Skaffa en egen blogg - Klicka här »       Logga in »      |      Diskutera i vårt forum      |      Hjälp med din blogg?      |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Inlägg under 'Graviditeterna'

Add Comment Register

Under kniven?

2013-08-27 @ 00:06

image

Åh, jösses….

Aurora-möte/koll imorgon. Då ska jag ju gärna veta hur jag vill avsluta denna, min sista graviditet. Med igångsättning eller kejsarsnitt (OM vi hinner till snitt).

Låg vaken hela natten och malde igenom för- och nackdelar med alla tre alternativen.

Snitt är det som ligger längst bort i tid;  för har Pytte inte kommit innan dess så blir det snitt och det blir i så fall på måndag.

Igångsättning är väl det mest närstående; då de v eventuellt skulle kunna starta förlossningen redan imorgon.

Och däremellan alltså; spontanförlossningen.

Fördel med snitt; fort avklarat och riskerna är samma för alla. Och jag vet när. Vi åker dit; får bebis, och två-tre dagar senare åker vi hem.

Nackdel; ont efter och får inte lyfta Vincent på 4-6 veckor om allt läker som det ska.

Fördel induktion (igångsättning); jag kan lämna den här kräk-graviditeten bakom mig fortare kanske. Jag kan få ett bra minne från vaginal förlossning om allt går bra.

Nackdel; Kan dra ut flera dygn,  kan sluta i akutsnitt/sugklocka och ännu mer underlivssskador. Kan bli en repris av förra gången eller till och med utlösa en riktigt panikångest-attack…

Fördel spontan förlossning; kroppen är redo och jag slipper fatta något beslut imorgon, typ. Kan gå snabbare än en igångsättning eftersom kroppen själv mognar i sin takt.

Nackdel; samma som vid induktion plus att det kan starta när som helst och jag kan redan vara trött och slut från början.

:-(

Well well…. inom en vecka är det gjort. Och som det känns nu; ALDRIG MER!

Puss och kram från en med ”mild” panik. (Bara legat och stirrat hela dagen. Kan inte ens förstå att det här kommer att sluta med en bebis. Den glädjen är liksom borta…)

Tuff dag

2013-08-22 @ 17:13

image

Idag är en jobbig dag igen. Kunde inte sova trots att jag var skittrött från natten innan.

Jag undrade över det sabla snittet. Ska jag hinna dit? Och om jag gör det, hur blir det med det runt omkring. Jag vet att Artur inte vill att jag ska snittas.
Det är ju min rädsla,  min kropp. Men det känns ändå inte helt snällt att göra något mot hans vilja. Fast det vore ju mest rättvisa i om han fick lida och  svimma lite. Han kan få låna lite lustgas om han är snäll. Men då ska han vara riktigt snäll. 😉
Då hade vi delat upp förlossningarna riktigt jämnt mellan oss. 😛

Operationsmärtan efter är jag inte ett dugg rädd för. Det är ju inte den fysiska rädslan i förlossningen jag är rädd för heller. Det är den jävligt utdragna kampen, känslan av att inte kunna påverka, att kroppen inte lyder och rädslan av att inte bli tagen på allvar av barnmorskorna. På att någonting ska gå käpprätt åt helvete.

Förra gången började jag tappa kontakten med allt runtomkring mig och började känna att ok, nu dör jag väl. Synd att jag aldrig hann träffa Knyttet… Det var då jag lyckades få dem att fatta att jag på allvar ville ha in den där garage-inredningen till sugklocka. Och fick det.
Så trött och utpumpad som jag var sedan…

Jag vill ju bara få ett bra minne från en förlossning. Tiden efter? Jaha…. ont i ett snitt eller en mus som känns som att jag hoppat fallskärm och landat på en flaggstång i flera veckor? Det var då fasen ingen dans på rosor att amma när det inte gick att sitta eller ligga för att musen var en krigszon heller, kan jag intyga. Eller att inte kunna kissa utan att kliva in i duschen och trycka på magen för att pressa ut några droppar.

Men…. varför ens fundera?

Nästa vecka blir det en vaginalt förlöst Pytte och jag kommer att klara det. Möjligen inte särskilt vackert men resultatet kommer väl att vara det samma; bebis has left the elephant!

Nu återstår det ett stycke barnkalas imorgon och sedan får jag ladda ladda ladda inför vad som komma skall!

Kram.

Snitt-tid

2013-08-21 @ 13:26

Jodå…
Idag kom det VÄLDIGT efterlängtade brevet från Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Datum för planerat kejsarsnitt!

Håller er på sträckbänken och berättar om gårdagens besök på Kvinnohälsan och Aurora-bm först.

Undersökningen visade att jag var ”mogen” och att tappen börjat utplånas.  Ska dit på tisdag igen om inte vattnet hunnit gå innan. De trodde att det skulle gå fort när det väl satt igång men att vi nog hinner ha födelsedagskalas för Vincent på fredag iallafall. Men innan nästa vecka är slut var de ganska säkra på att vi har fått ut vår lilla Pytte. Igångsättning eller av egen kraft.

Så… När tror ni jag fick tid för det där förbaskade snittet? Måndag veckan därpå; 2/9.

I r o n i  så det förslår!?

Tackar min pessimistiska sida som redan förberett mig på det och börjat ladda mentalt för att sätta mig över denna hysteriska panik jag har och ändå föda ”normalt”.

Men den här tiden känns ändå mest som ett hån just nu. ”Du fick ju ditt snitt,  se så, var glad.”…. Visst. Men min n önskan var ju faktiskt att kunna genomgå det också, inte att ha papperet som en vinstlott på kylskåpet.

Visst,  det finns en liten chans att jag klarar mig fram dit och verkligen slipper föda igen. Men jag vill inte hoppas för mycket för det stör ju mina mentala förberedelser för den mest troliga förlossningen…

På tisdag kanske det inte hänt nåt mer och då ökar ju chansen att jag klarar en vecka till.

Det är ju i så fall bara några dagar det skiljer mellan när bm tror Pytte kommer och snittet.

Förvisso har Aurora-barnmorskorna fått mig tryggare i känslan av att försöka vaginalt – med möjligheten att avbryta och få snitt om jag känner att det inte går. Men…. rädslan att bli nekad när jag (om jag) säger stopp är ENORM. Då kommer jag att känna som förra gången…

Aurora-barnmorskorna har även skrivit in att om jag föder vaginalt så ska man, om det är möjligt, åtgärda de fel man gjorde när jag syddes förra förlossningen. Tänkt som en morot.
Och visst,  det vore ju skönt att få det fixat när jag ändå ligger där på plats med bedövning. Meeen…. det väger ju inte upp rädslan. :-/

Återstår bara att bita ihop och ta dagen som den kommer. Kommer jag fram till snittdagen så är det så. Annars….
Well… Då blir det som det blir.

Magen v 38

2013-08-19 @ 00:28

image

Jahapp….
Trodde jag i vintras att Upploppet skulle komma? Nja… kanske inte orkade tänka så långt där med huvudet nere i toaletten. Inte heller kunde jag tro att jag skulle få käka ”antikräk-medicin” hela vägen till  målgången. Lika bra var väl det. Jag visste ju att risken fanns men eftersom det gav sig under graviditeten med Vincent trodde jag att det skulle bli så nu med.

Men…. Jag har klarat det! Jag har ätit fast jag mått som i mina värsta söndagar. Jag har försökt sluta med Ondansetronet för egen skull då jag inte gillar tanken på att stoppa i mig skumma mediciner med en liten i magen, men tvingats välja att ta dem. Att mamma till den som behöver mig kräver ju att jag är på benen hjälpligt iallafall. Så, jag gick ned till en om dagen, för att kunna behålla lunchen och orka leka med Vincent. Resten av dagen kunde jag ju försvinna på toa om så krävdes.

Snart kan jag äta utan att må illa. Utan tabletter. Och då blir det lever varje dag. Levergryta. Leverbiff…. mmmm …. längtar! 😉

Annars då? Foglossningen har blivit en smula bättre. Pytte har väl krupit ned en bit och stabiliserar mig och det är välkommet.
Eftersom jag har en enorm kagge nu är jag i och för sig inte ett dugg smidig eller rörlig ändå, men det underlättar när inte benen bara viker sig när man går. Senaste veckan har jag blivit smidig som ett kylskåp. Tar mig knappt upp ur sängen eller soffan. Känner mig lite som en skalbagge på rygg när jag tvingas be Artur om hjälp. (Tips; divaner med bakåtlutad sits är INTE gravidvänligt, speciellt inte när de står ihop som en dubbelsäng.)

Ända tills nu har jag klarat mig från halsbränna. Det ni. Var ett av de första gravidtecknen förra gången!

Egentligen är det mesta tvärt emot förra graviditeten. Magens form nu är i stort sett bara rakt fram – sist var det lika mycket mage överallt….. Då svällde hela jag upp och nu är det magen och…överarmarna som drabbats av gravid-elefantiasis. Låren har blivit större sista två veckorna bara.
Magen har varit större nedtill hela tiden nu, så gravidkläderna åkte på tidigt.

Känns ofattbart att jag för ett år sedan provade brudklänningar i min vanliga storlek och att den jag valde eventuellt skulle behöva sys in… 😛

Förlossningsrädslan?
Accepterar den. Den finns där. Jag kan inte trolla bort den men jag kan försöka att strunta i att tänka på den och fästa blicken bortanför själva förlossningen. Jag kommer ju att få hjälp genom den så det är inte mycket mer jag kan göra än att lita på att de runt mig gör sitt jobb på allra bästa sätt.
Istället tänker jag på hur mysigt det ska bli att komma hem med lilla Pytte.
Att slippa dessa sparkar mot revbenen,  urinblåsan och alla andra ömma ställen… 😉
Att vara hemma hela familjen i fyra månader.
Att lära känna den här lilla hickande individen.

Livet efter en lång och inte helt rosenskimrande graviditet är något jag knappt vågat längta efter och nu är vi snart där!

Tror jag bestämt mig för igångsättning. Men det får vi se på tisdag hur det blir med den saken. Mvc och Aurora-bm träff då.

Kram och godnatt från Heffaklumpen

Sömn!

2013-08-18 @ 14:00

image

Oavsett var man läser eller vem man frågar är svaret det samma; de sista veckorna innan förlossningen ska man vila och sova så mycket man kan.
Man ska även kolhydratladda.

Jag säger: ha!

Sömn har de senaste nätterna varit lika lätt att framkalla som drömvinsten på Lotto. Trött är jag,  där är inga problem.
Men att ligga ned?! Huuu…. det blir inget vidare. Magen i vägen, ryggen surar och surar… ja, det kan vi lugnt säga att magen också gör. Halsbränna;  welcome! (Klarat mig ända tills nu så jag är glad ändå. Sist började det redan i början! )
Sitta och sova är inte lika skönt som att ligga. Det är ju därför sängar är platta.

Att sedan ha en liten kamin som kommer krypande och buffar ur mig ur sängen bidrar även det lite till sömnproblemen, fast ibland är det just ljudet av hans lugna andetag som får mig att slutligen somna. 😉

Klåda! Överallt. Vill ibland ta rivjärnet och klia med. Även ögonen kliar. Måste be dem kolla levervärdet på tisdag på Kvinnohälsan. Hade lika med Vincent utan att det var nåt fel men bör kollas upp iallafall.

Hjärnan!!
Det är sååå mycket som maler runt där nu. Förutom själva förlossningen så är det;  NÄR? Ska jag välja att bli igångsatt när vi ändå vet att vi har barnvakt till Vincent så att han får bo kvar hemma och inte måste få så stor omställning?

Hemkomsten? Hur löser vi det på bästa sätt för att inte orsaka alltför mycket svartsjuka och sorg hos Storebror Vincent? Vi kan nog inte undvika att bli rätt många eftersom V har barnvakt hemma (OM det nu blir så), och vi kommer nog behöva hämtning från BB.
Även om det får lov att bli som det blir så maler hjärnan på när John Blund uteblir. . .

Vincents födelsedag.

Vi firade knappt honom på ettårsdagen eftersom vi flög hem från Bulgarien då.
Present??? Vad och när ska jag hinna fixa? Tårta (äggfri)…

Jag kanske ligger på förlossningen då. Då får mormor och Vincent käka glass och fira. 😛

Men…. det vore skönt att få sova och  låta hårddisken vila lite.
Inte ens på dagarna har jag lyckats sista tiden. Ska göra ett försök nu.
Every second counts!

Kram!

Jobbig natt

2013-08-16 @ 09:05

Hann sova en timme innan jag vaknade av hemskt illamående och sammandragningar, mensvärk och ont i ryggen. Kändes verkligen som att snart är det dags att åka in. Men….. Vad sjutton gör vi med Vincent?
Hittills är all vår ”backup” borta.

Föda ensam är ju verkligen inte något drömscenario…

Efter några timmar lugnade det iallafall ned sig och jag kunde somna om.
Får se vad som händer idag…

Kram!

Bättre besök på förlossningen

2013-08-15 @ 15:53

Igår besökte vi förlossningen igen för att träffa de Aurora-barnmorskor som utsetts att följa oss genom hela förlossningen om den skulle bli före snittet (som jag ännu inte hört nåt om).

Jag kände inte just nåt alls inför mötet,  då jag var säker på att skulle säga samma som läkaren. Men…

De FRÅGADE om förra förlossningen och vi gick igenom den, vad som gjort då att jag känner som jag gör nu.
Jag berättade om löftet jag fått direkt efter att Vincent föddes;  att jag skulle ha rätt att avbryta och få ett snitt om det kändes som att det skulle bli lika igen.
Det sa ju läkaren mer eller mindre nej till men det var precis vad jag blev erbjuden nu.
Alltså; tillbaka på spåret igen!
Har inte bestämt mig än om jag vill vänta in att det startar spontant eller om jag vill bli igångsatt. Kanske har jag tid att fundera? Igår kändes det faktiskt som att vi skulle få åka in mitt i natten men idag är det lugnt igen.
Däremot har jag varit oerhört trött och yr några dagar och igår och idag har jag haft en konstig  huvudvärk. Bad dem att kolla blodtrycket iaf igår eftersom jag plötsligt gått upp MYCKET (6kg) i vikt. Eller plötsligt kanske man inte ska säga när jag stått stilla i flera månader och nu är på upploppet. Men ville iallafall utesluta eventuell havandeskapsförgiftning. Blodtrycket var lägre än sist så kanske inte helt konstigt att jag är seg och vimmelkantig. Vädret har ju inte varit uppmuntrande heller med regn, ishagel och åska.

Idag vaknade vi tidigt. Vincent drömde nog nåt och fastnade mitt i världen mellan dröm och verklighet och fick återigen panik. När han väl vaknade fullt ville han ha mat, så vi gick upp och åt frukost och myste lite och gick sedan och sov lite till. Lite visade sig bli hela förmiddagen! 😉 Så mysigt det var!

Vaknade när det var dags att laga lunchen och det hade Vincent full koll på. ”Maten!!!” var bland det första han sa när han vaknade. Vi skulle nämligen äta hamburgare med wokade grönsaker. Vincent är fortfarande svår med maten men hamburgare. .. det gillar han. Idag åt han med senap, ketchup, dressing och….smörgåsgurka! De wokade grönsakerna var inte så goda däremot, jag hade wokat med chili som han annars gillar. Inte idag. 😛

Nu på eftermiddagen har vi letat roliga och smarta juniorsängar. Vet ni hur svårt det är? Visst,  roliga finns. För från ca 3000:-, men det är ju fortfarande bara några bitar MDF?! Uppåt verkar det inte finnas gränser i pris och ändå ser sängarna ut likadana,  om de inte har nåt plastskal då.

Har sett en helt underbar säng på Blocket; vit utdragssäng på minst hundra år. Suuuuck. DEN vill jag ha. Men den var väl inte jättepraktisk; en säng – punkt. Inte billig heller. .. Meeeeen. Man kan väl ändra sig?

image

2500:-…. Min prins skulle ju passa för gött i den! (Ge hit den där Trissvinsten NU!)

Prinsen ja, han har ju fått en tidig tvåårspresent från gammelmormor och den lyckades vi faktiskt få med hem i fullpackad VW Golf… Det ni.
Så här kan det låta och se ut i Vincents rum nu;

Kramar från ”kanans land”

Fina gullegullungen

2013-08-13 @ 00:22

image

Blev inte mycket sömn igår natt. Pytte verkar ha skrynklat ihop min magsäck totalt så jag kan knappt äta och när jag lägger mig vill det jag ätit upp.
Dessutom hade jag grym klåda över precis hela kroppen hela natten. Usch! Kändes som när jag hade vattkoppor i nian.
Somnade som bäst på morgonen och var orolig att Vincent skulle tycka att det var dags att gå upp, men han var tydligen också sugen på sovmorgon. Tyvärr tyckte inte mobilen det…

Så vi vaknade ändå strax före åtta och då funkar det ju inte att somna om.
Vågade inte ens drömma om att han v skulle vilja sova efter lunch och ännu mindre att han skulle vilja sova länge.
Vi sov över tre timmar och så här glad var han när han vaknade och hittade omvänd-kamera i min mobil.
Jag var lika glad jag, äntligen tre timmar sammanhängande sömn. Snart är DET vad som kallas sovmorgon. 😉

De ringde från förlossningen idag. På onsdag ska vi dit och prata igenom hur jag vill ha min VAGINALA FÖRLOSSNING. Jag vill inte ens tänka på det. Panikångesten bara växer. Börjar kännas som att de lika gärna kan starta skiten så det blir gjort och jag slipper gå och vara rädd. Det blir inte mycket vettigt gjort på dagarna och jag är bara ledsen och irriterad. Men….starta den innebär ju även föda. Och nej, den delen kan jag inte se mig göra.

En vän sa ”men på nåt sätt måste den ju ändå ut”… Ja. Dum är jag inte. Har till och med visd erfarenhet. Men förlossningsfobi är ju just det;  fobi. Skräck. Terror. Fasa. Inte logiskt på något plan.
Och det här är inte första gången utan andra. Fobin baseras på tidigare upplevelser, vilket gör den svårare att bara rycka på axlarna åt än den förra. Förra gången var jag skiträdd, men jag förlitade mig helt på att sköterskor och barnmorskor skulle göra allt för att hjälpa mig genom det.

Dessa fantastiska människor man ser på TV:s sjukhusdokusåpor som är som tröstande,  stöttande änglar… De finns faktiskt inte på alla sjukhus alla tider på dygnet.

Nu är det tänkt att vi ska få en alldeles egen sjukhusängel att ha med oss genom hela mardrömsresan från start till ärevarv och de tilltänkta ska vi träffa på onsdag. Gode Gud. Må det vara människor med både hjärta och hjärna och inte kloner till läkaren,  som skrattar åt min rädsla.

Godnatt!

image

Magen vecka 37

2013-08-12 @ 11:14

image

Sjunkit lite,  minst sagt. För det mesta hoppar den, för det är ännu en liten hickepicke-bebis där inne.
Inte så skönt när huvudet är lååångt nere, kan jag lova er som inte upplevt det än.

Snart är du ute, Pytte! ♥

Trött på att må illa

2013-08-11 @ 17:56

image

Två dagar har jag mått ruskigt illa nu. Idag har jag bara fått i mig frukost och mer verkar det inte bli heller.

Sovit dåligt (lyckades somna vid 05:30 eller nåt) och ligger i sängen nu och har varit lyckligt sovande i några timmar. Trodde faktiskt att jag mådde bättre när jag vaknade men sedan rörde jag på mig. Fel. Antar att det är Pytte som trycker på något därinne i sin lilla etta men jag mår ju inte mindre illa för det.
Tur att vädret är uselt så att det inte känns helt vidrigt att ligga inne,  men lite luft hade säkert suttit fint. Och en sväng till Konsum för att köpa Coca Cola, kanske. Inget annat jag kan tänka mig att dricka, nämligen.

Imorgon är det jag och Vincent igen. Då MÅSTE jag må bra. Nu har han iallafall roligt med pappa så jag slipper dåligt samvete över honom.

Kram!