Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
Add Comment Register

Skrik tårar och vansinne

2013-10-06 @ 01:20

image

Det började så bra den här gången. Amningen. Nöjd pojke mumsade och sedan var allt frid och fröjd till nästa gång.
Det känns som en livstid sedan! :'(

Nu är det amning, kaskadspyor och vansinniga illvrål i en apokalyptisk karusell dygnet runt. Vad BVC säger? Han går ju upp;  allt är bra. End of story.
Sömn har jag inte fått någon nattetid på jag vet inte hur länge. Tid och dagar har upphört. Det är bara amma amma, tvätta allt neddränkt i spyor, byta blöjor,  försöka trösta,  amma…. räkna till hundratusenmiljoner för att inte bryta ihop. Amma. Byta nedspydda kläder och handdukar. Byta i tvättmaskinen.

Redan vid tretiden på eftermiddagen börjar jag få en klump i magen inför kvällen och natten. Jag drömmer om att amma lite mysigt och lyfta en mjölkdrogad varm nöjd bebis till sin säng och sedan kura ihop mig själv och somna nöjd i några timmar innan nästa påfyllning.

Sanningen är så långt ifrån man kan komma. En bebis som tar vill äta nonstop och ALDRIG blir nöjd. Som skriker som en skadad gris i timmar och INGET hjälper på. Att bära runt honom gör det etter värre,  ligga på bröstet får honom att låta som om vi försöker döda honom, ligga mellan oss och bara mysa;  otänkbart. Han vrålar och sprattlar och sparkar och anser att vi misshandlar honom.
Att ligga och tröst-tutta lite hjälper inte heller. Det ska vara all or nothing.

Jag ville verkligen amma honom också. Jag pinade mig igenom det med Vincent i åtta månader och det var han som valde att sluta. En dag sa han typ blä och efter det gick det inte att ge nåt annat än  ersättning. Tvärstopp.

Nu kändes det som att det funkade så bra. Och nu funkar det knappt alls istället. Kaskadspyor som flyger över halva vardagsrummet eller fastnar i halsen så att vi får flyga upp och lägga honom på sidan så att han får upp det… Och det eviga skrikandet…. Det känns som att han skriker all vaken tid nu. Och inte sover han mycket heller – hur skulle han hinna det?

Inte nog med att jag håller på att bli både döv och tokig, Vincent blir lidande. Jag är ju i stort sett upptagen med lillebror dygnet runt och hinner inte leka och gosa med min fina stora kille som så gärna vill visa mamma allt nytt han kan. :'(

Ikväll gick jag ifrån trots illvrål och gick in till Vincent, som lekte i lekrummet… Han ryggade undan och gömde sig!!!! Stackars älskling trodde att han gjort något fel och att jag var arg eftersom jag kom till honom. Mammahjärtat brast totalt. Jag tog upp honom i myssängen och pratade med honom och han klängde sig fast runt mig som om han aldrig skulle släppa igen. Sedan nattade jag honom, men då saknade han pappa och ”Ackes” och gick upp och hämtade dem.

Vincent lyckades somna trots lillebrors skrik, men han sover ju inte heller bra. Han har fått mörka ringar under ögonen, stackars liten. Och den lilla?

Han somnade nyss. Jag var tvungen att ta time-out efter att gjort allt för att lugna honom. Och nu har nattens kräkvakt just börjat…. Jag kommer att sitta och torka spyor som bubblar upp, vända på honom när det kommer så mycket samtidigt att det blir stopp…. Och när vanliga människor svär över att deras telningar vaknar tidigt, well… Då hoppas jag  fortfarande på att få sova en stund.

Tror att det är en vecka nu som jag inte somnat före 07…

Drömmer om vällingtiden; en flaska och klick; barn sover.

Det här var min andningdspaus. Dags att torka tårarna av uppgivenhet och gå tillbaka till min plats. Om sex timmar får jag kanske sova lite innan det är dags för babyfrukost. Den tar ett par timmar.

Jag vill hellre ha den här bebisen

image

… nöjd och avslappnad. ..
Än den här

image

…ledsen, missnöjd, hungrig, övermätt och förkrossad… allt på samma gång.

Godnatt och godmorgon!



Kommentera

Du måste logga in för att kunna lämna en kommentar.