag. Åt frukost och det blev värre.
Nu minns jag hur graviditeten var. Huh!

Så nu ligger jag här. Försöker somna, för lite mer sömn än 4 timmar vore ju bra. Knyttis sover och pappsen ser på film. Känns som att världen är på paus.

Hoppas ni iaf har sköna aktiva lördagar!!!

Kram

Vår fina knasunge har snurrat över till mage hela natten och han ligger alltså med ansiktet rakt ned i madrassen. Inte bra! Dessutom sover han så djupt att han inte vaknar.

Nu har jag sovit ca 2 timmar per dygn och hade verkligen hoppats få sova inatt. Istället har jag fått vakta och vända tillbaka honom. Dessvärre orkade jag inte hela natten utan måste ha däckat totalt runt fyra, och då passade han på igen. Som tur var märkte sambon det, själv hade jag inte hört nåt.

Att låta honom sova på mage känns ju inte som något alternativ eftersom han inte har kommit på att han ska vrida huvudet åt sidan.

Igår kväll när han lekte på mage kräktes han och låg kvar med mun och näsa i spyorna, så det känns verkligen jätteläskigt.

Andningslarm kanske vore nåt, men vill ändå få honom att inte ligga så…

Tips och råd, tack snälla!!!

Trodde faktiskt inte det skulle bli nåt idag mer på träningsfronten… men vet ni. Nu sitter jag på (ett jävligt dammigt) golv och stretchar efter ett mindre styrkepass med planka (vanliga o fotlyft * 10 o 6 andetags håll), sneda situps, jackknifes, armhävningar fram/bak, knäböj, lite hantellyft (axelsnälla mest), benlyft mot stol.

Tänkte köra ett varv till med ooops, plankorna killed me. Nu Debatt om LCHF…

Det var tydligen tråkigt att käka nu, för min lilla knas-son gör sitt bästa för att rymma till spjälsängen där hans leksaker är.
Krälandet går riktigt bra, även om han inte direkt förflyttar sig. 😉 Men nu behövs bara lite finslipning av tekniken, sen så.

Får bli ett styrkepass ikväll istället för crosstrainern, har haft en del att fixa med dopet under dagen och däremellan har Vincent krävt min fulla uppmärksamhet. Han har nämligen fått för sig att lägga sig på mage och sova – med näsan rakt ned. Hur undvika det?? Kan ju inte vara vaken dygnet runt och vända knasbollen.

Kram!

http://mobil.aftonbladet.se/a/www/11038187

Wow. Det var det överjävligaste jag har läst. Visst visst. Det finns idioter som skadar sina barn. Med flit och på grund av okunskap och många andra orsaker. Men alla är långt ifrån män.

Många gånger är det nog lättare för pappan att behålla lugnet när bebisen skrikit timme ut och timme in. De har ju ingen hormonberg-och-dalbana inom sig.

Usch så förbannad och ledsen jag blir. Om killar nu är så usla är det väl i de fall där tjejer valt usla killar att skaffa barn med… Det finns ju såna med. Men inte ens alla de går runt och skadar barn!

Att mamman inte skulle släppa ifrån sig barnet på tre år. Vad är det för idiotisk påhitt. Ska barnet inte få en relation till fadern förrän det är så stort? Då är ju en stor del av anknytningen helt förbi.

Min pappa fanns inte när jag växte upp. När jag var ett träffade mamma den som är den enda pappa jag vet. Ett! Ändå har jag inte samma anknytning till honom som till mamma. Tänk om det skulle tagit två, kanske tre år till. Han hade varit en främling! Och han var ändå pappa fullt ut för mig redan från början.
(Jag älskar honom som om han vore min biologiska pappa, för han är den enda pappa jag har.)

Undrar vad den här människan gått igenom i sin uppväxt. Alkoholiserad pappa känns ju inte helt omöjligt, eftersom pappor ”sticker till kompisar och super”. Tydligen kalla fakta.

Usch vad jag önskar att jag inte hade läst det där. Vincent och jag skulle ju sova nu, innan hans underbara fina pappa kommer hem. Vilket för övrigt är dagens höjdpunkt för Vincent!