Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Arkiv för oktober, 2013

Add Comment Register

Efter ett mjökfritt dygn

2013-10-15 @ 14:12

image

image

image

För ett dygn sedan började vi med Profylac mjölkproteinfri ersättning.

Alexander har fortfarande MYCKET prickar,  syns kanske inte så bra på kortet men hela ansiktet är ”buppigt” och likaså bröstet och halsen. Men;
prickarna är inte lika röda och inte fullt så många.
Blöjeksemet är redan bättre.
Vi har SOVIT HELA NATTEN! Sista flaskan gav vi vid tio och lade Alexander medan vi fixade flaskorna mm och lade oss själva. Vi räknade med att ha skulle vakna efter midnatt som vanlig men – nej. Han sov så gott och avslappnat till 05:45. Då var jag redan redo med flaska och blöja och – det var knappt nåt bajs i den.
Han åt,  rapade, kräktes lite (inga kaskader utan rätt normala ”efter maten”-mängder) och låg sedan nöjd i sängen medan Artur vakade och jag fick sova. (Ja, med sovande bebis vaknade jag ju ännu oftare för att se att han levde. Aldrig haft en så tyst natt sedan han föddes!) Efter morgonflaskan sov han flera timmar igen, lika nöjd.

Sedan kom hans första normala bajs….

Vi fortsätter med Profylac medan jag går över till mjölkfri kost själv. Det tar ett tag innan kroppen blir fri så då får han ersättning. Vore grymt att börja amma och låta honom vara dålig under tiden! Sedan får vi se om min fåniga mage pallar omställningen. Om inte så finns ju  ersättning.
Sedan ska vi så klart fixa tid på allergimottagningen också!

Kram på er därute i höstrusket!

Profylac

2013-10-14 @ 19:06

image

Idag börjar vi med Profylac, ersättning utan mjölkprotein.
Så här kan vi inte ha det, någon av oss. Den här lilla finingen ska inte behöva gråta och skrika sig genom dagarna

Att börja utesluta mjölkprodukter i min kost känns som en för lång resa när han verkar ha så ont. Så förhoppningsvis funkar det med ersättningen och då får vi ta ställning då; fortsätta med flaska eller amma med mjölkfri kost.

Till dess håller vi tummarna för att det funkar och vi får en diarré-/kräkfri bebis utan prickar och grymma blöjeksem.

image

Liten burk á 228:-…

Kram!

Någon minut senare

2013-10-14 @ 01:20

… sedan förra inlägget har jag bytt två bajsblöjor och en nedbajsad pyjamas samt fyllt en halv maskin med nedspydda eller nedbajsade handdukar…

Vincent somnade till slut och Alexander hann bli hungrig. Och jag konstaterar att det här är ännu en natt utan sömn innan sju på morgonen.

Snälla storebror

2013-10-14 @ 00:49

image

image

Kan ni se vem som är vem? Visserligen är bilderna tagna i olika veckor. Det skiljer cirka en månad i ålder på pojkarna men… De är lite lika, eller?

Idag hade vi besök av Stina (Vincents gudmor) tillika min kusin & även av Arturs kusin Sofia, hennes sambo Slavi, Arturs bror Viktor och hans fru Tonya. Det var trevligt med en minisläktträff även om alla var lika trötta. De hade festat;  vi har kräkbebis och trots-tvååring…

Alltså. Jag börjar undra vem jag varit i tidigare liv. Vad ont har jag gjort? Varför kan jag inte åtminstone få barn som mår bra efter dessa ”trevliga” graviditeter? Först kolikpojken Vincent. Sedan skrik/bajs/kräkpojken Alexander.
Nu har allt bajsande tagit ut sin rätt, i form av ett blödande blöjeksem. Tro mig,  det blir inte mindre gråt av det. Och det förstår jag ju verkligen. Det gör ont bara av att se!
Att lufta rumpan på någon som läcker bajs oavbrutet är inte helt lätt. Speciellt inte med en storebror som är och kladdar i bajset…

Vi försöker. Det är allt vi kan. Och allt vi gör.

En av de oräkneliga gångerna Alexander kräktes idag var Vincent så gullig att vi båda blev tårögda. Han såg att det var ”py” på lillebror och rusade in till sovrummet och hämtade en handduk och torkade bort det. ♡
Fina gullunge!

Det här är inte roligt längre. Jag vill inte att min lilla pojke ska må så här. Det är skrik och gråt från tidig kväll till. … tidig morgon. Det är diarré. Det är kräks. Det är utslag och det är blöjeksem. Och det är hela tiden. Det är ju iallafall tur att han själv inte kommer att minnas det.

Och för att göra natten roligare;  Vincent verkar hålla på att bli dålig i magen.

Ja. Vem var vem på fotona då?
Överst är Alexander och under är Vincent. Alexander var fem veckor och Vincent runt en. Därav storleksskillnaden.

Nuuu… Alexander somnade. Synd då att han la en bamsebajs och måste bytas på… En evighetsmaskin. Klockan är 00:46. På pottan sitter Vincent och gråter. Vi får hoppas på sovmorgon!

Kram!

image

Snygg inför besök med ny kofta!

Vackra dagar och jobbiga nätter

2013-10-12 @ 13:45

Oj,  vilken härlig höst vi har. Det var ju nästan sommarvärme i veckan och vi försökte njuta så gott vi kunde utomhus.
Dessvärre blir det väldigt lite sömn för hela familjen fortfarande. Att vi lägger oss tidigare hjälper inte,  det blir bara fler timmar av skrik och gråt. På morgonen somnar vi helt utsjasade hela familjen.
Idag sov till och med vår morgonpigga Vincent till 11:15!
Inatt var det bara han som kunde sova även om han sov allt annat än bra. Fram till 03 bestod natten av att försöka trösta Alexander, torka spyor, kasta in nedspydda handdukar och badlakan och pyjamasar i tvätten och byta bajs.
Naturligtvis bajsar han alltid när han nästan somnat och det blöjeksem han har kräver omedelbart ny torr blöja.
Och i och med blöjbytet börjar det om.
Kan inte annat än tänka på ”Evighetsmaskinen”.

Ikväll ska vi på middag. Hur vi ska hålla oss vakna fram till dess vet jag inte. Kanske iallafall lite folk och ljud kan trötta ut Alexander så att han sover inatt? (Det är sant om hoppet, det är det sista som lämnar en. Långt efter vettet, tydligen.)
Vincent kommer nog att ha roligt. Han har inte träffat farbror Viktor och hans fina Tonya sedan deras bröllop i somras. Pappas kusin Sofia och hennes Slavi kommer också så det blir en massa Stockholmare att busa med ikväll.

Jag har förberett mig genom att pumpa så att jag ska slippa amma mig genom hela middagen men risken är väl att jag ändå inte får i mig en tugga, det är ju på kvällskvisten det börjar. Måste ladda med MÅNGA ombyten. Till oss båda. Ska ta med en huvtröja att ha när jag bär och rapar honom för att iallafall försöka skydda mina kläder.

Igår tog vi en fin promenad i solen. Fotade massor;

image

Gyllene väg

image

En fin hage

image

Vackra daggvåta höstlöv. (HURRA…Jag kan huka mig igen!)

image

Vincent hittade en skatt… Man ska måla med den. 😉

image

Pinga, pappa!

image

Du och jag, pappa.

image

Höns med benvärmare. 😉

image

Vincent träffar sina första höns.

image

Alexander har mysigt i vagnen med sin present från grannarna; masken Tommy.

image

Vackra höstfärger vid Campus Valla. Såna buskar ska jag ha när jag får en trädgård!

image

Så här trött var Vincent efter utflykten.

Så här trött var Vincent efter utflykten. 😛

Nu ska vi göra oss redo för en ny promenad. Vill gärna gå i dagsljus iallafall till stan. Hem blir det ju i mörker. Tänk vad underbar hösten och vintern vore om vi hade samma ljus som på sommaren!

Kram och mysig helg!

Just another manic monday…

2013-10-08 @ 00:29

image

Tur att man har humor. Den här dagen passar att beskrivas av farbror Melker; ”Denna dagen, ett liv”.

Så här trött var Vincent – när jag ammade Alexander skulle han krypa upp till oss och pussa godnatt. På vägen tillbaka till sin säng tog krafterna slut. Han somnade rätt över mina ben,  sötot!♥

Dagen började faktiskt riktigt bra. (Framhäv det bra innan vi tar fram komiken!) Alexander sov länge (efter att ha kräkts sig genom natten iofs) och Vincent hann krypa upp och morgonmysa med mig utan någon inkräktande lillebror. Jag hann pumpa ur och ge Alexander mjölk via flaska.
Tyvärr ingen succé – det gick lika bra att kräkas för det. I sängen. På sig. På mig…

Vi skulle gå till Arturs kompis restaurang för att köpa hem underbar thaimat till lunch så vi försökte komma iväg i lagom tid. Jag var nästan klar rätt tidigt. Skulle bara… Sedan började det. Nyklädd pojke dränker sig i kräks. Dränker mamma i kräks – i nytvättade håret. (Jo, superinpackning. Lovar. Fett och protein! )
Sedan kissar han på sig och mig när vi bytt men får en snabbtvätt med tvättlapp och nya kläder och ned i vagnen. Yay! One to go.
Vart tog han vägen nu då? Jooomensåatt… man kan leka grävskopa i blomkrukorna i sovrummet och strö jorden över ryamattan. Det blir jättebra!
(Inte för inte som vi har tre dammsugare. Alltså, efter att min gick sönder.)

Får på den lille huliganen kläder och efter en kaotisk förmiddag (klockan hann bli två. . .) kommer vi ut. Alla fyra. (Alla små händelser är inte med. Det skulle ta hela natten att få med allt.)
Först när vi kommer hem märker jag vad vi missade innan vi gick. . . (Cliffhanger. Snajdigt!)

Vi traskar mot Ryd med varsin vagn. Vincent ska få chansen att sova gott i Phil & Ted’s vagnen och Alexander får åka Acta Graco. Barnvagnsrally!

Redan halvvägs känner jag att fasen, min foglossning vill inte det här. Men det är bara att fortsätta. Bryta ihop och gå vidare, bildligt talat. Kina Thai lockar. Där finns lunchen, om än något sen. Där finns toalett, vatten och en stol att vila häcken på. Lunchen. Maten, så värd lite smärta! Underbart gott allting.

Vi börjar prata om vad vi ska äta. Pad thai. För att det går snabbt att laga och det går snabbare om vi tar samma. Vill gärna undvika offentlig amning då det är mindre enkelt att vara diskret ju större förråd man har. Dessutom; amning=kaskadspyerier=måttligt uppskattat (uppkastat) på restaurang.

Kommer fram till restaurangen. Berömmer den nya delen med fler bord. Tar i dörren. Låst!?! Tar i dörren igen. Jo…fett låst. Stänger numera klockan 15:00 på måndagar. Idag var måndag och de stängde klockan tre. Vi slet i dörren klockan fyra.

Hade lite att införskaffa från Hemköp som ligger granne så vi fixade det. Blöjorna som var slut på Konsum, storpack välling och sallad från salladsbaren blev bytet. Sedan påbörjade vi ”Den långa färden” hem.
Det tog tid. En enbent blind med nageltrång och skoskav hade nog klarat det på runt halva min tid. Men visst kom vi hem. Nu skulle vi få mat. En kraftigt försenad lunch men åtminstone nyttig sådan. Skulle bara amma den hungriga babyn.

Hjälpte Vincent av med kläderna och skyndade på toa. Eller. Jag gick mot toa och ser en otroligt skamsen Vincent stå blickstilla på golvet. Runt honom en pöl.
Hinner tänka ”dessa karlar. Artur var så disträ att han glömde sätta på barnet en blöja innan vi gick. Herrejävlar!” Ropar lite spydigt att han missat och tänker att jag är rätt bra att komma ihåg, iallafall. Mycket suger jag på, men jag har koll på saker när vi ska iväg.

”Den kanske var rätt full…”
Vem var full??? ….Fasen. Det börjar klarna lite i mjölkdimman. Jag klädde ju Vincent. Han fick den svarta tröjan och Adidas-byxorna och valde själv strumpor. Men… Jag bytte ju ingen blöja.

Bär min stora lilla pojke till badkaret och klär av allt det blöta och spolar i lite vatten att bada i. Illvrål. Han vet – morsan kommer tvinga honom att tvätta HÅRET! Trots tårar och skrik blir han ren – hår inkluderat! Kisskläder åker in i maskinen. Det i maskinen (senaste laddningen spy-diverse) åker till tumlaren och det i tumlaren hamnar på torkställningen. Snart snart…mat.
Ska bara skynda mig att lägga i nya lakanen i sängen så att det är lätt att stupa i säng S N A R T. Älskade nya satinlakan!

Meeeen
..
.
Svarta prickar! ? Mögel eller nåt från tvättmaskinen. Det var svarta ränder på ett linne häromdagen också.
Bara att riva ur igen. :-/ Men bäddar man rent så ska det väl vara just rent också. Klockan är nu halv sju. Ännu ingen lunch. Bebis är övertygad om att mamma glömt honom.
Men med nytt lakan i så kan vi äntligen lägga oss och mata honom.
Sedan, strax efter sju – som i nitton noll noll intas lunchen.

Vincent vill leka med Play Doh. Jag ammar återigen den svultna babyn. Vincent uppfinner ”dela Play Doh i molekyler, kasta över golvet-leken”.

Jag ligger där jag ligger. Fogar som har sagt upp kontakten med varandra och en uppkopplad matmissbrukar-baby vid mitt bröst.

Jag hann mycket i detta kaos. Tappa koncepterna, tvätta tre maskiner, äta sallad, bada pojke, tappa hörseln, byta bajset, amma liten luten pojke, dricka lunchkaffe, bädda rent i sängen*2.

Ja, jag hoppas att det var Dolda kameran. Det vore nåt!

Nu ska jag göra som Vincent ett tag innan det börjar om igen.

☆Fem veckor sedan vi fick vår lilla minis.☆ Nog är det fullt upp men snart är han också så stor att man får vara glad för varje liten puss.

Älskar mina totalt kaotiska pojkar. Alla tre! ♥♥♥

Viktiga saker

2013-10-06 @ 17:55

image

Vikt… alltså.

I måndags blev ju Alexander 4 veckor gammal. Fyra veckor från snittet.
Dags för första besöket på vågen.

Redan tillbaka på invägningsvikten! Nu blev ju inskrivningen ganska sen och  jag hade gått upp en hel del redan då men ändå. Det är en himla trevlig början och jag ska slita som den envisa jävel jag är för att bli av med resten.
Målet är att kunna ha samma kläder som när jag träffade min älskade man.

Provade (dumt nog) min skinnjacka från VILA. Det saknades åtskilliga decimeter för att den skulle gå att stänga. Hm. Kommer jag kunna ha den någonsin????

Men…. Jag ger inte upp. Jag ska kämpa så långt det är möjligt. Hur mycket som ska bort?
MYCKET. Minst 14 kg, men helst över 20 kg för att landa lite bättre inom ”normalviktsgränserna” för BMI. Fast om jag ska fortsätta ha 75H/75I undrar jag hur jag ska hålla balansen om jag väger under 70 kg. 😉

Och, för att klargöra en sak. Jag BANTAR INTE. Hittills har jag gått ned vätska av olika slag och gått några promenader,  men känner av foglossningen än och gick ut för hårt i början. Så, nu har det blivit lite lugnare.
Inga (dumma) dieter utan bara normal kost för tvåbarnsmödrar; ät när kan,  om du kan. Inget överätande, ibland, men inte alltid,  tre mål mat per dag. För – det hinns inte alltid just nu med en kräk- och skrikbebbe.

Kosten ska självklart justeras bara vi får en vardag igen.

Men jag vet att det räcker LÅNGT med promenader. Och två barn i samma vagn blir en bra vikt att skjuta runt!

Gissa om jag längtar efter MIG igen.
Det var när jag mådde som allra bäst någonsin som jag träffade min älskling och då var jag en storlek 36. Dit är målet! Till att se ut så här igen;

image

image

image

image

image

Stackars Artur…. Föll för en smal blondin och vad har han nu? En liten knubbig tjock brunett.

Ändring!

Men – nu är det ju färdigt med gravidande så… : Framtiden är min!

Skrik tårar och vansinne

2013-10-06 @ 01:20

image

Det började så bra den här gången. Amningen. Nöjd pojke mumsade och sedan var allt frid och fröjd till nästa gång.
Det känns som en livstid sedan! :'(

Nu är det amning, kaskadspyor och vansinniga illvrål i en apokalyptisk karusell dygnet runt. Vad BVC säger? Han går ju upp;  allt är bra. End of story.
Sömn har jag inte fått någon nattetid på jag vet inte hur länge. Tid och dagar har upphört. Det är bara amma amma, tvätta allt neddränkt i spyor, byta blöjor,  försöka trösta,  amma…. räkna till hundratusenmiljoner för att inte bryta ihop. Amma. Byta nedspydda kläder och handdukar. Byta i tvättmaskinen.

Redan vid tretiden på eftermiddagen börjar jag få en klump i magen inför kvällen och natten. Jag drömmer om att amma lite mysigt och lyfta en mjölkdrogad varm nöjd bebis till sin säng och sedan kura ihop mig själv och somna nöjd i några timmar innan nästa påfyllning.

Sanningen är så långt ifrån man kan komma. En bebis som tar vill äta nonstop och ALDRIG blir nöjd. Som skriker som en skadad gris i timmar och INGET hjälper på. Att bära runt honom gör det etter värre,  ligga på bröstet får honom att låta som om vi försöker döda honom, ligga mellan oss och bara mysa;  otänkbart. Han vrålar och sprattlar och sparkar och anser att vi misshandlar honom.
Att ligga och tröst-tutta lite hjälper inte heller. Det ska vara all or nothing.

Jag ville verkligen amma honom också. Jag pinade mig igenom det med Vincent i åtta månader och det var han som valde att sluta. En dag sa han typ blä och efter det gick det inte att ge nåt annat än  ersättning. Tvärstopp.

Nu kändes det som att det funkade så bra. Och nu funkar det knappt alls istället. Kaskadspyor som flyger över halva vardagsrummet eller fastnar i halsen så att vi får flyga upp och lägga honom på sidan så att han får upp det… Och det eviga skrikandet…. Det känns som att han skriker all vaken tid nu. Och inte sover han mycket heller – hur skulle han hinna det?

Inte nog med att jag håller på att bli både döv och tokig, Vincent blir lidande. Jag är ju i stort sett upptagen med lillebror dygnet runt och hinner inte leka och gosa med min fina stora kille som så gärna vill visa mamma allt nytt han kan. :'(

Ikväll gick jag ifrån trots illvrål och gick in till Vincent, som lekte i lekrummet… Han ryggade undan och gömde sig!!!! Stackars älskling trodde att han gjort något fel och att jag var arg eftersom jag kom till honom. Mammahjärtat brast totalt. Jag tog upp honom i myssängen och pratade med honom och han klängde sig fast runt mig som om han aldrig skulle släppa igen. Sedan nattade jag honom, men då saknade han pappa och ”Ackes” och gick upp och hämtade dem.

Vincent lyckades somna trots lillebrors skrik, men han sover ju inte heller bra. Han har fått mörka ringar under ögonen, stackars liten. Och den lilla?

Han somnade nyss. Jag var tvungen att ta time-out efter att gjort allt för att lugna honom. Och nu har nattens kräkvakt just börjat…. Jag kommer att sitta och torka spyor som bubblar upp, vända på honom när det kommer så mycket samtidigt att det blir stopp…. Och när vanliga människor svär över att deras telningar vaknar tidigt, well… Då hoppas jag  fortfarande på att få sova en stund.

Tror att det är en vecka nu som jag inte somnat före 07…

Drömmer om vällingtiden; en flaska och klick; barn sover.

Det här var min andningdspaus. Dags att torka tårarna av uppgivenhet och gå tillbaka till min plats. Om sex timmar får jag kanske sova lite innan det är dags för babyfrukost. Den tar ett par timmar.

Jag vill hellre ha den här bebisen

image

… nöjd och avslappnad. ..
Än den här

image

…ledsen, missnöjd, hungrig, övermätt och förkrossad… allt på samma gång.

Godnatt och godmorgon!

Kvällspromenad

2013-10-03 @ 04:59

image

Vacker solnedgång under eken…

Vincent har börjat gå så långa sträckor själv nu och säger till när det är dags att åka vagn, ”vangen” säger han. Och förresten går han inte, han ska ”spinga”.
Han är en hejare på det dessutom och får han jaga pappa skrattar han sitt härligt klingande skratt så att höstlöven dansar till marken.

Vi hittade ännu en gömd lekplats igår. En med en hög kana!

image

Smart trappa upp så att små barn ska kunna åka. Dessutom var det en kana med ett par gupp; den lyckan!

image

Det fanns gungor också. Just den här modellen skrämmer dock slag på vår pöjk.

image
Natten till igår sov jag ju inget utan hade koll på temperaturen istället. -5°c i gryningen, det fick fart på de gula löven, kan man säga. Annars har det varit ovanligt grönt i höst.

image
Vi fick faktiskt somna ”tidigt” och jag vaknade först nu vid 05 för en ”refill” av den hungriga lillkillen. Undrade hur Vincent låg i sin säng och hittadeb en nöjt snarkande liten Pippi med fötterna på huvudkudden. 😉

Nattsudd och hemlängtan

2013-10-02 @ 06:23

image

… lite så känner jag mig efter ungefär precis ingen nattsömn på låt oss säga exakt en månad.
För en månad sedan var detta natten innan det planerade snittet och efter det har det inte blivit någon kvalitetssömn. Senaste nätterna har det inte blivit sömn alls. Inte innan solen gått upp iallafall.
Jag undrar om jag någonsin kommer att somna innan solen går upp. . . (Förmodligen, det kommer ju en tid väldigt snart då solen knappt går upp alls. Lucky me.)

Inatt har det handlat om amning, bajs och kräks. Och amning,  bajs och en väldig massa kräks igen. Efter tre började det. Då hade Vincent haft ont i tanden innan och precis fått lite créme på den och somnat om.
När han började gråta hade jag inte ens somnat, trots att jag lade mig tidigt. Jag kunde inte sova för tankarna gick till Vackra Dalarna. Till hemma. Till vad som nu och alltid kommer vara hemma. Jag kan bo i Östergötland hela livet men trivas kommer jag aldrig att göra. Det må vara samma land men det är inte samma planet, känns det som.
Det är en annan mentalitet som känns främmande för mig. Och…. Jag har bott (och trivts) i Stockholm! Folk pratar mer med främlingar där än här och är mer öppna. Ändå sägs stoc