Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
Add Comment Register

Åtta korta långa år!

2012-03-07 @ 17:01

Conny1

Idag är det åtta år sedan jag slutade ha en lillebror – men jag har inte för en sekund slutat att vara en storasyster!

Jag vet att min bror hade varit den roligaste bästa morbror ett barn kan ha – en påhittig, händig kille som man ALLTID kunde lita på. Som gjort ALLT för Vincent, ALLTID. De hade kunnat göra så mycket spännande tillsammans; åka underrede på knappt existerande skogsvägar, åka skoter så där jättefort så det kittlade i magen, bygga häftiga saker… Conny skulle så klart lära honom en massa bus också, och så skulle de fnissa ikapp åt det. Om någon skulle lära Vincent skriva fula ord skulle det vara han – han som tillsammans med sin bästis skrev RÖV och KUK på min garderobsdörr, så där lagom oskyldigt i blyerts så att det gick att torka bort.

Om Vincent någongång skulle hamna i knipa hade min bror funnits där, oavsett tid på dygnet och oavsett om det krävts att han körde bil hela natten för att komma fram – sån´t gjorde min bror för sina vänner och sin syster. Och var det bilkörning involverat så blev det bara ett välkommet äventyr. Bilar, det var livet! Och högtalare. Det var för det mesta en ny högtalarlåda under byggnation hemma hos oss. :) Och – de skulle testas, så klart. Det hördes till grannbyn. 😀

När jag bodde hos en kompis och min bror var ute i sin pippigula Mazda-epa kunde vi höra honom ett par kilometer bort, när han svängde in på landsvägen. Jag minns hur jag kände mig orolig då, min lilla lilla bror ute i trafiken… Och oron steg gradvis ju mer motorljudet och stereodunket avtog. Jag var så rädd att det skulle hända honom något…

Jag lovar, det kommer inte gå en dag i mitt liv som jag inte tänker på honom, jag ska berätta så mycket om honom för Vincent att han nästan kommer att tro att de har träffats. (Vem vet, det kanske de har? Vincent pratade ju med någon i höstas när vi var där, men jag såg ingen…)

Den här dagen kommer aldrig passera obemärkt förbi. En så fin människa förtjänar att tänkas på varje dag – och saknas lite extra vissa dagar. För just idag är saknaden större än någonsin.

Idag i år hade min bror varit morbror, om han fått stanna hos oss. Den finaste morbror som något barn kan få!

Conny2

Ett av de sista korten jag har på min bror… Och så jag alltid kommer att minnas honom –  leende så att smilgroparna syns.

Han påstod att han inte gillade dem. När han var sur så retades jag ”Visa groparna…” och det fungerade alltid!

Älskar dig för evigt – saknar dig för evigt!

Min bror drabbades av kronisk myeolisk leukemi för ca nio år sedan. Först såg allt så bra ut, han svarade på medicinerna och det såg ut som att han skulle kunna leva ett ganska normalt liv med medicinering. 
Sedan slutade han svara på medicinerna och han gjorde en stamcellstransplantation med stamceller från vår mamma. Det såg också bra ut. Sedan vände allt och den utvecklades till akut leukemi. Plötsligt fungerade ingenting, en kväll i november rasade vår värld. Läkarna gav honom max tre veckor - det skulle bli ungefär till julen 2003. Jag ville inte tro det. Minns samtalet, med mammas gråt i bakgrunden. Pappa som sa att cancern var tillbaka. Att det inte fanns något att göra längre. Vi grep efter alla grässtrån. Jag kontaktade ett leukemiforskningscenter i USA - och vet ni, de visste vem min bror var. De behandlade redan honom via Akademiska sjukhuset i Uppsala! De svarade med ett fint mail.
Julen kom - och gick. Minns den inte...? Min bror fanns kvar iallafall. Han mådde rätt bra ibland, var ute och fixade för sin tjej... Förberedde kanske man kan säga nu i efterhand. Sedan kom Vasaloppsveckan. Mamma och jag var i trädgården och försökte njuta av första vårsolen - då ringde det. Det var från sjukhuset. Vi skulle skynda oss. Det kunde gå fort. Men han kämpade, min fina bror. Han sa nej till morfin - det är ju beroendeframkallande! Vi smugglade in hans hund och de fick gosa lite, sedan fick vi åka hem till hans lägenhet som han delade med sin tjej. Han ville nämligen hem. Och därhemma, ikväll denna dag, där hämtade änglarna den bästa bror som funnits!



3 kommentarer på inlägget “Åtta korta långa år!”

  • Sandy

    Sorgligt men fint inlägg om din bror. Fint gjort av dig!
    Kram!

    2012-03-07 kl 20:29
  • mymamma

    Fy vad hemskt! :(

    Styrkekramar!

    2012-03-07 kl 21:01
  • gopplan

    Tårarna rinner när jag läser det du skrivit om din bror. Fy så hemskt att förlora en älskad bror!

    2012-03-11 kl 15:14

Kommentera

Du måste logga in för att kunna lämna en kommentar.