Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 3 april 2013

Add Comment Register

Var glad och nöjd…

2013-04-03 @ 14:34

image

Min lille tallrikstjuv igår… Jag hade inte tänkt skriva det här men det går visst inte att låta bli. Som ni vet så L Ä N G T A R jag H E M. Inte lite utan något totalt fruktansvärt jättemycket. Finns inte en fiber i min jäsande preggokropp som kan finna ro i att bli kvar här i Linköping. Att Gula Huset sedan ploppar upp och visar fler och fler fördelar med en flytt gör det inte alls roligare att acceptera att någon flytt förmodligen aldrig kommer att ske. Och garanterat inte till något idylliskt gult hus mitt mellan centrala Orsa och en av Sveriges vackraste strandpromenader. Chansen är lika stor som att jag vinner 100.000 kronor i månaden i 50 år på Triss. (Skulle jag vinna skulle jag köpa huset som sommarstuga!) Igår var jag träningssugen som fasen och de patetiskt små försök jag gjorde betalade sig direkt med hugg i fogarna. Att solen sedan steker vår balkong och lockar gör inte alls mig muntrare då vi inte kan använda den. Den ska nämligen renoveras och måste hållas tom. (Grillen har vi ändå dragit dit tills vidare. Men utemöblerna är ihopskruvade och inmatade i förrådet tills vidare.) Lyckan kom på kvällen när jag följde mina vackra män på kvällspromenad och kände att jag faktiskt skulle kunna gå längre än bara till Konsum. Men det satt en tagg i hjärtat och jag kände att jag inte ville börja prata om det under promenaden. Gravidhormoner och publika ställen, liksom… Att förneka något som ömmar funkar inte. Har du en sten i skon stannar du ju och tar ur den, eller hur? Så funkar iallafall jag. Jag kan mycket väl vara konstig. Jag fick ett mail av min älskade man igår. ”Ska vi bo i den?” Jag öppnade länken hoppfullt och var väl inte beredd. Så rätt kan verkligen bli såååå fel. Nybyggd penthouse-lägenhet med två stora balkonger… Vrålsnyggt kök och smarta garderober. Inga grannar på våningsplanet och i det området som Artur bodde när vi träffades. Tre rum och kök drygt 3 miljoner kronor plus avgift. Alltså… I Linköping! Det var ridå ned. För mig och livet och framtiden. Jag brukar kunna hitta nåt ljus i mörkret men det blir tydligen bara svårare och svårare. Om vi skulle köpa något så dyrt blir det ingen flytt i första taget. Jag blir fast här. Linköping är på många sätt en fin och bra stad. Men här saknas i stort sett allt det som jag värdesatt när jag bodde i Dalarna; blånande berg i horisonten, badsjöar i stort sett överallt, ren natur och RIKTIGA skogar. Skogar utan asfalterade cykelbanor, skräpkorgar och parkbänkar. Och framförallt; möjligheten för mig att ägna mig åt mitt drömjobb. Jag har haft mitt drömjobb. Oavsett dagsformen njöt jag varje behandling jag gjorde. För jag visste att jag var bra! Och det gav mig lika mycket att ge som det hade gjort om jag själv varit kunden. Visst var det tungt ibland när alla en hel dag valde helkroppsmassage och ryggen värkte. Men ändå var det underbart! Tyvärr älskade jag väl jobbet för mycket och lyssnade inte på när min kropp sade stopp. (Inte förrän hos doktorn med en blåsvart hand. :-/) Jag blir ledsen när jag minns min sista behandling. Jag saknar det VARJE DAG! Och tyvärr finns inte det någon spa-kultur att tala om här i detta platta, blåsiga tekniksamhälle. Mitt drömjobb kommer inte att skjuta upp ur marken framför mig. Spa-jobben finns där turisterna finns. De finns garanterat inte här. Vad skulle de här och göra mer än en dag? Bergs slussar är vackert och avklarat rätt snart. Eklandskapet? Tror inte de få turister som besöker det är intresserade av att kletas in i leror och alger… Idag ägnar jag mig åt mitt mentala plåster; städning. Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne? Mja… Jag försöker! Men en inre bild går inte att sudda ut. Ett fint gult hus i Dalarna som långsamt löses upp i pixlar och försvinner ut i tomma intet som i en feberdröm… Man kan inte få allt. Många har inget alls. Var glad för det du har, många skulle ge allt för att få en bråkdel av det. Ett liv i fred, hälsa, en familj, tak över huvudet…