Gå över tiden

Det går inte att säga exakt vilken dag barnet ska födas. Förlossningen brukar starta ungefär 280 dagar, eller 40 veckor, efter den senaste menstruationen. I samband med ultraljudsundersökningen får du besked om beräknad förlossningsdag.

Även om du försöker att inte fokusera alltför mycket på det beräknade förlossningsdatumet är det lätt att bli besviken och frustrerad när datumet passerat. Plötsligt ter sig två, tre dagar som en evighet och varje litet molande i magen kan få dig att tro att det är dags. För en del blir det i stället en välkommen paus då man kan ta det lugnt, läsa på och förbereda sig inför förlossningen och det nya livet.

Hur länge kan man gå över tiden?

De flesta kvinnor går över sitt beräknade datum. Många är gravida i 41 veckor, en del till och med lite längre. Din barnmorska bokar tid för igångsättning till den dag då du är i vecka 42+0.

Fördelar med att gå över tiden

Det finns flera fördelar med att invänta en spontan förlossningsstart även om du går över tiden och det känns tungt. Din kropp hinner förbereda sig på förlossningen, livmodertappen kan bli mjukare och börja öppna sig och hormonet relaxin mjukar upp dina bäckenfogar ytterligare. Att föda när kroppen sätter i gång av sig själv är alltid bäst så länge du mår bra och det inte finns några komplikationer.

Äta, vila och sova

Fokusera på dina basbehov i slutet av graviditeten. Passa på att vila och sova så mycket du kan. Unna dig att vara lite lat och göra det du tycker om. Förlossningen kan starta vilken timme på dygnet som helst. Har du sovit dåligt en natt, se till att sova på dagen. Det är viktigare att sova när du kan än att hålla en viss dygnsrytm. Detsamma gäller när barnet är fött.

Maten är viktig under hela graviditeten. Mot slutet av graviditeten kan det vara svårt att äta eftersom barnet trycker på magsäcken. Försök att äta lite och ofta och ät det du tycker om. Ett bra tips är att frysa in rester från middagar. Färdiga portioner att värma i mikron är ovärderliga när barnet kommit och du sitter och ammar.

Fråga om råd

Om du undrar över något kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vilken vårdcentral du är listad på.

Källa: Vårdguiden.se

Källa: Growingpeople.se

Jag:

Sticker inte under stol med att jag tycker det vore riktigt skönt att kunna vända mig i sängen utan att först kravla som en skalbagge på rygg för att sätta mig upprätt, vända benen  L Å N G S A M T  och sedan lägga mig igen. Eller ta mig upp på toaletter utan att kämpa som samma skalbagge för det – en gång i timmen. Eller bara att kunna förflytta mig – förresten. Det vore ju himlans trevligt att kunna känna att “nu går jag en liten sväng ute i det fina vädret” och sen klä på sig, och lämna lägenheten. So nice!

Annars mår jag bra, inget nytt. Bara det gamla vanliga, men nu när jag har en deadline så spelar det ingen större roll med fogar och halsbrännor längre – jag ser ljuset i tunneln (och hoppas att det inte är ett tåg!).

Visserligen började nästan gråta igår när klådan slog till igen, men… det är så kort tid kvar nu att jag uthärdar även det. Kanske får lite klösmärken, men… Att dricka väldigt mycket vatten verkade faktiskt hjälpa. (Fast det blir ju desto fler toabesök då istället… men skönt att slippa klia-klia-klia iaf!)

Imorron är det besök hos BM, och då ska det pratas igångsättning. Om ingen händer inatt eller imorron förmiddag – jag vill så gärna slippa hennes grymma fingrar…

Eftersom man räknar graviditeten i fullgångna veckor har du i början på denna vecka precis passerat det beräknade förlossningsdatumet.

Barnmorskan har säkert sagt att naturen inte följer barnmorskans beräkning av förlossningsdatum. I verkligheten kan förlossningen starta någon gång mellan 14 dagar före och 14 dagar efter det beräknade datumet. Trots det är det många som i god tid börjat räkna dagarna fram till det beräknade förlossningsdatumet. För en del kan varje dag som går efter att man passerat detta datum bli en plåga – man ägnar sig enbart åt att vänta, vill inte göra någonting, tycker det blir långtråkigt och får än svårare att sova på nätterna – kan ha mardrömmar.

Förvärkarna tilltar nu för många, ibland kan de vara kraftiga. De kan bli regelbundna några timmar för att  därefter försvinna. Det kan gå flera dagar mellan dem. Livmoderhalsen mjukas upp och livmodermunnen öppnas ett par centimeter.

… att packa väskan

• journal från MVC
• olja till massage
• tjocka strumpor, tofflor
• “mjukis” byxor
• tandborste och tandkräm
• hårborste, hårsnoddar, hårklämmor
• tvål och schampo
• amningsbehå och amningskupor

I vecka 40 är medelkroppslängden i medeltal 51 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3600 gr. Huvudets omkrets är 35 cm.

Idag föder vi allt större barn. Om barnet föds nu kan det hända att det bara har lite fosterfett kvar i hudvecken. Fosterfett produceras under graviditetens tredje trimester och skyddar barnets hud från fostervatten. Vissa barn föds med mycket hår på huvudet, andra är nästan flintskalliga.

Så här tar du tiden på värkarna:

Titta på klockan och be den blivande mamman att tala om när värken börjar. Ta tiden från första “nu” genom hela värken och fortsätt genom hela den värkfria delen till nästa “nu” det vill säga när nästa värk börjar. Tiden räknas alltså från första värkens början till andra värkens början.

Under tiden på förlossningen kan du behöva en del saker tilll exempel:

• Matsäck åt dig själv
• Kanske en ren t-shirt, det är svettigt att vara med vid en förlossning
• Pengar
• Kameran
• Tandborste och rakhyvel
• Bok, om det drar ut på tiden

Kontroller och undersökningar

I slutet av graviditeten kommer barnmorskebesöken tätare. Man kontrollerar blodtryck och livmoderns storlek, försäkrar sig om att huvudet ligger neråt och lyssnar på barnets hjärtljud.

källa: growingpeople.se

Gravid vecka 40

Nu är din bebis sannolikt mellan 50-52 cm och väger 3.5-4 kg. Det är nu nära ditt beräknade förlossningsdatum och det är dagt för bebisen att födas. Det är dock bra att komma ihåg att många går över tiden, speciellt förstföderskor, så bli inte orolig om bebisen bestämt sig för att vänta ännu lite till.

Du får nu gå på täta kontroller hos barnmorskan och ditt barns tillstånd övervakas noggrant.

Källa: blimamma.se

Jag:

Ja, jag är rätt färdig med gravidbiten nu… Förvisso fortfarande skitskraj för förlossningen och inte blir det bättre heller. Får för mig rätt som det är att jag kommer dö – seriöst alltså, inte på grund av smärtan eller så utan bara att jag dör. Men jag får ju hoppas att de har lite koll på mig där uppe på förlossningen och jag har ju älsklingen som tar hand om mig också!

Idag på BM-undersökningen gjorde BM-Ylva en hinnsvepning. Får se om det ger nån effekt. Med tanke på hur det blev efter vanliga undersökningen sist så räknar jag åtminstone med fruktansvärda förvärkar. Har laddat upp här hemma med en film jag ska lägga mig och kolla strax och har bäddat i soffan. Hittills inte känt något speciellt, haft några lättare värkar – men det får jag varje gång jag åker de här j-kla skraltiga bussarna. Den idag var nog dessutom extrainsatt och framgrävd från skroten för den var värre än värst. BM tyckte iallafall att vi kunde testa med en svepning eftersom jag haft förvärkar så länge och eftersom jag hade börjat öppna mig redan för två veckor sen, och allt har sett bra ut hela tiden. Vi får se!

Alla värden var alltså bra, SF-måttet var 39 – har jag för mig. Låg kallsvettig på britsen efter att hon känt hur Knyttet låg. Vad skönt det ska bli att slippa de där fingrarna på magen. Blodtrycket var bra, 110/70 har jag för mig – men som sagt. Jag hade annat att tänka på och glömde allt hon sagt så fort hon började känna på magen.

Hinnsvepningen var inte direkt skön, trodde inte den skulle göra ont och mest av gjorde den inte det heller, men på slutet skrek jag till och kände hur svetten kom. Men – det är lika bra att vänja sig vid smärta där nere… det blir värre!

Vikt: jag har stoppat på 94 kg, eller backat lite, inte mått så bra sista veckorna. Upp totalt: 19 – 20 kg från inskrivningen. :-O

Gravid vecka 39

Du är nu gravid i vecka 39. Bebisen är omkring 50-51cm lång och väger 3.5-3.8 kg. De flesta bebisar ökar fortfarande i vikt men en del magrar faktiskt vid den här perioden. Det börjar bli trångt i livmodern nu och då bebisen snurrar och vrider sig där inne så kan det hända att navelsträngen lägger sig kring halsen. Omkring 20% av alla bebisar föds med navelsträngen omkring halsen, vilket kan påverka bebisens hjärtljud mot slutet av förlossningen. I de flesta fall innebär det inget hot mot bebisens hälsa och barnmorksan för helt enkel navelsträngen över barnets huvud i samband med födslen.

Källa: BliMamma.se

Så här tar du tiden på värkarna:

Titta på klockan och be den blivande mamman att tala om när värken börjar. Ta tiden från första “nu” genom hela värken och fortsätt genom hela den värkfria delen till nästa “nu” det vill säga när nästa värk börjar. Tiden räknas alltså från första värkens början till andra värkens början.

Under tiden på förlossningen kan du behöva en del saker tilll exempel:

• Matsäck åt dig själv
• Kanske en ren t-shirt, det är svettigt att vara med vid en förlossning
• Pengar
• Kameran
• Tandborste och rakhyvel
• Bok, om det drar ut på tiden

Kontroller och undersökningar

I slutet av graviditeten kommer barnmorskebesöken tätare. Man kontrollerar blodtryck och livmoderns storlek, försäkrar sig om att huvudet ligger neråt och lyssnar på barnets hjärtljud.

Jag:

Var hos BM idag, hjärtljuden var bra, låg mellan 140-150, blod och urinprov var bra, och blodtrycket var 110/70. (Superlågt för mig, men hellre det än för högt.) SF-måttet var ca 37.

Knyttet är fullt fixerad konstaterades efter att BM tryckt och mosat min stackars mage och bebis mer än alla andra BM gjort tillsammans. Bebis gillade inte heller det, så nu har jag återigen förvärkarna från helvetet. (Tack för det! Hade ju planerat att mysa i det underbara vädret idag, men nopes… blev hem till sängen istället och träna på fulgrimaser till förlossningen.)

Något jag är jävligt trött på nu: FOGLOSSNING! Idag är det värre än värst, benen viker sig under mig hipp som happ, skulle behöva en rollator för att ta mig de tre metrarna från säng / soffa till toa.

Frågade om hur det är att bada när proppen har gått; så ni som oxå undrar (nätet säger NEJ NEJ NEJ och NEJ till det.. meeeen….. de inlägg jag sett det är gamla, från 2003 osv.) Man FÅR BADA när proppen gått! Däremot, om vattnet gått ska man börja med att ringa förlossningen och rådgöra!

Nu ska vi på middag hos svärmor och Rolf, får väl bli buren till bilen eller nåt. (Är det det som heter bilburen?? )

Kram alla!

Graviditetsvecka 38

Har du svårt att sova på nätterna? Det är inte lätt att hitta en bekväm ställning, försök att ta kuddar till hjälp.

Nu är tiden då man inte gör mycket annat än väntar. Veckorna före den beräknade förlossningen upplevs mycket olika av olika kvinnor. Vissa blir deprimerade mot slutet av graviditeten, blir labila till humöret, irriterade och har svårt att få någonting gjort. Andra får en drift att förbereda för barnets ankomst – se om sitt hus, sätter igång med storstädning, lagar mat, bakar och fryser in för kommande behov eller titta på lite babykläder.

… att packa väskan

• journal från MVC
• förlossningsplan
• olja till massage
• tjocka strumpor, tofflor
• “mjukis” byxor
• tandborste och tandkräm
• hårborste, hårsnoddar, hårklämmor
• tvål och schampo
• amningsbehå och amningskupor

Läs mer om att packa väskan inför forlossningen!

I vecka 38 är medelkroppslängden  50 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3200 gr. Huvudets omkrets är 34,8 cm.

Ditt barn är nu redo för ett liv utanför livmodern. Visste du att det är barnet själv som bestämmer när det ska komma ut, graviditetslängden finns programmerad i barnets arvsanlag. Lungorna är fyllda med vätska fram till födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft.

Få kvinnor föder på uträknat förlossningsdatum – det är inte lätt att veta när man skall lägga in om sin ledighet. En god ide kan vara att fråga din egen mamma och svärmor om de födde tidigt eller sent.

För de flesta blivande pappor eller partners är det självklart att vara med vid förlossningen – få känna sig delaktig och dela upplevelsen.

Så här tar du tiden på värkarna:

Titta på klockan och be den blivande mamman att tala om när värken börjar. Ta tiden från första “nu” genom hela värken och fortsätt genom hela den värkfria delen till nästa “nu” det vill säga när nästa värk börjar. Tiden räknas alltså från första värkens början till andra värkens början.

Under tiden på förlossningen kan du behöva en del saker tilll exempel:

• Matsäck åt dig själv
• Kanske en ren t-shirt, det är svettigt att vara med vid en förlossning
• Pengar
• Kameran
• Tandborste och rakhyvel
• Bok, om det drar ut på tiden

Kontroller och undersökningar

I slutet av graviditeten kommer barnmorskebesöken tätare. Man kontrollerar blodtryck och livmoderns storlek, försäkrar sig om att huvudet ligger neråt och lyssnar på barnets hjärtljud.

Källa: growingpeople.se

Bebisen

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.

De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.

Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.

Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.

Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.

Du

Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 – 18 cm ovanför naveln.

Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.

Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.

Källa: blimamma.se

Barnet

Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.

Vikt 3 200 gram.

Mamma

Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.

Navelsträngen runt halsen

Oroar du dig för att barnet ska ha navelsträngen runt halsen när det föds? Att navelsträngen sitter runt barnets hals är mycket vanligt. Ungefär en femtedel föds så, men det är oftast inga problem eftersom barnmorskan lätt kan lossa den vid födseln.

Pappa/partner

Nu kan förlossningsväskan packas nu om ni inte redan gjort det. Väskan innehåller allt sådant din partner, du och den nyfödda kan behöva under tiden på förlossningsavdelningen. Exempelvis inneskor, mjuka kläder, annat ombyte, morgonrock, necessärer, barnkläder, musikspelare, energikost och kanske något att äta till dig själv. Du eller din partner kan ansvara för att en fungerande kamera eller en videokamera och mobiltelefon kommer med till förlossningen. Eventuellt extra batterier, film eller minne till digitalkameran kan också vara bra att ha. Väntan kan bli lång och ett spel, såsom kort- eller tärningsspel, kan vara bra för att få tiden att gå. Vad behöver du för egen del? Har barnmorskan skrivit ner era tankar och önskemål till förlossningen i journalen? Om ni vill kan ni skriva ett eget förlossningsbrev och lägga i er pappersjournal. Ni kan skriva fritt med egna ord eller använda er av någon mall som går att hitta  på nätet. Hör med din partner om hon vill det.

Källa: vårdguiden.se

Jag:

Proppen började gå i tisdags och sen har det kommit lite rester av och till. I tisdags trodde vi ju faktiskt att det skulle bli bebis, eftersom jag hade en sån otroligt obehaglig mensvärk i både mage och rygg, förvärkarna var riktigt starka och sen… inget mer. Igår var det i stort sett lugnt i magen, några sammandragningar och några förvärkar som gjorde lite ont framåt kvällen, men när jag lagt mig gick de över igen. Det var välkommet då jag inte sovit ett skit på natten.

Jag har tydligen gått upp ännu mer, fruktansvärda 94 kg visade vågen hos BM på. Och det är ju den “snälla” vågen det. Jaja, inte mycket att göra åt, finns fortfarande ingenting jag kan skära ned på då jag fortfarande äter mindre än vanligt – får ju inte plats med mer!

Sömnsvårigheter? Ja, fast jag vet inte hur mycket av det som beror på graviditet och hur mycket som beror på miljön runt. Bilar som har burnout-tävlingar, billarm som går, fotbollsmatcher och åska är väl inte direkt graviditetsproblem? ;P

Hur känner jag då?

Faktiskt väldigt blandat! Jag vill ha UT bebisen! Men – shit, det innebär ju att blir mamma samtidigt. Senaste veckan har jag känt lite panik för det, och för förlossningen. Är rädd för att jag inte ska klara det! Men, när jag väl ligger där är det ju bara att göra som de säger och åka med, och därefter ta dagen som den kommer. Jag har ju ingen aning om vem Knyttet är ännu! En sak vet jag; jag längtar efter att kunna ge mig ut med vagnen och gå igen! Gå – gå och gå! Något mer jag vet – jag kommer att världens bästa stöd i Artur, som längtar så efter att få träffa sin lilla bebis!

Kan inte säga att jag sovit inatt. Hade lite småvärkar – men efter kvällen så låg jag ju så klart och kände efter lilla minsta förändring istället för att bara passa på att sova. Dessutom var det varmt – eller så var jag varm. Klibbade iallfall fast i lakanen och blev alltmer irriterad på det. Sen var det ju de obligatoriska toabesöken när man nästan tror sig ha somnat. Värst var ändå smärtan i ryggen och benen. Det funkade att vända mig om – i någon minut innan det började värka igen. Hade tänkt ta tablett innan jag la mig, men sen mindes jag inte om jag bara tänkt eller faktiskt gjorde det – så jag vågade inte upp och ta någon heller. (Nu vet jag att jag inte tog någon!) Sedan gick ett billarm – som ingen stängde av. Efter det var det någon rolig jävel som brände däck här utanför….runt runt runt….. och sen kom den vanlige idioten som kör rally på cykelbanorna och rejsade förbi. ÅH vad jag vill ställa ut ett betongblock på nåt dolt ställe och bara se honom köra rätt in i det. Han kör lika på dagtid också – över en skolgård/lekplats. Inte min favoritgranne om jag får välja…

Värkarna avtog mer och mer och klingade så småningom av helt, även om det fortfarande värker i magen, ryggen och benen, så det blev iallafall lugna gatan på den fronten, behövde inte ligga och fundera på om jag skulle börja packa ned det sista i väskorna.

Efter halv fyra tyckte jag inte det var någon idé att somna om eftersom det ändå snart var dags att gå upp och äta frukost, siktade in mig på att sova efter det istället. Här är det läge för en trumvirvel….

Fick jag sova efter frukost? Ja, det hade jag väl fått, om jag hade haft hörselkåpor. Gräsklipparmannen var i gång igen. Han har ingen semester han inte! Men, han klippte för fasen IGÅR!!! Och det är ju en sån där enormt bullrig lite äldre trädgårdstraktor, som de brukar ha på kommunerna, så det låter verkligen inte lite. Det verkar dessutom som att han som kör den där klipparen har fel på gasfoten, för det går så  l-å-n-g-s-a-m-t. Tror iofs att de klipper ena dagen och sen nästa, när gräset torkat lite, åker de efter och samlar upp det – men samma maskin, samma ljud.

För rättvisans skull ska jag väl säga att jag hann sova i ungefär 40 minuter innan han drog igång klipparen iaf. 40 minuter som jag hellre hade varit vaken i så fall, för nu är jag helt vilse i pannkakan. Sedan ringde mamma och berättade att de kanske måste ta bort Farbror Grålle-katten idag, typ nu strax. Inte rätt dag för bad news, om man säger. Hur många gånger kan man hoppas på mirakel hos veterinären när det gäller en cirka 20-år gammal hankatt? (De nio liven är förbrukade för många år sedan!) Efter att mamma ringt blev jag orolig förutom uppretad på Gräsklipparmannen, så jag gick upp. Och vad tror ni händer?

Gräsklipparmannen slår av bullret och rullar iväg så tyst så tyst härifrån. Färdig för idag? Eller är det fika. Om jag lägger mig ned en stund nu…får jag sova då. Eller kommer han tillbaka efter en kopp ljummet termoskaffe och en kladdig kanelbulle och fortsätter?

Jag tar inga risker! Nu gör jag en flaska bubbelvatten och så snart första solstrålen nuddar balkongen slår jag ned min feta häck där och försöker läsa. Nåde den som försöker hindra mig!

Undrar hur länge det dröjer innan det är dags för Förlossning på allvar?? Det får gärna dröja lite, kände jag igår. Tre veckor för tidigt är för tidigt… Men jag vill inte ha för många falska alarm heller. Undrar vad de  gjort om vi åkt in igår? Värkarna var täta, men inte särskilt regelbundna, utan gick mer i vågor. När de var som tätast var de tätare än tre st på tio minuter, och så var det ett bra tag, sen kom de med kanske 15-20 minuters mellanrum, en eller några stycken täta. Om de hade satt igång mig då, då förstår jag att det måste vara jäkligt smärtsamt att bli igångsatt och stressa kroppen. Kändes liksom att det var så mycket som inte var redo än – även om det samtidigt kändes som att jag skulle göra allt för att bara få det överstökat, just då. Nu känns det skönt att vi åkte hem till oss och tog det lugnt.

Just ja, allt såg bra ut för övrigt hos BM. Vet inte hur hon mätte SF-måttet sist, men hon fick ju iaf då ett mindre mått än innan, och nu fick hon 35 cm, så kurvan ser lite speciell ut. Men nu vågade hon ju dra ned troskanten iaf. (Hade blivit svårt att kolla hur öppen jag var med trosorna på också!) Blodtrycket var bra och hon tyckte att Knyttis huvud var ruckbart – fast hon ruckade ju runt hela mig med så vem vet… Ser INTE fram emot att göra om samma procedur igen nästa torsdag. Ska hålla kvar minnet av den smärtan när jag ligger på förlossningen – för den smärtan känns bara onödigt överjävlig. Det leder ju inte till nåt annat än några anteckningar, liksom. Om inte bebis får nog då, och hoppar ut.

Hade inte tänkt teckna någon gravidförsäkring, men sen inatt kände jag att joo… varför inte? Eftersom jag sedan kollade upp medlemsförsäkringen jag har via Handels, hos Folksam så tyckte jag att den verkade helt okej. Och så har vi iallafall någon form av försäkring tills vi fått Knyttis och kan teckna deras barnförsäkring, som också verkade riktigt bra; Medlemsbarn, kostade då bara runt 80:-/månad. Skönt att ha det gjort! Vi tog deras gratisförsäkring eftersom det bara är frågan om någon vecka till innan vi ska teckna den andra. Eller en annan. Vi har även en försäkring hos If (Pappa Artur), så vi får se vilken som blir förmånligast, men 84:-/månad känns ju rätt bra eftersom min egen dras automatiskt i och med min handelsavgift.

Eftersom det är skitväder här igen idag bestämde jag mig även för att beställa regnskyddet till vagnen. Fick  tips av En liten-Anna om Tullsas regnskydd på jollyroom.se och idag hade jag även fått samma tips av min “gamla” kollega Zandra på Facebook. Hon har samma vagn som oss, och det passade väldigt bra på vagnen. Så. Fram med VISA-kortet igen och katschiiiiing – beställning gjord!

Regnskyddet är svart, ser blått ut på bilden men svart ska det iallafall vara, funkar som regn,vind och snöskydd. Bra, lär ju behöva alla tre! Uppenbarligen en skottsäker klädsel för oss päron också, om det ska blir fler såna här hagelskurar. Hemma i Dalom brukar haglen bli stora, men de är oftast vita och ser ut som flirtkulor. Här kom det stora genomskinliga isbitar istället och jag trodde faktiskt att glasrutorna på framsidan skulle gå sönder. Och åskan ligger och lurar omkring oss på alla sidor. Med tanke på hur det gick sist jag bloggade i åska tänkte jag logga ut nu, gömma mig i sängen med en bok och min hickande bebis istället!

Nu har jag gått igenom BB-väskan och lyckades faktiskt komma ihåg att lägga ned en bok också, blev Paradiset av Liza Marklund, som jag tydligen inte läst. Vågade inte ta någon av Evanovich-böckerna för risken är att jag kommer pilla upp den och läsa ut den långt innan… och glömma att ersätta den!

När jag packade necessesären bytte jag ut bodylotionen mot en som jag älskar istället för den lilla reseförpackningen, så att jag kan känna mig riktig mumsig när jag fått ta den där duschen. Det är jag ju faktiskt värd! Sen, av någon anledning åkte det med en miniförpackning foundation, en liten ögonpenna, minimascara och ögonskugga. För att jag inte kan tänka mig vara utan – även om jag inte kommer använda det så måste det liksom finnas med… Call me Miss Vain…time and again.. haha. Jag är den moderna tidens papiljott-tant! Inte en dag utan…. make up alltså, inte papiljotter!  ;)

(Försvar: Jag sminkar mig nästan aldrig hemma på dagarna nu, når liksom inte fram till spegeln för magen slår i handfatet. Dessutom – vem ska behöva se mig? ) Har dessutom lyckats få ned en liten remover och ett lypsyl, läste nånstans om torra läppar. Removern är ifall jag skulle råka ha min vattenfasta mascara på mig när jag åker in – inget annat biter på den och vill inte behöva se ut som en tvättbjörn liksom.

Toarullen med mjukt papper ligger också i väskan nu. Det var en bra idé. Bara ett dagsbesök på sjukan ger ju en Babian-röv! Klart jag vill ha nåt fluffigt snällt efter att klämt ut en hel människa!

Skrev en lista att fästa på ytterdörren där det står vilka väskor vi ska ha till förlossningen, var de finns och vad som ska ned i dem i sista stund, ifall vi får skicka hit svärmor att hämta, tex.

På listan står; grön kylväska (för maten till älsklingen), djurmönstrad väska till toasaker och kläder (en vanlig tyghandväska som jag fick på köpet på Glitter förra sommaren, verkar faktiskt räcka!) och Babyskyddet med filten som ligger i. Dessutom;  kamera, mobiler inkl laddare, ID-kort/pass för mig och VISA-kort.

Skrev även ett förlossningsbrev där jag berättade om min stora skräck att bli lämnad ENSAM på BB. Det är faktiskt nästan det jag oroar mig mest för. Visst vill jag slippa ha ont om det går, visst vill jag slippa spricka som en övermogen tomat därnere och gärna inte heller bli ivägrullad till akutsnitt – men det är ju sån´t som kan hända. Det är ju faktiskt frågan om att föda ett barn, det är lite svårt att förutse hur det ska gå. Men fick med att jag inte tål vissa morfinpreparat – att jag helt enkelt slutar andas av dem. Rätt dum bieffekt, speciellt under en förlossning. Skrev även vilka som funkat – och effekterna av dem; askalas. Hellre askalas än att sluta andas, liksom. Och skrev att jag är öppen för alla typer av smärtlindring under förlossningen, vore ju fräckt om nån alternativ metod funkade även om jag inte tror så mycket på akupunktur. (Testat som bedövning när de skar ut min P-stav och hej… Om testet gick ut på att pressa min smärtgräns till det yttersta så funkade det ju. De satans nålarna gjorde ungefär lika ont som grävandet med skalpellen i armen. Men jag hade hellre nöjt mig med BARA skalpellen i så fall.)

Skrev även att om jag blir helkocko så litar jag på att Samboälsklingen fattar rätt beslut åt mig. Han vet hur jag tänker, den stackaren… Och han får äran att klippa navelsträngen eller hålla Knyttis om jag är däckad.

Men det viktigaste är ändå att det står att jag är LIVRÄDD för att bli lämnad ensam. Att jag hellre åker hem än stannar på BB utan älsklingen, för sjukhus för mig är och förblir en plats för dåliga nyheter och död. Och när jag själv varit nära att lägga av två gånger ( de gångerna de gav mig de här morfinpreparaten ) på sjukhus kan jag bara inte lita helt på dem. Och till och med förra året på min axeloperation försökte de ge mig samma jävla morfin mot smärtan trots att jag skrivit på nåt papper att jag slutar andas av det. Näe, hoppas verkligen att jag slipper vara där ensam! Vill ha och behöver min tröstande trygga underbara söta goa älskling med mig, denna gång om någon! (Fattar ju att jag kommer vara ett hormonvrak efteråt!)

Vad skönt det känns… Nu är det väl inget mer jag behöver fixa med? Hålla mig hårfri på väl valda ställen – så gott det går med den här kalaskulan, möjligen! (Tänk att komma in helt luden och de ställer frågan: Vem av er är modern? Bara för att mina ben är lika lurviga som pappans. Han har dessutom längre hår på knoppen än mig. Fast… det förståss … magen skulle nog säga sanningen!)

KRAM!

Bebisen

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra någon eller några gånger sig varje dag så finns det ingen orsak till oro.

Du

Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ.

Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.

Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig.

Det är också hög tid att fundera på förlossningen och prata om olika alternativ, så som smärtstillande medel och hur du vill föda. Prata med din MVC. Du kan läsa mer om praktiska råd inför förlossningen här.

Källa: Blimamma.se

V. 36

Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare. Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. I boken Mammapraktikan kan man bland annat läsa om praktiska sovställningar för höggravida. Passa annars på att fråga din barnmorska vid nästa besök. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen. Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt attbarnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden.Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28. Då födseln närmar sig snabbt, kan det vara bra att kontrollera vad som kan vara bra att inhandla innan födseln. Några enkla förslag på vad som kan behövas, finns här. Källa: Gravid.se Graviditetsvecka 36 Ett vanligt symtom är stickande känslor eller tryck i bäckenet. Det beror på att barnet håller på att lägga sig tillrätta. Din mage kan börja sjunka ner lite och det är lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Din mage kan börja sjunka ner lite och det är lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Kanske behöver du kissa oftare än vanligt, det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Ta väl hand om dig när du är gravid och planera din graviditet så att du orkar! Lägg gärna in ledighet sista månaden så att du är utvilad inför förlossning och tiden efter. Du kanske känner dig färdig att föda nu – du känner dig mogen för det. Andra kan ha blandade känslor inför själva förlossningen och det är helt normalt. Det är vanligt med en viss rädsla inför smärtan att föda eller för att tappa kontrollen. När oron övergår i rädsla kan man behöva hjälp att bli av med den. Prata med din barnmorska hon kan lotsa dig vidare. Har du fött barn tidigare kan du och din barnmorska gå igenom förlossningsjournalen tillsammans. I vecka 36 är medelkroppslängden 48 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2800 gr. Huvudets omkrets är 33.5 cm. Moderkakan börjar åldras. Alla inre organ är färdigbildade. Barnet gör sig färdigt att födas när som helst Underhudsfettet tilltar snabbt i mängd, kinderna är runda och det skrynkliga utseendet är försvunnet. Som blivande pappa kan du känna oro inför det okända. Följ med din sambo/fru på föräldrautbildningen! Du får betalt av försäkringskassan för att gå dit om du måste ta ledigt från jobbet. Källa: Growingpeople.se Jag: Vikten verkar ha stannat på runt 90 kg, vilket innebär +15,5 kg sen inskrivningen i vintras. Magen har sjunkit och jag kan äntligen ta djupa andetag utan att drabbas av galna hostanfall – samma när jag skrattar. Innan var det så lagom kul – varje skratt ledde till att jag mer eller mindre hostade lungorna ur mig. Stickningarna det står om känner jag ofta. Bebis fortsätter att trycka ned sig och när h*n rör på huvudet känns det, vill jag lova. H*n hickar MÅNGA gånger per dygn. Oftast är det både det första och det sista jag känner på dagen, och efter att jag ätit, eller druckit. Då hoppar hela magen och man ser lätt utanpå hur hela bebis hoppar därinne. Efter en liten stund blir bebis sur och irriterad och försöker trycka sig fri från hicket eller något, och det börjar spreta fötter och knän och min mage antar alla möjliga och omöjliga former. (INTE behagligt!) Bristningarna har hållit sig till nedre delen av magen och kommer förhoppningsvis döljas av trosor/bikini när magen återgår till mer normal storlek. Mitt humör är sämre än det varit sen första veckorna på graviditeten. Det är tungt och jobbigt och ALLT ska envisas med att gå emot mig. Om jag håller i något så måste det envisas med att ramla i golvet, om jag äter måste jag så klart spilla på magen – och så måste jag skynda mig blötlägga kläder. Försöker att inte visa min irritation för älsklingen, för han förtjänar inte att se mig halvt galen när han kommer hem från jobbet. Mitt hjärta brast nästan när han här om dagen bad mig att inte bli arg när vi lagade middag. Ooops! Är jag såååå hemsk??? :´( Foglossningen har blivit värre, den är mer lömsk nu, tydligen. Innan kände jag ju tecken på när jag borde sluta med vad jag nu höll på med – nu kan det gå jättebra att röra mig och sedan, dagen efter BAAAM, så är jag helt handikappad. En månad, max 6 veckor till borde jag klara att hålla mig stilla. (Stilla med modifikation iofs… Vissa saker bara MÅSTE jag ju.. Som ta mig till stan och shoppa lite feelgood-prylar!) För Knyttet: Allt är väl fixat här hemma, bara lite småpill som att montera ihop blöjhink och sån´t kvar. Men till och med skötbordet är fullt med diverse saker, så vi ska nog klara oss när vi kommer hem! Förlossningstankar: LIVRÄDD! Men – å andra sidan vill jag ha UT Knyttet nu. Jag har överlevt mina jävla mensvärkar med svimningsanfall, kräkningar och diarrér helt på egen hand i många år. Och vad har de lett till? En veckas plågor, tre “normala” veckor och sedan åter till samma stadie igen. Ingen lustgas, inga sköterskor som tröstat och hjälpt mig att andas genom värkarna – för jag har haft värkar när mensen startat, tills blodet äntligen börjat spruta ur mig, mer eller mindre. Och ingen har gett mig någon bedövning what so ever! Eller  mackor och cider när jag väl klarat mig igenom de där mardrömstimmarna. Och jag har inte haft en söt liten bebis, ett eget litet mirakel att stirra mig helig på efteråt. Bara ont!! Så, jag kommer att klara det! Ingen tvekan om saken. Såna detaljer som att oroa mig för om jag kommer att bajsa ned barnmorskan kan man säga att jag skiter i. Det är hennes jobb att stå där nere, så hon borde vara van. Är hon inte van är det lika bra att hon BLIR van. Det enda jag oroar mig för är väl att det ska dra ut på tiden så att jag inte orkar och det blir något akut; sugklocka, snitt. (En kompis upplevelse av sugklockan är rena Stephen King-novellen, med sköterskor som hängde över henne för att hålla emot och saker som inte borde brista sprack rejält…) MEN – även hon klarade sig! Och bebisen med! Oroar mig även för att vi inte ska få plats, då det är rena babyboomen här nu i augusti, en månad som tydligen är lugn i normala fall. (Så blir det när snön kommer för tidigt i södra Sverige!) Om vi inte får vara här i Linköping utan måste åka till Norrköping, och om då det är så fullt där att älskling inte får stanna. Sån´t oroar mig! Jag har sjukhusskräck efter allt med lillebrors cancer, mammas cancer… mormors cancer. Sjukhus är inga bra ställen! Om inte Artur får stanna så kommer jag ta min droppflaska och min bebis och rymma! (Får seriöst panik om jag inte får ha sällskap när jag måste göra nåt på sjukhus. Som dagoperationen av axeln förra sommaren. Mamma hade lovat att stanna, och fick inte ens komma in i salen. Jag fick total panik och satt på min säng och skakade och grät och var väldigt nära att skriva ut mig själv och skita i allt!) Funderar… kanske jag borde skriva en sån där förlossningsberättelse och ta upp just det? Att jag inte klarar att vara själv? Det kan ju ha en rätt stor inverkar på hela upplevelsen faktiskt… Borde nog det! Nu kände jag mig …smart. Typ.

shit! Det är verkligen bara 38 dagar kvar till BF. Helt otroligt vad fort det går. Känns konstigt att snart kommer det inte att leva om i magen längre men däremot kommer det att bo en tredje liten person här med oss, en person som kommer att finnas med oss resten av våra liv. Stort! Inte för att det är någon nyhet, men insikten kommer ju ibland och blir lite extra stark.

Har läst att många känner sorg över att förlora magen. Inte jag! Längtar efter att kunna vända mig i sängen utan att den är i vägen, att höfterna gör så ont att jag stönar. Att nå till golvet… Att kunna röra mig obehindrat. Att kunna dra med den lilla plutten ut i barnvagnen och bara gå – gå – gå, timme ut och timme in. Förmodligen kommer jag ha en upprispad näsa, för jag kommer bara titta på det där lilla underverket i vagnen – inte ett skvatt på vägen framför mig.

Såg foton på mig igår när vi var på middag hos svärmor. Var inte långt ifrån att jag bröt ut i ohejdad gråt. MIN KROPP! Min stackars kropp, vad har hänt med dig? Ett foto från vårt lilla försommar dopp i Norrköping visade lår med hängiga fettpåsar på och fler celluliter än det borde finnas plats för. STORA, mina lår ser ju ut som äggkartonger! :-O Överarmarna har samma mått som mina lår hade för ett år sen… och ungefär samma andel gropar som låren. Min hals – den är stulen! Istället hänger den ena dubbelhakan ovanpå den andra. Jag har ju för satan celluliter i dubbelhakorna. Undra på att huliganungarna som tänkte länsa grannarnas brevlådor och uteplatser tidigare idag kallade mig TANTEN när de såg mig. Jag ser ut som en tant. En amerikansk soffpotatis-tant som lever på hemkörda pizzor, donuts och har en potta intill soffan för att slippa röra sig. :-/

Tittar på sommarkläderna jag köpte förra sommaren, typ den här veckan, när jag just flyttat ned hit. Minishortsen från Gina Tricot – tror inte jag skulle få dem över knäna om jag så smorde mig med vaselin. Gulliga topparna och blusarna från Nygårds-Anna… stickade Nygårds-Anna klänningen som är så jäkla snygg. Förhoppningarna att någonsin komma ned i de kläderna igen känns faktiskt ungefär lika stora som att hitta en Triss-lott med vinst på gatan.

Här bakom mig står min älskade Crosstrainer och viskar “Vi fixar det, matte. En timme om dagen så är du snart i form igen!” Jo, kanske det. Hoppet kommer aldrig att lämna mig iallafall! Och hösten är den bästa tiden för mig att komma i form, för jag älskar att vara ute då. Älskar vädrets makter, de hårda vindarna, regnen och naturens skiftningar. Den höga luften. Visst finns det hopp – och när det regnar för mycket för vagnspromenader så står Crosstrainern här som min älskade bundsförvant, ständigt redo att reta mig till hårdare, längre pass än jag tänkt från början. För jag kan ju inte sluta om jag gjort en mil på en viss tid ena dagen och det inte är jämna siffror, tex; en mil på 30 minuter, då skulle jag kunna sluta, om det inte vore att det var ojämnt på kaloriförbränningen… då måste jag bara få det till ett jämna hundratal också. Och när jag uppnått det kanske det bara är några kilometer kvar till två mil… Och så håller jag på tills jag inte orkar bry mig längre utan trillar av. Då brukar jag ligga halvdöd på golvet – vilket är en utmärkt position för situps, men de får väl kanske vänta lite extra i höst. Så, alltså… får jag kasta in ett par kilometer extra innan jag trillar ihop på golvet. Där hantlarna ligger redo inom räckhåll.

De dagarna som är kvar innan Knyttet kommer ska jag försöka smälta bort äggkartongslåren i solen – värme smälter ju fett… så tids nog borde det ju funka. Om inte annat är det väldigt mycket trevligare med BRUNA äggkartonger är vita. Sedan får jag väl köpa hängslen till mammabyxorna i höst, för jag tänker inte köpa en helt ny garderob igen då. (Kanske nåt litet då… om det är snyggt nog..)

Nu har solen kikat fram igen och jag kan inte sitta här inne längre – man vet aldrig när solen försvinner för sista gången en svensk sommar! Dessvärre har bärfisar invaderat min blomlåda så … låt mig säga att jag det luktar inte kalas där ute. Men – man får offra sig ibland.