Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 10 april 2012

Add Comment Register

Godnatt my a..

2012-04-10 @ 22:47

image

Nu har vi testat igen. Vincent gillar havrevällingen. Men några timmar efter att han ätit den kommer kräkattacken. Nu kräktes han över hela sig, kudden och den precis nytvättade dynan till babygymet klarade sig med blotta förskräckelsen.

Det är ingen vanlig spya, utan det bara fortsätter och fortsätter bubbla upp som vattnet ur Old faithful… Tills allt är ute.

Det enda positiva den här gången; äntligen drog han inte ned allt och höll på att kvävas. Tack och lov!

Kvällen blev lite annorlunda mot vad det var tänkt; mor och SpyKid fick ta en dusch – bästa stället ifall han inte var färdig. Mamma blev kissad på, men det bjuder jag på, för Vincent tyckte det var roligt. (Sadist)
Middagen intogs nyss, Yoggi mini blåbär med lite keso i.

Någon annan som har upplevt samma med havrevälling? Han äter ju mat utan att kräkas, ersättningen går bra, risgröt och majsvälling.
Men detta var tredje försöket. Och sista på väldigt länge.

Natti! ”)

Ps. Det blev en powerwalk utan så mycket power ikväll i regnet iallafall. Duktiga jag! Testade regnskyddet till sittvagnen. Vincent gillade att se ut! Ds

Skitväder!

2012-04-10 @ 14:52

Uscha vilket väder!

Vincent sov till halv elva – han fattade väl inte heller att det hade blivit dag. Det var ju lika mörkt som när han gick upp med pappa vid halv sju, liksom.

Jag BORDE träna idag, blev inget igår men känner mig så seg så det finns inte. Normalt brukar jag ju trigga mig själv när jag är seg, men nu finns liksom inget att trigga… Täppt i näsan och bara TRÖTT TRÖTT TRÖTT. Vincent leker folkrace med gåstolen, så han underhåller iallafall sig själv just nu. Jag kan sitta här och bara stirra.

Blev inte mycket sova inatt heller, vet faktiskt inte vad som hände riktigt. Blev jättedeppig och fick nästan ångest. Från ingenstans. Läskigt värre. Tror att sista avsnittet av ”30 grader i februari” kan ha legat till viss grund för det, i och för sig. Tsunamin. Tänk att vara där, att hålla sina älskade i händerna och känna dem ryckas ifrån dig, obarmhärtigt och våldsamt. Från paradiset till helvetet på bara sekunder. Att aldrig mer få se vare sig sina barn eller sin livskamrat. Hur orkade de överlevande leva vidare? Ja, som någon av dem sa i någon intervju efteråt, som de i sin tur fått sagt till sig av någon därnere i Thailand; vad har du för val? Förkrossande sant! Man måste.

Och, det finns människor som har det så VARJE dag. Den skräcken – ovissheten om att få återse sina nära och kära. Fast vågen i deras fall är krig, förtryck och annat av människan vållat helvete. Varför kan vi inte bara vara snälla mot varandra? Är verkligen religion, politik, heder, land och gränser så förbannat viktigt att vi måste döda och lemlästa för vad vi tror är ”rätt”?

Jag vill inte påstå att mitt liv har varit svårt, men allt har inte varit lätt eller roligt. Och ibland känns det som att det är för bra för att vara sant, att jag har träffat en sån UNDERBAR människa som Artur, och med honom fått den här helt SAGOLIKA bebisen. Det känns som att en vacker dag kommer jag att vakna och ha drömt allt. Eller så kommer det att ryckas bort.

Och det var SÅ det kändes inatt. Som att om jag somnade så skulle jag vakna till något annat, utan allt det här fina vackra runt mig. Så, jag vågade inte blunda. Knappt andas – för jag ville inte överrösta Vincents lätta andetag, eller Arturs, för den delen. (Nåväl, lätta var väl inte direkt de sistnämda.. ) Jag vet inte när jag somnade. Jag gick upp och satte mig inne på toagolvet och läste lite, för att inte väcka de andra. Och för att toagolvet är varmt och mysigt! När jag gick tillbaka tror jag klockan var två. Sedan låg jag vaken länge länge. När Vincent ville äta runt 06 var jag helt knäckt. Övertrött 2.0. Och det var INTE han. När han snuttat lite (han har slutat amma, han verkar tycka att det är slöseri med tid, men på morgonen kan det vara mysigt ett par minuter) ville han leka. Klättra runt på mamma och pappa och nypas. Gofis! Fast den här morgonen var inte mamma så gosig, tror jag. Lyckades med nöd och näppe hålla mig vaken – och i sängen. (160 säng är trång för 3!)

Artur tog med Vincent upp, så att han fick busa av sig när han åt frukost och gjorde sig redo för jobbet, och jag SOV. Eller föll i välkommen koma. 😛

När jag vaknade på rikigt förstod jag inte mycket – varför var det fortfarande mörkt? Klockan måste vara MASSOR. Ja, efter tio iallafall. :-O Men inte märktes det här hemma. Usch usch usch för sån´t här deppväder.

Det enda man vill är ju att gå i ide och vakna när solen skiner. Vilket enligt YR.no inte lär hända förrän tisdag-onsdag nästa vecka. Tills dess – regn!

Nu ska jag iallafall gosa med sötnöten Vincent som tröttnat på att underhålla sig själv – det fanns väl inte några tidningar kvar i korgen att trasha?! Sedan får vi se om det dyker upp någon träningslust. Annars får det fan vara idag. Iallafall tills ikväll!

Kram ”)