Vincent 11 månader!
Jösses vad det går fort! Strax ett år, lillskrutten vår. Vad hände? Det var ju som igår han kom till oss efter många timmars arbete på förlossningen på US i Linköping. Vi kommer att fira ettårsdagen i förväg här uppe nån dag framöver, för vi kommer ju inte vara hemma på den riktiga dagen.
Han växer så det knakar! Tycker att när vi kom hit nådde han knappt upp till glasbordet hos mamma och pappa, nu är han långt över det. Han pratar på för fullt hela dagarna och det låter mest som en blandning av thai och afrikanska.
Vissa saker sägen han ju med flit, som mamma, pappa, titta, titta dä och NEJ. Nej menar han verkligen. Han säger nej när vi frågar om han vill ha mera mat, tex och då går det inte att få i honom mer, då kniper han ihop munnen och ser ut som att vi är tröga som inte fattat att han sagt nej. Han säger också ”nejnej” när han kommer fram till något som han inte får röra, som DVD´n och digitalboxen, då tittar han på oss, skakar huvudet och säger ”nejnej” – och pillar på för glatta livet ändå och tycker att han är riktig liten buse.
Han älskar att pussas – vem som helst kan få en riktigt blöt puss, men inte om man ber om det.
Han går obehindrat om han håller i något, det behöver inte vara något direkt stöd, det funkar bra att bara hålla lite lätt i byxbenet på den som går brevid. Står utan stöd gör han länge – speciellt om han håller i någon spännande leksak och har händerna upptagna, då är det som att han tror att han får stöd.
Igår, på 11-månadersdagen släppte han taget för första gången, det gjorde han flera gånger, så då var han medveten om att han stod själv. Det gick jättebra! Han trillade och slog huvudet en gång, men grät nästan inte, han ville upp direkt och fortsätta träna. Han tog nästan ett steg utan stöd också, men kom på det – flinade – och satte sig. Däremot stod han upp utan stöd för att sedan böja på knäna och stå och hoppa lite, så nu tränar han nonstop.
Tänderna verkar komma tätt, nu har han fyra stycken – två nere och två uppe. Och han bits rejält, en livs levande avbitare!
Äntligen kan vi ge honom MAT! Alltså, sån mat som inte kommer ur en flaska. Det är skönt! Det har ju börjat komma tillbaka lite långsamt, men nu äter han sig i stort sett mätt på vanlig mat. Jag testade att börja ge mat med mer bitar i, då han gillar att plocka med fingrarna in och ut ur munnen… Och tadaaa… Nu har han ätit ”Goda grytan” två dagar i rad, och tillsammans med den tärnad tomat (som är Mmmmmmmmmmmm) och lite bröd, potatis och annat från våra tallrikar. Igår fick han lite varm macka med oss; skinka och vitlöksost – Mmmmmmmmmmm.
Hoppas att mer vanlig mat får slut på de förbaskade förstoppningarna också, att magen får lite mer att jobba med. Han tycker inte att det är kul att dricka ur bebismugg, har jag märkt. Riktigt glas som oss andra ska det ju vara!
Han har börjat att försöka ställa tillbaka saker som han drar fram, så nu drar han ut DVD-fodralen för att sedan försöka mosa in dem igen – vilket inte går så bra eftersom de har en förmåga att välta när man tar ut en. Men han försöker och försöker. Han tänder och släcker lampor och vet nu vilken av knapparna i köket som hör till vilken lampa. (Ljushuvud!)
Han sover fortfarande bra och det har funkat trots att förra veckan bestod av en massa flytande tider och sena kvällar, då vi hade besök både från Tyskland och av farmor och Rolf. Han somnar oftast snällt när vi lägger honom och sover hela natten och vaknar när jag ska upp vid halv åtta. Han är inte lika beroende av att ha wubben när han sover på natten heller, men på dagen vill han tugga lite på den innan han slocknar. Han vaknar med mig, är uppe en-två timmar och sedan vill han sova igen runt en timme på förmiddagen, och sedan en-två timmar på eftermiddagen. Han sover mer nu än när han var liten, så det märks att det är jobbigt att utvecklas just nu.
Så ser det väl ut nu, eller, så såg det ut igår. Idag kanske vår fina knasboll hittar på nåt annat!
Jo, på den negativa sidan – hans allergi omfattar nu även ägg – så havre och ägg får vi hålla oss ifrån. Inga pankisar till vår lilla skruttis.
(Jodå, det finns äggfria alternativ ju!)





Vad duktig han är!! När som helst kommer nog första stegen. Visst är det roligt när man ser hur de lkurar ut saker själv och verkligen förstår. Snart får vi ordna kalas, spännande!