Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 11 september 2012

Add Comment Register

FF dag 11 eller: Mary – the Punisher!

2012-09-11 @ 20:03

Jepp… Träningen gick  S K I T idag. Skit with a capital S. Kände redan under uppvärmningen att min axel gjorde ont som bara den. Det är sant förresten, man glömmer smärta. Tills man möter den igen. Samma knivskarpa och ändå samtidigt molande värk när jag använde armen. Försökte att hålla händerna på handtaget i mitten istället och koncentrera mig på pulsen. Den tar sig – nu låg jag på 150 rätt mycket. Jag som för elva dagar sedan höll på att dö när jag tillfälligt sniffade på 118. Hehe. Fast det gjorde ont ändå, så trots den höga pulsen kom jag inte lika långt som jag brukar på mina tio minuter. Ni känner mig väl vid det här laget – då väntar bestraffning. Körde upp till fem kilometer istället, i vrålspeed. Vet inte om det svett eller tårar som droppade, eller om det helt enkelt regnade in. (Önskedröm, det hade varit skönt!)

De första seten med styrkeövningar gick rätt bra, lite ont i häcken bara. (Kommer till det sen…)

Sedan var det ju dags för nästa tio minuter cardioshit. Inte gick de bättre! Nä, nu plötsligt hade någon osynlig OND ande varit in och skruvat FAST fotstegen på crosstrainern så att de inte ville röra sig hur jag än försökte. Ärligt talat kändes det så. Jag har känt att gå trögt mot hur de gick förr, och ja, det är sant, för jag brukar få torka olja av knäna när jag tränar. Nu var det ingen större skillnad på motstånden längre, och ettan brukar jag köra på för att få upp flåset och för att köra lite aktiv vila om jag kör länge. Nu var det alltså nästintill omöjligt att få igång den. Men, jag har inte betalt fyrahundranittiofem kronor för att några PT´s i Stockholm ska få finare bilar och allt vad de nu kan ödsla mina cash på, helt utan att kämpa för pengarna. Så. Jag trögade igång den motvilliga lilla maskinen och körde på max igen. Axeln hade blivit varm och kändes lite bättre, så jag körde på. Tills det tog STOPP. Både i maskinen och mig. Hohoooo – orken?! Flåset? Kom så klart inte lika långt som jag brukar den här gången med och körde ännu en ”straffrunda”. Och fick iallafall jubla inombords – nåt annat orkade jag inte- när jag kollade återhämtningen direkt efter. Från att ha legat på 6.0 som är det sämsta, till….1.0! Tadaaa. Kände mig allt lite Gunde där ett tag. Fast inte den gången han sket på sig, och inte när snoret hade frysit till ispiggar på honom heller.

De andra styrkeövningarna gick bra. Gick inte lika långt ned på dipsen idag, eftersom det är de som gjort att jag har fått ont i axeln. Har jag mer ont imorgon får jag gå tillbaka till den gamla hantelövningen istället och lägga på lite extra vikter istället. Hälsan går ju faktiskt före ”skönheten” den här gången. (Vuxet för att vara jag…)

Ja, det var ju den statiska crunchen då. Den gjorde ONT. I häcken. Så här otroligt fånigt är det med den där ändalykten; jag unnade mig en rejäl bodyscrub efter träningen igår. Och rev mig i ändan på en nagel! Tydligen rejält. Precis där man har allt tryck när man gör liggande övningar. Så himla najs!

Har skaffat mig ett motto;

”You´ve got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying…in sweat.”/Fame   Lägg till blod och tårar, för säkerhetsskull! 😉

Vincent, dancing baby

2012-09-11 @ 00:27

Alla som såg Ally McBeal minns väl hennes hallis-baby? Den som dansade runt till Björn Skifs ”Hooked on a feeling” (Blue swede hette de egentligen, btw.), den bebisen heter numera Vincent och bor hos oss. Så fort det är musik på TV eller var som helst så dansar han. Han står och dansar, utan att hålla i sig. Han sitter och dansar – jättesött. Sitter på knä och hoppar och vrider sig till musiken och är det riktigt medryckande så sjunger han med!

Han är himla söööööööööööööööt!

Måste verkligen filma – det blir nåt att visa hans tjejer i framtiden! Gullunge!

Sitter just nu och kollar X-factor. Men SKJUT mig. Hur kan man ha såååååååån felaktig självbild? Eh.. Sjunga så jävla illa att de inte bör ha en hel glasruta hemma och ändå ställa sig och totalförödmjuka sig i TV. Faaaan, byt hobby. Samla frimärken. Eller – bygg ett hus med en djup källare långt ute i skogen, madrassera den och sjung där. 😛

Sa hon som sjunger de suraste tunes någonsin och tycker synd om grannarna som kanske hör… MEN – jag är ju inte heller med i X-factor. Iofs fick jag beröm på planet till Bulgarien när jag sjungit Våmhusvisan om och om igen för Vincent som tyckte att landningen var jobbig. (Det tyckte jag med, så jag blev också lugnad av att sjunga den…hehe.)

Nu – sova! ZZz..

Morgondagens resa till Västervik blir inte av – det går inga tåg och skumpa buss med Vincent känns inte riktigt som minisemester. Tyvärr. Surt.

FF dag 10 – del två

2012-09-11 @ 00:14

Träningen idag var V I D R I G. Det var stekhett i träningsrummet och jag har liksom inget flås idag. Vet inte vad det beror på. Var rena pinan i början av promenaden idag också, innan jag kom igång. Var som att andas i en plastpåse. MEN – ni vet min taktik, ju jobbigare desto grinigare blir jag och desto hårdare kör jag.

Och jag var arg.

Och jag körde HÅRT!

Skiten ska UT, så är det bara.

Brinn fett – brinn!

Jag lyckades komma upp i 48km/h enligt crosstrainerns rätt säregna hastighetsmätare. Och jag var högre än någonsin i puls också, och ligga kvar högre än jag brukar längre, dessutom. Däremot tog jag i för hårt, så jag höll på att på dö, typ. 😛 Vad som hände då?

Men så klart – då blev lilla fröken ÄNNU mer förbannad, och trampade på ÄNNU hårdare. Jag brakade i mål på att ha hunnit 600 meter längre än jag brukar ha på mina tio minuter. Värt att vara så darrig att jag inte kunde stå upp efteråt!

Styrketräningen blev dock lite av en pärs sedan, benövningar blir liksom, vad ska jag säga? Skakiga när benen knappt håller att stå rakt på, och då ska man köra knäböj med vikter. Bara att plocka fram humöret igen och köra igenom skiten! Skit, ska ni veta, är alltid bättre att bakom sig än framför sig.

Det var otroligt skönt när jag var färdig. Jag var så trött att jag inte orkade öppna snäppkorken på vattenflaskan ens, och jag hade varit tvungen att lägga en handduk på träningsmattan för att den blev helt blöt av svett  –  läs snorhal!

Gött!

Hoppas mitt humör håller månaden ut. Fast – ska man tro min käre älskling är jag arg så att jag borde kunna träna mig till final i bodybuildar-VM … haha. Grinkärring. (Det är sant, vet inte varför jag är så arg. Det blir jag faktiskt också arg över, jag vill ju bara vara snäll och gullig och…mesig… – nä, inte mesig.)

Skulle ha mätt och vägt idag och tagit bilder. Får ta det imorgon bitti istället. Hoppas jag har BRA resultat, så jag slipper bli arg. 😛