Ikväll har vi gråtit här hemma.
Min fina morfar och Vincents fina gammelmorfar lämnade jorden för att mysa omkring i körsbärslundarna i Nangiala.

Det blev så tomt, så tomt.
Kvar finns många fina minnen och de kommer aldrig att blekna.

Jag är tacksam för den barndom jag fick ha med dem; badutflykter till hemliga badvikar i Siljan, bärplockning i skogen och iglookojan vi byggde bakom vårt hus. Tacksam för att Vincent hann födas och träffa honom. Tacksam att vi hann gifta oss och visa upp oss i bröllopskläderna.
Och framförallt tacksam för att han inte behövde ligga och pinas i evigheter.

Nu är du bland stjärnorna, moffis.
Där stod Conny och tog emot och nu har ni säkert massor att göra och prata om.

♡♡♡Frid! ♡♡♡

Leverans från Mora. Underbart! Har ni aldrig provat den så är det dags. Saknar dofterna från spaskolan.

Skrattar lite torrt när jag sitter här och läser om hur människor blivit – och inte blivit – hjälpta av B6-tillskott.

”Om man vill få i sig pyridoxin via sin kost kan man det. En stor banan innehållet tex nästan 1mg pyridoxin/B6.”

Visst låter det kanon?

Det är bara det att du ska äta ganska många stora bananer per dag i då fall. Närmare bestämt 40*3 stora bananer.

120 bananer per dag verkar lite jobbigt och dyrt. Tror jag håller mig till små små tabletter. Iallafall tills det blir rea. 😉

Nu fortsätter mitt testande. Mamma och Vincent gick till apoteket och köpte Pyridoxin Recip 40mg (B6 vitamin).
Enligt danska sjukvården minskar de väldigt ofta illamåendet mellan kräkningarna och ibland även antalet kräkningar.

Jag vågar väl nästan inte hoppas på att slippa illamåendet men tänk om det skulle fungera och så testar jag INTE. Vore genompuckat!

Och vattenlösliga vitaminer är ju inte skadliga.

Vilken dröm det vore att kunna vara uppe på dagarna och vara tillgänglig! Att kunna duscha, klä på sig (allt som sitter mot magen eller revbenen går bort!) och kunna gå till Konsum. . .

Idag tänker jag leva på hoppet!!!

Idag kommer morfar med tåget. Vincent kommer att ha kanonkul! Och mitt samvete får några dagars semester.
Hurra!

Och när tåget med mormor och morfar tuffar norrut igen, då mår jag nog prima igen. Eller hur?

Kram till er!

Nej. Inga fantasier har uppfyllts idag. Legat blickstilla på en madrass på golvet idag för att slippa börja må illa.
Utökade min dos Lerginan comp.
Men det är som vanligt. Och jag fick inget annat utskrivet heller.

Ska testa B6 imorgon men då hon nämnde det i samma mening som ingefära och skorpor kan vi väl säga att my hopes are low.

Vill bara gråta nu. Kroppen känns trasig. Mörbultad.

Kramar – må ni aldrig behöva må så här jävla illa!!!

Idag kom jag fram på telefon! Två gånger. Vincent ”hjälpte” nämligen till att babbla så att jag missade tonvalen en aning. Men båda var rätt visade det sig.

Var på vippen att mordhota kvinnan som ringde när hon frågade om jag hade provat åksjukearmband. Och ingefära. Och skorpor.

Men när hon hörde att jag hade Lerginan comp redan och behövde mer än det så blev det lite trevligare. Hon ökade dagsdosen till 3-4 istället för 2 st. Hon tyckte även att 2 lät lite. Och när hon förstod att jag inte kunde hämta receptet själv skulle hon höra med läkaren om jag kunde få nåt annat, tex Primperan.

Ska även testa med B6-tillskott som faktiskt verkar hjälpa en del.

Håller tummarna! Jag saknar liksom livet….

Kram!

      Vincent en dag när jag tog mig ut! Han upptäckte FOTSPÅR! Och sedan såg han att även han lämnade spår. Fascinerande!

Lätt värsta dagen idag. Långsamt kryper fakta ikapp mig. Det blir värre för varje dag som går. När jag nyss gav Mr Gustavsberg en godnattkram kräktes jag så att det stack och dånade i hela kroppen. Jag kissade faktiskt på mig också utan en möjlighet att göra något åt saken. Det gjorde så förbannat ont! Ni som sett en katt kräkas vet att det ser ut som att håller på att vändas ut och in. Där har ni bilden! När jag omtöcknad och darrig ställde mig upp och mötte min blick i spegeln hoppade jag till. Trodde väl typ att det skvättat i fejset. .. Så äckligt var det inte. Det skulle jag heller inte bloggat om förresten. Man är väl en dam! Nej. Det var hundratals bristningar i huden. Mest runt ögonen men även i övriga ansiktet. Som liken av strypta människor i Morden i Midsummer eller CSI. Nu känns det lite som tusen nålar i ansiktet och det tjuter i öronen. Snälla snälla Gud. Jag tror jag fått nog nu. Jag tror att jag börjar bli jävligt rädd! Tidigare ikväll fick Artur hjälpa mig upp från golvet då benen tagit timeout. Tänk om jag svimmar med huvudet nere i toaletten och är ensam hemma med Vincent? Vad fasen ska jag göra?? :'(

Tänk om vi hade den här ”söta” grodan. Då skulle jag iallafall slippa känna mig ensam när jag låser in mig. 😉 Eller? Rätt läskig tycker jag helt ärligt. Försökte kontakta Kvinnohälsan då det börjar kännas tungt och ledsamt. Efter många om och men kommer jag fram till att kön är full idag. På tidsbokningen. Hur får man kontakt för att fråga dem nåt då? Har ett special SIM i mobilen för BankID. Har aldrig fått det att funka men testar iallafall. Känner mig vidrigt oteknisk när endera MobilBankID eller Mina Vårdkontakter har ändrat telefoninställningarna till att mobilen kräver lösenord för att låsas upp. Lyckas iallafall ta mig in och klura ut hur jag ska få bort låset. Det tog lite tid. Inget mer Bank ID här! Får försöka igen imorgon. Nu ska jag sova lite. Drömma om mig som jag var innan jag blev en gravidkräka! Puss!

Idag är jag ynklig!

Somnade sent efter att ha mått rejält illa.  Gjorde den idiotiska missen som liksom går på rutin; tog en klunk härligt kallt vatten innan jag gick tillbaka till sängen. Sov ett par timmar. Timmar som präglades av mardrömmar. De handlade om vatten. Månne det undermedvetna som försöker programmera om mig?? Drömde att jag var på en vårdcentral för att få bättre tabletter mot illamående (Ja, även i drömmarna!) och Vincent fick inte följa utan stannade i väntrummet. När jag kom ut fick jag gå en annan väg och kom ut.
Där låg Vincents mössa i en regnvåt sandlåda. Men ingen Vincent.
Längre bort låg en blå vante. Och framför den en slänt. Nedanför slänten forsade en överfylld bäck. .. och på en sten mitt i det svarta skummande vattnet låg en vante till.
Mitt hjärta måste ha stannat på riktigt. Jag måste ha skrikit.
En kvinna i drömmen sa att jag var en dålig mamma och fick vad jag förtjänade.
Sedan var jag inne i väntrummet igen och där satt min fina lilla gullunge i lekhörnan och byggde med Lego. <3

Tror ni jag kunde somna om???
Nä. Tog säkert en timme innan min puls återgått till det normala.

Sedan har jag funderat. Varför drömde jag så?
Jo. Jag ÄR inte mycket till mamma till Vincent nu. Att gå till köket från sovrummet gör mig genomsvettig och spak. Bajsblöjor är rena mardrömmen. Ska jag hinna byta innan det börjar krampa i magen?
(När mamma åker kommer alla blöjor bytas i badrummet för att vara nära.)

Tänkte maila Kvinnohälsan idag för att höra om det finns någon annan medicin. Tror att jag skulle må bättre av att få ta även en på kvällen så kanske det skulle kunna gå dagar utan kräkande. Det känns lite väl hoppfullt kanske. Men det funkar ju rätt hyggligt fram till fyra med de två jag tar nu. Tyvärr har de tydligen ingen mailkontakt. Och telefon…. Det är inte lätt. IQ-svar…. Då måste jag verkligen låta bli att må illa. Humor.

Ska försöka kontakta dem via Mina vårdkontakter. Skam den som ger sig!

Idag började dåligt. Jag hoppas att idag slutar bra istället.

Under tiden drömmer jag om hur det ska bli när jag mår bra igen. Om snygga mammakläder jag ska köpa. Som de skittuffa byxorna på H&M…. Läckra tunikor.

Om att få flytta till Dalarna där jag känner mig hemma. Om min drömträdgård där jag rensar rabatter så att tulpanerna och liljorna kommer fram ur gräset. Hur jag krattar gräset medan Vincent leker i de sista snöhögarna och en liten bebis sover gott i vagnen till ljudet av vårfåglarnas kvitter…

Fjärran en vit Gustavsberg wc-stol!

Snälla – väck mig inte!

Varje morgon innan jag kliver ur sängen hoppas jag att det ska ha vänt.

Idag gick det riktigt bra. Jag har iofs knappt rört en fena. Låg i soffan som en ilandspolad grindval och stirrade på andra säsongen av kanonserien The Killing. Masade mig till bordet när mamma hade gjort mat. Åt. Masade mig tillbaka.
Kände att lunchen inte riktigt skulle funka och testade att lägga mig ett par timmar.
Så fort jag gick upp igen satte helvetet igång….

Vägde mig idag. Minus runt kanske ett kilo. Visserligen finns en hel del att ta av men det är ändå inte trevligt att gå ner nu. Och definitivt inte på det här sättet!

Kanske imorgon blir bättre då??

Natti