Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 17 mars 2012

Add Comment Register

LÅNGSAMT

2012-03-17 @ 16:24

Bläää…. Just nu är långsamt synonymt med hela mitt liv känns det som. Jag rör mig långsamt, jag tänker långsamt och jag går ned i vikt långsamt. Urk! Känns som att jag har fastnat i ultrarapid. Det enda som inte är ultrarapid är mitt humör. Satan i gatan vad jag exploderar för minsta lilla.

Jag vill så mycket men jag hinner eller klarar så jävla lite. Jag började igår med tvätt, två maskiner… Hann inte klart – jag menar… Vadå hann inte klart? Det är ju bara att skifta skiten och vika och lägga in i skåpen. Knappast kvantfysik eller tidsödande. Men nä. Det tog stopp någonstans innan mål. Jag började göra ströbröd av brödrester (Jo, det blir så mycket godare än köpt!!!) men hann jag klart det? Vem fasen hinner inte ens  T O R K A  bröd?? Sedan fick jag panik på kvällen när jag insåg att tvätten stod och blinkade färdigt och brödet låg i ugnen och …torkade. Bestämde mig för att ge upp Operation bröd. Då, någonstans i min gamla hjärna tändes ett litet litet ljus – förmodligen en lågenergi LED-lampa – vad är det värsta som kan hända med brödet om du tar ut det?? Jo, det  T O R K A R! Shaaa… så, det fick stå framme och sköta sig självt i natt. Nu återstår alltså bara att köra det i mixern och hälla på påse. Hur hjärdöd kan man vara som inte insåg det direkt?

Förut i veckan gick jag även vilse – igen. Börjar seriöst bli orolig. Har jag haft en dold hjärnblödning? Kan man blöda i nåt som tydligen inte längre finns? Vi skulle gå till Tornby köpcentrum för att pappa ville till Biltema och fixa det sista till vår balkong. Jag har gått dit MÅNGA gånger. Det finns två vägar dit. Plötsligt befinner jag mig mitt på campus Linköping och stirrar in mot Pressbyrån. Det är inte rätt väg på nåt sätt riktigt. Och jag kunde inte komma på den rätta vägen hur jag än tänkte. Ville ju inte visa mamma  och pappa hur förvirrad jag var, så jag sökte mig mot den ena rätta vägen. Och visste fortfarande inte vart jag skulle gå. Till slut kom vi faktiskt rätt, men först efter närmare halva vägen var jag faktiskt säker på att vi skulle komma rätt. Det är skrämmande!

För två veckor sedan var jag ute och gick här hemma – och mindes inte vägen hem. Har ju hört att man kan bli rent dum i skallen av få barn, men trodde faktiskt inte att det skulle vara så här jäkligt. Ord – hörrni… Hur många ord fel blir det inte på en dag? Om jag ändå kunde få en spänn för varje fel ord jag sa per dag så skulle jag kunna shoppa loss rätt kraftigt.

Ja.. och nu glömde jag vad jag höll på med också, så jag går och tankar lite mellanmål och en redig kopp rostat gift och sedan blir det en dusch efter dagens powerwalk i motvind.

Kram på er! =) / Vimsan