I måndags reste vi hem från vackra vänliga Dalarna igen, två rejält förkylda figurer med röda blanka ögon – och näsor. Tänkte avboka så sent som tre timmar innan tåget gick, två hostande febriga hade inget på tåget att göra. Men, vi hade ju en massa organisation runt själva resan också, skjuts tio mil till tåget och hämtning några mil från Mjölby, för att slippa göra några byten. Det kanske skulle bli svårt att få ihop det en annan dag. Så, vi åkte!

Redan innan vi kommit på tåget i Falun hade jag fått nog. Jag ville vira in mig i ett duntäcke, ta en näve Alvedon och sova…. Men tåget kom och vi kastade oss på (ordagrant, tåget gjorde ett mycket kort stopp och min pappa fick kasta in min packning medan jag drog in vagnen… han höll dessutom på att bli kvar på tåget).
Först muttrade två pälsdamer som satt på platsen avsedd för barnvagn/rullstol “Jahaaa, får man resa med barnvagn nu också?” Mental-lipade åt dem och tog ett extrasäte istället och hoppades att de inte skulle resa långt, för hur skönt är det att sitta på en fällstol i över fyra timmar.

Redan efter någon minut började de klä på sig, så jag frågade om de skulle av och om jag kunde ta deras plats innan tåget stannade, så ingen annan tog dem, eftersom det skulle bli jobbigt att sitta på extraplats till Mjölby. Och vips var de så nyfikna och imponerade att jag reste ensam med en fem månaders. Hehe. “Know your enemy”

Trodde att Vincent skulle sova… men näpp! Han ville se, testa akustiken och leka med sina händer och fötter. Han sov en kvart ungefär på hela resan, men var glad och gosig ända till innan Motala, där var tålamodet slut. Som han skrek!! Så pass att en man kom fram och ville hjälpa mig att trösta… “Oj, är det en liten kolikkille?” “Har han rapat?” Kunde ju inte säga att han är förkyld och febrig direkt.
När vi rullade in på perrongen i Mjölby somnade han och jag fick hjälp av en ung kille att lyfta ned vagnen. Tack! (Älskar Tågkompaniets tåg, finns hiss ned till tamburen, men trappan är även okej att dra vagnen upp och nedför.)

Och gissa om den här lilla killen blev lycklig av att se sin pappa igen! Solsken!

Inte alltid roligt att åka tåg!

Men lite mat gör det mycket trevligare!

Fler inlägg från Dalarna kommer och naturligtvis bilder från dopet!
Igår och idag har varit kojdagar för oss.