Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för 5 augusti 2013

Add Comment Register

4 rum o kök av kärlek…

2013-08-05 @ 16:40

image

image

Lägenheten!

Det område vi flyttade från, de husen vi ville bo i… Och ledigt nu när BEBIS kommer. Och hittills verkar våra poäng ligga rätt bra till, av det man kan utröna av infon.

Utsikt; VATTEN, som jag så helt vansinnigt saknar. Promenadstråket som jag saknar och kan bli tårögd av att minnas. Närheten till staden utan att krångla med bussar. Närheten till två bra och BILLIGA matbutiker. Bra lekplatser. Till natur,  till fan allt. Hyran? Om man tycker att det är billigt med en familjepizza under tio tusen papp, så visst… Men det är alltså hyran som är boven. 9.421:- fast vad får man då? En nybyggd lägenhet lagom nära centrum. Där jag skulle kunna trivas i några år till. Det vet jag faktiskt. För jag trivdes väldigt bra när Artur bodde där när vi träffades; i ett sådan gult tegelhus som skymtar bakom.

Bor man i det här huset har man hiss. Hej, vagnar och foglossningar och onda leder. Vi skulle kunna vila lite där. Ta oss UT, slippa denna ofrivilliga husarrest.

ÅH jävlar herregud vad jag vill flytta NU! Jag säljer allt jag har, inklusive mina kläder! (Nåt plagg är faktiskt värt några kronor iallafall!) 90 kvadrat av ny fräsch kärlek fördelat på fyra rum o kök…

4rok

 

Ja, jag har ju redan börjat möblera… Så… give it to me! Ge mig en liten morot att krysta ut den här lilla Pytten för.

Vifta inte med detta framför en höggravid, lätt deppad kvinna bara för att slita det ifrån henne. Det är för grymt!!!!

Ångesten kommer krypande

2013-08-05 @ 15:14

På torsdag. Då får jag domen. Då kommer läkaren på Aurora att fastslå att jag ska genomgå en sk normal förlossning. Jag vet det redan. Behöver inte gå dit,  egentligen. Snitt blir det inte. Det där avtalet vi hade efter att min värld rasade efter att Vincent föddes har i den bistra verkligheten aldrig existerat. Precis som i mina mardrömmar redan då, innan vi planerade för ännu en graviditet.

Torsdag. Då kommer mitt sista hopp att dö och sommaren kommer att kännas mörk, hård och kall.

Att föda ”normalt” igen. Visst, det finns fördelar,  så klart. Men jag har gjort det. Gjort det och fått med mig upplevelser som jag inte ville ha. Som tog ifrån mig veckor och månader med mitt barn. Dagar och veckor som ska vara dolda i skimmer och lyckorus och istället bara försvann och passerade. Tårar av skuld och otillräcklighet istället för av lycka och gränslös kärlek.

Jag vill ju få göra det som ger mig störst chans att iallafall EN gång i mitt liv få vara med om känslan av lycka av att få se mitt nyförlösta barn. Att kanske slippa falla ned i en grop av hopplöshet redan inne på förlossningen.
Jag har inte ens ett minne av att jag såg Vincent på förlossningen.
Jag såg att Artur hade klätt honom inför flytten upp till Special-BB efter någon timme, sedan fick jag hålla honom på vägen dit.
Jag minns inte att jag var särskilt intresserad…

Så snart vi fick ett rum bad jag någon att ta honom. Jag borde väl snarare velat hålla honom oavbrutet jämt? Jag höll honom knappt under dagarna på BB. Bara vid amningen,  som jag väl grät mig genom.

Oktober. Jag längtar till oktober. Då är Pytte ute,  på ett eller annat sätt. Därfrån kan jag tänka framåt. Nu vill jag inte tänka alls.
Vågar inte ens fundera på om Pytte är en kille eller tjej.

Låt bara tiden gå!

image

Snart stolt storebror!