Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 6 maj 2013

Add Comment Register

En dag att minnas

2013-05-06 @ 20:50

image

image

image

Vincent ville rita. Han brukar vara riktigt duktig och bara sitta vid sitt ritbord med pennorna.
Jag tvingades springa och krama en kär gammal vän från Gustavsberg och det tog inte mer än ett par minuter max.
Ute möts jag av detta. Pojke med grön mun och den där uppsynen som aldrig lurat någon. En omdesignad byrå. En pimpad dator och några streck på väggen. (Dem får jag nog ändå frikänna vårt troll från då de var röda och han inte hade någon röd penna.)

Gissa om min redan onda hals känns bättre nu. Och fet chans att jag har röst nog att boka tid på vårdcentralen för den sabla urinvägsinfektionen imorgon. Om jag klarar mig till imorgon. Det gör jävligt ont nu… Inte att kissa utan i magen och jag mår härligt illa. Som jag saknat detta kräkande!

Jag vet vad jag straffas för. Jag skrev ju att jag ville få vara smal och gravidsnygg den här gången. Så den som drar i trådarna gör allt för att jag åtminstone ska bli smal…

Here we go again. Hej, toaletten!

Otur? Dålig karma?

2013-05-06 @ 18:39

Man kunde ju trott att det skulle räcka nu.
Vaknade imorse med huvudvärk och lika ont i halsen. Och ännu mindre röstresurser.
Mådde illa men det skiljer sig ju inte nämnvärt från en helt vanlig dag. Mådde dock lite mer illa och tänkte att det väl berodde på hostmedicinen.

Nuuuu vet jag. Jag ska tydligen inte alls gå och inbilla mig att jag ska bli frisk och fräsch nu. Nejdå. Det finns fler saker på min lista med krämpor att beta av under denna graviditet.

Nästa på listan att kryssas av är UVI. Blåskatarr.

Normalt känner jag av tecknen långt i förväg och brukar hinna mota Olle i grind. Nu märkte jag ingenting förrän jag kissade blod. :-(
Har fått rör med från MVC för test så det får bli imorgon när vårdcentralen öppnar, om inte det blir riktigt jävligt ikväll. Men… det känns ju rätt trist. Ska det aldrig sluta? :-(

Och… på onsdag eller torsdag är det menat att vi ska åka. Och på spa. Blir mycket spa för mig…. ingen behandling, inga bad. Grrrr.

Jävla karma!

V 23

2013-05-06 @ 10:56

image

image

image

Källa: Libero-appen

Pytte:
Jösses, här har vi en aktiv liten figur. :-) Dygnsrytmen har börjat anpassas lite då det är mer aktivitet på dagen och lite lugnare på nätterna. Magen buktar både hit och dit när det kommer nån spark så nu kan även pappa och storebror känna – om de lyckas tajma till det. Pytte verkar lite blyg. 😉

Pytte har också hittat navelsträngen och drar ibland i den så att mina ögon går i kors. Det är ju inte jätteskönt.

Jag:
Varit sjuk sedan slutet av förra veckan och har inte orkat väga eller fota den här veckan. Känns inte som någon viktuppgång men å andra sidan har jag lufsat runt hemma i trosor och linne bara så hade väl inte märkt om jag så gott upp tio kilo.

Även om jag har vidrig foglossning så känner jag mig mer rörlig nu än förra gången. Jag kan fortfarande utan problem sitta på golvet och ta mig upp även om det ibland gör ont. Men jag kan! Upplevde mig stel som en pinne (… eller en gråsten…) när jag väntade Vincent.

Illamåendet:
Vad kan jag säga? Det ser ut som att jag kommer att må illa fram till förlossningen. Varje gång en karta Ondansetron tar slut blir jag lite orolig över vad som ska hända om jag inte har så jag klarar mig. Det känns trist att det ska hänga på tabletter hur jag mår. Men – och det är ett stort men:

Det går bra med tabletterna! Illamåendet styr inte mitt liv längre. Jag har delvis vant mig. Jag vet vad som får mig att må illa och vad som krävs för att jag ska klara mig så bra som möjligt.

Först och främst MÅSTE jag ta medicinen som jag ska. Sedan gäller det att inte äta för fort, för mycket och att sitta stilla länge efter att jag ätit och låta maten trilla ned ordentligt.

Undvika sött. Undvika frukt. Inte dricka för mycket på en gång.

Inte bli för hungrig. Inte dricka på tom mage.

Ja, det är några av de saker som spelar in. Men sköter jag mig börjar det ändå kännas rätt normalt nu efter snart ett halvår.