Kaskadkräks igen
Jahapp….
Två lugna nätter bjöds vi på. Nu kör vi tydligen vidare på Kaskadkräkargatan igen.
För en timme sedan hörde jag att Pytte försökte bajsa och tog upp honom till skötbordet när jag trodde han var färdig. Då var det som att någon startade en brandslang. Långt över skötbordet, mig och golvet (Vem fan lägger ryamatta framför skötbordet? Just det. Jag. Nolla!) och givetvis tjockt över hela lika barnet. Och så igen. Och igen. Hela Pytte krampade för att få ut allt. Det bildades en sjö i skötbordet och i sjön guppade vår lilla söting. Jo, han var söt trots att han hade kräks precis överallt, även i ögonen.
Fick liv i maken; (Tack, Gud!) så att han ha kunde hålla upp Pytte så att det gick lättare att få ur det som skulle upp och så att jag kunde byta de genomdränkta handdukarna från skötbädden.
Två blöjor hann vi också byta under timmen som gick, och nu har jag bullat upp med kuddar och torkar spyor som liksom kommer som små ovälkomna geisrar ur den lilla stackars bebisen som bara vill få somna om.
Jävla komjölksallergi.
Jo, just ja. Vincent vaknade av showen och blev lite ängslig och ligger mellan oss nu och pratar i sömnen.
Som moffis skulle ha sagt ”hallelulea”.
Nu ska jag nattsurfa efter tänkbara smekmånadsdestinationer; nåt trevligt att tänka på och en påminnelse om att inte ens det här vakandet varar för evigt!
Puss!